বাংলা
পালিঅট্ঠকথাটীকাঅন্ন
1101 পারাজিক পালি
1102 পাচিত্তিয় পালি
1103 মহাবগ্গ পালি (বিনয়)
1104 চূলবগ্গ পালি
1105 পরিবার পালি
1201 পারাজিককণ্ড অট্ঠকথা-১
1202 পারাজিককণ্ড অট্ঠকথা-২
1203 পাচিত্তিয় অট্ঠকথা
1204 মহাবগ্গ অট্ঠকথা (বিনয়)
1205 চূলবগ্গ অট্ঠকথা
1206 পরিবার অট্ঠকথা
1301 সারত্থদীপনী টীকা-১
1302 সারত্থদীপনী টীকা-২
1303 সারত্থদীপনী টীকা-৩
1401 দ্বেমাতিকাপালি
1402 বিনয়সংগহ অট্ঠকথা
1403 বজিরবুদ্ধি টীকা
1404 বিমতিবিনোদনী টীকা-১
1405 বিমতিবিনোদনী টীকা-২
1406 বিনয়ালংকার টীকা-১
1407 বিনয়ালংকার টীকা-২
1408 কঙ্খাবিতরণীপুরাণ টীকা
1409 বিনয়বিনিচ্ছয়-উত্তরবিনিচ্ছয়
1410 বিনয়বিনিচ্ছয় টীকা-১
1411 বিনয়বিনিচ্ছয় টীকা-২
1412 পাচিত্যাদিযোজনাপালি
1413 খুদ্ধসিক্খা-মূলসিক্খা

8401 বিসুদ্ধিমগ্গ-১
8402 বিসুদ্ধিমগ্গ-২
8403 বিসুদ্ধিমগ্গ-মহাটীকা-১
8404 বিসুদ্ধিমগ্গ-মহাটীকা-২
8405 বিসুদ্ধিমগ্গ নিদানকথা

8406 দীঘনিকায় (পু-বি)
8407 মজ্ঝিমনিকায় (পু-বি)
8408 সংযুত্তনিকায় (পু-বি)
8409 অঙ্গুত্তরনিকায় (পু-বি)
8410 বিনয়পিটক (পু-বি)
8411 অভিধম্মপিটক (পু-বি)
8412 অট্ঠকথা (পু-বি)
8413 নিরুত্তিদীপনী
8414 পরমত্থদীপনী সংগহমহাটীকাপাঠ
8415 অনুদীপনীপাঠ
8416 পট্ঠানুদ্দেস দীপনীপাঠ
8417 নমক্কারটীকা
8418 মহাপণামপাঠ
8419 লক্খণাতো বুদ্ধথোমনাগাথা
8420 সুতবন্দনা
8421 কমলাঞ্জলি
8422 জিনালংকার
8423 পজ্জমধু
8424 বুদ্ধগুণগাথাবলী
8425 চূলগন্থবংস
8426 মহাবংস
8427 সাসনবংস
8428 কচ্চায়নব্যাকরণং
8429 মোগ্গল্লানব্যাকরণং
8430 সদ্দনীতিপ্পকরণং (পদমালা)
8431 সদ্দনীতিপ্পকরণং (ধাতুমালা)
8432 পদরূপসিদ্ধি
8433 মোগ্গল্লানপঞ্চিকা
8434 পযোগসিদ্ধিপাঠ
8435 বুত্তোদয়পাঠ
8436 অভিধানপ্পদীপিকাপাঠ
8437 অভিধানপ্পদীপিকাটীকা
8438 সুবোধালংকারপাঠ
8439 সুবোধালংকারটীকা
8440 বালাবতার গণ্ঠিপদত্থবিনিচ্ছয়সার
8441 লোকনীতি
8442 সুত্তন্তনীতি
8443 সূরস্সতীনীতি
8444 মহারহনীতি
8445 ধম্মনীতি
8446 কবিদপ্পণনীতি
8447 নীতিমঞ্জরী
8448 নরদক্খদীপনী
8449 চতুরারক্খদীপনী
8450 চাণক্যনীতি
8451 রসবাহিনী
8452 সীমাবিসোধনীপাঠ
8453 বেস্সন্তরগীতি
8454 মোগ্গল্লান বুত্তিবিবরণপঞ্চিকা
8455 থূপবংস
8456 দাঠাবংস
8457 ধাতুপাঠবিলাসিনিয়া
8458 ধাতুবংস
8459 হত্থবনগল্লবিহারবংস
8460 জিনচরিতয়
8461 জিনবংসদীপং
8462 তেলকটাহগাথা
8463 মিলিদটীকা
8464 পদমঞ্জরী
8465 পদসাধনং
8466 সদ্দবিন্দুপকরণং
8467 কচ্চায়নধাতুমঞ্জুসা
8468 সামন্তকূটবণ্ণনা
2101 সীলক্খন্ধবগ্গ পালি
2102 মহাবগ্গ পালি (দীঘ)
2103 পাথিকবগ্গ পালি
2201 সীলক্খন্ধবগ্গ অট্ঠকথা
2202 মহাবগ্গ অট্ঠকথা (দীঘ)
2203 পাথিকবগ্গ অট্ঠকথা
2301 সীলক্খন্ধবগ্গ টীকা
2302 মহাবগ্গ টীকা (দীঘ)
2303 পাথিকবগ্গ টীকা
2304 সীলক্খন্ধবগ্গ-অভিনবটীকা-১
2305 সীলক্খন্ধবগ্গ-অভিনবটীকা-২
3101 মূলপণ্ণাস পালি
3102 মজ্ঝিমপণ্ণাস পালি
3103 উপরিপণ্ণাস পালি
3201 মূলপণ্ণাস অট্ঠকথা-১
3202 মূলপণ্ণাস অট্ঠকথা-২
3203 মজ্ঝিমপণ্ণাস অট্ঠকথা
3204 উপরিপণ্ণাস অট্ঠকথা
3301 মূলপণ্ণাস টীকা
3302 মজ্ঝিমপণ্ণাস টীকা
3303 উপরিপণ্ণাস টীকা
4101 সগাথাবগ্গ পালি
4102 নিদানবগ্গ পালি
4103 খন্ধবগ্গ পালি
4104 সলায়তনবগ্গ পালি
4105 মহাবগ্গ পালি (সংযুত্ত)
4201 সগাথাবগ্গ অট্ঠকথা
4202 নিদানবগ্গ অট্ঠকথা
4203 খন্ধবগ্গ অট্ঠকথা
4204 সলায়তনবগ্গ অট্ঠকথা
4205 মহাবগ্গ অট্ঠকথা (সংযুত্ত)
4301 সগাথাবগ্গ টীকা
4302 নিদানবগ্গ টীকা
4303 খন্ধবগ্গ টীকা
4304 সলায়তনবগ্গ টীকা
4305 মহাবগ্গ টীকা (সংযুত্ত)
5101 এককনিপাত পালি
5102 দুকনিপাত পালি
5103 তিকনিপাত পালি
5104 চতুক্কনিপাত পালি
5105 পঞ্চকনিপাত পালি
5106 ছক্কনিপাত পালি
5107 সত্তকনিপাত পালি
5108 অট্ঠকাদিনিপাত পালি
5109 নবকনিপাত পালি
5110 দশকনিপাত পালি
5111 একাদশকনিপাত পালি
5201 এককনিপাত অট্ঠকথা
5202 দুক-তিক-চতুক্কনিপাত অট্ঠকথা
5203 পঞ্চক-ছক্ক-সত্তকনিপাত অট্ঠকথা
5204 অট্ঠকাদিনিপাত অট্ঠকথা
5301 এককনিপাত টীকা
5302 দুক-তিক-চতুক্কনিপাত টীকা
5303 পঞ্চক-ছক্ক-সত্তকনিপাত টীকা
5304 অট্ঠকাদিনিপাত টীকা
6101 খুদ্ধকপাঠ পালি
6102 ধম্মপদ পালি
6103 উদান পালি
6104 ইতিবুত্তক পালি
6105 সুত্তনিপাত পালি
6106 বিমানবত্থু পালি
6107 পেতবত্থু পালি
6108 থেরগাথা পালি
6109 থেরীগাথা পালি
6110 অপদান পালি-১
6111 অপদান পালি-২
6112 বুদ্ধবংস পালি
6113 চরিয়াপিটক পালি
6114 জাতক পালি-১
6115 জাতক পালি-২
6116 মহানিদ্দেস পালি
6117 চূলনিদ্দেস পালি
6118 পটিসম্ভিদামগ্গ পালি
6119 নেত্তিপ্পকরণ পালি
6120 মিলিন্দপঞ্হ পালি
6121 পেটকোপদেস পালি
6201 খুদ্ধকপাঠ অট্ঠকথা
6202 ধম্মপদ অট্ঠকথা-১
6203 ধম্মপদ অট্ঠকথা-২
6204 উদান অট্ঠকথা
6205 ইতিবুত্তক অট্ঠকথা
6206 সুত্তনিপাত অট্ঠকথা-১
6207 সুত্তনিপাত অট্ঠকথা-২
6208 বিমানবত্থু অট্ঠকথা
6209 পেতবত্থু অট্ঠকথা
6210 থেরগাথা অট্ঠকথা-১
6211 থেরগাথা অট্ঠকথা-২
6212 থেরীগাথা অট্ঠকথা
6213 অপদান অট্ঠকথা-১
6214 অপদান অট্ঠকথা-২
6215 বুদ্ধবংস অট্ঠকথা
6216 চরিয়াপিটক অট্ঠকথা
6217 জাতক অট্ঠকথা-১
6218 জাতক অট্ঠকথা-২
6219 জাতক অট্ঠকথা-৩
6220 জাতক অট্ঠকথা-৪
6221 জাতক অট্ঠকথা-৫
6222 জাতক অট্ঠকথা-৬
6223 জাতক অট্ঠকথা-৭
6224 মহানিদ্দেস অট্ঠকথা
6225 চূলনিদ্দেস অট্ঠকথা
6226 পটিসম্ভিদামগ্গ অট্ঠকথা-১
6227 পটিসম্ভিদামগ্গ অট্ঠকথা-২
6228 নেত্তিপ্পকরণ অট্ঠকথা
6301 নেত্তিপ্পকরণ টীকা
6302 নেত্তিবিভাবিনী
7101 ধম্মসংগণী পালি
7102 বিভঙ্গ পালি
7103 ধাতুকথা পালি
7104 পুগ্গলপঞ্ঞাত্তি পালি
7105 কথাবত্থু পালি
7106 যমক পালি-১
7107 যমক পালি-২
7108 যমক পালি-৩
7109 পট্ঠান পালি-১
7110 পট্ঠান পালি-২
7111 পট্ঠান পালি-৩
7112 পট্ঠান পালি-৪
7113 পট্ঠান পালি-৫
7201 ধম্মসংগণি অট্ঠকথা
7202 সম্মোহবিনোদনী অট্ঠকথা
7203 পঞ্চপকরণ অট্ঠকথা
7301 ধম্মসংগণী-মূলটীকা
7302 বিভঙ্গ-মূলটীকা
7303 পঞ্চপকরণ-মূলটীকা
7304 ধম্মসংগণী-অনুটীকা
7305 পঞ্চপকরণ-অনুটীকা
7306 অভিধম্মাবতারো-নামরূপপরিচ্ছেদো
7307 অভিধম্মত্থসংগহো
7308 অভিধম্মাবতার-পুরাণটীকা
7309 অভিধম্মমাতিকাপালি

中文
巴利義註複註藏外典籍
1101 巴拉基咖(波羅夷)
1102 巴吉帝亞(波逸提)
1103 大品(律藏)
1104 小品
1105 附隨
1201 巴拉基咖(波羅夷)義註-1
1202 巴拉基咖(波羅夷)義註-2
1203 巴吉帝亞(波逸提)義註
1204 大品義註(律藏)
1205 小品義註
1206 附隨義註
1301 心義燈-1
1302 心義燈-2
1303 心義燈-3
1401 疑惑度脫
1402 律攝註釋
1403 金剛智疏
1404 疑難解除疏-1
1405 疑難解除疏-2
1406 律莊嚴疏-1
1407 律莊嚴疏-2
1408 古老解惑疏
1409 律抉擇-上抉擇
1410 律抉擇疏-1
1411 律抉擇疏-2
1412 巴吉帝亞等啟請經
1413 小戒學-根本戒學

8401 清淨道論-1
8402 清淨道論-2
8403 清淨道大複註-1
8404 清淨道大複註-2
8405 清淨道論導論

8406 長部問答
8407 中部問答
8408 相應部問答
8409 增支部問答
8410 律藏問答
8411 論藏問答
8412 義注問答
8413 語言學詮釋手冊
8414 勝義顯揚
8415 隨燈論誦
8416 發趣論燈論
8417 禮敬文
8418 大禮敬文
8419 依相讚佛偈
8420 經讚
8421 蓮花供
8422 勝者莊嚴
8423 語蜜
8424 佛德偈集
8425 小史
8427 佛教史
8426 大史
8429 目犍連文法
8428 迦旃延文法
8430 文法寶鑑(詞幹篇)
8431 文法寶鑑(詞根篇)
8432 詞形成論
8433 目犍連五章
8434 應用成就讀本
8435 音韻論讀本
8436 阿毗曇燈讀本
8437 阿毗曇燈疏
8438 妙莊嚴論讀本
8439 妙莊嚴論疏
8440 初學入門義抉擇精要
8446 詩王智論
8447 智論花鬘
8445 法智論
8444 大羅漢智論
8441 世間智論
8442 經典智論
8443 勇士百智論
8450 考底利耶智論
8448 人眼燈
8449 四護衛燈
8451 妙味之流
8452 界清淨
8453 韋桑達拉頌
8454 目犍連語釋五章
8455 塔史
8456 佛牙史
8457 詞根讀本注釋
8458 舍利史
8459 象頭山寺史
8460 勝者行傳
8461 勝者宗燈
8462 油鍋偈
8463 彌蘭王問疏
8464 詞花鬘
8465 詞成就論
8466 正理滴論
8467 迦旃延詞根注
8468 邊境山注釋
2101 戒蘊品
2102 大品(長部)
2103 波梨品
2201 戒蘊品註義註
2202 大品義註(長部)
2203 波梨品義註
2301 戒蘊品疏
2302 大品複註(長部)
2303 波梨品複註
2304 戒蘊品新複註-1
2305 戒蘊品新複註-2
3101 根本五十經
3102 中五十經
3103 後五十經
3201 根本五十義註-1
3202 根本五十義註-2
3203 中五十義註
3204 後五十義註
3301 根本五十經複註
3302 中五十經複註
3303 後五十經複註
4101 有偈品
4102 因緣品
4103 蘊品
4104 六處品
4105 大品(相應部)
4201 有偈品義注
4202 因緣品義注
4203 蘊品義注
4204 六處品義注
4205 大品義注(相應部)
4301 有偈品複註
4302 因緣品註
4303 蘊品複註
4304 六處品複註
4305 大品複註(相應部)
5101 一集經
5102 二集經
5103 三集經
5104 四集經
5105 五集經
5106 六集經
5107 七集經
5108 八集等經
5109 九集經
5110 十集經
5111 十一集經
5201 一集義註
5202 二、三、四集義註
5203 五、六、七集義註
5204 八、九、十、十一集義註
5301 一集複註
5302 二、三、四集複註
5303 五、六、七集複註
5304 八集等複註
6101 小誦
6102 法句經
6103 自說
6104 如是語
6105 經集
6106 天宮事
6107 餓鬼事
6108 長老偈
6109 長老尼偈
6110 譬喻-1
6111 譬喻-2
6112 諸佛史
6113 所行藏
6114 本生-1
6115 本生-2
6116 大義釋
6117 小義釋
6118 無礙解道
6119 導論
6120 彌蘭王問
6121 藏釋
6201 小誦義注
6202 法句義注-1
6203 法句義注-2
6204 自說義注
6205 如是語義註
6206 經集義注-1
6207 經集義注-2
6208 天宮事義注
6209 餓鬼事義注
6210 長老偈義注-1
6211 長老偈義注-2
6212 長老尼義注
6213 譬喻義注-1
6214 譬喻義注-2
6215 諸佛史義注
6216 所行藏義注
6217 本生義注-1
6218 本生義注-2
6219 本生義注-3
6220 本生義注-4
6221 本生義注-5
6222 本生義注-6
6223 本生義注-7
6224 大義釋義注
6225 小義釋義注
6226 無礙解道義注-1
6227 無礙解道義注-2
6228 導論義注
6301 導論複註
6302 導論明解
7101 法集論
7102 分別論
7103 界論
7104 人施設論
7105 論事
7106 雙論-1
7107 雙論-2
7108 雙論-3
7109 發趣論-1
7110 發趣論-2
7111 發趣論-3
7112 發趣論-4
7113 發趣論-5
7201 法集論義註
7202 分別論義註(迷惑冰消)
7203 五部論義註
7301 法集論根本複註
7302 分別論根本複註
7303 五論根本複註
7304 法集論複註
7305 五論複註
7306 阿毘達摩入門
7307 攝阿毘達磨義論
7308 阿毘達摩入門古複註
7309 阿毘達摩論母

English
Pali CanonCommentariesSub-commentariesOther
1101 Pārājika Pāḷi
1102 Pācittiya Pāḷi
1103 Mahāvagga Pāḷi (Vinaya)
1104 Cūḷavagga Pāḷi
1105 Parivāra Pāḷi
1201 Pārājikakaṇḍa Aṭṭhakathā-1
1202 Pārājikakaṇḍa Aṭṭhakathā-2
1203 Pācittiya Aṭṭhakathā
1204 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Vinaya)
1205 Cūḷavagga Aṭṭhakathā
1206 Parivāra Aṭṭhakathā
1301 Sāratthadīpanī Ṭīkā-1
1302 Sāratthadīpanī Ṭīkā-2
1303 Sāratthadīpanī Ṭīkā-3
1401 Dvemātikāpāḷi
1402 Vinayasaṅgaha Aṭṭhakathā
1403 Vajirabuddhi Ṭīkā
1404 Vimativinodanī Ṭīkā-1
1405 Vimativinodanī Ṭīkā-2
1406 Vinayālaṅkāra Ṭīkā-1
1407 Vinayālaṅkāra Ṭīkā-2
1408 Kaṅkhāvitaraṇīpurāṇa Ṭīkā
1409 Vinayavinicchaya-uttaravinicchaya
1410 Vinayavinicchaya Ṭīkā-1
1411 Vinayavinicchaya Ṭīkā-2
1412 Pācityādiyojanāpāḷi
1413 Khuddasikkhā-mūlasikkhā

8401 Visuddhimagga-1
8402 Visuddhimagga-2
8403 Visuddhimagga-mahāṭīkā-1
8404 Visuddhimagga-mahāṭīkā-2
8405 Visuddhimagga nidānakathā

8406 Dīghanikāya (pu-vi)
8407 Majjhimanikāya (pu-vi)
8408 Saṃyuttanikāya (pu-vi)
8409 Aṅguttaranikāya (pu-vi)
8410 Vinayapiṭaka (pu-vi)
8411 Abhidhammapiṭaka (pu-vi)
8412 Aṭṭhakathā (pu-vi)
8413 Niruttidīpanī
8414 Paramatthadīpanī Saṅgahamahāṭīkāpāṭha
8415 Anudīpanīpāṭha
8416 Paṭṭhānuddesa dīpanīpāṭha
8417 Namakkāraṭīkā
8418 Mahāpaṇāmapāṭha
8419 Lakkhaṇāto buddhathomanāgāthā
8420 Sutavandanā
8421 Kamalāñjali
8422 Jinālaṅkāra
8423 Pajjamadhu
8424 Buddhaguṇagāthāvalī
8425 Cūḷaganthavaṃsa
8427 Sāsanavaṃsa
8426 Mahāvaṃsa
8429 Moggallānabyākaraṇaṃ
8428 Kaccāyanabyākaraṇaṃ
8430 Saddanītippakaraṇaṃ (padamālā)
8431 Saddanītippakaraṇaṃ (dhātumālā)
8432 Padarūpasiddhi
8433 Mogallānapañcikā
8434 Payogasiddhipāṭha
8435 Vuttodayapāṭha
8436 Abhidhānappadīpikāpāṭha
8437 Abhidhānappadīpikāṭīkā
8438 Subodhālaṅkārapāṭha
8439 Subodhālaṅkāraṭīkā
8440 Bālāvatāra gaṇṭhipadatthavinicchayasāra
8446 Kavidappaṇanīti
8447 Nītimañjarī
8445 Dhammanīti
8444 Mahārahanīti
8441 Lokanīti
8442 Suttantanīti
8443 Sūrassatinīti
8450 Cāṇakyanīti
8448 Naradakkhadīpanī
8449 Caturārakkhadīpanī
8451 Rasavāhinī
8452 Sīmavisodhanīpāṭha
8453 Vessantaragīti
8454 Moggallāna vuttivivaraṇapañcikā
8455 Thūpavaṃsa
8456 Dāṭhāvaṃsa
8457 Dhātupāṭhavilāsiniyā
8458 Dhātuvaṃsa
8459 Hatthavanagallavihāravaṃsa
8460 Jinacaritaya
8461 Jinavaṃsadīpaṃ
8462 Telakaṭāhagāthā
8463 Milidaṭīkā
8464 Padamañjarī
8465 Padasādhanaṃ
8466 Saddabindupakaraṇaṃ
8467 Kaccāyanadhātumañjusā
8468 Sāmantakūṭavaṇṇanā
2101 Sīlakkhandhavagga Pāḷi
2102 Mahāvagga Pāḷi (Dīgha)
2103 Pāthikavagga Pāḷi
2201 Sīlakkhandhavagga Aṭṭhakathā
2202 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Dīgha)
2203 Pāthikavagga Aṭṭhakathā
2301 Sīlakkhandhavagga Ṭīkā
2302 Mahāvagga Ṭīkā (Dīgha)
2303 Pāthikavagga Ṭīkā
2304 Sīlakkhandhavagga-abhinavaṭīkā-1
2305 Sīlakkhandhavagga-abhinavaṭīkā-2
3101 Mūlapaṇṇāsa Pāḷi
3102 Majjhimapaṇṇāsa Pāḷi
3103 Uparipaṇṇāsa Pāḷi
3201 Mūlapaṇṇāsa Aṭṭhakathā-1
3202 Mūlapaṇṇāsa Aṭṭhakathā-2
3203 Majjhimapaṇṇāsa Aṭṭhakathā
3204 Uparipaṇṇāsa Aṭṭhakathā
3301 Mūlapaṇṇāsa Ṭīkā
3302 Majjhimapaṇṇāsa Ṭīkā
3303 Uparipaṇṇāsa Ṭīkā
4101 Sagāthāvagga Pāḷi
4102 Nidānavagga Pāḷi
4103 Khandhavagga Pāḷi
4104 Saḷāyatanavagga Pāḷi
4105 Mahāvagga Pāḷi (Saṃyutta)
4201 Sagāthāvagga Aṭṭhakathā
4202 Nidānavagga Aṭṭhakathā
4203 Khandhavagga Aṭṭhakathā
4204 Saḷāyatanavagga Aṭṭhakathā
4205 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Saṃyutta)
4301 Sagāthāvagga Ṭīkā
4302 Nidānavagga Ṭīkā
4303 Khandhavagga Ṭīkā
4304 Saḷāyatanavagga Ṭīkā
4305 Mahāvagga Ṭīkā (Saṃyutta)
5101 Ekakanipāta Pāḷi
5102 Dukanipāta Pāḷi
5103 Tikanipāta Pāḷi
5104 Catukkanipāta Pāḷi
5105 Pañcakanipāta Pāḷi
5106 Chakkanipāta Pāḷi
5107 Sattakanipāta Pāḷi
5108 Aṭṭhakādinipāta Pāḷi
5109 Navakanipāta Pāḷi
5110 Dasakanipāta Pāḷi
5111 Ekādasakanipāta Pāḷi
5201 Ekakanipāta Aṭṭhakathā
5202 Duka-tika-catukkanipāta Aṭṭhakathā
5203 Pañcaka-chakka-sattakanipāta Aṭṭhakathā
5204 Aṭṭhakādinipāta Aṭṭhakathā
5301 Ekakanipāta Ṭīkā
5302 Duka-tika-catukkanipāta Ṭīkā
5303 Pañcaka-chakka-sattakanipāta Ṭīkā
5304 Aṭṭhakādinipāta Ṭīkā
6101 Khuddakapāṭha Pāḷi
6102 Dhammapada Pāḷi
6103 Udāna Pāḷi
6104 Itivuttaka Pāḷi
6105 Suttanipāta Pāḷi
6106 Vimānavatthu Pāḷi
6107 Petavatthu Pāḷi
6108 Theragāthā Pāḷi
6109 Therīgāthā Pāḷi
6110 Apadāna Pāḷi-1
6111 Apadāna Pāḷi-2
6112 Buddhavaṃsa Pāḷi
6113 Cariyāpiṭaka Pāḷi
6114 Jātaka Pāḷi-1
6115 Jātaka Pāḷi-2
6116 Mahāniddesa Pāḷi
6117 Cūḷaniddesa Pāḷi
6118 Paṭisambhidāmagga Pāḷi
6119 Nettippakaraṇa Pāḷi
6120 Milindapañha Pāḷi
6121 Peṭakopadesa Pāḷi
6201 Khuddakapāṭha Aṭṭhakathā
6202 Dhammapada Aṭṭhakathā-1
6203 Dhammapada Aṭṭhakathā-2
6204 Udāna Aṭṭhakathā
6205 Itivuttaka Aṭṭhakathā
6206 Suttanipāta Aṭṭhakathā-1
6207 Suttanipāta Aṭṭhakathā-2
6208 Vimānavatthu Aṭṭhakathā
6209 Petavatthu Aṭṭhakathā
6210 Theragāthā Aṭṭhakathā-1
6211 Theragāthā Aṭṭhakathā-2
6212 Therīgāthā Aṭṭhakathā
6213 Apadāna Aṭṭhakathā-1
6214 Apadāna Aṭṭhakathā-2
6215 Buddhavaṃsa Aṭṭhakathā
6216 Cariyāpiṭaka Aṭṭhakathā
6217 Jātaka Aṭṭhakathā-1
6218 Jātaka Aṭṭhakathā-2
6219 Jātaka Aṭṭhakathā-3
6220 Jātaka Aṭṭhakathā-4
6221 Jātaka Aṭṭhakathā-5
6222 Jātaka Aṭṭhakathā-6
6223 Jātaka Aṭṭhakathā-7
6224 Mahāniddesa Aṭṭhakathā
6225 Cūḷaniddesa Aṭṭhakathā
6226 Paṭisambhidāmagga Aṭṭhakathā-1
6227 Paṭisambhidāmagga Aṭṭhakathā-2
6228 Nettippakaraṇa Aṭṭhakathā
6301 Nettippakaraṇa Ṭīkā
6302 Nettivibhāvinī
7101 Dhammasaṅgaṇī Pāḷi
7102 Vibhaṅga Pāḷi
7103 Dhātukathā Pāḷi
7104 Puggalapaññatti Pāḷi
7105 Kathāvatthu Pāḷi
7106 Yamaka Pāḷi-1
7107 Yamaka Pāḷi-2
7108 Yamaka Pāḷi-3
7109 Paṭṭhāna Pāḷi-1
7110 Paṭṭhāna Pāḷi-2
7111 Paṭṭhāna Pāḷi-3
7112 Paṭṭhāna Pāḷi-4
7113 Paṭṭhāna Pāḷi-5
7201 Dhammasaṅgaṇi Aṭṭhakathā
7202 Sammohavinodanī Aṭṭhakathā
7203 Pañcapakaraṇa Aṭṭhakathā
7301 Dhammasaṅgaṇī-mūlaṭīkā
7302 Vibhaṅga-mūlaṭīkā
7303 Pañcapakaraṇa-mūlaṭīkā
7304 Dhammasaṅgaṇī-anuṭīkā
7305 Pañcapakaraṇa-anuṭīkā
7306 Abhidhammāvatāro-nāmarūpaparicchedo
7307 Abhidhammatthasaṅgaho
7308 Abhidhammāvatāra-purāṇaṭīkā
7309 Abhidhammamātikāpāḷi

Français
Canon PaliCommentairesSous-commentairesAutres
1101 Pārājika Pāḷi
1102 Pācittiya Pāḷi
1103 Mahāvagga Pāḷi (Vinaya)
1104 Cūḷavagga Pāḷi
1105 Parivāra Pāḷi
1201 Pārājikakaṇḍa Aṭṭhakathā-1
1202 Pārājikakaṇḍa Aṭṭhakathā-2
1203 Pācittiya Aṭṭhakathā
1204 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Vinaya)
1205 Cūḷavagga Aṭṭhakathā
1206 Parivāra Aṭṭhakathā
1301 Sāratthadīpanī Ṭīkā-1
1302 Sāratthadīpanī Ṭīkā-2
1303 Sāratthadīpanī Ṭīkā-3
1401 Dvemātikāpāḷi
1402 Vinayasaṅgaha Aṭṭhakathā
1403 Vajirabuddhi Ṭīkā
1404 Vimativinodanī Ṭīkā-1
1405 Vimativinodanī Ṭīkā-2
1406 Vinayālaṅkāra Ṭīkā-1
1407 Vinayālaṅkāra Ṭīkā-2
1408 Kaṅkhāvitaraṇīpurāṇa Ṭīkā
1409 Vinayavinicchaya-uttaravinicchaya
1410 Vinayavinicchaya Ṭīkā-1
1411 Vinayavinicchaya Ṭīkā-2
1412 Pācityādiyojanāpāḷi
1413 Khuddasikkhā-mūlasikkhā

8401 Visuddhimagga-1
8402 Visuddhimagga-2
8403 Visuddhimagga-mahāṭīkā-1
8404 Visuddhimagga-mahāṭīkā-2
8405 Visuddhimagga nidānakathā

8406 Dīghanikāya (pu-vi)
8407 Majjhimanikāya (pu-vi)
8408 Saṃyuttanikāya (pu-vi)
8409 Aṅguttaranikāya (pu-vi)
8410 Vinayapiṭaka (pu-vi)
8411 Abhidhammapiṭaka (pu-vi)
8412 Aṭṭhakathā (pu-vi)
8413 Niruttidīpanī
8414 Paramatthadīpanī Saṅgahamahāṭīkāpāṭha
8415 Anudīpanīpāṭha
8416 Paṭṭhānuddesa dīpanīpāṭha
8417 Namakkāraṭīkā
8418 Mahāpaṇāmapāṭha
8419 Lakkhaṇāto buddhathomanāgāthā
8420 Sutavandanā
8421 Kamalāñjali
8422 Jinālaṅkāra
8423 Pajjamadhu
8424 Buddhaguṇagāthāvalī
8425 Cūḷaganthavaṃsa
8427 Sāsanavaṃsa
8426 Mahāvaṃsa
8429 Moggallānabyākaraṇaṃ
8428 Kaccāyanabyākaraṇaṃ
8430 Saddanītippakaraṇaṃ (padamālā)
8431 Saddanītippakaraṇaṃ (dhātumālā)
8432 Padarūpasiddhi
8433 Mogallānapañcikā
8434 Payogasiddhipāṭha
8435 Vuttodayapāṭha
8436 Abhidhānappadīpikāpāṭha
8437 Abhidhānappadīpikāṭīkā
8438 Subodhālaṅkārapāṭha
8439 Subodhālaṅkāraṭīkā
8440 Bālāvatāra gaṇṭhipadatthavinicchayasāra
8446 Kavidappaṇanīti
8447 Nītimañjarī
8445 Dhammanīti
8444 Mahārahanīti
8441 Lokanīti
8442 Suttantanīti
8443 Sūrassatinīti
8450 Cāṇakyanīti
8448 Naradakkhadīpanī
8449 Caturārakkhadīpanī
8451 Rasavāhinī
8452 Sīmavisodhanīpāṭha
8453 Vessantaragīti
8454 Moggallāna vuttivivaraṇapañcikā
8455 Thūpavaṃsa
8456 Dāṭhāvaṃsa
8457 Dhātupāṭhavilāsiniyā
8458 Dhātuvaṃsa
8459 Hatthavanagallavihāravaṃsa
8460 Jinacaritaya
8461 Jinavaṃsadīpaṃ
8462 Telakaṭāhagāthā
8463 Milidaṭīkā
8464 Padamañjarī
8465 Padasādhanaṃ
8466 Saddabindupakaraṇaṃ
8467 Kaccāyanadhātumañjusā
8468 Sāmantakūṭavaṇṇanā
2101 Sīlakkhandhavagga Pāḷi
2102 Mahāvagga Pāḷi (Dīgha)
2103 Pāthikavagga Pāḷi
2201 Sīlakkhandhavagga Aṭṭhakathā
2202 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Dīgha)
2203 Pāthikavagga Aṭṭhakathā
2301 Sīlakkhandhavagga Ṭīkā
2302 Mahāvagga Ṭīkā (Dīgha)
2303 Pāthikavagga Ṭīkā
2304 Sīlakkhandhavagga-abhinavaṭīkā-1
2305 Sīlakkhandhavagga-abhinavaṭīkā-2
3101 Mūlapaṇṇāsa Pāḷi
3102 Majjhimapaṇṇāsa Pāḷi
3103 Uparipaṇṇāsa Pāḷi
3201 Mūlapaṇṇāsa Aṭṭhakathā-1
3202 Mūlapaṇṇāsa Aṭṭhakathā-2
3203 Majjhimapaṇṇāsa Aṭṭhakathā
3204 Uparipaṇṇāsa Aṭṭhakathā
3301 Mūlapaṇṇāsa Ṭīkā
3302 Majjhimapaṇṇāsa Ṭīkā
3303 Uparipaṇṇāsa Ṭīkā
4101 Sagāthāvagga Pāḷi
4102 Nidānavagga Pāḷi
4103 Khandhavagga Pāḷi
4104 Saḷāyatanavagga Pāḷi
4105 Mahāvagga Pāḷi (Saṃyutta)
4201 Sagāthāvagga Aṭṭhakathā
4202 Nidānavagga Aṭṭhakathā
4203 Khandhavagga Aṭṭhakathā
4204 Saḷāyatanavagga Aṭṭhakathā
4205 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Saṃyutta)
4301 Sagāthāvagga Ṭīkā
4302 Nidānavagga Ṭīkā
4303 Khandhavagga Ṭīkā
4304 Saḷāyatanavagga Ṭīkā
4305 Mahāvagga Ṭīkā (Saṃyutta)
5101 Ekakanipāta Pāḷi
5102 Dukanipāta Pāḷi
5103 Tikanipāta Pāḷi
5104 Catukkanipāta Pāḷi
5105 Pañcakanipāta Pāḷi
5106 Chakkanipāta Pāḷi
5107 Sattakanipāta Pāḷi
5108 Aṭṭhakādinipāta Pāḷi
5109 Navakanipāta Pāḷi
5110 Dasakanipāta Pāḷi
5111 Ekādasakanipāta Pāḷi
5201 Ekakanipāta Aṭṭhakathā
5202 Duka-tika-catukkanipāta Aṭṭhakathā
5203 Pañcaka-chakka-sattakanipāta Aṭṭhakathā
5204 Aṭṭhakādinipāta Aṭṭhakathā
5301 Ekakanipāta Ṭīkā
5302 Duka-tika-catukkanipāta Ṭīkā
5303 Pañcaka-chakka-sattakanipāta Ṭīkā
5304 Aṭṭhakādinipāta Ṭīkā
6101 Khuddakapāṭha Pāḷi
6102 Dhammapada Pāḷi
6103 Udāna Pāḷi
6104 Itivuttaka Pāḷi
6105 Suttanipāta Pāḷi
6106 Vimānavatthu Pāḷi
6107 Petavatthu Pāḷi
6108 Theragāthā Pāḷi
6109 Therīgāthā Pāḷi
6110 Apadāna Pāḷi-1
6111 Apadāna Pāḷi-2
6112 Buddhavaṃsa Pāḷi
6113 Cariyāpiṭaka Pāḷi
6114 Jātaka Pāḷi-1
6115 Jātaka Pāḷi-2
6116 Mahāniddesa Pāḷi
6117 Cūḷaniddesa Pāḷi
6118 Paṭisambhidāmagga Pāḷi
6119 Nettippakaraṇa Pāḷi
6120 Milindapañha Pāḷi
6121 Peṭakopadesa Pāḷi
6201 Khuddakapāṭha Aṭṭhakathā
6202 Dhammapada Aṭṭhakathā-1
6203 Dhammapada Aṭṭhakathā-2
6204 Udāna Aṭṭhakathā
6205 Itivuttaka Aṭṭhakathā
6206 Suttanipāta Aṭṭhakathā-1
6207 Suttanipāta Aṭṭhakathā-2
6208 Vimānavatthu Aṭṭhakathā
6209 Petavatthu Aṭṭhakathā
6210 Theragāthā Aṭṭhakathā-1
6211 Theragāthā Aṭṭhakathā-2
6212 Therīgāthā Aṭṭhakathā
6213 Apadāna Aṭṭhakathā-1
6214 Apadāna Aṭṭhakathā-2
6215 Buddhavaṃsa Aṭṭhakathā
6216 Cariyāpiṭaka Aṭṭhakathā
6217 Jātaka Aṭṭhakathā-1
6218 Jātaka Aṭṭhakathā-2
6219 Jātaka Aṭṭhakathā-3
6220 Jātaka Aṭṭhakathā-4
6221 Jātaka Aṭṭhakathā-5
6222 Jātaka Aṭṭhakathā-6
6223 Jātaka Aṭṭhakathā-7
6224 Mahāniddesa Aṭṭhakathā
6225 Cūḷaniddesa Aṭṭhakathā
6226 Paṭisambhidāmagga Aṭṭhakathā-1
6227 Paṭisambhidāmagga Aṭṭhakathā-2
6228 Nettippakaraṇa Aṭṭhakathā
6301 Nettippakaraṇa Ṭīkā
6302 Nettivibhāvinī
7101 Dhammasaṅgaṇī Pāḷi
7102 Vibhaṅga Pāḷi
7103 Dhātukathā Pāḷi
7104 Puggalapaññatti Pāḷi
7105 Kathāvatthu Pāḷi
7106 Yamaka Pāḷi-1
7107 Yamaka Pāḷi-2
7108 Yamaka Pāḷi-3
7109 Paṭṭhāna Pāḷi-1
7110 Paṭṭhāna Pāḷi-2
7111 Paṭṭhāna Pāḷi-3
7112 Paṭṭhāna Pāḷi-4
7113 Paṭṭhāna Pāḷi-5
7201 Dhammasaṅgaṇi Aṭṭhakathā
7202 Sammohavinodanī Aṭṭhakathā
7203 Pañcapakaraṇa Aṭṭhakathā
7301 Dhammasaṅgaṇī-mūlaṭīkā
7302 Vibhaṅga-mūlaṭīkā
7303 Pañcapakaraṇa-mūlaṭīkā
7304 Dhammasaṅgaṇī-anuṭīkā
7305 Pañcapakaraṇa-anuṭīkā
7306 Abhidhammāvatāro-nāmarūpaparicchedo
7307 Abhidhammatthasaṅgaho
7308 Abhidhammāvatāra-purāṇaṭīkā
7309 Abhidhammamātikāpāḷi


Namo tassa bhagavato arahato sammāsambuddhassa.

Hommage à lui, le Béni, l'Arhat, le Parfaitement Éveillé.

Visuddhimagga nidānakathā

Récit de l'introduction au Visuddhimagga

Visuddhimaggo [Pg.1] nāmāyaṃ gantho piṭakattayasārabhūto sakalaloke paṭipattidīpakaganthānaṃ aggo hoti seṭṭho pamukho pāmokkho uttamo pavaro cāti viññūhi pasattho. Tattha hi saṅgītittayārūḷhassa tepiṭakabuddhavacanassa atthaṃ saṃkhipitvā sikkhattayasaṅgahitaṃ brahmacariyaṃ paripuṇṇaṃ pakāsitaṃ suvisadañca. Evaṃ pasatthassetassa visuddhimaggassa nidānakathāyapi bhavitabbameva. Tasmādāni tampakāsanatthamidaṃ pañhakammaṃ vuccati –

Cet ouvrage nommé Visuddhimagga, qui constitue l'essence du Triple Panier, est loué par les sages comme étant le premier, le meilleur, le principal, l'éminent, le suprême et le plus excellent parmi les livres qui éclairent la pratique dans le monde entier. Car en lui, le sens de la parole du Bouddha contenue dans le Triple Panier, telle qu'établie lors des trois conciles, est résumé, et la vie sainte complète, comprise dans le triple entraînement, y est exposée de manière très claire. Puisqu'il en est ainsi, il doit nécessairement y avoir un récit introductif pour ce Visuddhimagga si loué. C'est pourquoi, afin de l'élucider, cette série de questions est maintenant énoncée –

‘‘So panesa visuddhimaggo kena kato, kadā kato, kattha kato, kasmā kato, kimatthaṃ kato, kiṃ nissāya kato, kena pakārena kato, kissa sakalaloke patthaṭo’’ti.

« Par qui ce Visuddhimagga a-t-il été composé, quand a-t-il été fait, où a-t-il été fait, pourquoi a-t-il été fait, dans quel but a-t-il été fait, sur quoi s'appuie-t-il, de quelle manière a-t-il été fait, et pour quelle raison est-il répandu dans le monde entier ? »

Tattha kena katoti ācariyabuddhaghosattheravarena tepiṭakasaṅgahaṭṭhakathākārena kato.

À la question « par qui a-t-il été fait », il a été composé par l'éminent Vénérable Buddhaghosa, le commentateur qui a compilé le Triple Panier.

Kadā katoti amhākaṃ bhagavato sammāsambuddhassa sakalalokanāthassa parinibbutikālato pacchā dasame vassasatake (973 -buddhavasse) kato.

À la question « quand a-t-il été fait », il fut composé après le temps du Parinibbāna de notre Béni, le Parfaitement Éveillé, le Protecteur de tout le monde, au cours du dixième siècle (973 ans après l'ère du Bouddha).

Kattha katoti sīhaḷadīpe anurādhapure mahāvihāre kato.

À la question « où a-t-il été fait », il fut composé au Mahāvihāra d'Anurādhapura, sur l'île de Ceylan.

Kasmā katoti visuddhikāmānaṃ sādhujanānaṃ tadadhigamupāyaṃ sammāpaṭipattinayaṃ ñāpetukāmatāsaṅkhātena attano ajjhāsayena sañcoditattā, saṅghapālattherena ca ajjhesitattā kato.

À la question « pourquoi a-t-il été fait », il fut composé sous l'impulsion de sa propre intention, à savoir le désir de faire connaître la méthode de la pratique correcte comme moyen d'atteindre la pureté pour les gens de bien qui la recherchent, et parce qu'il en fut prié par le Vénérable Saṅghapāla.

Ettha pana ṭhatvā ācariyabuddhaghosattherassa uppatti kathetabbā, sā ca mahāvaṃse (cūḷavaṃsotipi voharite dutiyabhāge) sattatiṃsamaparicchede pannarasādhikadvisatagāthāto (37, 215) paṭṭhāya bāttiṃsāya gāthāhi pakāsitāyeva. Kathaṃ? –

À ce stade, l'histoire de la naissance du maître Buddhaghosa doit être racontée ; elle est déjà exposée dans le Mahāvaṃsa (aussi appelé Cūḷavaṃsa dans sa seconde partie), au chapitre trente-sept, à partir du verset deux cent quinze (37, 215), à travers trente-deux versets. Comment ? –

Mahāvaṃsa-buddhaghosakathā

Récit de Buddhaghosa dans le Mahāvaṃsa

215.

215.

Bodhimaṇḍasamīpamhi, [Pg.2] jāto brāhmaṇamāṇavo;

Vijjā-sippa-kalā-vedī, tīsu vedesu pāragū.

Un jeune brahmane naquit près de Bodhimaṇḍa ; versé dans les sciences, les arts et les métiers, il maîtrisait les trois Védas.

216.

216.

Sammā viññātasamayo, sabbavādavisārado;

Vādatthī jambudīpamhi, āhiṇḍanto pavādiko.

Connaissant parfaitement les doctrines et expert dans tous les systèmes de pensée, il parcourait le Jambudīpa en quête de débats, étant lui-même un grand controversiste.

217.

217.

Vihārameka’māgamma, rattiṃ pātañjalīmataṃ;

Parivatteti sampuṇṇa-padaṃ suparimaṇḍalaṃ.

Étant arrivé dans un monastère, il récitait durant la nuit le système de Patañjali avec une élocution complète et une diction parfaite.

218.

218.

Tattheko revato nāma, mahāthero vijāniya;

‘‘Mahāpañño ayaṃ satto, dametuṃ vaṭṭatī’’ti, so.

Là, un grand ancien nommé Revata, s'en étant rendu compte, pensa : « Cet être possède une grande sagesse, il convient de le convertir. »

219.

219.

‘‘Ko nu gadrabharāvena, viravanto’’ti abravi;

‘‘Gadrabhānaṃ rave atthaṃ, kiṃ jānāsī’’ti āha taṃ.

Il dit : « Qui donc crie ainsi avec un braiement d'âne ? » L'autre lui demanda : « Connais-tu donc le sens du braiement des ânes ? »

220.

220.

‘‘Ahaṃ jāne’’ti vutto so, otāresi sakaṃ mataṃ;

Puṭṭhaṃ puṭṭhaṃ viyākāsi, viraddhampi ca dassayi.

Ayant répondu : « Je le connais », il (Revata) exposa sa propre doctrine ; il expliqua chaque point sur lequel il fut interrogé et en montra également les erreurs.

221.

221.

‘‘Tena hi tvaṃ sakaṃ vāda-motārehī’’ti codito;

Pāḷi’māhā’bhidhammassa, attha’massa na so’dhigā.

Poussé par les mots : « Expose donc ta propre doctrine », il récita le texte de l'Abhidhamma, dont l'autre ne saisit pas le sens.

222.

222.

Āha‘‘kasse’sa manto’’ti,‘‘buddhamanto’’ti so’bravi;

‘‘Dehi metaṃ’’ti vutte hi, ‘‘gaṇha pabbajja taṃ’’iti.

Il demanda : « À qui appartient cet enseignement ? » L'autre répondit : « C'est l'enseignement du Bouddha. » Lorsqu'il dit : « Donne-le-moi », l'autre répondit : « Prends l'ordination pour l'obtenir. »

223.

223.

Mantatthī pabbajitvā so, uggaṇhi piṭakattayaṃ;

Ekāyano ayaṃ maggo, iti pacchā ta’maggahi.

Désirant l'enseignement, il entra dans les ordres et apprit le Triple Panier. Plus tard, il comprit que « c'est là l'unique chemin ».

224.

224.

Buddhassa viya gambhīra-ghosattā naṃ viyākaruṃ;

Buddhaghosoti ghoso hi, buddho viya mahītale.

Parce que sa voix était profonde comme celle du Bouddha, on l'appela Buddhaghosa ; car sa renommée était comme celle du Bouddha sur la terre.

225.

225.

Tattha ñāṇodayaṃ nāma, katvā pakaraṇaṃ tadā;

Dhammasaṅgaṇiyākāsi, kacchaṃ so aṭṭhasāliniṃ.

Là, ayant composé l'ouvrage nommé Ñāṇodaya, il rédigea ensuite l'Atthasālinī, un commentaire du Dhammasaṅgaṇī.

226.

226.

Parittaṭṭhakathañceva [Pg.3], kātuṃ ārabhi buddhimā;

Taṃ disvā revato thero, idaṃ vacanamabravi.

Le sage commença également à composer un court commentaire ; voyant cela, l'ancien Revata prononça ces paroles :

227.

227.

‘‘Pāḷimattaṃ idhānītaṃ, natthi aṭṭhakathā idha ;

Tathācariyavādā ca, bhinnarūpā na vijjare.

« Seul le texte original a été apporté ici, il n'y a pas de commentaires ; de même, les doctrines des maîtres n'existent pas ici sous une forme complète. »

228.

228.

Sīhaḷaṭṭhakathā suddhā, mahindena matīmatā;

Saṅgītittayamārūḷhaṃ, sammāsambuddhadesitaṃ.

« Le commentaire cinghalais est pur ; il fut apporté par le sage Mahinda, ayant été établi lors des trois conciles et enseigné par le Parfaitement Éveillé. »

229.

229.

Sāriputtādigītañca, kathāmaggaṃ samekkhiya;

Katā sīhaḷabhāsāya, sīhaḷesu pavattati.

« Et ayant examiné la méthode de discours chantée par Sāriputta et d'autres, il fut rédigé en langue cinghalaise et il est en usage chez les Cinghalais. »

230.

230.

Taṃ tattha gantvā sutvā tvaṃ, māgadhānaṃ niruttiyā;

Parivattehi, sā hoti, sabbalokahitāvahā’’.

« Rends-toi là-bas, étudie-le, et traduis-le dans la langue des Magadhans ; cela sera profitable au monde entier. »

231.

231.

Evaṃ vutte pasanno so, nikkhamitvā tato imaṃ;

Dīpaṃ āgā imasseva, rañño kāle mahāmati.

Ainsi sollicité, plein de foi, le grand sage partit de là et arriva sur cette île à l'époque de ce même roi.

232.

232.

Mahāvihāraṃ sampatto, vihāraṃ sabbasādhunaṃ;

Mahāpadhānagharaṃ gantvā, saṅghapālassa santikā.

Arrivé au Mahāvihāra, le monastère de tous les gens de bien, il se rendit au Mahāpadhānaghara auprès du Vénérable Saṅghapāla.

233.

233.

Sīhaḷaṭṭhakathaṃ sutvā, theravādañca sabbaso;

‘‘Dhammassāmissa esova, adhippāyo’’ti nicchiya.

Ayant écouté le commentaire cinghalais et la doctrine des Anciens dans leur intégralité, il conclut : « Telle est précisément l'intention du Maître du Dhamma. »

234.

234.

Tattha saṅghaṃ samānetvā, ‘‘kātuṃ aṭṭhakathaṃ mama;

Potthake detha sabbe’’ti, āha, vīmaṃsituṃ sa taṃ.

Là, ayant réuni la communauté, il dit : « Donnez-moi tous les manuscrits pour que je rédige un commentaire » ; et celle-ci (la communauté), afin de le mettre à l'épreuve...

235.

235.

Saṅgho [Pg.4] gāthādvayaṃ tassā’dāsi ‘‘sāmatthiyaṃ tava;

Ettha dassehi, taṃ disvā, sabbe demāti potthake’’.

Le Saṅgha lui donna deux versets [en disant] : « Montre ici ta capacité ; après avoir vu cela, nous te donnerons tous les livres. »

236.

236.

Piṭakattaya’mettheva, saddhiṃ aṭṭhakathāya so;

Visuddhimaggaṃ nāmā’kā, saṅgahetvā samāsato.

Résumant ici les trois Corbeilles avec leurs commentaires, il composa l'ouvrage nommé Visuddhimagga.

237.

237.

Tato saṅghaṃ samūhetvā, sambuddhamatakovidaṃ;

Mahābodhisamīpamhi, so taṃ vācetu mārabhi.

Ensuite, ayant réuni le Saṅgha expert dans la doctrine du Parfait Éveillé, près du Grand Arbre de la Bodhi, il commença à en faire la lecture.

238.

238.

Devatā tassa nepuññaṃ, pakāsetuṃ mahājane;

Chādesuṃ potthakaṃ sopi, dvattikkhattumpi taṃ akā.

Les divinités, afin de manifester son habileté à la multitude, cachèrent le livre ; lui aussi le recomposa par deux ou trois fois.

239.

239.

Vācetuṃ tatiye vāre, potthake samudāhaṭe;

Potthakadvaya’maññampi, saṇṭhapesuṃ tahiṃ marū.

Pour la lecture à la troisième reprise, quand le livre fut apporté, les divinités y placèrent également les deux autres exemplaires.

240.

240.

Vācayiṃsu tadā bhikkhū, potthakattaya’mekato;

Ganthato atthato vāpi, pubbāparavasena vā.

Les moines lurent alors les trois exemplaires ensemble, que ce soit du point de vue du texte, du sens, ou de l'enchaînement logique.

241.

241.

Theravādehi pāḷīhi, padehi byañjanehi vā;

Aññathattamahū neva, potthakesupi tīsupi.

Dans les doctrines des Anciens, les textes pālis, les mots ou les formulations, il n'y avait absolument aucune divergence dans les trois exemplaires.

242.

242.

Atha [Pg.5] ugghosayī saṅgho, tuṭṭhahaṭṭho visesato;

Nissaṃsayaṃ’sa metteyyo, iti vatvā punappunaṃ.

Alors le Saṅgha, particulièrement joyeux, s'exclama : « C'est sans aucun doute Metteyya ! », répétant sans cesse ces mots.

243.

243.

Saddhiṃ aṭṭhakathāyā’dā, potthake piṭakattaye;

Ganthākare vasanto so, vihāre dūrasaṅkare.

Ils lui remirent les livres des trois Corbeilles avec leurs commentaires ; il résida alors au monastère de Ganthākāra, un lieu préservé du tumulte.

244.

244.

Parivattesi sabbāpi, sīhaḷaṭṭhakathā tadā;

Sabbesaṃ mūlabhāsāya, māgadhāya niruttiyā.

Il traduisit alors l'intégralité des commentaires cinghalais dans la langue originelle de tous, le dialecte de Magadha.

245.

245.

Sattānaṃ sabbabhāsānaṃ, sā ahosi hitāvahā;

Theriyācariyā sabbe, pāḷiṃ viya ta’maggahuṃ.

Cela fut bénéfique pour les êtres de toutes langues ; tous les maîtres de la lignée des Anciens le considérèrent à l'égal du texte canonique.

246.

246.

Atha kattabbakiccesu, gatesu pariniṭṭhitiṃ;

Vandituṃ so mahābodhiṃ, jambudīpaṃ upāgamī’’ti.

Puis, une fois ses devoirs accomplis, il retourna en Jambudīpa pour vénérer le Grand Arbre de la Bodhi.

Ayañca pana mahāvaṃsakathā 1950 - kharistavasse hābadamahāvijjālayamuddaṇayante romakkharena mudditassa visuddhimaggapotthakassa purecārikakathāyaṃ ‘‘anekānettha atthi vicāretabbānī’’ti vatvā dhammānandakosambīnāmakena vicakkhaṇena vicāritā. Tamettha yuttāyuttavicinanāya dassetvā anuvicāraṇampissa karissāma.

Ce récit du Mahāvaṃsa a été examiné par le savant nommé Dhammānanda Kosambī dans la préface du livre Visuddhimagga, imprimé en caractères romains par les presses de l'Université de Harvard en l'an 1950 de l'ère chrétienne, affirmant : « Il y a ici de nombreux points à examiner ». En exposant ici le discernement entre ce qui est fondé ou non, nous en ferons l'analyse détaillée.

Jātidesavicāraṇā

Examen du lieu de naissance

1. Tattha hi tena dhammānandena ‘‘buddhaghoso bodhimaṇḍasamīpe (buddhagayāyaṃ) jātoti na yuttameta’’nti vatvā taṃsādhanatthāya cattāri byatirekakāraṇāni dassitāni. Kathaṃ?

1. À ce sujet, ledit Dhammānanda, affirmant qu'« il n'est pas correct que Buddhaghosa soit né près du siège de l'Éveil (Bodh Gayā) », a présenté quatre raisons contraires pour le prouver. Lesquelles ?

(Ka) ‘‘buddhaghosena pakāsitesu taṃkālikavatthūsu ekampi taṃ natthi, yaṃ magadhesu uppanna’’nti paṭhamaṃ kāraṇaṃ dassitaṃ. Tadakāraṇameva. Ācariyabuddhaghosatthero hi saṅgahaṭṭhakathāyo karonto porāṇaṭṭhakathāyoyeva [Pg.6] saṃkhipitvā, bhāsāparivattanamattena ca visesetvā akāsi, na pana yaṃ vā taṃ vā attano diṭṭhasutaṃ dassetvā. Vuttañhetaṃ ācariyena –

(a) La première raison avancée est : « Parmi les récits contemporains publiés par Buddhaghosa, il n'en existe aucun qui se soit déroulé au Magadha ». C'est une raison non fondée. Car le vénérable maître Buddhaghosa, en composant les commentaires abrégés, ne fit que résumer les anciens commentaires et se distingua par la simple traduction linguistique, et non en présentant tel ou tel fait qu'il aurait personnellement vu ou entendu. Voici ce que le maître a dit :

‘‘Saṃvaṇṇanaṃ tañca samārabhanto,Tassā mahāaṭṭhakathaṃ sarīraṃ;

Katvā mahāpaccariyaṃ tatheva,Kurundināmādisu vissutāsu.

« Commençant cette explication, prenant pour corps le Grand Commentaire (Mahā-aṭṭhakathā), de même que le Mahāpaccari et le célèbre Kurundi, entre autres. »

Vinicchayo aṭṭhakathāsu vutto,Yo yuttamatthaṃ apariccajanto;

Athopi antogadhatheravādaṃ,Saṃvaṇṇanaṃ samma samārabhissa’’nti ca.

« Sans rejeter le sens approprié des décisions énoncées dans les commentaires, et en y incluant la doctrine des Anciens, je commencerai convenablement l'explication. »

‘‘Tato ca bhāsantarameva hitvā,Vitthāramaggañca samāsayitvā;

Vinicchayaṃ sabbamasesayitvā,Tantikkamaṃ kiñci avokkamitvā.

« Abandonnant seulement la langue étrangère, résumant le style trop étendu, sans omettre aucune décision et sans s'écarter aucunement de l'ordre traditionnel des textes. »

Suttantikānaṃ vacanānamatthaṃ,Suttānurūpaṃ paridīpayantī;

Yasmā ayaṃ hessati vaṇṇanāpi,Sakkacca tasmā anusikkhitabbā’’ti ca.

« Puisque cette explication éclairera le sens des paroles des Suttas en conformité avec les Suttas eux-mêmes, elle doit donc être étudiée avec soin. »

Yatheva ca ācariyabuddhaghosena attano aṭṭhakathāsu taṃkālikāni māgadhikāni vatthūni na pakāsitāni, tatheva sīhaḷikānipi dakkhiṇaindiyaraṭṭhikānipi. Na hi tattha vasabharājakālato (609-653 -buddhavassa) pacchā uppannavatthūni diṭṭhāni ṭhapetvā mahāsenarājavatthuṃ, ācariyo ca tato tisatamattavassehi pacchātare mahānāmarañño kāle (953-975-bu-va) sīhaḷadīpamupāgato. Tasmā aṭṭhakathāsu taṃkālikamāgadhikavatthūnaṃ appakāsanamattena na sakkā takkattā na māgadhikoti ñātunti.

Et tout comme le maître Buddhaghosa n'a pas inclus de récits magadhiens contemporains dans ses commentaires, il n'en a pas non plus inclus de cinghalais ou du sud de l'Inde. En effet, on n'y voit aucun récit postérieur à l'époque du roi Vasabha (609-653 de l'ère bouddhique), à l'exception de l'histoire du roi Mahāsena ; or le maître est arrivé sur l'île de Ceylan environ trois cents ans plus tard, sous le règne du roi Mahānāma (953-975 B.E.). Par conséquent, le simple fait de ne pas mentionner de récits magadhiens contemporains dans les commentaires ne permet pas de conclure par déduction qu'il n'était pas originaire du Magadha.

[Kha) punapi [Pg.7] tena ‘‘sabbesupi buddhaghosaganthesu uttaraindiyadesāyattaṃ paccakkhato diṭṭhassa viya pakāsanaṃ natthī’’ti dutiyaṃ kāraṇaṃ dassitaṃ. Tassapi akāraṇabhāvo purimavacaneneva veditabbo. Apica sāratthappakāsiniyā nāma saṃyuttaṭṭhakathāyaṃ, sumaṅgalavilāsiniyā nāma dīghanikāyaṭṭhakathāyañca vuttasaṃvaṇṇanāyapi veditabbo. Tattha hi –

(b) De plus, il a présenté une seconde raison : « Dans tous les ouvrages de Buddhaghosa, il n'y a aucune description du nord de l'Inde qui semble avoir été vue de ses propres yeux ». Le caractère infondé de cette raison peut également être compris par ce qui a été dit précédemment. On peut en outre le constater dans les explications données dans la Sāratthappakāsinī (le commentaire du Saṃyutta Nikāya) et la Sumaṅgalavilāsinī (le commentaire du Dīgha Nikāya). Car là :

‘‘Yatheva hi kalambanadītīrato rājamātuvihāradvārena thūpārāmaṃ gantabbaṃ hoti, evaṃ hiraññavatikāya nāma nadiyā pārimatīrato sālavanaṃ uyyānaṃ. Yathā anurādhapurassa thūpārāmo, evaṃ taṃ kusinārāya hoti. Thūpārāmato dakkhiṇadvārena nagaraṃ pavisanamaggo pācīnamukho gantvā uttarena nivattati, evaṃ uyyānato sālapanti pācīnamukhā gantvā uttarena nivattā. Tasmā taṃ upavattananti vuccatī’’ti –

« Tout comme on doit aller au Thūpārāma depuis la rive de la rivière Kalamba en passant par la porte du monastère de la Reine-Mère, de même se trouve le jardin du bois de Sālas depuis la rive opposée de la rivière nommée Hiraññavatī. Comme le Thūpārāma d'Anurādhapura, tel est celui de Kusinārā. Le chemin menant de la porte sud du Thūpārāma vers la ville se dirige vers l'est puis bifurque vers le nord ; de même, la rangée de Sālas depuis le jardin se dirige vers l'est puis bifurque vers le nord. C'est pourquoi on l'appelle Upavattana. »

Paccakkhato diṭṭhassa viya pakāsanampi dissateva. Tampi pana porāṇaṭṭhakathāhi bhāsāparivattanamattamevāti gahetabbaṃ, tādisāya atthasaṃvaṇṇanāya mahāmahindattherakālatoyeva pabhuti vuttāya eva bhavitabbattāti.

Une description qui semble avoir été vue de ses propres yeux apparaît bel et bien. Mais il faut comprendre que cela n'est également qu'une simple traduction des anciens commentaires, car une telle explication du sens doit avoir été formulée dès l'époque du Vénérable Mahā-Mahinda.

[Ga) punapi tena ‘‘uṇhassāti aggisantāpassa, tassa vanadāhādīsu sambhavo veditabbo’’ti visuddhimagge (1, 30-piṭṭhe) vuttasaṃvaṇṇanaṃ pakāsetvā ‘‘tassā panassa avahasanīyabhāvo pākaṭoyevā’’ti ca hīḷetvā ‘‘indiyaraṭṭhe pana uttaradesesu gimhakāle vatthacchādanarahitā mānusakāyacchavi sūriyasantāpena ekaṃsato dayhati, taṃ na jānanti dakkhiṇaindiyadesikā’’ti tatiyaṃ kāraṇaṃ daḷhatarabhāvena dassitaṃ. Tattha pana yadi ‘‘sūriyasantāpena ekaṃsato dayhatī’’ti etaṃ ujukato sūriyarasmisantāpeneva daḍḍhabhāvaṃ sandhāya vucceyya, evaṃ sati ḍaṃsamakasavātātapasarīsapasamphassānanti pade ātapasaddena samānatthattā na yuttameva. Yadi pana sūriyasantāpasañjātena uṇhautunā daḍḍhabhāvaṃ sandhāya vucceyya, evaṃ sati uttaraindiyadesesu, aññattha ca tādisesu atiuṇhaṭṭhānesu sūriyasantāpasañjātassa uṇhautuno paṭighātāya [Pg.8] cīvaraṃ senāsanañca paṭisevīyatīti ayamattho na na yutto. Tathā hi vuttaṃ vinayaṭṭhakathāyaṃ (3, 58)

De plus, il a exposé l'explication mentionnée dans le Visuddhimagga (p. 30, vol. 1) : « Par chaleur (uṇha), on entend la chaleur du feu ; son occurrence doit être comprise dans les incendies de forêt, etc. » Puis, le dénigrant en disant : « Son caractère dérisoire est tout à fait manifeste », il a présenté une troisième raison comme étant plus solide : « Dans les régions septentrionales de l'Inde, pendant la saison chaude, la peau du corps humain non couverte de vêtements brûle certainement sous l'ardeur du soleil ; ceux qui habitent le sud de l'Inde ne le savent pas. » À ce sujet, si l'on disait « brûle certainement sous l'ardeur du soleil » en se référant directement à l'état de brûlure par les rayons du soleil, alors, dans l'expression « contact des taons, moustiques, vent, soleil et reptiles », cela ne conviendrait pas car ce serait synonyme du mot « ātapa » (chaleur solaire). Mais si l'on se référait à l'état de brûlure dû à la chaleur saisonnière produite par l'ardeur du soleil, alors, dans le nord de l'Inde et dans d'autres lieux aussi chauds, l'usage des robes et des logements pour contrer cette chaleur saisonnière issue de l'ardeur du soleil n'est pas inapproprié. C'est ce qui est dit dans le commentaire du Vinaya (3, 58) :

‘‘Sītaṃ uṇhanti utuvisabhāgavasena vutta’’nti.

« Le froid et le chaud sont mentionnés selon la différence de saison. »

Sā pana visuddhimagge padatthasaṃvaṇṇanā porāṇasuttantaṭṭhakathāhi āgatā bhaveyya. Tathā hi vuttaṃ papañcasūdaniyā nāma majjhimanikāyaṭṭhakathāya sabbāsavasuttavaṇṇanāyaṃ (1, 58) ‘‘uṇhanti cettha aggisantāpova veditabbo, sūriyasantāpavasena panetaṃ vatthu vutta’’nti. Ettha ca sacāyamattho ācariyena attano mativasena vutto assa, tassa vatthussa porāṇaṭṭhakathāyaṃ vuttabhāvañca tassā atthasaṃvaṇṇanāya attano matibhāvañca yuttabhāvañca pakāseyya. Ācariyo hi yattha yattha porāṇaṭṭhakathāsu avuttatthaṃ visesetvā dasseti, tattha tattha tādisaṃ ñāpakavacanampi pakāsetiyeva, yathā sumaṅgalavilāsiniyaṃ (1, 72) ‘‘ettha āṇattiyanissaggiyathāvarāpi payogā yujjanti, aṭṭhakathāsu pana anāgatattā vīmaṃsitvā gahetabbā’’ti vacanaṃ, yathā ca papañcasūdaniyaṃ (1, 30) ‘‘avicāritametaṃ porāṇehi, ayaṃ pana attano matī’’ti vacanaṃ. Na cettha kiñcipi ñāpakavacanaṃ pakāsitaṃ. Tasmā ‘‘yadetaṃ ‘uṇhassāti aggisantāpassā’ti ca, ‘uṇhanti cettha aggisantāpova veditabbo’ti ca vacanaṃ, etaṃ porāṇasuttantaṭṭhakathāvacana’’nti veditabbanti.

Cette explication des termes dans le Visuddhimagga proviendrait des anciens commentaires des Suttas. Ainsi, il est dit dans la Papañcasūdanī, le commentaire du Majjhima Nikāya, lors de l'explication du Sabbāsava Sutta (1, 58) : « Par chaleur, on doit comprendre ici la chaleur du feu ; mais ce point est énoncé en raison de la chaleur solaire. » Ici, si cette interprétation avait été exprimée par le Maître selon son propre avis, il aurait exposé le fait qu'elle est mentionnée dans l'ancien commentaire ainsi que le caractère personnel et approprié de sa propre explication. En effet, partout où le Maître apporte des précisions sur ce qui n'est pas dit dans les anciens commentaires, il expose toujours une telle remarque indicative, comme dans la Sumaṅgalavilāsinī (1, 72) : « Ici, les efforts de commandement, de renonciation et de permanence sont appropriés ; mais n'étant pas mentionnés dans les commentaires, ils doivent être adoptés après examen », et comme dans la Papañcasūdanī (1, 30) : « Ceci n'a pas été examiné par les anciens, mais c'est mon propre avis. » Or, aucune remarque indicative n'est ici exposée. Par conséquent, on doit comprendre que ce qui est dit : « Par chaleur, on entend la chaleur du feu » et « Par chaleur, on doit comprendre ici la chaleur du feu », est une parole issue des anciens commentaires des Suttas.

(Gha) punapi tena ‘‘papañcasūdaniyā nāma majjhimanikāyaṭṭhakathāyaṃ gopālakasuttaṃ saṃvaṇṇento buddhaghoso ‘magadhavideharaṭṭhānaṃ antare gaṅgāya nadiyā majjhe vālukatthaladīpakā atthī’ti saddahati maññe. Buddhaghosena pana diṭṭhagaṅgā sīhaḷadīpe mahāveligaṅgāyeva, na pana indiyaraṭṭhikānaṃ seṭṭhasammatā mahāgaṅgāti pākaṭoyevāyamattho’’ti catutthaṃ kāraṇaṃ dassitaṃ. Taṃ pana idāni mahāgaṅgāya majjhe tasmiṃ ṭhāne tādisaṃ dīpakaṃ adisvā ‘‘pubbepi evameva bhaveyyā’’ti ekaṃsato gahetvā vuttavacanamattameva. Nadiyo pana sabbadāpi tenevākārena tiṭṭhantīti na sakkā gahetunti pākaṭoyevāyamattho. Tasmā yathā pubbe tassa gopālassa kāle tasmiṃ ṭhāne majjhe gaṅgāya tādisā dīpakā saṃvijjamānā ahesuṃ, tatheva porāṇaṭṭhakathāsu esa attho saṃvaṇṇito, [Pg.9] tadeva ca vacanaṃ ācariyena bhāsāparivattanaṃ katvā pakāsitanti evameva gahetabbaṃ. Tasmā tampi akāraṇamevāti.

(D) De plus, il a présenté une quatrième raison : « Buddhaghosa, commentant le Gopālaka Sutta dans la Papañcasūdanī, le commentaire du Majjhima Nikāya, croit, me semble-t-il, qu'il existe des îles de sable au milieu du Gange entre les pays de Magadha et de Videha. Or, le Gange vu par Buddhaghosa n'est que la Mahāveligaṅgā de l'île de Ceylan, et non le Grand Gange considéré comme le plus noble par les Indiens ; ce point est manifeste. » Cependant, cela n'est qu'une simple affirmation basée sur le fait de ne pas voir de telles îles à cet endroit du Grand Gange aujourd'hui, en concluant qu'il en était de même autrefois. On ne peut pas soutenir que les rivières restent toujours dans le même état ; ce point est manifeste. Par conséquent, de même qu'à l'époque de ce berger, de telles îles existaient au milieu du Gange à cet endroit, de même ce point a été commenté dans les anciens commentaires, et c'est cette même parole que le Maître a exposée en effectuant une traduction linguistique ; c'est ainsi que cela doit être compris. Par conséquent, cet argument est également sans fondement.

Brāhmaṇakulavicāraṇā

Examen de la famille des brahmanes

2. Atha ‘‘brāhmaṇamāṇavo’’ti padampi tena evaṃ vicāritaṃ –

2. Ensuite, il a également examiné le terme « brāhmaṇamāṇavo » (jeune brahmane) ainsi :

(Ka) ‘‘buddhaghoso ‘brāhmaṇakulajāto’ti na sakkā gahetuṃ. Kasmā vedakālato paṭṭhāya yāvajjatanā sabbepi brāhmaṇā

(A) « On ne peut pas accepter que Buddhaghosa soit né dans une famille de brahmanes. Pourquoi ? Parce que depuis l'époque védique jusqu'à aujourd'hui, tous les brahmanes... »

Brāhmaṇosya mukhamāsīdi, bāhū rājanya? Kata?;

Ūrū tadasya yada vagya?, Padbhyāṃ gūdro ajāyatā’’ti.

« Le brahmane fut sa bouche, le Rajanya fut fait ses bras ; ses cuisses furent ce qui est le Vaishya, de ses pieds le Shudra est né. »

Imaṃ purisasuttaṃ nāma mantaṃ jānantīti saddahiyā.

« ...considèrent comme crédible ce mantra nommé Purisa Sutta. »

Ayaṃ panassā attho – ‘brāhmaṇo assa (brahmuno) mukhaṃ āsi. Bāhū rājañño kato, khattiyā assa bāhūti vuttaṃ hoti. Yo vesso, so assa ūrū. Suddo assa pādehi ajāyī’ti.

Et voici son sens : « Le brahmane fut sa bouche (celle de Brahma). Le Rajanya fut fait ses bras ; cela signifie que les Khattiyas sont ses bras. Celui qui est Vessa constitue ses cuisses. Le Sudda naquit de ses pieds. »

Buddhaghoso pana ‘paṇḍitabrāhmaṇo’ti ñātopi taṃ gāthaṃ na aññāsi. Tathā hi tena bandhupādāpaccāti padassa atthavaṇṇanāyaṃ ‘tesaṃ kira ayaṃ laddhi – brāhmaṇā brahmuno mukhato nikkhantā, khattiyā urato, vessā nābhito, suddā jāṇuto, samaṇā piṭṭhipādato’ti tissā vedagāthāya asamānattho vaṇṇito’’ti.

Buddhaghosa, bien que connu comme un « brahmane érudit », ne connaissait pas cette stance. En effet, dans son explication du terme « bandhupādāpaccā » (descendants des pieds du Parent), il a commenté un sens différent de cette stance védique : « Voici, dit-on, leur doctrine : les brahmanes sont sortis de la bouche de Brahma, les khattiyas de sa poitrine, les vessas de son nombril, les suddas de ses genoux, et les ascètes de la plante de ses pieds. »

Ayaṃ panettha anuvicāraṇā – yadi ca taṃkālikānampi brāhmaṇānaṃ laddhi tatheva bhaveyya yathā etissaṃ gāthāyaṃ vuttā, sā catthavaṇṇanā ācariyassa matimattā. Evaṃ sati sā vicāraṇā yuttā bhaveyya. Etissaṃ pana gāthāyaṃ ‘‘brāhmaṇosya mukhamāsīdi’’ti paṭhamapādena ‘‘brāhmaṇā brahmuno mukhato jātā’’ti attho ujukato na labbhati. Buddhakāle pana brāhmaṇānaṃ laddhi ‘‘brāhmaṇā brahmuno mukhato jātā’’ti evameva ahosīti pākaṭoyevāyamattho. Tathā hi dīghanikāye pāthikavagge aggaññasutte (3, 67) –

Voici l'analyse à ce sujet : si la doctrine des brahmanes de cette époque avait été exactement telle qu'énoncée dans cette stance, alors ce commentaire ne serait que l'opinion personnelle du Maître. Dans ce cas, cet examen serait justifié. Or, dans cette stance, le sens « les brahmanes sont nés de la bouche de Brahma » n'est pas directement obtenu par le premier vers « Le brahmane fut sa bouche ». Cependant, à l'époque du Bouddha, la doctrine des brahmanes était précisément que « les brahmanes sont nés de la bouche de Brahma » ; ce point est manifeste. En effet, dans l'Aggañña Sutta du Pāthikavagga du Dīgha Nikāya (3, 67) :

‘‘Dissanti kho pana vāseṭṭha brāhmaṇānaṃ brāhmaṇiyo utuniyopi gabbhiniyopi vijāyamānāpi pāyamānāpi. Te ca brāhmaṇā [Pg.1]0 yonijāva samānā evamāhaṃsu – brāhmaṇova seṭṭho vaṇṇo, hīnā aññe vaṇṇā. Brāhmaṇova sukko vaṇṇo, kaṇhā aññe vaṇṇā. Brāhmaṇāva sujjhanti, no abrāhmaṇā. Brāhmaṇāva brahmuno puttā orasā mukhato jātā brahmajā brahmanimmitā brahmadāyādāti. Te brahmānañceva abbhācikkhanti, musā ca bhāsanti, bahuñca apuññaṃ pasavantī’’ti –

« On voit pourtant, Vāseṭṭha, les femmes des brahmanes avoir leurs règles, être enceintes, accoucher et allaiter. Et ces brahmanes, bien qu’étant nés d’une matrice, disent ceci : “Seul le brahmane est de la classe supérieure, les autres classes sont inférieures. Seul le brahmane est de teint clair, les autres sont de teint sombre. Seuls les brahmanes se purifient, pas les non-brahmanes. Les brahmanes sont les fils de Brahma, nés de sa poitrine, nés de sa bouche, nés de Brahma, créés par Brahma, héritiers de Brahma.” Ils calomnient ainsi Brahma, disent des mensonges et accumulent beaucoup de démérites. »

Bhagavatā mahākāruṇikena vāseṭṭhabhāradvājānaṃ brāhmaṇamāṇavakānaṃ bhāsitaṃ, tehi ca taṃ abhinanditaṃ. Te pana dvepi māṇavakā jātivasena parisuddhabrāhmaṇā ceva honti tiṇṇampi vedānaṃ pāraguno ca. Tasmā ‘‘brāhmaṇā brahmuno mukhato nikkhantā’’ti vacanassa taṃkālikānaṃ brāhmaṇānaṃ laddhivasena vuttabhāvo pākaṭoyeva. Yathā cetaṃ, evaṃ ‘‘khattiyā urato, vessā nābhito, suddā jāṇuto, samaṇā piṭṭhipādato’’ti vacanampi ‘‘taṃkālikabrāhmaṇānaṃ laddhiññūhi porāṇaṭṭhakathācariyehi vutta’’nti saddahitvā ācariyabuddhaghosena taṃ sabbaṃ porāṇaṭṭhakathāto bhāsāparivattanamattena visesetvā pakāsitaṃ bhaveyya. Tasmā tāyapi vedagāthāya ācariyassa abrāhmaṇabhāvasādhanaṃ anupapannamevāti.

Ceci fut dit par le Béni, le Grand Compatissant, aux jeunes brahmanes Vāseṭṭha et Bhāradvāja, et ils s’en réjouirent. Ces deux jeunes gens étaient des brahmanes de naissance pure et experts dans les trois Védas. Par conséquent, l’affirmation selon laquelle « les brahmanes sont sortis de la bouche de Brahma » est manifestement exprimée selon la croyance des brahmanes de cette époque. De même, les paroles « les khattiya de la poitrine, les vessa du nombril, les sudda des genoux, les ascètes du dessus des pieds » auraient été expliquées par le maître Buddhaghosa, en se fondant sur le fait qu’elles furent énoncées par les anciens commentateurs connaissant les croyances des brahmanes de jadis, et en ne faisant que traduire la langue à partir de l’ancien commentaire. Par conséquent, prouver que le maître n’était pas un brahmane à l’aide de ce verset védique est également injustifié.

(Kha) punapi tena ācariyabuddhaghosattherassa abrāhmaṇabhāvasādhanatthaṃ dutiyampi kāraṇaṃ evamāhaṭaṃ –

(Kha) De plus, une seconde raison a été avancée par lui pour prouver que le vénérable maître Buddhaghosa n'était pas un brahmane, ainsi qu'il suit :

‘‘Brāhmaṇaganthesu gabbhaghātavācakaṃ bhrūnahāti padaṃ pāḷiyaṃ bhūnahu (bhūnahano) iti dissati. Māgaṇḍiyasutte bhariyāya methunasaṃvāsābhāvena uppajjanārahagabbhassa nāsakattaṃ sandhāya māgaṇḍiyo paribbājako bhagavantaṃ ‘bhūnahu (bhūnahano) samaṇo gotamo’ti āha. Taṃ buddhaghoso na jānātīti pākaṭoyeva tadatthasaṃvaṇṇanāya. Tattha hi tena bhūnahunoti (bhūnahanassā) padaṃ ‘hatavaḍḍhino mariyādakārakassā’ti vaṇṇita’’nti.

« Dans les textes brahmaniques, le mot bhrūṇahan, signifiant destructeur de fœtus, apparaît dans le Canon pāli sous la forme bhūnahu (bhūnahano). Dans le Māgaṇḍiyasutta, l'errant Māgaṇḍiya dit au Béni : “L’ascète Gotama est un bhūnahu (destructeur de croissance)”, en se référant à l’impossibilité de la formation d’un fœtus en raison de l’absence de rapports sexuels avec une épouse. Que Buddhaghosa ignore cela est manifeste dans son commentaire sur ce sens. En effet, il y a expliqué le mot bhūnahunoti (bhūnahanassa) par “celui qui a détruit la croissance, qui transgresse les limites” ».

Tampi ayuttameva. Na hi māgaṇḍiyena phoṭṭhabbārammaṇāparibhogamattameva sandhāya bhūnahubhāvo vutto, atha kho channampi lokāmisārammaṇānaṃ aparibhogaṃ sandhāya vutto. Tasmiñhi sutte –

Cela aussi est incorrect. Car Māgaṇḍiya n'a pas qualifié le Bouddha de bhūnahu en se référant uniquement au non-usage de l'objet tactile, mais plutôt en se référant au non-usage des six types d'objets des plaisirs mondains. En effet, dans ce sutta :

‘‘Cakkhuṃ [Pg.11] kho māgaṇḍiya rūpārāmaṃ rūparataṃ rūpasammuditaṃ, taṃ tathāgatassa dantaṃ guttaṃ rakkhitaṃ saṃvutaṃ, tassa ca saṃvarāya dhammaṃ deseti, idaṃ nu te etaṃ māgaṇḍiya sandhāya bhāsitaṃ ‘bhūnahu samaṇo gotamo’ti. Etadeva kho pana me bho gotama sandhāya bhāsitaṃ ‘bhūnahu samaṇo gotamo’ti. Taṃ kissa hetu, evañhi no sutte ocaratīti…pe… mano kho māgaṇḍiya dhammārāmo dhammarato dhammasammudito, so tathāgatassa danto gutto rakkhito saṃvuto, tassa ca saṃvarāya dhammaṃ deseti, idaṃ nu te etaṃ māgaṇḍiya sandhāya bhāsitaṃ ‘bhūnahu samaṇo gotamo’ti. Etadeva kho pana me bho gotama sandhāya bhāsitaṃ ‘bhūnahu samaṇo gotamo’ti. Taṃ kissa hetu, evañhi no sutte ocaratī’’ti.

« “Māgaṇḍiya, l’œil se réjouit des formes, se délecte des formes, est enchanté par les formes ; il est dompté, gardé, protégé et contenu chez le Tathāgata, et il enseigne le Dhamma pour son confinement. Est-ce en te référant à cela, Māgaṇḍiya, que tu as dit : ‘L’ascète Gotama est un bhūnahu’ ?” “C’est précisément en me référant à cela, monsieur Gotama, que j’ai dit : ‘L’ascète Gotama est un bhūnahu’. Pourquoi ? Parce que c’est ainsi que cela apparaît dans nos textes...” (jusqu’à) “...l’esprit, Māgaṇḍiya, se réjouit des phénomènes mentaux, se délecte des phénomènes mentaux, est enchanté par les phénomènes mentaux ; il est dompté, gardé, protégé et contenu chez le Tathāgata, et il enseigne le Dhamma pour son confinement. Est-ce en te référant à cela, Māgaṇḍiya, que tu as dit : ‘L’ascète Gotama est un bhūnahu’ ?” “C’est précisément en me référant à cela, monsieur Gotama, que j’ai dit : ‘L’ascète Gotama est un bhūnahu’. Pourquoi ? Parce que c’est ainsi que cela apparaît dans nos textes.” »

Evaṃ bhagavato ca anuyogo māgaṇḍiyassa ca paṭiññā āgatā.

Ainsi sont rapportés l’interrogatoire du Béni et l’affirmation de Māgaṇḍiya.

Ettha hi methunappaṭisevanavasena phoṭṭhabbārammaṇaparibhogahetu eva gabbhapatiṭṭhānaṃ sambhavatīti tadaparibhogameva sandhāya ‘‘bhūnahū’’ti vattuṃ arahati, tadaññesaṃ pana pañcannaṃ rūpādiārammaṇānaṃ, tatthāpi visesato dhammārammaṇassa suddhamanoviññāṇena paribhogahetu natthi kiñci gabbhapatiṭṭhānanti tesaṃ aparibhogaṃ sandhāya bhūnahūti vattuṃ na arahatiyeva, māgaṇḍiyena pana sabbānipi tāni sandhāya vuttabhāvo paṭiññāto, kāraṇañcassa dassitaṃ ‘‘evañhi no sutte ocaratī’’ti. Tasmā kiñcāpi dāni brāhmaṇaganthesu bhūnahu- (bhrūnahā) saddo gabbhaghātanatthe dissati, māgaṇḍiyasutte paneso attho na yujjatīti ācariyena ‘‘hatavaḍḍhi mariyādakārako’’ti ayamevattho porāṇaṭṭhakathāya bhāsāparivattanavasena pakāsitoti veditabbo.

Ici, en effet, c’est seulement par l’usage de l’objet tactile via la pratique sexuelle que l’établissement d’un fœtus peut se produire ; ainsi, on pourrait dire “bhūnahu” en se référant uniquement à ce non-usage. Mais pour les cinq autres objets, comme les formes, et particulièrement pour l’objet mental perçu par la conscience mentale pure, il n’y a aucune raison d’établissement d’un fœtus due à leur usage. Par conséquent, il n’est pas approprié de dire bhūnahu en se référant à leur non-usage. Cependant, Māgaṇḍiya a affirmé l’avoir dit en se référant à tous ces sens, et il en a donné la raison : “car c’est ainsi que cela apparaît dans nos textes”. Par conséquent, bien que le mot bhūnahu (bhrūṇahā) apparaisse aujourd’hui dans les textes brahmaniques au sens de destruction de fœtus, ce sens ne convient pas dans le Māgaṇḍiyasutta. On doit donc comprendre que le maître a exprimé ce sens de “destructeur de croissance, transgresseur de limites” uniquement en traduisant la langue à partir de l’ancien commentaire.

(Ga) punapi tena ‘‘idampana buddhaghosassa abrāhmaṇabhāvasādhakaṃ pacchimakāraṇaṃ, so hi visuddhimagge sīlaniddese (1, 31) brāhmaṇānaṃ parihāsaṃ karonto ‘evaṃ iminā piṇḍapātapaṭisevanena purāṇañca jighacchāvedanaṃ paṭihaṅkhāmi, navañca vedanaṃ aparimitabhojanapaccayaṃ āharahatthaka alaṃsāṭaka tatravaṭṭaka kākamāsaka bhuttavamitakabrāhmaṇānaṃ aññataro [Pg.12] viya na uppādessāmīti paṭisevatī’ti āha. Idaṃ pana ekassa bhinnabrāhmaṇaladdhikassāpi vacanaṃ siyāti tadeva daḷhakāraṇaṃ katvā na sakkā ‘buddhaghoso abrāhmaṇo’ti vattu’’nti tatiyaṃ kāraṇaṃ vuttaṃ. Taṃ pana atisaṃvejanīyavacanameva. Na hetaṃ ācariyena brāhmaṇānaṃ parihāsaṃ kātukāmena vuttaṃ, na ca taṃ parihāsavacanena saṃyojetabbaṭṭhānaṃ, aññadatthu yathābhūtamatthaṃ dassetvā sabrahmacārīnaṃ ovādānusāsanidānavasena vattabbaṭṭhānaṃ, tathāyeva ca ācariyena vuttaṃ. Tathā hi ye loke paradattūpajīvino samaṇā vā brāhmaṇā vā aññe vāpi ca puggalā, te paccavekkhaṇañāṇarahitā asaṃvare ṭhitā kadāci atipaṇītaṃ rasaṃ pahūtaṃ laddhā aparimitampi bhuñjeyyuṃ, visesato pana brāhmaṇā lokikavatthuvasena ca, jātakādisāsanikavatthuvasena ca tādisā ahesunti pākaṭā. Imasmiñhi loke vassasatasahassehi vā vassakoṭīhi vā aparicchinnaddhāne ko sakkā vattuṃ ‘‘nedisā bhūtapubbā’’ti. Tasmā tādisehi viya na aparimitabhojanehi bhavitabbanti ovādānusāsanidānavaseneva vuttaṃ. Tadevaṃ atthasaṃhitampi samānaṃ ayonisomanasikaroto anatthameva jātaṃ, yathā sabhariyassa māgaṇḍiyabrāhmaṇassa anāgāmimaggaphalatthāyapi desitā gāthā tesaṃ dhītuyā anatthāya saṃvattatīti saṃvegoyevettha brūhetabboti.

(Ga) De plus, par lui [l'opposant] : « Ceci est la dernière raison prouvant que Buddhaghosa n'était pas un brahmane ; car, dans le Visuddhimagga, au chapitre sur la moralité (1, 31), en se moquant des brahmanes, il dit : 'Ainsi, par cet usage de la nourriture d'aumône, je détruirai l'ancienne sensation de faim, et je n'en ferai pas naître de nouvelle due à une alimentation immodérée, comme l'un de ces brahmanes [surnommés] "main-porteuse" (āharahatthaka), "vêtement-suffisant" (alaṃsāṭaka), "roulé-là-même" (tatravaṭṭaka), "pincée-de-corbeau" (kākamāsaka) ou "ayant-mangé-puis-vomi" (bhuttavamitaka) ; c'est ainsi qu'il l'utilise'. Or, ceci pourrait être la parole de quelqu'un ayant abandonné la doctrine brahmanique ; en faisant de cela une raison solide, on ne peut pas affirmer que "Buddhaghosa n'est pas un brahmane" », telle fut la troisième raison donnée. Cependant, cette parole vise uniquement à susciter l'urgence spirituelle (saṃvega). En effet, cela n'a pas été dit par le maître avec l'intention de se moquer des brahmanes, et ce n'est pas un passage qui devrait être associé à un discours moqueur ; au contraire, c'est un passage devant être exprimé à titre d'instruction et de conseil pour ses compagnons de vie sainte, en montrant la vérité telle qu'elle est ; et c'est précisément ainsi que le maître l'a dit. En effet, ceux qui, dans ce monde, vivent des dons d'autrui, qu'ils soient ascètes, brahmanes ou autres personnes, s'ils sont dépourvus de la connaissance par réflexion et s'ils manquent de retenue, pourraient manger sans mesure s'ils obtiennent parfois une saveur très raffinée en abondance ; et plus particulièrement les brahmanes, tant par les faits mondains que par les récits de la tradition bouddhique comme les Jātakas, sont connus pour avoir été ainsi. Dans ce monde, au cours de périodes indéfinies de centaines de milliers ou de dizaines de millions d'années, qui pourrait dire : « De telles choses n'ont jamais eu lieu auparavant » ? C'est pourquoi cela a été dit uniquement à titre d'instruction et de conseil, [signifiant] qu'on ne doit pas manger sans mesure comme de telles personnes. Ainsi, bien que ce soit profitable, pour celui qui manque d'attention juste (ayonisomanasikāra), cela devient préjudiciable ; de même que les versets enseignés au brahmane Māgaṇḍiya et à son épouse, bien qu'ayant pour but le fruit du chemin de non-retour, furent préjudiciables pour leur fille. C'est donc uniquement l'urgence spirituelle (saṃvega) qui doit être développée ici.

Patañjalivādavicāraṇā

Examen de la thèse sur Patañjali

3. Atha tena ‘‘pātañjalīmataṃ parivattetī’’ti vacanampi evaṃ vicāritaṃ.

3. Ensuite, par lui [l'opposant], l'affirmation selon laquelle « il transforme la pensée de Patañjali » a été examinée ainsi :

(Ka) ‘‘buddhaghoso patañjalissa vā aññesaṃ vā uttaraindiyaraṭṭhikānaṃ vādaṃ appakameva aññāsi. Patañjalivādesu hi aṇimā laghimāti idameva dvayaṃ dassesi tatuttari yogasuttaṃ ajānanto, patañjalivādassa ca tuletvā dīpanā tassa ganthesu na dissati, patañjalinā katapakaraṇañca patañjalīti nāmamattampi ca tattha dīpitaṃ natthi. Visuddhimagge pana paññābhūminiddese ‘pakativādīnaṃ pakati viyā’ti pakativāda (saṃkhyāvāda) nāmamattaṃ pakāsitaṃ, tattheva ca ‘paṭiññā hetūtiādīsu hi loke vacanāvayavo [Pg.13] hetūti vuccatī’ti udāharitaṃ, tena ñāyati ‘buddhaghoso indiyatakkanayadīpake ñāyaganthasmiṃ kiñci mūlabhāgamattaṃ aparipuṇṇaṃ jānātī’ti’’.

(Ka) « Buddhaghosa ne connaissait que très peu la doctrine de Patañjali ou d'autres habitants du pays du Nord de l'Inde. En effet, dans les thèses de Patañjali, il n'a montré que ces deux [pouvoirs] : l'atome (aṇimā) et la légèreté (laghimā), ignorant les Yoga-sūtras au-delà de cela. On ne trouve pas dans ses ouvrages d'explication par comparaison avec la doctrine de Patañjali, et même le simple nom de l'ouvrage composé par Patañjali n'y est pas mentionné. Dans le Visuddhimagga, cependant, au chapitre sur le domaine de la sagesse (paññābhūminiddesa), le simple nom de la doctrine de la Nature (pakativāda, c'est-à-dire le Sāṅkhya) est exposé par les mots 'comme la Nature des partisans de la Nature' (pakativādīnaṃ pakati viya) ; et dans ce même ouvrage, il est cité : 'car, dans le monde, une partie d'un énoncé comme "la proposition est la cause" (paṭiññā hetū) est appelée cause' ; par cela on comprend que 'Buddhaghosa ne connaît qu'une petite partie incomplète des fondements du traité de logique (Nyāya) exposant les méthodes de raisonnement indien'.

Taṃ pana sabbampi kevalaṃ ācariyassa abbhācikkhaṇamattameva. Atigambhīrassa hi atigarukātabbassa suparisuddhassa piṭakattayassa atthasaṃvaṇṇanaṃ karontena suparisuddhoyeva pāḷinayo ca aṭṭhakathānayo ca porāṇatheravādā cāti īdisāyeva atthā pakāsetabbā, yaṃ vā pana atthasaṃvaṇṇanāya upakārakaṃ saddavinicchayapaṭisaṃyuttaṃ lokiyaganthavacanaṃ, tadeva ca yathārahaṃ pakāsetabbaṃ, na pana anupakārānipi taṃtaṃganthatakkattunāmāni ca, tehi vuttavacanāni ca bahūni, na ca tesaṃ appakāsanena ‘‘na te aṭṭhakathācariyo jānātī’’ti vattabbo. Yadi hi yaṃ yaṃ lokiyaganthaṃ attanā jānāti, taṃ sabbaṃ anupakārampi attano aṭṭhakathāyamānetvā pakāseyya, ativitthārā ca sā bhaveyya aparisuddhā ca asammānitā ca sāsanikaviññūhīti ācariyena patañjalivādādayo na vitthārena pakāsitāti ñātabbaṃ, aññadatthu yehi yehi lokiyaganthehi kiñci kiñci ācariyena ānetvā pakāsitaṃ, te te ca ganthā, aññepi ca tādisā ācariyena ñātātveva jānitabbā viññūhi, yathā samuddassa ekadesaṃ disvā sabbopi samuddo edisoti ñāyati. Ācariyo pana yattha yattha vedapaṭisaṃyuttavacanāni āgatāni, tattha tattha vedaganthehipi kiñci kiñci ānetvā pakāsesiyeva. Tathā hi ācariyena sumaṅgalavilāsiniyaṃ nāma dīghanikāyaṭṭhakathāyaṃ –

Tout cela n'est qu'une simple calomnie envers le maître. En effet, celui qui rédige le commentaire du Triple Corbeille (Piṭakattaya), qui est extrêmement profond, digne d'un grand respect et parfaitement pur, doit exposer uniquement des sens conformes à la méthode du Canon (pāḷinayo), à la méthode des commentaires (aṭṭhakathānayo) et à la doctrine des anciens Theras (porāṇatheravādā). Ou alors, il doit exposer, selon ce qui est approprié, les paroles des textes mondains liées à l'analyse des mots qui sont utiles pour l'explication du sens ; mais il ne doit pas mentionner les noms de divers auteurs de logique ni leurs nombreuses citations qui sont inutiles. On ne doit pas dire : « Votre commentateur ne les connaît pas », simplement parce qu'il ne les expose pas. En effet, s'il exposait dans son commentaire tout ce qu'il connaît des textes mondains, même ce qui est inutile, ce commentaire deviendrait trop étendu, impur et ne serait pas honoré par les sages de la religion. C'est pourquoi on doit comprendre que le maître n'a pas exposé en détail les thèses de Patañjali et autres [systèmes] ; au contraire, tout texte mondain que le maître a cité ici et là, ces textes ainsi que d'autres semblables doivent être considérés par les sages comme connus par le maître, tout comme on sait ce qu'est l'océan entier en en voyant une partie. Or, le maître, partout où des paroles liées aux Védas apparaissaient, a précisément cité et expliqué des éléments provenant des textes védiques. En effet, le maître, dans le Sumaṅgalavilāsinī, le commentaire du Dīgha Nikāya :

‘‘Tiṇṇaṃ vedānanti iruvedayajuvedasāmavedāna’’nti ca,

« 'Des trois Védas' signifie l'Iruveda, le Yajurveda et le Sāmaveda » ;

‘‘Itihāsapañcamānanti athabbaṇavedaṃ catutthaṃ katvā itiha āsa itiha āsāti īdisavacanapaṭisaṃyutto purāṇakathāsaṅkhāto itihāso pañcamo etesanti itihāsapañcamā, tesaṃ itihāsapañcamānaṃ vedāna’’nti ca,

« 'L'Itihāsa étant le cinquième' signifie que, le quatrième étant l'Athabbaṇaveda, l'Itihāsa, constitué de récits anciens liés à des paroles telles que 'ainsi cela fut' (iti ha āsa), est le cinquième de ces [Védas] ; 'de ces Védas dont l'Itihāsa est le cinquième' » ;

‘‘Yiṭṭhaṃ vuccati mahāyāgo’’ti ca,

« 'Yiṭṭhaṃ' désigne un grand sacrifice » ;

‘‘Aggihomanti [Pg.14] evarūpena dārunā evaṃ hute idaṃ nāma hotīti aggijuhanaṃ. Dabbihomādīnipi aggihomāneva, evarūpāya dabbiyā īdisehi kaṇādīhi hute idaṃ nāma hotīti evaṃ pavattivasena pana visuṃ vuttānī’’ti ca,

« 'Aggihoma' désigne l'oblation par le feu [en pensant] : 'par une telle sorte de bois, quand l'oblation est faite ainsi, telle chose advient'. Les oblations à la louche (dabbihoma) et autres sont également des oblations par le feu, mais elles sont mentionnées séparément en raison de leur pratique spécifique : 'avec une telle louche, quand l'oblation de tels grains et autres est faite, telle chose advient' » ;

‘‘Sāsapādīni pana mukhena gahetvā aggimhi pakkhipanaṃ, vijjaṃ parijappitvā juhanaṃ vā mukhahoma’’nti ca –

« 'Mukhahoma' désigne soit le fait de prendre des graines de moutarde et autres avec la bouche pour les jeter dans le feu, soit l'oblation après avoir récité une formule magique » ;

Evamādinā vedapaṭisaṃyuttavacanāni vedaganthānurūpato vaṇṇitāni. Tāni ca porāṇaṭṭhakathāto bhāsāparivattanavasena vuttānipi bhaveyyuṃ, vedaganthesu pana akovidena yāthāvato bhāsāparivattanaṃ kātumpi na sukarameva, tasmā ācariyassa vedaganthesu kovidabhāvopi pākaṭoyeva. Evaṃ vedaganthesu ca tadaññalokiyaganthesu ca sukovidasseva samānassa tesaṃ vitthārato appakāsanaṃ yathāvuttakāraṇenevāti veditabbaṃ.

Par de telles paroles, les termes liés aux Védas ont été commentés conformément aux textes védiques. Bien que ces propos puissent avoir été dits à partir des anciens commentaires par voie de traduction linguistique, il n'est pas aisé de traduire fidèlement la langue sans être expert dans les textes védiques ; par conséquent, l'expertise du maître dans les textes védiques est tout à fait manifeste. Ainsi, bien qu'il fût expert dans les textes védiques et dans d'autres textes mondains, on doit comprendre que le fait qu'il ne les ait pas exposés en détail est dû précisément à la raison mentionnée précédemment.

Api ca ācariyo attano ganthārambheyeva –

De plus, le maître, au commencement même de son propre ouvrage :

‘‘Tato ca bhāsantarameva hitvā,Vitthāramaggañca samāsayitvā;

Vinicchayaṃ sabbamasesayitvā…pe…Yasmā ayaṃ hessati vaṇṇanāpī’’ti ca.

« Par conséquent, ayant délaissé l'autre langue, en résumant le mode étendu [de l'explication] et en exposant sans reste toutes les décisions... parce que ce sera un commentaire. »

‘‘Apanetvāna tatohaṃ, sīhaḷabhāsaṃ manoramaṃ bhāsaṃ;

Tantinayānucchavikaṃ, āropetvā vigatadosaṃ.

« Ayant donc écarté la langue singhalaise, j'ai traduit cela dans une langue charmante, conforme au style des textes canoniques et exempte de défauts. »

Samayaṃ avilomento, therānaṃ theravaṃsapadīpānaṃ;

Sunipuṇavinicchayānaṃ, mahāvihāre nivāsinaṃ;

Hitvā punappunāgata-matthaṃ atthaṃ pakāsayissāmī’’ti ca–

« Sans contredire la doctrine des Anciens (Theras), lampes de la lignée des Anciens, aux jugements très subtils, résidant au Mahāvihāra ; ayant délaissé les sens répétés, j'exposerai le sens. »

Evaṃ porāṇaṭṭhakathānaṃ bhāsāparivattanasaṃkhipanavaseneva visesetvā abhinavaṭṭhakathāyo karissāmīti paṭiññaṃ katvā yathāpaṭiññātameva akāsi, na attano ñāṇappabhāvena visesetvātipi veditabbaṃ. Tasmā aṭṭhakathāsu [Pg.15] patañjalivādādīnaṃ vitthārato appakāsanamārabbha ‘‘buddhaghoso patañjalivādādīni paripuṇṇaṃ na jānātī’’ti vacanaṃ kevalaṃ ācariyassa abbhācikkhaṇamattamevāti.

Ainsi, on doit comprendre qu'après avoir fait la promesse de composer de nouveaux commentaires en se distinguant seulement par la traduction linguistique et le résumé des anciens commentaires, il a agi exactement selon sa promesse, et non en se distinguant par l'éclat de son propre savoir. Par conséquent, le fait de dire, à propos de l'absence d'exposition détaillée des doctrines de Patañjali et d'autres dans les commentaires, que « Buddhaghosa ne connaît pas parfaitement les doctrines de Patañjali et consorts », n'est qu'une simple calomnie envers le Maître.

Kabbasatthavicāraṇā

Examen de la science poétique

4. Punapi so evamāha ‘‘kiñcāpi buddhaghoso rāmāyaṇamahābhāratasaṅkhātānaṃ mahākabbasatthānaṃ sukusalo viya na dissati, tathāpi tāni dassesi. Kathaṃ? Akkhānanti bhāratayujjhanādikaṃ, taṃ yasmiṃ ṭhāne kathīyati, tattha gantumpi na vaṭṭatīti ca, tassa (samphapalāpassa) dve sambhārā bhāratayuddhasītāharaṇādiniratthakakathāpurekkhāratā tathārūpikathākathanañcāti ca dassesī’’ti.

4. De nouveau, il dit ceci : « Bien que Buddhaghosa ne semble pas être très habile dans les grands traités poétiques connus sous les noms de Rāmāyaṇa et Mahābhārata, il les a néanmoins mentionnés. Comment ? En expliquant 'Akkhāna' comme la bataille des Bhāratas, etc., il a montré qu'il ne convient pas d'aller là où cela est raconté, et que les deux composantes de ce (parler frivole) sont la préférence pour les récits inutiles comme la guerre des Bhāratas et l'enlèvement de Sītā, et le fait de raconter de tels récits. »

Taṃ pana purimavacanatopi ahetukataraṃ kevalaṃ anādarīkaraṇamattameva. Atigambhīratthassa hi atigarukaraṇīyassa piṭakattayassa atthasaṃvaṇṇanāyaṃ niratthakassa samphapalāpasamudāyabhūtassa kabbasatthassa vitthārato pakāsanena kiṃ siyā payojanaṃ, aññadatthu sāyevassa asammānitā, anādariyā ca viññūhīti.

Mais cela est encore plus infondé que la déclaration précédente, n'étant qu'une simple marque de mépris. En effet, dans le commentaire du sens du Tripitaka, dont le sens est extrêmement profond et l'importance capitale, quelle utilité y aurait-il à exposer en détail la science poétique, qui n'est qu'un amas de paroles frivoles et inutiles ? Au contraire, cela ne ferait qu'attirer le manque de respect et le mépris des sages.

Bāhusaccaguṇamakkhanaṃ

Le dénigrement de la qualité de grande érudition

5. Punapi dhammānando ācariyassa bāhusaccaguṇaṃ makkhetukāmo evamāha – ‘‘tassa (buddhaghosassa) samayantarakovidasaṅkhātaṃ bāhusaccaṃ na tato uttaritaraṃ hoti, yaṃ ādhunikānaṃ ganthantarakovidānaṃ sīhaḷikabhikkhūnaṃ yaṃ vā ekādasame kharistavassasatake (1001-1100) uppannānaṃ dakkhiṇaindiyaraṭṭhikānaṃ anuruddha-dhammapālādīnaṃ bhikkhūna’’nti.

5. De nouveau, Dhammānanda, voulant dénigrer la qualité de grande érudition du Maître, a dit ceci : « L'érudition (de Buddhaghosa), consistant en la connaissance d'autres doctrines, n'est pas supérieure à celle des moines singhalais modernes experts en divers textes, ni à celle des moines Anuruddha, Dhammapāla et autres, originaires du sud de l'Inde, apparus au onzième siècle de l'ère chrétienne (1001-1100). »

Taṃ pana sabbathāpi ayuttavacanameva. Yadi hi ādhunikā vā sīhaḷikabhikkhū, porāṇā vā ācariyaanuruddha-dhammapālattherādayo samayantarabāhusaccavasena ācariyabuddhaghosena samānā vā uttaritarā vā bhaveyyuṃ, te ācariyabuddhaghosattherassa aṭṭhakathāhi anāraddhacittā hutvā tato sundaratarā paripuṇṇatarā ca abhinavaṭṭhakathāyo kareyyuṃ, na pana te tathā karonti, na kevalaṃ na karontiyeva, atha [Pg.16] kho tesaṃ ekopi na evaṃ vadati ‘‘ahaṃ buddhaghosena bāhusaccavasena samasamoti vā uttaritaro’’ti vā, aññadatthu te ācariyassa aṭṭhakathāyoyeva saṃvaṇṇenti ca upatthambhenti ca, ācariyaṭṭhāne ca ṭhapenti. Tenetaṃ ñāyati sabbathāpi ayuttavacananti.

Mais cela est une déclaration tout à fait inappropriée. Car si les moines singhalais modernes ou les anciens Theras comme Anuruddha et Dhammapāla avaient été égaux ou supérieurs au Maître Buddhaghosa en termes d'érudition concernant les autres doctrines, ils n'auraient pas été satisfaits des commentaires du Vénérable Buddhaghosa et auraient composé de nouveaux commentaires plus beaux et plus complets ; mais ils ne l'ont pas fait. Non seulement ils ne l'ont pas fait, mais aucun d'entre eux n'a déclaré : « Je suis égal ou supérieur à Buddhaghosa en érudition ». Au contraire, ils commentent et soutiennent les commentaires du Maître, et le considèrent comme une autorité. C'est pourquoi on reconnaît que c'est une déclaration tout à fait injustifiée.

Mahāyānikanayavicāraṇā

Examen de la méthode Mahayana

6. Puna so tāvattakenāpi asantuṭṭho ācariyaṃ avamaññanto evamāha – ‘‘mahāyānanikāyassa padhānācariyabhūtānaṃ assa ghosa-nāgajjunānaṃ nayaṃ vā, nāmamattampi vā tesaṃ na jānāti maññe buddhaghoso’’ti. Taṃ pana ativiya adhammikaṃ niratthakañca niggahavacanamattameva. Na hi nikāyantarikānaṃ vādanayānaṃ attano aṭṭhakathāyaṃ appakāsanena so te na jānātīti sakkā vattuṃ. Nanu ācariyena āgamaṭṭhakathāsu ganthārambheyeva –

6. Non content de cela, méprisant encore le Maître, il dit : « Je pense que Buddhaghosa ne connaît pas la méthode d'Aśvaghosa et de Nāgārjuna, qui furent les principaux maîtres de l'école Mahāyāna, ni même leurs simples noms. » Mais c'est une critique extrêmement injuste et dénuée de sens. En effet, on ne peut pas dire qu'il ne les connaît pas simplement parce qu'il n'expose pas les méthodes de débat des autres écoles dans ses propres commentaires. N'est-ce pas que le Maître, dès le début de ses commentaires sur les Āgamas, a dit :

‘‘Samayaṃ avilomento, therānaṃ theravaṃsapadīpānaṃ;

Sunipuṇavinicchayānaṃ, mahāvihāre nivāsina’’nti ca,

« Sans contredire la doctrine des Anciens (Theras), lampes de la lignée des Anciens, aux jugements très subtils, résidant au Mahāvihāra. »

Idhāpi visuddhimagge –

Et ici aussi, dans le Visuddhimagga :

‘‘Mahāvihāravāsīnaṃ, desanānayanissitaṃ;

Visuddhimaggaṃ bhāsissa’’nti ca,

« J'exposerai le Chemin de la Pureté (Visuddhimagga), basé sur la méthode d'enseignement des résidents du Mahāvihāra. »

‘‘Tassā atthasaṃvaṇṇanaṃ karontena vibhajjavādimaṇḍalaṃ otaritvā ācariye anabbhācikkhantena sakasamayaṃ avokkamantena parasamayaṃ anāyūhantena suttaṃ appaṭibāhantena vinayaṃ anulomentena mahāpadese olokentena dhammaṃ dīpentena atthaṃ saṅgāhentena tamevatthaṃ punarāvattetvā aparehipi pariyāyantarehi niddisantena ca yasmā atthasaṃvaṇṇanā kātabbā hotī’’ti ca,

« Puisqu'en faisant le commentaire du sens, il faut entrer dans le cercle des Vibhajjavādins, sans calomnier les Maîtres, sans dévier de sa propre doctrine, sans adopter les doctrines d'autrui, sans rejeter les Suttas, en se conformant au Vinaya, en examinant les Grandes Références (Mahāpadesa), en illustrant le Dhamma, en rassemblant le sens, et en expliquant à nouveau ce même sens par d'autres méthodes encore... »

‘‘Sāsanaṃ panidaṃ nānā-desanānayamaṇḍitaṃ;

Pubbācariyamaggo ca, abbocchinno pavattati;

Yasmā tasmā tadubhayaṃ, sannissāyatthavaṇṇanaṃ;

Ārabhissāmi etassā’’ti ca,

« Puisque cet Enseignement (Sāsana) est orné de diverses méthodes d'instruction et que la voie des anciens Maîtres se perpétue sans interruption, m'appuyant sur ces deux éléments, j'entreprendrai le commentaire du sens de ceci. »

Paṭiññaṃ [Pg.17] katvā yathāpaṭiññātappakāreneva aṭṭhakathāyo katā. Evametāsaṃ karaṇe kāraṇampettha pakāsetabbaṃ, tasmā dāni tampakāsanatthaṃ sammāsambuddhassa parinibbutikālato paṭṭhāya yāva ācariyabuddhaghosassa kālo, tāva sāsanappavattikkamampi vakkhāma.

Ayant fait cette promesse, il a composé les commentaires exactement de la manière promise. Ainsi, la raison de cette manière de faire doit être exposée ici ; c'est pourquoi, afin de l'exposer, nous allons maintenant décrire le déroulement de l'histoire de l'Enseignement depuis le moment du Parinibbāna du Parfaitement Éveillé jusqu'à l'époque du Maître Buddhaghosa.

Sāsanappavattikkamo

Le déroulement de l'histoire de l'Enseignement

Bhagavato hi parinibbutikālato pacchā vassasatabbhantare buddhasāsane kocipi vādabhedo nāma natthi. Vassasatakāle pana dutiyasaṅgītikārehi therehi nikkaḍḍhitā vajjiputtakā bhikkhū pakkhaṃ labhitvā dhammañca vinayañca aññathā katvā mahāsaṅgītināmena visuṃ saṅgītimakaṃsu. Tadā saṅgītidvayārūḷhapurāṇadhammavinayameva sampaṭicchantānaṃ therānaṃ gaṇo theravādoti ca tadaññesaṃ mahāsaṅghikoti ca voharīyanti.

En effet, au cours du siècle suivant le Parinibbāna du Bienheureux, il n'y eut aucune division doctrinale dans l'enseignement du Bouddha. Mais au bout de cent ans, les moines Vajjiputtakas, expulsés par les Theras qui firent le second concile, ayant trouvé des partisans, altérèrent le Dhamma et le Vinaya et tinrent un concile séparé sous le nom de Mahāsaṅgīti. Alors, le groupe des Theras qui acceptaient seulement l'ancien Dhamma et Vinaya tels qu'établis lors des deux premiers conciles fut appelé Theravāda, et les autres furent appelés Mahāsaṅghika.

Puna mahāsaṅghikato (1) gokuliko (2) ekabyohārikoti dve ācariyagaṇā uppannā. Puna gokulikato (3) paññattivādo (4) bāhuliko (bahussutiko)ti dve uppannā. Puna bāhulikatopi (5) cetiyavādigaṇo uppannoti ete pañca mūlabhūtena mahāsaṅghikena saha cha pāṭiyekkā ācariyagaṇā ahesuṃ.

Ensuite, de la Mahāsaṅghika, deux lignées de maîtres sont apparues : (1) la Gokulika et (2) l'Ekabyohārika. Puis, de la Gokulika sont apparues deux autres : (3) la Paññattivāda et (4) la Bāhulika (Bahussutika). Puis, de la Bāhulika également est apparue (5) la lignée des Cetiyavādis. Ainsi, ces cinq écoles, avec la Mahāsaṅghika originelle, formèrent six lignées de maîtres distinctes.

Visuddhattheravādatopi (1) mahisāsako (2) vajjiputtakoti dve ācariyagaṇā uppannā. Puna mahisāsakato (3) sabbatthivādo (4) dhammaguttikoti dve uppannā. Puna sabbatthivādatopi (5) kassapiyo, tatopi (6) saṅkantiko, tatopi (7) suttavādīti tayo uppannā. Vajjiputtakatopi (8) dhammottariyo (9) bhaddayāniko (10) channāgāriko (11) sammitiyoti cattāro uppannāti te ekādasa mūlabhūtena visuddhattheravādena saha dvādasa ācariyagaṇā ahesuṃ. Iti ime ca dvādasa purimā ca chāti aṭṭhārasa ācariyagaṇā dutiyatatiyasaṅgītīnaṃ antare jātā ahesuṃ.

De la pure Theravāda sont également apparues deux lignées de maîtres : (1) la Mahisāsaka et (2) la Vajjiputtaka. Puis, de la Mahisāsaka sont apparues deux autres : (3) la Sabbatthivāda et (4) la Dhammaguttika. Puis, de la Sabbatthivāda sont apparues trois : (5) la Kassapiya, de celle-ci (6) la Saṅkantika, et de celle-là (7) la Suttavādī. De la Vajjiputtaka sont également apparues quatre : (8) la Dhammottariya, (9) la Bhaddayānika, (10) la Channāgārika et (11) la Sammitiya. Ainsi, ces onze écoles, avec la pure Theravāda originelle, formèrent douze lignées de maîtres. C’est ainsi que ces douze écoles et les six précédentes constituent les dix-huit lignées de maîtres qui sont apparues entre le deuxième et le troisième concile.

Tesu mūlabhūto theravādagaṇoyeva porāṇadhammavinayagaruko hutvā anūnamanadhikaṃ kevalaparipuṇṇaṃ parisuddhaṃ porāṇikaṃ dhammavinayaṃ dhāresi. Itare pana sattarasa bhinnagaṇā porāṇikaṃ dhammavinayaṃ aññathā [Pg.18] akaṃsu. Tena tesaṃ dhammavinayo katthaci ūno katthaci adhiko hutvā aparipuṇṇo ceva ahosi aparisuddho ca. Tena vuttaṃ dīpavaṃse pañcamaparicchede –

Parmi elles, seule la lignée originelle Theravāda, respectant l'ancien Dhamma-Vinaya, a préservé l'ancien Dhamma-Vinaya de manière complète, parfaite, pure et sans ajout ni retrait. Cependant, les dix-sept autres écoles dissidentes ont altéré l'ancien Dhamma-Vinaya. Par conséquent, leur Dhamma-Vinaya est devenu incomplet et impur, étant ici déficient et là excessif. C’est ce qui est dit dans le cinquième chapitre du Dīpavaṃsa :

30.

30.

‘‘Nikkaḍḍhitā pāpabhikkhū, therehi vajjiputtakā;

Aññaṃ pakkhaṃ labhitvāna, adhammavādī bahū janā.

« Les moines malfaisants, les Vajjiputtakas, furent expulsés par les Theras ; ayant trouvé un autre camp, ces nombreuses personnes prêchèrent ce qui n'est pas le Dhamma.

31.

31.

Dasasahassā samāgantvā, akaṃsu dhammasaṅgahaṃ;

Tasmāyaṃ dhammasaṅgīti, mahāsaṅgītīti vuccati.

Dix mille d'entre eux s'étant réunis firent une compilation du Dhamma ; c'est pourquoi cette récitation du Dhamma est appelée le Grand Concile (Mahāsaṅgīti).

32.

32.

Mahāsaṅgītikā bhikkhū, vilomaṃ akaṃsu sāsane;

Bhinditvā mūlasaṅgahaṃ, aññaṃ akaṃsu saṅgahaṃ.

Les moines du Mahāsaṅgīti agirent contrairement à l'enseignement ; ayant brisé la compilation originelle, ils en firent une autre.

33.

33.

Aññatra saṅgahitaṃ suttaṃ, aññatra akariṃsu te;

Atthaṃ dhammañca bhindiṃsu, vinaye nikāyesu ca pañcasu…pe…

Ils déplacèrent des Suttas compilés d'un endroit à un autre ; ils dénaturèrent le sens et la doctrine (Dhamma) dans le Vinaya et dans les cinq Nikāyas... [et cetera]...

49.

49.

Atthaṃ dhammañca bhindiṃsu, ekadesañca saṅgahaṃ;

Ganthañca ekadesañhi, chaḍḍetvā aññaṃ akaṃsu te.

Ils dénaturèrent le sens et la doctrine ainsi qu'une partie de la compilation ; rejetant une partie des textes, ils en créèrent d'autres.

50.

50.

Nāmaṃ liṅgaṃ parikkhāraṃ, ākappakaraṇīyāni ca;

Pakatibhāvaṃ jahitvā, tañca aññaṃ akaṃsu te.

Les noms, le genre, les accessoires et les règles de conduite ; abandonnant leur nature originelle, ils les changèrent également.

51.

51.

Sattarasa bhinnavādā, ekavādo abhinnako;

Sabbevaṭṭhārasa honti, bhinnavādena te saha.

Il y a dix-sept écoles dissidentes et une école non divisée ; au total, elles sont dix-huit avec les écoles dissidentes.

52.

52.

Nigrodhova mahārukkho, thera vādānamuttamo;

Anūnaṃ anadhikañca, kevalaṃ jinasāsanaṃ;

Kaṇṭakā viya rukkhamhi, nibbattā vādasesakā.

Comme un grand banyan, le Theravāda est suprême ; c'est l'enseignement complet du Vainqueur, sans manque ni surplus ; les autres théories sont apparues comme des épines sur un arbre.

53.

53.

Paṭhame vassasate natthi, dutiye vassasatantare;

Bhinnā sattarasa vādā, uppannā jinasāsane’’ti.

Durant le premier siècle, il n'y en avait aucune, mais au cours du second siècle, dix-sept écoles dissidentes sont apparues dans l'enseignement du Vainqueur. »

Asokarañño ca kāle parihīnalābhasakkārā aññatitthiyā lābhasakkāraṃ patthayamānā bhikkhūsu pabbajitvā sakāni sakāni diṭṭhigatāni dīpenti ‘‘ayaṃ dhammo, ayaṃ vinayo, idaṃ satthusāsana’’nti. Bhikkhūnaṃ santike pabbajjaṃ alabhamānāpi sayameva kese chinditvā kāsāyāni vatthāni acchādetvā vihāresu vicarantā uposathakammādikaraṇakāle saṅghamajjhaṃ [Pg.19] pavisanti, te bhikkhusaṅghena dhammena vinayena satthusāsanena niggayhamānāpi dhammavinayānulomāya paṭipattiyā asaṇṭhahantā anekarūpaṃ sāsanassa abbudañca malañca kaṇṭakañca samuṭṭhāpenti. Keci aggiṃ paricaranti, keci pañcātape tapanti, keci ādiccaṃ anuparivattanti, keci dhammañca vinayañca vobhindissāmāti tathā tathā paggaṇhanti. Tadā bhikkhusaṅgho na tehi saddhiṃ uposathaṃ vā pavāraṇaṃ vā akāsi, asokārāme satta vassāni uposatho upacchijji.

À l'époque du roi Asoka, des hérétiques d'autres sectes, ayant perdu leurs gains et leurs honneurs et convoitant ces avantages, se firent ordonner parmi les moines et présentèrent leurs propres vues erronées comme étant « ceci est le Dhamma, ceci est le Vinaya, ceci est l'enseignement du Maître ». Même sans avoir reçu l'ordination auprès des moines, ils se rasaient eux-mêmes les cheveux, revêtaient des robes safran et, déambulant dans les monastères, s'introduisaient au sein du Saṅgha au moment des cérémonies de l'Uposatha. Bien que réprimandés par le Saṅgha des moines conformément au Dhamma, au Vinaya et à l'enseignement du Maître, ils ne se conformaient pas à la pratique en accord avec le Dhamma-Vinaya et provoquaient diverses nuisances, souillures et obstacles pour la religion. Certains rendaient un culte au feu, d'autres pratiquaient l'austérité des cinq feux, d'autres suivaient la course du soleil, et d'autres encore s'efforçaient de dénaturer le Dhamma et le Vinaya. À cette époque, le Saṅgha des moines ne célébrait ni l'Uposatha ni la Pavāraṇā avec eux ; ainsi, au monastère d'Asokārāma, l'Uposatha fut interrompu pendant sept ans.

Imañca pana pavattiṃ upādāya evampi sakkā gahetuṃ ‘‘sattarasannaṃ bhinnavādagaṇānaṃ dhammavinayassa pacchimakālesu aparisuddhatarabhāvo īdisenapi kāraṇena ahosī’’ti. Kiñcāpi hi buddhasāsanabhūte parisuddhadhammavinaye ‘‘kocipi nicco dhuvo sassato nāma natthi aññatra nibbānadhātuyā, paramatthato attāpi natthi, sabbepi saṅkhārā aniccā addhuvā asassatā anattāyevā’’ti attho ativiya pākaṭo hoti, tathāpi dāni atheravādikānaṃ ganthesu ca pubbe vetullavādādīsu ca ‘‘buddho nicco dhuvo sassato attā’’ti ca, ‘‘sabbepi sattā niccā dhuvā sassatā attā’’ti ca attho dissati.

En se fondant sur ces événements, on peut également considérer que l'état encore plus impur du Dhamma-Vinaya des dix-sept écoles dissidentes dans les temps ultérieurs fut causé par de telles raisons. En effet, bien que dans le pur Dhamma-Vinaya constituant l'enseignement du Bouddha, le sens soit extrêmement clair, à savoir que « rien n'est permanent, stable ou éternel en dehors de l'élément du Nibbāna, et qu'au sens ultime, il n'y a pas de soi, toutes les formations étant impermanentes, instables, non éternelles et sans soi », on voit pourtant aujourd'hui dans les textes des non-theravādins ainsi que dans les anciens enseignements tels que ceux de la secte Vetulla des affirmations telles que « le Bouddha est permanent, stable, éternel et constitue un soi » et « tous les êtres sont permanents, stables, éternels et constituent un soi ».

Atha asoko dhammarājā sāsanaṃ visodhetukāmo moggaliputtatissattherassa santike paṭhamameva samayaṃ uggaṇhitvā ekaladdhike ekaladdhike bhikkhū ekato kāretvā ekamekaṃ bhikkhusamūhaṃ pakkosāpetvā pucchi ‘‘kiṃ vādī bhante sammāsambuddho’’ti. Tato ye ye ‘‘sammāsambuddho sassatavādī’’ti vā, ‘‘ekaccasassatavādī’’ti vā evamādinā attano attano vādānurūpaṃ micchāvādaṃ āhaṃsu, te te ‘‘nayime bhikkhū, aññatitthiyā ime’’ti tathato ñatvā tesaṃ setakāni vatthāni datvā uppabbājesi. Te sabbepi saṭṭhisahassamattā ahesuṃ.

Ensuite, le roi de justice Asoka, désirant purifier la religion, apprit d'abord la doctrine auprès du vénérable Moggaliputtatissa. Regroupant les moines selon leurs doctrines respectives, il fit convoquer chaque groupe de moines l'un après l'autre et demanda : « Vénérable, quelle était la doctrine du Parfaitement Éveillé ? ». Alors, tous ceux qui, conformément à leurs propres vues, exprimaient des doctrines erronées telles que « le Parfaitement Éveillé est éternalliste » ou « éternalliste partiel », il les identifia comme tels, pensant : « Ceux-ci ne sont pas des moines, ce sont des hérétiques », et leur ayant donné des vêtements blancs, il les fit expulser. Ils étaient en tout environ soixante mille.

Athaññe bhikkhū pucchitvā tehi ‘‘vibhajjavādī mahārāja sammāsambuddho’’ti vutte ‘‘suddhaṃ dāni bhante sāsanaṃ, karotu bhikkhusaṅgho uposatha’’nti vatvā ārakkhañca datvā nagaraṃ pāvisi. Samaggo saṅgho sannipatitvā uposathaṃ akāsi. Tasmiṃ samāgame moggaliputtatissatthero yāni ca [Pg.20] tadā uppannāni vatthūni yāni ca āyatiṃ uppajjissanti, sabbesampi tesaṃ paṭibāhanatthaṃ satthārā dinnanayavaseneva tathāgatena ṭhapitamātikaṃ vibhajanto parappavādamaddanaṃ kathāvatthuṃ nāma abhidhammapiṭake pañcamaṃ pakaraṇaṃ abhāsi. Tato moggaliputtatissattherappamukhā tipiṭakapariyattidharā pabhinnapaṭisambhidāpattā sahassaṃ bhikkhū theravādino saṅgītidvayārūḷhaṃ parisuddhaṃ porāṇadhammavinayaṃ puna saṅgāyitvā surakkhitaṃ rakkhiṃsu.

Ensuite, ayant interrogé les autres moines, et ceux-ci ayant répondu : « Le Bouddha parfaitement éveillé était un Vibhajjavādin (un analyste), ô grand roi », il dit : « La religion est maintenant pure, vénérables ; que la communauté des moines accomplisse l'Uposatha », et après avoir assuré une protection, il entra dans la ville. La communauté, unie, s'étant rassemblée, accomplit l'Uposatha. Lors de cette assemblée, le Thera Moggaliputtatissa, afin de réfuter tant les points litigieux apparus alors que ceux qui apparaîtraient dans le futur, exposa le Kathāvatthu, le cinquième livre de l'Abhidhamma Piṭaka, en développant les grandes lignes fixées par le Tathāgata selon la méthode donnée par le Maître, écrasant ainsi les doctrines étrangères. Ensuite, mille moines Theravādin, avec le Thera Moggaliputtatissa à leur tête, experts dans l'étude du Tipiṭaka et ayant atteint les connaissances analytiques (paṭisambhidā), récitèrent à nouveau le Dhamma et le Vinaya anciens et purs, tels qu'établis lors des deux conciles précédents, et les préservèrent avec grand soin.

Atha moggaliputtatissatthero navasu paccantaṭṭhānesu sāsanapatiṭṭhāpanatthaṃ nava nāyakatthere uccinitvā pesesi. Tesu aṭṭhahi therehi attano attano pattaṭṭhānaṃ gantvā buddhasāsane patiṭṭhāpite mahāmahindatthero chattiṃsādhikadvisate (236) buddhavasse jambudīpato sīhaḷadīpaṃ gantvā devānaṃpiyatissarājappamukhaṃ dīpakajanasamūhaṃ pasādetvā buddhasāsanaṃ sampatiṭṭhāpesi, tena ca raññā dinnaṃ mahāmeghavanuyyānaṃ paṭiggahetvā tattha mahāvihāraṃ nāma saṅghārāmaṃ patiṭṭhāpesi. Tato pabhuti sīhaḷadīpe buddhasāsanaṃ yāva vaṭṭagāmaṇirājakālā nikāyantaravādākularahitaṃ nimmalaṃ suparisuddhaṃ hutvā samujjalittha. Vaṭṭagāmaṇirājakālato pana paṭṭhāya nikāyantaravādāpi sīhaḷadīpamupāgamiṃsu. Tadā visuddhattheravādino yathā purāṇadhammavinayo tehi nikāyantaravādehi asammisso amalīno pakatiparisuddho hutvā tiṭṭheyya, tathā taṃ mahussāhena surakkhitaṃ rakkhiṃsu. Kathaṃ?

Alors, le Thera Moggaliputtatissa choisit et envoya neuf theras dirigeants dans neuf régions frontalières pour y établir la religion. Huit d'entre eux s'étant rendus dans leurs destinations respectives et y ayant établi l'enseignement du Bouddha, le Thera Mahā Mahinda se rendit de Jambudīpa à l'île de Sīhaḷa en l'an 236 après le Bouddha ; ayant inspiré la foi à la population de l'île, avec à sa tête le roi Devānaṃpiyatissa, il y établit fermement la religion du Bouddha et, après avoir reçu le jardin de Mahāmeghavana offert par ce roi, il y fonda le monastère nommé Mahāvihāra. Dès lors, la religion du Bouddha à Sīhaḷadīpa, jusqu'à l'époque du roi Vaṭṭagāmaṇi, brilla avec éclat, pure, sans souillure et exempte de la confusion des doctrines d'autres écoles. Mais à partir du règne du roi Vaṭṭagāmaṇi, les doctrines d'autres écoles arrivèrent aussi à Sīhaḷadīpa. Alors, les tenants de la pure doctrine Theravāda protégèrent celle-ci avec un grand zèle, afin que le Dhamma et le Vinaya anciens demeurent purs par nature, non mélangés et non souillés par ces doctrines étrangères. Comment ?

Abhayagirinikāyuppatti

L'origine de l'école (Nikāya) d'Abhayagiri

Vaṭṭagāmaṇirājā hi (425-buddhavasse) rajjaṃ patvā pañcamāsamattakāle brāhmaṇatissadāmarikena sattahi ca damiḷayodhehi upadduto saṅgāme ca parājito palāyitvā sādhikāni cuddasavassāni nilīyitvā aññataravesena vasati. Tadā laṅkādīpe manussā corabhayena dubbhikkhabhayena ca upaddutā bhikkhūnaṃ catūhi paccayehi upaṭṭhātuṃ na sakkonti, tena bhikkhū yebhuyyena tato jambudīpaṃ gantvā dhammavinayaṃ dhārentā viharanti. Laṅkādīpeyeva ohīnāpi therā yathāladdhehi kandamūlapaṇṇehi yāpentā kāye vahante nisīditvā pariyattidhammaṃ sajjhāyaṃ karonti, avahante [Pg.21] vālukaṃ ussāpetvā taṃ parivāretvā sīsāni ekaṭṭhāne katvā pariyattiṃ sammasanti. Evaṃ dvādasa saṃvaccharāni sāṭṭhakathaṃ tepiṭakaṃ ahāpetvā dhārayiṃsu. Yadā pana vaṭṭagāmaṇirājā damiḷarājānaṃ hantvā (455-466 buddhavassabbhantare) punapi rajjaṃ kāresi. Tadā te therā jambudīpato paccāgatattherehi saddhiṃ tepiṭakaṃ sodhentā ekakkharampi asamentaṃ nāma na passiṃsu. Yopi ca mahāniddeso tasmiṃ kāle ekasseva dussīlabhikkhuno paguṇo ahosi, sopi mahātipiṭakattherena mahārakkhitattheraṃ tassa santikā uggaṇhāpetvā rakkhito ahosi. Evaṃ dubbhikkharaṭṭhakkhobhupaddavehi pīḷitattā duddharasamayepi dhammavinayaṃ sakkaccaṃ dhārayiṃsu.

Le roi Vaṭṭagāmaṇi, en effet (en l'an 425 après le Bouddha), après avoir accédé au trône, fut attaqué au bout de cinq mois par le rebelle Brāhmaṇa Tissa et sept guerriers Damila ; vaincu au combat, il s'enfuit et vécut caché sous un déguisement pendant plus de quatorze ans. À cette époque, sur l'île de Laṅkā, les gens étant affligés par la peur des voleurs et de la famine, ne pouvaient plus subvenir aux quatre nécessités des moines ; c'est pourquoi la plupart des moines partirent pour Jambudīpa et y vécurent en préservant le Dhamma et le Vinaya. Quant aux Theras restés sur l'île de Laṅkā, subsistant avec des tubercules, des racines et des feuilles, ils s'asseyaient lorsque leur corps le permettait pour réciter les textes de l'enseignement (pariyatti) ; et quand ils ne pouvaient plus se tenir debout, ils amassaient du sable, s'entouraient de celui-ci et, rapprochant leurs têtes, scrutaient les textes. C'est ainsi que pendant douze ans, ils préservèrent sans faille le Tipiṭaka avec ses commentaires. Lorsque le roi Vaṭṭagāmaṇi, ayant tué le roi Damila (entre 455 et 466 après le Bouddha), régna à nouveau, ces Theras, en vérifiant le Tipiṭaka avec les Theras revenus de Jambudīpa, ne trouvèrent pas une seule syllabe qui divergeât. Même le Mahāniddesa, qui à cette époque n'était connu par cœur que par un seul moine de conduite immorale, fut préservé grâce au Thera Mahātipiṭaka qui le fit apprendre par le Thera Mahārakkhita auprès de cet homme. Ainsi, bien qu'opprimés par la famine et les troubles du royaume, ils préservèrent avec soin le Dhamma et le Vinaya même en ces temps difficiles.

Rājā abhayagiriṃ nāma vihāraṃ kāretvā attano katūpakārapubbassa mahātissattherassa adāsi. So pana thero kulasaṃsaggabahulattā mahāvihāravāsīhi bhikkhūhi pabbājanīyakammaṃ katvā nīhaṭo. Tadāssa sisso bahalamassutissanāmako thero taṃ kammaṃ paṭibāhi, tenassa saṅgho ukkhepanīyakammaṃ akāsi. So mahāvihāravāsīnaṃ kujjhitvā abhayagirivihārameva gantvā tena mahātissattherena ekato hutvā visuṃ gaṇaṃ vahanto vasi. Te ca dve therā na mahāvihāraṃ punāgamiṃsu. Tato paṭṭhāya sīhaḷadīpe mahāvihāravāsī, abhayagirivāsīti dve nikāyājātā. Idaṃ tāva sīhaḷadīpe sāsanaparihāniyā paṭhamaṃ kāraṇaṃ.

Le roi fit construire le monastère nommé Abhayagiri et l'offrit au Thera Mahātissa qui l'avait aidé auparavant. Cependant, ce Thera, en raison d'une trop grande fréquentation des familles laïques, fut expulsé par les moines résidant au Mahāvihāra par un acte formel d'expulsion. Alors son disciple, un Thera nommé Bahalamassutissa, s'opposa à cet acte ; en conséquence, la communauté prononça contre lui un acte de suspension. Irrité contre les résidents du Mahāvihāra, il se rendit au monastère d'Abhayagiri et vécut là avec le Thera Mahātissa, formant un groupe séparé. Ces deux Theras ne retournèrent plus au Mahāvihāra. À partir de là, deux écoles apparurent sur l'île de Sīhaḷa : les résidents du Mahāvihāra et les résidents d'Abhayagiri. Ce fut la première cause du déclin de la religion à Sīhaḷadīpa.

Dhammarucinikāyuppatti

L'origine de l'école (Nikāya) Dhammaruci

Tadā ca rājā abhayagirivāsīsuyeva bhikkhūsu visesato pasanno hutvā teyeva catūhi paccayehi pavāretvā paggaṇhāti, rājamahāmattādayopi abhiññātā abhiññātā bahū janā tasmiñca ārāme aññattha ca bahū āvāse katvā tesaṃ denti. Evaṃ abhayagirivāsino bhikkhū bahūnaṃ abhiññātajanānaṃ sakkatā ceva honti pūjitā ca mānitā ca. Puna ca abhayagirivāsino bahalamassutissattherādayoindiyaraṭṭhato āgataṃ vajjiputtakagaṇapariyāpannassa dhammarucinikāyassa dhammavinayabhūtaṃ sakkatabhāsāropitaṃ [Pg.22] abhinavampi piṭakaṃ sampaṭicchanti, tena tepi dhammarucinikāyikā nāma ahesuṃ. Idaṃ sīhaḷadīpe sāsanaparihāniyā dutiyaṃ kāraṇaṃ.

À cette époque, le roi, étant particulièrement dévoué aux moines résidant à Abhayagiri, les soutenait en les invitant à recevoir les quatre nécessités ; les ministres du roi et de nombreuses personnes de renom firent construire de nombreuses demeures dans ce monastère et ailleurs pour les leur offrir. Ainsi, les moines résidant à Abhayagiri étaient honorés, vénérés et respectés par de nombreuses personnes éminentes. De plus, le Thera Bahalamassutissa et les autres résidents d'Abhayagiri acceptèrent un nouveau corpus, présenté comme le Dhamma et le Vinaya, traduit en sanskrit et appartenant à l'école Dhammaruci, issue du groupe des Vajjiputtakas venu de l'Inde ; pour cette raison, ils furent également appelés les adeptes de l'école Dhammaruci. Ce fut la deuxième cause du déclin de la religion à Sīhaḷadīpa.

Piṭakattayassa potthakāropanaṃ

La mise par écrit du Triple Corbeille (Tipiṭaka)

Mahāvihāravāsino pana porāṇikaṃ pāḷibhāsāya saṇṭhitaṃ parisuddhapiṭakameva paṭiggaṇhanti, tañca mukhapāṭheneva dhārenti. Tadā pana therā pacchimajanānaṃ satipaññāhāniṃ disvā buddhakālato paṭṭhāya yāva taṃkālā mukhapāṭhenābhataṃ sāṭṭhakathaṃ piṭakattayaṃ potthake āropetuṃ samārabhiṃsu. Samārabhamānā ca te anurādharājadhānipurato aṭṭhasaṭṭhimilappamāṇe malayajanapade mātula nagare ālokaleṇe vasantā ekassa tandesikassa janapadādhipatino ārakkhaṃ gahetvā taṃ potthakāropanakammamakaṃsu. Tenidaṃ ñāyati ‘‘tadā mahāvihāravāsino therā rājarājamahāmattehi aladdhūpakārā hutvā attano baleneva piṭakattayassa potthakāropanakammamakaṃsū’’ti ca, ‘‘tañca yatheva pacchimajanānaṃ satipaññāhāniṃ disvā kataṃ, tatheva dubbhikkharaṭṭhakkhobhādibhayupaddutakālesu duddharabhāvampi disvā’’ti ca, tathā ‘‘abhayagirivāsīnaṃ sampaṭicchitasamayantaravādehi anākulanatthampi kata’’nti ca. Evaṃ mahāvihāravāsino therā parisuddhattheravādapiṭakaṃ samayantarehi asammissanatthāya yathā pure, tathā pāḷibhāsāya eva potthake āropetvāpi surakkhitaṃ rakkhiṃsu. Yadi hi tadā tepiṭakaṃ potthakesu anāropitamassa, pacchākālesu samayantarato āgatasuttāni ‘‘netāni amhāka’’nti paṭikkhipituṃ na sukarāni bhaveyyuṃ. Yato ca kho tadā sāṭṭhakathaṃ tepiṭakaṃ potthakesu āropitaṃ, tatoyeva anāgatakālesu samayantarāgatasuttāni tehi potthakehi saṃsandetvā paṭikkhipituṃ sukarāni honti.

Les résidents du Mahāvihāra, cependant, n'acceptent que le Canon pur, établi dans la langue pālie originelle, et ils le préservent par la récitation orale. Cependant, à cette époque, les theras, voyant le déclin de la mémoire et de la sagesse des générations futures, entreprirent de consigner par écrit dans des livres le Triple Corbeille (Piṭaka) avec ses commentaires, tel qu'il avait été transmis oralement depuis l'époque du Bouddha jusqu'alors. En entreprenant cela, ils résidèrent à Ālokaleṇa, dans la ville de Mātula, dans la province de Malaya, à une distance de soixante-huit milles de la cité royale d'Anurādhapura, et accomplirent ce travail de consignation par écrit sous la protection d'un gouverneur de province local. C'est pourquoi on sait que « à cette époque, les theras résidant au Mahāvihāra, n'ayant pas reçu l'aide des rois ou des hauts fonctionnaires royaux, accomplirent l'œuvre de consignation par écrit du Piṭaka par leur propre force », et que « cela fut fait non seulement en voyant le déclin de la mémoire et de la sagesse des générations futures, mais aussi en voyant qu'il serait difficile de le préserver en des temps troublés par la famine, l'agitation dans le pays, etc. », ainsi que « pour que cela ne soit pas confondu avec les doctrines divergentes acceptées par les résidents d'Abhayagiri ». Ainsi, les theras du Mahāvihāra, afin d'empêcher le mélange du pur Piṭaka du Theravāda avec d'autres doctrines, le préservèrent soigneusement en le consignant dans des livres en langue pālie, tout comme auparavant. En effet, si le Tipiṭaka n'avait pas été consigné dans des livres à cette époque, il n'aurait pas été facile, dans les temps futurs, de rejeter les suttas provenant d'autres doctrines en disant : « Ceux-ci ne sont pas les nôtres ». Mais comme le Tipiṭaka avec ses commentaires fut alors consigné dans des livres, il devint plus facile, dans les temps à venir, de rejeter les suttas introduits par d'autres doctrines en les comparant à ces livres.

Tathā hi bhātiyarājakāle (524-552-bu-va) mahāvihāravāsīnaṃ abhayagirivāsīhi vinaye vivādo uppajji. Tadā rājā dīghakārāyanaṃ nāma brāhmaṇajātikaṃ amaccaṃ therānaṃ santikaṃ pesesi. So ubhinnaṃ suttaṃ [Pg.23] sutvā vinicchayaṃ adāsi. Tathā vohārakatissarājakāle ca (758-780 bu-va) goṭhābhayarājakāle ca (797-810 bu-va) theravādikā potthakārūḷhena dhammavinayena saṃsandetvā adhammavādaṃ paṭikkhipiṃsu.

De même, à l'époque du roi Bhātiya (524-552 de l'ère bouddhique), une dispute sur le Vinaya éclata entre les résidents du Mahāvihāra et ceux d'Abhayagiri. Alors le roi envoya un ministre d'origine brahmane nommé Dīghakārāyana auprès des theras. Celui-ci, après avoir écouté les deux versions, rendit un jugement. De même, sous les règnes des rois Vohārakatissa (758-780 E.B.) et Goṭhābhaya (797-810 E.B.), les adeptes du Theravāda rejetèrent les doctrines contraires au Dhamma en les comparant avec le Dhamma-Vinaya consigné par écrit.

Adhammavāduppatti

L'origine des doctrines contraires au Dhamma

Ayaṃ pana ādito paṭṭhāya sāsanamalabhūtānaṃ adhammavādānaṃ uppatti. Asokarañño hi kāle uppabbājetvā nikkaḍḍhitā aññatitthiyā buddhasāsane aladdhapatiṭṭhā kodhābhibhūtā pāṭaliputtato nikkhamitvā rājagahasamīpe nālandāyaṃ sannipatitvā evaṃ sammantayiṃsu ‘‘mahājanassa buddhasāsane anavagāhatthāya sakyānaṃ dhammavinayo nāsetabbo, tañca kho tesaṃ samayaṃ ajānantehi na sakkā kātuṃ, tasmā yena kenaci upāyena punapi tattha pabbajitabbamevā’’ti. Te evaṃ sammantayitvā puna āgantvā visuddhattheravādīnamantaraṃ pavisituṃ asakkontā tadaññesaṃ sattarasannaṃ mahāsaṅghikādinikāyānaṃ santikaṃ upasaṅkamitvā attano aññatitthiyabhāvaṃ ajānāpetvā pabbajitvā piṭakattayamuggaṇhitvā tañca viparivattetvā tato kosambiṃ gantvā dhammavinayanāsanāya upāyaṃ mantayitvā 253-buddhavasse chasu ṭhānesu vasantā (1) hemavatiko (2) rājagiriko (3) siddhatthiko (4) pubbaseliyo (5) aparaseliyo (6) vājiriyo (7) vetullo (8) andhako (9) aññamahāsaṅghikoti nava abhinave nikāye uppādesuṃ. Tesaṃ nāmāni ca laddhiyo ca kathāvatthuaṭṭhakathāyaṃ āgatāyeva.

Voici l'origine des doctrines contraires au Dhamma qui furent dès le début comme des impuretés pour la Dispensation. À l'époque du roi Asoka, des hérétiques d'autres confessions qui avaient été expulsés et n'avaient pu trouver de place dans la Dispensation du Bouddha, dominés par la colère, quittèrent Pāṭaliputta et se réunirent à Nālandā, près de Rājagaha, et tinrent conseil ainsi : « Pour que le peuple ne s'immerge pas dans la Dispensation du Bouddha, le Dhamma-Vinaya des Sakyas doit être détruit ; et cela ne peut être accompli par ceux qui ne connaissent pas leur doctrine ; par conséquent, par un moyen ou un autre, il nous faut y être ordonnés à nouveau ». Après avoir ainsi délibéré, ils revinrent mais, incapables de s'infiltrer parmi les adeptes du pur Theravāda, ils s'approchèrent des dix-sept autres écoles telles que les Mahāsaṅghika. Sans révéler leur identité d'hérétiques, ils reçurent l'ordination, apprirent le Tipiṭaka, le dénaturèrent, puis se rendirent à Kosambī. Ayant comploté un moyen pour détruire le Dhamma-Vinaya, en l'an 253 après le Bouddha, résidant en six lieux différents, ils créèrent neuf nouvelles écoles : (1) Hemavatika, (2) Rājagirika, (3) Siddhatthika, (4) Pubbaseliya, (5) Aparaseliya, (6) Vājiriya, (7) Vetulla, (8) Andhaka et (9) une autre branche des Mahāsaṅghika. Leurs noms et leurs opinions sont mentionnés dans le commentaire du Kathāvatthu.

Tesu hemavatikā saddhammapatirūpakaṃ buddhabhāsitabhāvena dassetvā

Parmi eux, les Hemavatikas, présentant un faux Dhamma comme étant la parole du Bouddha,

(1) Vaṇṇapiṭakaṃ nāma ganthaṃ akaṃsu.

composèrent l'ouvrage nommé Vaṇṇapiṭaka.

Rājagirikā (2) aṅgulimālapiṭakaṃ,

Les Rājagirikikas composèrent le (2) Aṅgulimālapiṭaka,

Siddhatthikā (3) gūḷhavessantaraṃ,

les Siddhatthikas le (3) Gūḷhavessantara,

Pubbaseliyā (4) raṭṭhapālagajjitaṃ,

les Pubbaseliyas le (4) Raṭṭhapālagajjita,

Aparaseliyā (5) āḷavakagajjitaṃ,

les Aparaseliyas le (5) Āḷavakagajjita,

Vajirapabbatavāsino [Pg.24] vājiriyā (6) gūḷhavinayaṃ nāma ganthaṃ akaṃsu.

et les Vājiriyas, résidant au mont Vajira, composèrent l'ouvrage nommé (6) Gūḷhavinaya.

Teyeva sabbe māyājālatanta-samājatantādike aneke tantaganthe ca, marīcikappa-herambhakappādike aneke kappaganthe ca akaṃsu.

Ces mêmes personnes composèrent également de nombreux textes de Tantra tels que le Māyājālatantra et le Samājatantra, ainsi que de nombreux textes de Kappa tels que le Marīcikappa et le Herambhakappa.

Vetullavādino pana (7) vetullapiṭakamakaṃsu.

Les Vetullavādins composèrent le (7) Vetullapiṭaka.

Andhakā ca (8) ratanakūṭādike ganthe,

Les Andhakas composèrent des ouvrages tels que le (8) Ratanakūṭa,

Aññamahāsaṅghikā ca (9) akkharasāriyādisuttante akaṃsu.

et les autres Mahāsaṅghika composèrent des suttantas tels que le (9) Akkharasāriya.

Tesu pana saddhammapatirūpakesu vetullavādo, vājiriyavādo, ratanakūṭasatthanti imāniyeva tīṇi laṅkādīpamupāgatāni, aññāni pana vaṇṇapiṭakādīni jambudīpeyeva nivattantīti nikāyasaṅgahe vuttaṃ. Vaṇṇapiṭakādīnampi pana laṅkādīpamupāgatacchāyā dissateva. Tathā hi samantapāsādikāya vinayaṭṭhakathāyaṃ (3, 9-piṭṭhe)

Parmi ces contrefaçons du vrai Dhamma, seules trois parvinrent sur l'île de Lankā : le Vetullavāda, le Vājiriyavāda et le traité du Ratanakūṭa ; les autres, tels que le Vaṇṇapiṭaka, restèrent en Jambudīpa (l'Inde), selon ce qui est dit dans le Nikāyasaṅgaha. Cependant, l'influence du Vaṇṇapiṭaka et d'autres est tout de même visible sur l'île de Lankā. En effet, dans la Samantapāsādikā, le commentaire du Vinaya (pages 3, 9), il est dit :

‘‘Vaṇṇapiṭaka aṅgulimālapiṭakaraṭṭhapālagajjitaāḷavakagajjitagūḷhamaggagūḷhavessantara gūḷhavinaya vedallapiṭakāni pana abuddhavacanāniyevāti vutta’’nti ca.

« Le Vaṇṇapiṭaka, l'Aṅgulimālapiṭaka, le Raṭṭhapālagajjita, l'Āḷavakagajjita, le Gūḷhamagga, le Gūḷhavessantara, le Gūḷhavinaya et le Vedallapiṭaka ne sont que des paroles non-bouddhiques. »

Sāratthappakāsiniyā saṃyuttaṭṭhakathāyampi (2, 186-piṭṭhe)

De même, dans la Sāratthappakāsinī, le commentaire du Saṃyutta (page 2, 186) :

‘‘Gūḷhavinayaṃ gūḷhavessantaraṃ gūḷhamahosadhaṃ vaṇṇapiṭakaṃ aṅgulimālapiṭakaṃ raṭṭhapālagajjitaṃ āḷavakagajjitaṃ vedallapiṭakanti abuddhavacanaṃ saddhammapatirūpakaṃ nāmā’’ti ca–

« Le Gūḷhavinaya, le Gūḷhavessantara, le Gūḷhamahosadha, le Vaṇṇapiṭaka, l'Aṅgulimālapiṭaka, le Raṭṭhapālagajjita, l'Āḷavakagajjita et le Vedallapiṭaka sont appelés faux Dhamma et ne sont pas la parole du Bouddha. »

Tesaṃ paṭikkhepo dissati. Na hi tāni asutvā, tesañca atthaṃ ajānitvā sīhaḷaṭṭhakathācariyehi tāni paṭikkhipituṃ sakkā, nāpi taṃ paṭikkhepavacanaṃ jambudīpikaṭṭhakathācariyānaṃ vacanaṃ bhavituṃ, mahāmahindattherassa sīhaḷadīpaṃ [Pg.25] gamanasamaye tesaṃyeva abhāvato. Tasmā tāni ca tadaññāni ca mahāyānikapiṭakāni taṃkālikāni yebhuyyena sīhaḷadīpamupāgatānīti gahetabbāni. Tesu ca vajjiputtakagaṇapariyāpannassa dhammarucinikāyassa piṭakānaṃ tadupāgamanaṃ pubbeva vuttaṃ. Tadaññesaṃ pana tadupāgamanaṃ evaṃ veditabbaṃ.

Leur rejet est manifeste. En effet, il n'est pas possible pour les enseignants des commentaires cinghalais de les rejeter sans les avoir entendus ni en avoir compris le sens ; de même, cette parole de rejet ne saurait être celle des enseignants des commentaires de Jambudīpa, car ils n'existaient pas au moment du voyage du Vénérable Mahāmahindatthera vers l'île de Ceylan. Par conséquent, ces textes ainsi que les autres corbeilles mahāyānistes doivent être considérés comme étant arrivés pour la plupart dans l'île de Ceylan à cette époque. Quant à l'arrivée ultérieure des corbeilles de l'école Dhammaruci, appartenant au groupe des Vajjiputtakas, elle a déjà été mentionnée. L'arrivée des autres doit cependant être comprise de la manière suivante.

Vetullavādassa paṭhamaniggaho

Première répression de la doctrine Vetulla

Vohārakatissarañño kāle (758-780-bu-va) abhayagirivāsino dhammarucinikāyikā pubbe vuttappakārena sāsanavināsanatthāya bhikkhuvesadhārīhi vetullavādibrāhmaṇehi racitaṃ vetullapiṭakaṃ sampaṭiggahetvā ‘‘idaṃ buddhabhāsita’’nti dassenti. Taṃ mahāvihāravāsino theravādikā dhammavinayena saṃsandetvā adhammavādoti paṭikkhipiṃsu. Taṃ sutvā rājā sabbasatthapāraguṃ kapilaṃ nāma amaccaṃ pesetvā vinicchayaṃ kārāpetvā abuddhabhāsitabhāvaṃ ñatvā sabbaṃ vetullapotthakaṃ jhāpetvā talladdhike ca pāpabhikkhū niggahetvā buddhasāsanaṃ jotesi. Vuttañhetaṃ mahāvaṃse –

À l'époque du roi Vohārakatissa (758-780 de l'ère bouddhiste), les membres de l'école Dhammaruci résidant à l'Abhayagiri, après avoir reçu la corbeille Vetulla rédigée par des brahmanes partisans du Vetulla déguisés en moines dans le but de détruire la religion, la présentèrent comme étant « la parole du Bouddha ». Les membres du Mahāvihāra, tenants de la doctrine des Anciens (Theravāda), l'ayant comparée au Dhamma et au Vinaya, la rejetèrent comme étant une doctrine contraire au Dhamma. Ayant appris cela, le roi envoya un ministre nommé Kapila, expert en toutes les sciences, pour rendre un jugement. Ayant appris qu'il ne s'agissait pas de la parole du Bouddha, il fit brûler tous les livres Vetulla, réprima les mauvais moines qui suivaient cette doctrine et fit resplendir la religion du Bouddha. Car cela est dit dans le Mahāvaṃsa :

36-41.

36-41.

‘‘Vetullavādaṃ madditvā, kāretvā pāpaniggahaṃ;

Kapilena amaccena, sāsanaṃ jotayī ca so’’ti.

« Après avoir écrasé la doctrine Vetulla et infligé une répression aux malfaisants, par l'intermédiaire du ministre Kapila, il fit également resplendir la religion. »

Sāgaliyanikāyuppatti

Origine de l'école Sāgaliya

Punapi te abhayagirivāsino goṭhābhayarañño kāle (797-810-bu-va) vetullavādaṃ tatheva dassenti. Tadā pana tesu ussiliyātisso nāma mahāthero vohārakatissarājakāle vetullavādīnaṃ bhikkhūnaṃ kataniggahaṃ sutvā ‘‘vicāraṇasampannassa rañño samaye tatheva bhaveyya, na bhaddakameta’’nti cintetvā ‘‘na mayaṃ tehi ekato homā’’ti tisatamatte bhikkhū gahetvā dakkhiṇagirivihāraṃ gantvā dhammarucinikāyato visuṃ hutvā vasi. Tesu sāgalo nāma mahāthero tattheva dakkhiṇagirimhi vasanto āgamabyākhyānamakāsi. Tato paṭṭhāya taṃ theramārabbha tassantevāsino sāgaliyā nāma ahesuṃ. Tesampi [Pg.26] vādo pacchā mahāsenarājakāle jetavanavihāre patthari.

À nouveau, ces résidents de l'Abhayagiri, à l'époque du roi Goṭhābhaya (797-810 de l'ère bouddhiste), présentèrent la doctrine Vetulla de la même manière. À cette époque, parmi eux, un grand doyen nommé Ussiliyātissa, ayant entendu parler de la répression infligée aux moines partisans du Vetulla au temps du roi Vohārakatissa, pensa : « À l'époque d'un roi doué de discernement, il en serait de même, ce n'est pas une bonne chose » ; se disant : « Nous ne ferons pas cause commune avec eux », il prit avec lui environ trois cents moines, se rendit au monastère de Dakkhiṇagiri et vécut séparé de l'école Dhammaruci. Parmi eux, un grand doyen nommé Sāgala, résidant là même au Dakkhiṇagiri, fit un commentaire des Écritures. À partir de ce moment, en référence à ce doyen, ses disciples furent appelés Sāgaliyas. Leur doctrine se propagea plus tard, à l'époque du roi Mahāsena, au monastère de Jetavana.

Vetullavādassa dutiyaniggaho

Seconde répression de la doctrine Vetulla

Goṭhābhayo pana rājā pañcasu vihāresu mahābhikkhusaṅghaṃ ekato sannipātetvā taṃ pavattiṃ pucchitvā vetullavādassa abuddhabhāsitabhāvaṃ ñatvā taṃvādino saṭṭhi pāpabhikkhū lakkhaṇāhate katvā raṭṭhato pabbājesi, vetullapotthakāni ca jhāpetvā buddhasāsanaṃ jotesi.

Le roi Goṭhābhaya, quant à lui, ayant réuni la grande communauté des moines des cinq monastères, s'enquit de la situation. Ayant appris que la doctrine Vetulla n'était pas la parole du Bouddha, il fit marquer au fer soixante mauvais moines partisans de cette doctrine, les expulsa du pays, fit brûler les livres Vetulla et fit resplendir la religion du Bouddha.

Tadā raṭṭhato pabbājitesu tesu bhikkhūsu keci kāvīrapaṭṭanaṃ gantvā tattha vasanti. Tasmiñca samaye eko aññatitthiyamāṇavako desantarato kāvīramāgantvā paṭṭanagāmikehi tesaṃ bhikkhūnaṃ katūpahāraṃ disvā lābhasakkāraṃ nissāya tesaṃ santike pabbajitvā saṅghamittoti nāmena pākaṭo ahosi. So mahāvihāravāsīnaṃ dhammavinicchayaṃ nissāya goṭhābhayaraññā vetullavādahetu tesaṃ bhikkhūnaṃ raṭṭhā pabbājitabhāvaṃ ñatvā mahāvihāravāsīnaṃ kuddho hutvā ‘‘vetullavādaṃ vā ne gāhāpessāmi, vihāre vā nesaṃ ummūletvā vināsessāmī’’ti sīhaḷadīpaṃ gantvā rājānaṃ pasādetvā tassa dve putte sippaṃ sikkhāpessāmīti ārabhi. Tathāpi attano vādassa jānanasamatthaṃ jeṭṭhatissaṃ ohāya anāgate attano vacanaṃ kārāpetuṃ sakkuṇeyyaṃ kaniṭṭhaṃ mahāsenakumārameva saṅgaṇhitvā sippaṃ sikkhāpesi. Vituno accayena jeṭṭhatissakumāre rajjaṃ patte (810-819-bu-va) so tassa rañño bhīto kāvīrapaṭṭanameva gato.

Alors, parmi ces moines expulsés du pays, certains se rendirent à Kāvīrapaṭṭana et y séjournèrent. À cette même époque, un jeune homme appartenant à une autre secte, venu de l'étranger à Kāvīra, voyant les honneurs rendus à ces moines par les habitants de la ville portuaire, ordonna moine auprès d'eux par désir de gains et de renommée, et devint célèbre sous le nom de Saṅghamitta. Sachant que ces moines avaient été expulsés du pays par le roi Goṭhābhaya à cause de la doctrine Vetulla en s'appuyant sur le jugement doctrinal des résidents du Mahāvihāra, il entra en colère contre ces derniers et se dit : « Soit je leur ferai adopter la doctrine Vetulla, soit je les déracinerai et détruirai leurs monastères ». Il se rendit à l'île de Ceylan, gagna la faveur du roi et entreprit d'enseigner les arts aux deux fils de celui-ci. Cependant, délaissant l'aîné Jeṭṭhatissa qui était capable de comprendre sa propre doctrine, il s'attacha uniquement au plus jeune, le prince Mahāsena, pensant pouvoir lui faire suivre ses paroles à l'avenir, et lui enseigna les arts. À la mort du père, lorsque le prince Jeṭṭhatissa accéda à la royauté (810-819 de l'ère bouddhiste), Saṅghamitta, craignant ce roi, s'enfuit à Kāvīrapaṭṭana même.

Mahāsenarañño pana kāle (819-845-bu-va) so puna sīhaḷadīpamāgantvā abhayagirivihāre vasanto mahāvihāravāsīhi vetullavādaṃ gāhāpetuṃ nānāpakārehi vāyāmamakāsi. Tathāpi tehi taṃ gāhāpetuṃ asakkonto rājānaṃ upasaṅkamitvā nānākāraṇehi saññāpetvā [Pg.27] ‘‘yo koci ekassapi bhikkhussa mahāvihāravāsino āhāraṃ dadeyya, tassa sataṃ daṇḍo’’ti rañño āṇāya nagare bheriṃ carāpesi. Tadā mahāvihāravāsino nagare piṇḍāya carantā tayo divase bhikkhamaladdhā mahāpāsāde sannipatitvā ‘‘sace mayaṃ khudāhetu adhammaṃ dhammoti gaṇheyyāma, bahū janā taṃ gahetvā apāyagāmino bhavissanti, mayañca sabbe sāvajjā bhavissāma, tasmā na mayaṃ jīvitahetupi vetullavādaṃ paṭiggaṇhissāmā’’ti sammantayitvā mahāvihārādike sabbavihāre chaḍḍetvā rohaṇajanapadañca malayapadesañca agamiṃsu.

Mais au temps du roi Mahāsena (819-845 de l'ère bouddhiste), il revint dans l'île de Ceylan et, résidant au monastère de l'Abhayagiri, il s'efforça par divers moyens de faire adopter la doctrine Vetulla aux résidents du Mahāvihāra. N'ayant toutefois pu leur faire adopter, il s'approcha du roi et, l'ayant convaincu par divers arguments, il fit proclamer par le tambour dans la ville, sur ordre du roi : « Quiconque donnera de la nourriture à ne serait-ce qu'un seul moine résidant au Mahāvihāra sera condamné à une amende de cent ». Alors les résidents du Mahāvihāra, circulant dans la ville pour l'aumône sans rien obtenir pendant trois jours, se réunirent dans le Grand Palais et se concertèrent ainsi : « Si, par faim, nous acceptions ce qui n'est pas le Dhamma comme étant le Dhamma, de nombreuses personnes suivraient cet exemple et iraient vers les états de malheur, et nous serions tous coupables. C'est pourquoi, même au péril de notre vie, nous n'accepterons pas la doctrine Vetulla ». Ils abandonnèrent alors tous les monastères, à commencer par le Mahāvihāra, et s'en allérent vers la province de Rohaṇa et la région de Malaya.

Vetullavādo

La doctrine Vetulla

Kīdiso vetullavādo nāma, yato mahāvihāravāsino ativiya jigucchiṃsūti? Idāni vetullavādassa sarūpaṃ sabbākārena pakāsetuṃ na sakkā, vetullanāmena potthakānaṃ vā nikāyassa vā etarahi apākaṭabhāvato. Abhidhammapiṭake pana kathāvatthuaṭṭhakathāyaṃ katipayā vetullavādā āgatā. Kathaṃ? –

Quelle est donc cette doctrine appelée Vetulla, pour laquelle les résidents du Mahāvihāra éprouvaient un tel dégoût ? Il n'est pas possible aujourd'hui d'exposer la forme de la doctrine Vetulla sous tous ses aspects, car ni les livres ni l'école portant le nom de Vetulla ne sont désormais connus. Cependant, quelques points de la doctrine Vetulla apparaissent dans le commentaire du Kathāvatthu de la corbeille de l'Abhidhamma. Comment cela ?

‘‘Paramatthato maggaphalāneva saṅgho, maggaphalehi añño saṅgho nāma natthi, maggaphalāni ca na kiñci paṭiggaṇhanti, tasmā na vattabbaṃ saṅgho dakkhiṇaṃ paṭiggaṇhātī’’ti ca (1).

« Au sens ultime, le Saṅgha n'est constitué que des Chemins et des Fruits ; il n'y a pas d'autre Saṅgha en dehors des Chemins et des Fruits. Or, les Chemins et les Fruits ne reçoivent rien ; par conséquent, on ne doit pas dire que le Saṅgha reçoit les offrandes. » (1)

‘‘Maggaphalāneva saṅgho nāma, na ca tāni dakkhiṇaṃ visodhetuṃ sakkonti, tasmā na vattabbaṃ saṅgho dakkhiṇaṃ visodhetī’’ti ca (2).

« Le Saṅgha n'est autre que les Chemins et les Fruits, et ceux-ci ne peuvent purifier les offrandes ; par conséquent, on ne doit pas dire que le Saṅgha purifie les offrandes. » (2)

‘‘Maggaphalāneva saṅgho nāma, na ca tāni kiñci bhuñjanti, tasmā na vattabbaṃ saṅgho bhuñjati pivati khādati sāyatī’’ti ca (3).

« Le Saṅgha n'est autre que les Chemins et les Fruits, et ceux-ci ne consomment rien ; par conséquent, on ne doit pas dire que le Saṅgha mange, boit, mâche ou savoure. » (3)

Maggaphalāneva saṅgho nāma, na ca sakkā tesaṃ kiñci dātuṃ, na ca tehi paṭiggaṇhituṃ, nāpi tesaṃ dānena koci upakāro ijjhati, tasmā na vattabbaṃ saṅghassa dinnaṃ mahapphala’’nti ca (4).

« Le Sangha ne consiste qu'en les Chemins et les Fruits ; il n'est pas possible de leur donner quoi que ce soit, ni qu'ils reçoivent, et aucun bénéfice ne résulte d'un don envers eux. Par conséquent, on ne devrait pas dire que 'ce qui est donné au Sangha est d'un grand fruit' » (4).

‘‘Buddho bhagavā na kiñci paribhuñjati, lokānuvattanatthaṃ pana paribhuñjamānaṃ viya attānaṃ dasseti, tasmā nirupakārattā na vattabbaṃ tasmiṃ dinnaṃ mahapphala’’nti ca (5).

« Le Bouddha, le Bienheureux, ne consomme rien ; il se montre seulement comme s'il consommait pour se conformer au monde. Par conséquent, en raison de cette inutilité, on ne devrait pas dire que 'ce qui lui est donné est d'un grand fruit' » (5).

‘‘Bhagavā [Pg.28] tusitabhavane nibbatto tattheva vasati, na manussalokaṃ āgacchati, nimmitarūpamattakaṃ panettha dassetī’’ti ca (6).

« Le Bienheureux, ayant pris naissance dans la demeure de Tusita, y demeure même ; il ne vient pas dans le monde des humains, mais n'y montre qu'une simple forme créée » (6).

‘‘Tusitapure ṭhito bhagavā dhammadesanatthāya abhinimmitaṃ pesesi, tena ceva, tassa ca desanaṃ sampaṭicchitvā āyasmatā ānandena dhammo desito, na buddhena bhagavatā’’ti ca (7).

« Se tenant dans la cité de Tusita, le Bienheureux envoya un être créé pour l'enseignement du Dhamma ; c'est par celui-ci, et après avoir reçu son enseignement, que le Dhamma fut enseigné par le vénérable Ānanda, et non par le Bouddha, le Bienheureux » (7).

‘‘Ekādhippāyena methuno dhammo paṭisevitabbo. Ayaṃ panettha attho – kāruññena vā ekena adhippāyena ekādhippāyo, saṃsāre vā ekato bhavissāmāti itthiyā saddhiṃ buddhapūjādīni katvā paṇidhivasena eko adhippāyo assāti ekādhippāyo, evarūpo dvinnampi janānaṃ ekādhippāyo methuno dhammo paṭisevitabbo’’ti ca (8) evaṃ vetullavādīnaṃ laddhiyo āgatā, ettakāyeva nesaṃ vādā theravādaganthavasena dāni paññāyanti.

« L'acte sexuel peut être pratiqué avec une intention unique (ekādhippāyo). Voici le sens ici : soit par compassion avec une seule intention, soit avec l'intention 'nous serons ensemble dans le Saṃsāra', ayant accompli des actes d'adoration envers le Bouddha avec une femme, une intention unique naîtrait par la force d'un vœu. Un tel acte sexuel avec une intention unique pour les deux personnes peut être pratiqué » (8). Telles sont les opinions parvenues des partisans du Vetulla ; seules ces doctrines sont maintenant connues à travers les textes de la tradition Theravāda.

Ettha ca ādito catūhi vādehi suttantāgatasaṅgho ca micchā gahito, vinayāgatasaṅgho ca sabbathā paṭikkhitto. Tadanantaraṃ tayo vādā issaranimmānavādānuvattakā. Antimassa pana asaddhammavādabhāvo ativiya pākaṭoti.

Ici, par les quatre premiers points de vue, le Sangha mentionné dans les Suttas a été mal compris, et le Sangha mentionné dans le Vinaya a été totalement rejeté. Ensuite, les trois points de vue suivants imitent la doctrine de la création par un seigneur. Quant au dernier, son caractère de doctrine erronée est extrêmement manifeste.

Abhidhammasamuccaye pana vetullapiṭakassa bodhisattapiṭakabhāvo pakāsito, tasmā saddhammapuṇḍarikasuttādike bodhisattapiṭake āgatavādopi ‘‘vetullavādo’’ti veditabbo.

Dans l'Abhidhammasamuccaya, le caractère de 'Corbeille des Bodhisattas' du Vetulla-piṭaka est exposé ; par conséquent, les doctrines figurant dans le Bodhisatta-piṭaka, telles que le Saddharmapuṇḍarika-sutta et d'autres, doivent être connues comme étant le 'Vetullavāda'.

Mahāvihāranāsanaṃ

La destruction du Mahāvihāra

Mahāvihāravāsīsu pana vuttappakārena sabbavihāre chaḍḍetvā gatesu saṅghamitto pāpabhikkhu rājānaṃ saññāpetvā lohapāsādādike catusaṭṭhyādhike tisatamatte pariveṇapāsāde nāsetvā samūlaṃ uddharāpetvā abhayagirivihāraṃ ānayāpesi. Vihārabhūmiyañca kasāpetvā aparaṇṇe vapāpesi. Evaṃ tadā mahāvihāro nava vassāni bhikkhūhi suñño ahosi āvāsavirahito ca. Atha rājā meghavaṇṇābhayassa nāma kalyāṇamittabhūtassa amaccassa santajjanapubbaṅgamena vacanena [Pg.29] mahāvihāraṃ puna pākatikaṃ katvā te cāpi apakkante bhikkhū ānetvā catūhi paccayehi upaṭṭhahi.

Lorsque les résidents du Mahāvihāra s'en furent allés en abandonnant tous les monastères de la manière décrite, le mauvais moine Saṅghamitta, ayant convaincu le roi, fit détruire et déraciner environ trois cent soixante-quatre bâtiments de cellules et palais, tels que le Lohapāsāda, et les fit transporter au monastère d'Abhayagiri. Il fit labourer le sol du monastère et y fit semer des céréales secondaires. Ainsi, le Mahāvihāra resta alors vide de moines et dépourvu d'habitants pendant neuf ans. Puis le roi, suite aux paroles d'avertissement de son ministre et ami de bien nommé Meghavaṇṇābhaya, restaura le Mahāvihāra et, ayant fait revenir les moines qui étaient partis, les soutint avec les quatre nécessités.

Jetavanavāsinikāyuppatti

L'origine de l'école des résidents de Jetavana

Punapi rājā dakkhiṇārāmavāsimhi jimhamānase kuhakatissatthere pasanno hutvā tassatthāya mahāvihārasīmabbhantare jotivanuyyāne jetavanavihāraṃ kāretumārabhi. Mahāvihāravāsino bhikkhū taṃ nivāretuṃ asakkontā punapi tato apakkamiṃsu. Tadāpi mahāvihāro nava māsāni bhikkhūhi suñño ahosi. Rājā pana attano ajjhāsayavaseneva tattha jetavanavihāraṃ kāretvā tassa kuhakatissattherassa adāsiyeva. Tattha dakkhiṇagirivihārato sāgaliyā bhikkhū āgantvā vasiṃsu. Pacchā ca te ambasāmaṇerasilākālarañño kāle (1067-1080-bu-va) vetullavādino ahesuṃ.

De nouveau, le roi, ayant eu foi en le thera Kuhaka-Tissa de l'Arama du Sud, un homme à l'esprit tortueux, commença à faire construire le monastère de Jetavana dans le jardin de Jotivana, à l'intérieur des limites du Mahāvihāra. Les moines résidant au Mahāvihāra, incapables d'empêcher cela, s'en allèrent de nouveau de là. À ce moment aussi, le Mahāvihāra resta vide de moines pendant neuf mois. Le roi, selon son propre désir, y fit construire le monastère de Jetavana et le donna précisément à ce thera Kuhaka-Tissa. Là, des moines Sāgaliya venant du monastère de Dakkhinagiri vinrent s'installer. Plus tard, à l'époque du roi Ambasāmaṇera-Silākāla, ils devinrent des partisans du Vetulla.

Evaṃ ācariyabuddhaghosattherassa sīhaḷadīpamāgamanakālato (965-bu-va) pubbeyeva visuddhattheravādīhi mahāvihāravāsīhi viruddhasamayā abhayagirivāsino (455-bu-va) sāgaliyā (797-810-bu-va) jetavanavāsino (829-845-bu-va) cāti tayo nikāyā uppannā ahesuṃ. Tesu pana abhayagirivāsinoyeva visesato pākaṭā ceva honti balavanto ca. Tathā hi te visuddhattheravādapiṭakañca vajjiputtakapariyāpannadhammarucinikāyapiṭakañca mahisāsakādinikāyapiṭakañca mahāyānapiṭakañca sampaṭicchanti. Tesu dhammarucinikāyapiṭakassa sampaṭicchitabhāvo pākaṭoyeva. Mahisāsakādinikāyapiṭakassa sampaṭicchitabhāvo pana phāhiyannāmassa cinabhikkhuno addhānakkamasallakkhaṇakathāya ceva aṭṭhakathāsu paṭikkhittavaṇṇapiṭakādināmavasena ca veditabbo, tathā mahāyānapiṭakassa sampaṭicchitabhāvopi.

Ainsi, avant même l'époque de l'arrivée du maître thera Buddhaghosa dans l'île de Ceylan, trois écoles opposées aux résidents du Mahāvihāra (qui suivaient le pur Theravāda) étaient apparues : les résidents d'Abhayagiri, les Sāgaliya et les résidents de Jetavana. Parmi elles, les résidents d'Abhayagiri étaient particulièrement célèbres et puissants. En effet, ils acceptaient la corbeille du pur Theravāda, celle de l'école Dhammaruci appartenant aux Vajjiputtaka, celle des écoles Mahisāsaka et autres, ainsi que la corbeille du Mahāyāna. Parmi celles-ci, le fait qu'ils acceptaient la corbeille de l'école Dhammaruci est bien connu. Quant à l'acceptation de la corbeille des Mahisāsaka et autres, elle doit être connue par le récit du voyage du moine chinois nommé Faxian, ainsi que par les noms tels que Vaṇṇapiṭaka rejetés dans les commentaires ; de même pour l'acceptation de la corbeille du Mahāyāna.

Phāhiyamaddhānakkamakathā

Le récit du voyage de Faxian

Phāhiyannāmena hi cinabhikkhunā 956-buddhavasse sīhaḷadīpato sakkatabhāsāropitaṃ mahisāsakavinayapiṭakañca dīghāgamo ca saṃyuttāgamo ca sannipātapiṭakañca attanā saha cinaraṭṭhamānītanti tassa addhānakkamakathāyaṃ [Pg.30] dassitaṃ. Tañca sabbaṃ abhayagirivihāratoyeva laddhamassa, mahāvihāravāsīnaṃ sakkatāropitapiṭakābhāvato. Aṭṭhakathāyaṃ paṭikkhittavaṇṇapiṭakādīni ca tattheva bhaveyyuṃ, mahāvihāravāsīhi tesaṃ appaṭiggahitabhāvato. Tathā ‘‘phāhiyambhikkhussa sīhaḷadīpe paṭivasanakāle (954-956-bu-va) mahāvihāre tisahassamattā bhikkhū vasanti, te theravādapiṭakameva uggaṇhanti, na mahāyānapiṭakaṃ. Abhayagirivihāre pañcasahassamattā bhikkhū vasanti, te pana dvepi piṭakāni uggaṇhanti mahāyānapiṭakañceva theravādapiṭakañcā’’ti ca teneva cinabhikkhunā dassitaṃ.

En effet, il est montré dans son récit de voyage que le moine chinois nommé Faxian a rapporté avec lui en Chine, depuis l'île de Ceylan en l'an 956 de l'ère du Bouddha, la corbeille du Vinaya des Mahisāsaka traduite en sanskrit, le Dīghāgama, le Saṃyuttāgama et la corbeille du Sannipāta. Tout cela, il l'aurait obtenu du monastère d'Abhayagiri seul, car les résidents du Mahāvihāra ne possédaient pas de corbeilles traduites en sanskrit. Les textes comme le Vaṇṇapiṭaka rejetés dans le commentaire devaient également s'y trouver, car ils n'étaient pas acceptés par les résidents du Mahāvihāra. De même, ce même moine chinois a indiqué : « À l'époque où le moine Faxian résidait dans l'île de Ceylan, environ trois mille moines vivaient au Mahāvihāra ; ils n'étudiaient que la corbeille du Theravāda, et non la corbeille du Mahāyāna. Au monastère d'Abhayagiri vivaient environ cinq mille moines ; eux, en revanche, étudiaient les deux corbeilles : la corbeille du Mahāyāna et celle du Theravāda ».

Yasmā pana abhayagirivāsino mahāyānapiṭakampi uggaṇhanti, tasmā tasmiṃ vihāre mahāyānikānaṃ padhānācariyabhūtehi assaghosanāgajjunehi kataganthāpi saṃvijjamānāyeva bhaveyyuṃ, tatoyeva tesaṃ nayañca nāmañca ācariyabuddhaghosattheropi aññepi taṃkālikā mahāvihāravāsino sutasampannā therā jāneyyuṃyeva. Apica dakkhiṇaindiyaraṭṭhe samuddasamīpe guntājanapade nāgārajunakoṇḍaṃ nāma ṭhānamatthi, yattha nāgajjuno mahāyānikānaṃ padhānācariyabhūto vasanto buddhasāsanaṃ patiṭṭhāpesi. Ācariyabuddhaghosassa ca tandesikabhāvanimittaṃ dissati, taṃ pacchato (33-piṭṭhe) āvibhavissati. Tasmāpi ācariyabuddhaghosatthero nāgajjunassa ca assaghosassa ca nayañca nāmañca jāneyyayevāti sakkā anuminituṃ.

Étant donné que les résidents de l'Abhayagiri étudient également le Corbeille du Mahāyāna (Mahāyānapiṭaka), il est probable que les ouvrages composés par Ashvaghosa et Nagarjuna, les principaux maîtres des Mahāyānistes, se trouvent dans ce monastère. Par conséquent, l'éminent thera Buddhaghosa, ainsi que d'autres theras érudits du Mahāvihāra de cette époque, devaient certainement connaître leur méthode et leurs noms. De plus, dans le district de Guntur, en Inde du Sud, près de l'océan, se trouve un lieu nommé Nāgārjunakoṇḍa, où Nagarjuna, agissant en tant que maître principal des Mahāyānistes, résida et établit le message du Bouddha (Buddhasāsana). Un indice concernant l'origine de l'acharya Buddhaghosa dans cette région apparaît également ; cela sera clarifié plus loin (page 33). Par conséquent, on peut en déduire que l'acharya Buddhaghosa connaissait assurément la méthode et les noms de Nagarjuna et d'Ashvaghosa.

Jānatoyeva pana tesaṃ nayassa vā nāmassa vā attano aṭṭhakathāyamappakāsanaṃ tesaṃ nikāyantarabhāvatoyevassa. Tathā hi tesaṃ assaghosanāgajjunānaṃ assaghoso theravādato bhinnesu ekādasasu gaṇesu sabbatthivādagaṇe pariyāpanno, nāgajjuno ca mahāsaṅghika-cetiyavādigaṇādīhi jāte mahāyānanikāye pariyāpanno, [Pg.31] mahāvihāravāsino ca āditoyeva paṭṭhāya nikāyantarasamayehi asammissanatthaṃ attano piṭakaṃ atīva ādaraṃ katvā rakkhanti, ayañca ācariyabuddhaghoso tesamaññataro. Vuttañhi tassa ganthanigamanesu ‘‘mahāvihāravāsīnaṃ vaṃsālaṅkārabhūtenā’’ti. Tasmā ‘‘ācariyabuddhaghoso tesaṃ nayaṃ jānantoyeva attano ganthesu nikāyantarasamayehi asammissanatthaṃ nappakāsesī’’ti veditabbaṃ.

Cependant, le fait qu'il n'ait pas exposé leur méthode ou leurs noms dans ses propres commentaires, bien qu'il les connût, est dû précisément au fait qu'ils appartenaient à d'autres écoles (nikāyantara). En effet, parmi ces deux-là, Ashvaghosa appartenait au groupe des Sarvāstivādins, l'un des onze groupes séparés de la tradition des Anciens (Theravāda), et Nagarjuna appartenait à l'école du Mahāyāna issue des groupes Mahāsaṅghika et Cetiyavāda. Or, les résidents du Mahāvihāra, depuis le tout début, préservent leur Corbeille avec un zèle extrême afin d'éviter tout mélange avec les doctrines des autres écoles, et cet acharya Buddhaghosa était l'un d'entre eux. Il est dit en effet dans les conclusions de ses ouvrages qu'il était « un ornement de la lignée des résidents du Mahāvihāra ». C'est pourquoi il faut comprendre que « l'acharya Buddhaghosa, bien que connaissant leur méthode, ne l'a pas exposée dans ses propres ouvrages afin d'éviter tout mélange avec les doctrines des autres écoles ».

Ettāvatā ca yāni ‘‘bodhimaṇḍasamīpamhi, jāto brāhmaṇamāṇavo’’tiādinā vuttassa mahāvaṃsavacanassa vicāraṇamukhena ācariyabuddhaghosassa vambhanavacanāni dhammānandakosambinā vuttāni, tāni amūlakabhāvena anuvicāritāni. Tathāpi ‘‘ācariyabuddhaghoso bodhimaṇḍasamīpe jāto’’ti etaṃ pana atthaṃ sādhetuṃ daḷhakāraṇaṃ na dissateva ṭhapetvā taṃ mahāvaṃsavacanaṃ, yampi buddhaghosuppattiyaṃ vuttaṃ, tampi mahāvaṃsameva nissāya vuttavacanattā na daḷhakāraṇaṃ hotīti.

À ce sujet, les propos dénigrants tenus par Dhammananda Kosambi à l'encontre de l'acharya Buddhaghosa, par le biais d'un examen des paroles du Mahāvaṃsa qui disent : « Né près du Bodhimaṇḍa, un jeune brahmane... », ont été examinés et jugés sans fondement. Néanmoins, pour prouver que « l'acharya Buddhaghosa est né près du Bodhimaṇḍa », aucune preuve solide n'est visible en dehors de cette déclaration du Mahāvaṃsa ; même ce qui est dit dans le Buddhaghosuppatti ne constitue pas une preuve solide, car ce sont des paroles rapportées en s'appuyant uniquement sur le Mahāvaṃsa.

Marammaraṭṭhikabhāvakathā

Récit sur la thèse de son origine birmane

Ekacce pana marammaraṭṭhikā ‘‘ācariyabuddhaghoso marammaraṭṭhe sathuṃ nāma nagarato sīhaḷadīpaṃ gantvā saṅgahaṭṭhakathāyo akāsī’’ti vadanti. Taṃ dhammānandena anujānitvā ‘‘tampi thokaṃ yuttisampannaṃ, ahaṃ evaṃ saddahāmi ‘buddhaghoso dakkhiṇaindiyaraṭṭhe telaṅgajātiko’ti, telaṅgajātikā ca bahū janā marammaraṭṭhe ca indocina raṭṭhe ca gantvā vasanti, talhiṅa? Iti vohāro ca tatoyeva telaṅgapadato uppanno. Tathā ‘buddhaghoso aṭṭhakathāyo katvā sīhaḷadīpato marammaraṭṭhaṃ gantvā pacchimabhāge tattheva vasī’tipi gahetuṃ sakkā, tassa hi ganthā marammaraṭṭhe sīhaḷaraṭṭhatopi surakkhitatarā hontī’’ti ca vatvā patiṭṭhāpitaṃ.

Cependant, certains habitants du pays de Myanmar (Birmanie) affirment que « l'acharya Buddhaghosa se rendit de la ville de Thaton au pays de Myanmar vers l'île de Ceylan (Sīhaḷadīpa) et y rédigea les commentaires compilés ». Dhammananda, approuvant cela en partie, a établi ce qui suit : « Cela aussi est quelque peu logique ; je crois pour ma part que Buddhaghosa était de souche Telugu (Telaṅga) de l'Inde du Sud, et de nombreuses personnes de souche Telugu sont allées s'installer au Myanmar et en Indochine ; le terme 'Talaing' provient précisément de ce mot 'Telaṅga'. De même, on peut supposer qu'après avoir rédigé les commentaires, Buddhaghosa quitta l'île de Ceylan pour le pays de Myanmar et résida dans sa partie occidentale ; car ses ouvrages sont mieux préservés au Myanmar que dans l'île de Ceylan elle-même ».

Dakkhiṇaindiyaraṭṭhikabhāvayutti

Arguments pour son origine sud-indienne

Bahū pana ādhunikā vicakkhaṇā dhammānandādayo ‘‘ācariyabuddhaghosatthero dakkhiṇaindiyaraṭṭhiko’’ti vadanti. Ayaṃ panettha yutti, yebhuyyena hi aṭṭhakathāṭīkākārā therā dakkhiṇaindiyaraṭṭhikāyeva. Tathā [Pg.32] hi buddhavaṃsaṭṭhakathāya ca abhidhammāvatāraṭṭhakathāya ca vinayavinicchayaṭṭhakathāya ca kārako ācariyabuddhadattatthero coḷaraṭṭhe tambapaṇṇinadiyaṃ uraganagare jāto ācariyabuddhaghosena ekakāliko ca. Paramatthavinicchaya-nāmarūpapariccheda-abhidhammatthasaṅgahānaṃ kārako ācariyaanuruddhatthero kañcivararaṭṭhe kāverinagarajātiko. Khuddakanikāyapariyāpannaudānādipāḷiyā saṃvaṇṇanābhūtāya paramatthadīpaniyā kārako ācariyadhammapālattheropi dakkhiṇaindiyaraṭṭhe kañcipurajātiko. Tathevāyampīti veditabbo. Vuttañhi manorathapūraṇiyā nāma aṅguttaraṭṭhakathāya nigamane –

Cependant, de nombreux érudits modernes comme Dhammananda et d'autres affirment que « l'acharya Buddhaghosa était originaire de l'Inde du Sud ». Voici l'argument à ce sujet : la plupart des theras auteurs de commentaires (aṭṭhakathā) et de sous-commentaires (ṭīkā) étaient effectivement originaires de l'Inde du Sud. En effet, l'acharya Buddhadatta, auteur du commentaire du Buddhavaṃsa, du commentaire de l'Abhidhammāvatāra et de celui du Vinayavinicchaya, est né à Uragapura sur le fleuve Tambapaṇṇi dans le royaume de Coḷa, et il était contemporain de l'acharya Buddhaghosa. L'acharya Anuruddha, auteur du Paramatthavinicchaya, du Nāmarūpapariccheda et de l'Abhidhammatthasaṅgaha, était natif de la ville de Kāverī dans le royaume de Kañcivara. L'acharya Dhammapāla, auteur de la Paramatthadīpanī (commentaire des textes du Khuddakanikāya tels que l'Udāna), était également natif de Kañcipura en Inde du Sud. Il faut comprendre qu'il en est de même pour celui-ci (Buddhaghosa). Il est dit en effet dans la conclusion du Manorathapūraṇī, le commentaire de l'Aṅguttara Nikāya :

‘‘Āyācito sumatinā, therena bhadantajotipālena;

Kañcipurādīsu mayā, pubbe saddhiṃ vasantenā’’ti.

« Invité par le sage thera, le vénérable Jotipāla ; alors que je résidais auparavant avec lui à Kañcipura et dans d'autres lieux... »

Ettha ca kañcipuraṃ nāma madarasanagarassa īsakaṃ pacchimanissite dakkhiṇadisābhāge pañcacattālīsamilappamāṇe padese idāni kañjīvara iti voharitanagarameva.

Et ici, ce que l'on nomme Kañcipura est précisément la ville aujourd'hui appelée Kanjivaram, située dans une région d'environ quarante-cinq milles au sud-ouest de la ville de Madras.

Tathā papañcasūdaniyā nāma majjhimaṭṭhakathāya nigamanepi –

De même, dans la conclusion du Papañcasūdanī, le commentaire du Majjhima Nikāya :

‘‘Āyācito sumatinā, therena buddhamittena;

Pubbe mayūradūta paṭṭanamhi saddhiṃ vasantenā’’ti – vuttaṃ.

« Invité par le sage thera Buddhamitta ; alors que je résidais auparavant avec lui à Mayūradūtapattana... » — voilà ce qui est dit.

Ettha ca mayūradūtapaṭṭanaṃ nāma idāni madarasanagarasamīpe milapora iti voharitaṭṭhānanti porāṇappavattigavesīhi vuttaṃ.

Et ici, Mayūradūtapattana est, selon les chercheurs en histoire ancienne, le lieu aujourd'hui appelé Mylapore, près de la ville de Madras.

Imāhi pana nigamanagāthāhi dakkhiṇaindiyaraṭṭheyeva nivutthapubbataṃ pakāseti, bodhimaṇḍasamīpe vā, marammaraṭṭhe vā nivutthapubbatāya pakāsanañca na dissati. Tena ācariyabuddhaghoso dakkhiṇaindiyaraṭṭhiko na hotīti na sakkā paṭikkhipituṃ.

Par ces strophes de conclusion, il révèle qu'il a résidé autrefois en Inde du Sud même ; or, aucune mention d'une résidence passée près du Bodhimaṇḍa ou au pays de Myanmar n'est visible. Par conséquent, on ne peut rejeter l'idée que l'acharya Buddhaghosa était originaire de l'Inde du Sud.

Samantapāsādikāyampi vinayaṭṭhakathāyaṃ (3, 13) ācariyena evaṃ vuttaṃ –

Dans le Samantapāsādikā également, le commentaire du Vinaya (3, 13), l'acharya a dit ceci :

‘‘Yaṃ [Pg.33] pana andhakaṭṭhakathāyaṃ ‘aparikkhitte pamukhe anāpattīti bhūmiyaṃ vinā jagatiyā pamukhaṃ sandhāya kathita’nti vuttaṃ, taṃ andhakaraṭṭhe pāṭekkasannivesā ekacchadanā gabbhapāḷiyo sandhāya vutta’’nti.

« Quant à ce qui est dit dans le Commentaire d'Andhra (Andhakaṭṭhakathā) : 'Il n'y a pas d'offense dans un porche non clôturé', cela a été dit en référence à un porche sur le sol sans mur de soutènement, et cela concerne les galeries de cellules à toit unique, constructions spécifiques au pays d'Andhra. »

Iminā pana vacanena ‘‘andhakaṭṭhakathā andhakaraṭṭhikehi therehi katā’’ti pākaṭā hoti, ācariyabuddhaghosopi ca andhakaṭṭhakathāya sandhāyabhāsitampi tandesikagabbhapāḷisannivesākārampi suṭṭhu jānāti, tasmā tandesiko na hotīti na sakkā vattunti.

Par ces propos, il devient clair que « le commentaire des Andhakas fut composé par des theras du pays des Andhakas ». Le maître Buddhaghosa connaît aussi parfaitement l'intention exprimée dans le commentaire des Andhakas ainsi que la structure et la disposition des textes originaux de cette région ; par conséquent, on ne peut pas affirmer qu'il n'était pas originaire de ce pays.

Tathā imassapi visuddhimaggassa nigamane – ‘‘moraṇḍakheṭakavattabbenā’’ti vuttaṃ. Ettha ca kheṭoti padassa gāmoti vā, jānapadānaṃ kassakānaṃ nivāsoti vā, khuddakanagaranti vā tayo atthā sakkatābhidhāne pakāsitā, dakkhiṇaindiyaraṭṭhesu ca yāvajjatanāpi gāmo kheḍāti voharīyati. Tasmā moraṇḍavhaye kheṭe jāto moraṇḍakheṭako, moraṇḍakheṭako iti vattabbo moraṇḍakheṭakavattabbo, tena moraṇḍakheṭakavattabbenāti vacanatthaṃ katvā ‘‘moraṇḍagāme jātoti vattabbena therenā’’ti attho gahetabbo. Idāni pana dakkhiṇaindiyaraṭṭhe guntājanapade nāgārajunakoṇḍato ekapaṇṇāsamilamatte (51) amaravatito ca aṭṭhapaṇṇāsamilamatte (58) padese kotanemalipurīti ca gundalapallīti ca voharitaṃ ṭhānadvayamatthi, tattha ca bahūni buddhasāsanikaporāṇasantakāni diṭṭhāni, nemalīti telaguvohāro ca morassa, gundalu iti ca aṇḍassa, tasmā taṃ ṭhānadvayameva pubbe moraṇḍakheṭoti voharito ācariyabuddhaghosassa jātigāmo bhaveyyāti porāṇaṭṭhānagavesīhi gahito. Yasmā panetaṃ ‘‘moraṇḍakheṭakavattabbenā’’ti padaṃ ‘‘moraṇḍagāmajātenā’’ti padaṃ viya pāḷinayānucchavikaṃ na hoti, aññehi ca bahūhi visesanapadehi ekato aṭṭhatvā visesyapadassa pacchato visuṃ ṭhitaṃ, āgamaṭṭhakathādīsu ca na dissati, tasmā etaṃ kenaci taṃkālikena ācariyassa jātiṭṭhānaṃ sañjānantena pakkhittaṃ viya dissatīti.

De même, dans la conclusion de ce Visuddhimagga, il est dit : « par celui qui doit être appelé Moraṇḍakheṭaka ». Ici, trois sens pour le mot « kheṭa » sont exposés dans les lexiques sanskrits : soit un village, soit une demeure de cultivateurs de province, soit une petite ville. Dans les régions du sud de l'Inde, même aujourd'hui, un village est appelé « kheḍā ». Par conséquent, celui qui est né dans le « kheṭa » nommé Moraṇḍa est un « Moraṇḍakheṭaka » ; celui qui doit être appelé Moraṇḍakheṭaka est « Moraṇḍakheṭakavattabba ». En faisant l'analyse grammaticale de « moraṇḍakheṭakavattabbenā », le sens doit être compris comme « par le thera qu’il convient d’appeler natif du village de Moraṇḍa ». Actuellement, dans le district de Guntur au sud de l'Inde, à une distance de cinquante et un milles (51) de Nāgārajunakoṇḍa et de cinquante-huit milles (58) d'Amaravatī, il existe deux lieux nommés Kotanemalipurī et Gundalapallī ; on y a découvert de nombreux objets anciens appartenant au bouddhisme. « Nemalī » est le mot telugu pour « paon » (mora) et « gundalu » signifie « œuf » (aṇḍa). C’est pourquoi les chercheurs de sites anciens ont considéré que ces deux endroits constituaient autrefois le lieu appelé Moraṇḍakheṭa et qu'ils seraient le village natal du maître Buddhaghosa. Cependant, comme ce terme « moraṇḍakheṭakavattabbenā » n'est pas conforme au style du Pāḷi, contrairement à l'expression « moraṇḍagāmajātenā », et qu'il se tient à part derrière le mot qualifié sans être groupé avec les nombreux autres adjectifs, et qu'il n'apparaît pas dans les commentaires des Nikāyas, il semble que cela ait été inséré par quelqu'un de cette époque qui connaissait le lieu de naissance du maître.

Imesu pana tīsu ‘‘ācariyabuddhaghoso bodhimaṇḍasamīpe jātoti ca marammaraṭṭhikoti ca dakkhiṇaindiyaraṭṭhiko’’ti ca vuttavacanesu pacchimameva balavataraṃ hoti ācariyasseva vacananissitattā, tasmā [Pg.34] tadeva nissāya ācariyabuddhaghosattherassa uppatti evaṃ veditabbā.

Parmi ces trois affirmations : « le maître Buddhaghosa est né près du Bodhimaṇḍa », « il est du pays des Maramma (Birmanie) » ou « il est du pays du sud de l'Inde », la dernière est la plus probable car elle s'appuie sur les propres paroles du maître. C’est pourquoi, sur cette base, la naissance du thera Buddhaghosa doit être comprise ainsi.

Ācariyabuddhaghosattherassa aṭṭhuppatti

Récit de la vie du maître Buddhaghosa Thera

Ācariyabuddhaghoso dasame buddhavassasatake (901-1000-bu-va) dakkhiṇaindiyaraṭṭhe moraṇḍagāme brāhmaṇakule jāto, so tīsu vedesu ceva sabbavijjāsippaganthesu ca pāraṅgato hutvā buddhasāsanadhammaṃ sutvā tampi uggaṇhitukāmo tasmiṃyeva dakkhiṇaindiyaraṭṭhe ekasmiṃ theravādikavihāre mahāvihāravāsīnaṃ revatattherappamukhānaṃ bhikkhūnaṃ santike pabbajjañceva upasampadañca gaṇhitvā piṭakattayapāḷimuggaṇhi. So evaṃ piṭakattayapāḷimuggaṇhantoyeva aññāsi ‘‘ayamekāyanamaggo dassanavisuddhiyā nibbānasacchikiriyāyā’’ti. Ācariyupajjhāyā ca tassa visiṭṭhañāṇappabhāvasampannabhāvaṃ ñatvā ‘‘imassa buddhasāsane kittighoso buddhassa viya pavattissatī’’ti sampassamānā ‘‘buddhaghoso’’ti nāmamakaṃsu. Tena vuttaṃ ‘‘buddhaghosoti garūhi gahitanāmadheyyenā’’ti.

Le maître Buddhaghosa naquit au dixième siècle de l'ère bouddhique (901-1000 BE) dans une famille brahmane du village de Moraṇḍa, dans le sud de l'Inde. Devenu expert dans les trois Védas ainsi que dans tous les arts et sciences, il entendit le Dhamma du Bouddha et, désirant l'étudier, il prit l'ordination mineure et majeure dans ce même sud de l'Inde, dans un monastère Theravāda, auprès des moines dirigés par le thera Revata, membres du Mahāvihāra. Il apprit ainsi les textes originaux (Pāḷi) des trois corbeilles. Tout en apprenant les textes originaux des trois corbeilles, il comprit : « Voici l'unique chemin pour la pureté de la vision et la réalisation du Nibbāna ». Ses maîtres et précepteurs, reconnaissant l'éclat de son intelligence supérieure et prévoyant que « sa renommée (ghosa) pour le bouddhisme (buddha) se répandra comme celle d'un Bouddha », le nommèrent « Buddhaghosa ». C'est pourquoi il est dit : « Buddhaghosa est le nom donné par les maîtres ».

So evaṃ piṭakattayapāḷimuggaṇhitvā madarasa nagarasamīpaṭṭhānabhūte mayūradūtapaṭṭanamhi ca kañcipurādīsu ca vasanto andhakaṭṭhakathāya paricayaṃ katvā tāya asantuṭṭhacitto sīhaḷaṭṭhakathāsupi paricayaṃ kātukāmo tā ca pāḷibhāsamāropetvā abhinavīkātumāsīsanto sīhaḷadīpamagamāsi. Tasmiñca kāle sīhaḷadīpe mahānāmo nāma rājā rajjaṃ kāreti, so ca rājā abhayagirivāsīsu pasanno teyeva visesato paggaṇhāti.

Ayant ainsi appris les textes originaux des trois corbeilles, résidant à Mayūradūttapaṭṭana près de la ville de Madras, ainsi qu'à Kāñcipura et ailleurs, il se familiarisa avec le commentaire des Andhakas. N'en étant pas satisfait, il désira se familiariser également avec les commentaires cinghalais. Souhaitant les traduire en langue pālie et les renouveler, il se rendit sur l'île de Ceylan (Sīhaḷadīpa). À cette époque, sur l'île de Ceylan, le roi nommé Mahānāma régnait ; ce roi, ayant foi dans les résidents de l'Abhayagiri, les soutenait particulièrement.

Ekacce pana ādhunikā vicakkhaṇā evaṃ vadanti ‘‘ācariyabuddhaghosassa sīhaḷadīpāgamanena sirimeghavaṇṇarājakālato (846-bu-va) puretaraṃyeva bhavitabba’’nti. Idañca nesaṃ kāraṇaṃ, tassa rañño navavassakāle (855-bu-va) buddhassa dāṭhādhātukaliṅgaraṭṭhato sīhaḷadīpamānītā, tato paṭṭhāya sīhaḷarājāno anusaṃvaccharaṃ mahantaṃ dhātupūjāussavaṃ karonti. Yadi ca ācariyabuddhaghoso tato pacchā sīhaḷadīpamāgaccheyya, tampi pāsādikaṃ mahussavaṃ disvā attano ganthesu pakāseyya yathā phāhiyaṃ nāma cinabhikkhu mahānāmarājakāle (953-975-bu-va) taṃ disvā attano addhānakkamakathāyaṃ pakāsesi, na pana ācariyassa ganthesu [Pg.35] taṃpakāsanā dissati, tenetaṃ ñāyati ‘‘ācariyabuddhaghoso dāṭhādhātusampattakālato (855-bu-va) puretaraṃyeva sīhaḷadīpamāgantvā aṭṭhakathāyo akāsī’’ti. Taṃ pana na daḷhakāraṇaṃ hoti, tipiṭakapāḷiyā hi atthasaṃvaṇṇanāya yaṃ vā taṃ vā attano paccakkhadiṭṭhaṃ pakāsetabbaṃ na hoti, na ca atthasaṃvaṇṇanā addhānakkamakathāsadisā. Kiñca bhiyyo, samantapāsādikāya vinayaṭṭhakathāyaṃ dīpavaṃsatopi kiñci ānetvā pakāsitaṃ, dīpavaṃse ca yāva mahāsenarājakālā (819-845-bu-va) pavatti pakāsitāti sirimeghavaṇṇarājakālato (845-873-bu-va) pubbe dīpavaṃsoyeva likhito na bhaveyya. Yadi ca aṭṭhakathāyo tato pubbeyeva katā bhaveyyuṃ, kathaṃ tattha dīpavaṃso sakkā pakāsetunti.

Certains érudits modernes s'expriment ainsi : « L'arrivée du maître Buddhaghosa sur l'île de Ceylan doit être antérieure à l'époque du roi Sirimeghavaṇṇa (846 BE) ». Voici leur raison : durant la neuvième année du règne de ce roi (855 BE), la relique de la dent du Bouddha fut apportée sur l'île de Ceylan depuis le pays du Kaliṅga. Depuis lors, les rois cinghalais organisent chaque année une grande fête pour la relique. Si le maître Buddhaghosa était venu sur l'île après cela, il aurait vu cette magnifique fête et l'aurait mentionnée dans ses ouvrages, tout comme le moine chinois nommé Faxian l'a mentionnée dans son récit de voyage après l'avoir vue à l'époque du roi Mahānāma (953-975 BE). Or, une telle mention n'apparaît pas dans les ouvrages du maître. On en conclut donc que : « le maître Buddhaghosa arriva sur l'île de Ceylan et composa les commentaires avant l'arrivée de la relique de la dent (855 BE) ». Cependant, ce n'est pas une raison probante car, dans une explication du sens des textes originaux du Tipiṭaka, il n'est pas nécessaire de mentionner tout ce dont on est témoin oculaire, une explication de texte n'étant pas semblable à un récit de voyage. De plus, dans le Samantapāsādikā, le commentaire du Vinaya, des passages tirés du Dīpavaṃsa ont été cités. Or, le Dīpavaṃsa relate l'histoire jusqu'au règne du roi Mahāsena (819-845 BE). Le Dīpavaṃsa lui-même n'aurait donc pas été écrit avant le règne du roi Sirimeghavaṇṇa (845-873 BE). Si les commentaires avaient été achevés avant cela, comment le Dīpavaṃsa aurait-il pu y être cité ?

Ācariyabuddhaghoso pana sīhaḷadīpaṃ pattakāle (965-bu-va) mahāvihārameva gantvā tattha sīhaḷamahātherānaṃ santike sīhaḷaṭṭhakathāyo suṇi. Vuttañhi samantapāsādikāyaṃ –

Lorsque le maître Buddhaghosa arriva sur l'île de Ceylan (965 BE), il se rendit directement au Mahāvihāra et y écouta les commentaires cinghalais auprès des grands theras cinghalais. Il est dit en effet dans le Samantapāsādikā :

‘‘Mahāaṭṭhakathañceva, mahāpaccarimeva ca;

Kurundiñcāti tissopi, sīhaḷaṭṭhakathā imā.

« Le Grand Commentaire (Mahā-aṭṭhakathā), le Grand Paccari (Mahāpaccari) et le Kurundi : tels sont ces trois commentaires cinghalais. »

Buddhamittoti nāmena, vissutassa yasassino;

Vinayaññussa dhīrassa, sutvā therassa santike’’ti.

Ayant entendu [l'enseignement] en présence du Thera nommé Buddhamitta, célèbre et glorieux, expert en Vinaya et sage.

Iminā pana aṭṭhakathāvacanena mahāaṭṭhakathādīnaṃ tissannaṃyeva aṭṭhakathānaṃ sutabhāvo dassito. Samantapāsādikāyaṃ pana saṅkhepaandhakaṭṭhakathānampi vinicchayo dassitoyeva, kasmā pana tā ācariyena sīhaḷattherānaṃ santike na sutāti? Tāsu hi andhakaṭṭhakathā tāva andhakaraṭṭhikabhāvato, kataparicayabhāvato ca na sutāti pākaṭoyevāyamattho. Saṅkhepaṭṭhakathā pana mahāpaccariṭṭhakathāya saṃkhittamattabhāvato na sutāti veditabbā. Tathā hi vajirabuddhiṭīkāyaṃ ganthārambhasaṃvaṇṇanāyaṃ cūḷapaccariṭṭhakathāandhakaṭṭhakathānampi ādi-saddena saṅgahitabhāvo vutto, sāratthadīpanī-vimativinodanīṭīkāsu pana andhakasaṅkhepaṭṭhakathānaṃ saṅgahitabhāvo vutto, samantapāsādikāyañca cūḷapaccarīti nāmaṃ kuhiñcipi na dissati, mahāṭṭhakathā mahāpaccarī kurundī andhakasaṅkhepaṭṭhakathāti [Pg.36] imāniyeva nāmāni dissanti, bahūsu ca ṭhānesu ‘‘saṅkhepaṭṭhakathāyaṃ pana mahāpaccariyañca vutta’’ntiādinā dvinnampi samānavinicchayo dassito. Tasmā vajirabuddhiyaṃ cūḷapaccarīti vuttaṭṭhakathā mahāpaccarito uddharitvā saṅkhepena kataṭṭhakathā bhaveyya, sā ca saṅkhepena katattā saṅkhepaṭṭhakathā nāma jātā bhaveyya. Evañca sati mahāpaccariyā sutāya sāpi sutāyeva hotīti na sā ācariyena sutāti veditabbā.

Par cette déclaration du Commentaire, le fait d'avoir entendu seulement les trois commentaires, tels que le Grand Commentaire (Mahā-aᅦᅦhakathā), est montré. Cependant, dans la Samantapāsādikā, la décision concernant les commentaires Saᅄkhepa et Andhaka est également montrée ; pourquoi donc n'ont-ils pas été entendus par le Maître auprès des Theras cinghalais ? Parmi ceux-ci, quant au Commentaire Andhaka, il est clair qu'il n'a pas été entendu parce qu'il appartient à la région d'Andhaka et à cause de sa familiarité locale. Le Commentaire Saᅄkhepa doit être compris comme n'ayant pas été entendu car il n'est qu'un résumé du Commentaire Mahāpaccari. En effet, dans la glose introductive de la Vajirabuddhi-ᅦīkā, il est dit que les commentaires Cëᄳapaccari et Andhaka sont inclus par le mot "ādi" (et autres). Mais dans les commentaires Sāratthadīpanī et Vimativinodanī, l'inclusion des commentaires Andhaka et Saᅄkhepa est mentionnée. De plus, dans la Samantapāsādikā, le nom "Cëᄳapaccarī" n'apparaît nulle part ; seuls ces noms apparaissent : Mahāᅦᅦhakathā, Mahāpaccarī, Kurundī, et les commentaires Andhaka et Saᅄkhepa. En de nombreux endroits, une décision identique est montrée pour les deux par des expressions telles que "il est dit dans le Commentaire Saᅄkhepa et dans le Mahāpaccari". Par conséquent, le commentaire appelé Cëᄳapaccarī dans la Vajirabuddhi serait un commentaire fait en abrégeant le Mahāpaccari, et parce qu'il a été fait de manière concise, il aurait pris le nom de Commentaire Saᅄkhepa. Dans ce cas, si le Mahāpaccari a été entendu, celui-là est aussi considéré comme entendu ; ainsi, on doit comprendre qu'il n'a pas été spécifiquement entendu par le Maître.

Evaṃ sīhaḷaṭṭhakathāyo suṇantasseva ācariyabuddhaghosassa tikkhagambhīrajavanañāṇappabhāvavisesasampannabhāvañca paramavisuddhasaddhābuddhivīriyapaṭimaṇḍitasīlācārajjavamaddavādiguṇasamudaya- samuditabhāvañca sakasamayasamayantaragahanajjhogāhaṇasamatthapaññāveyyatti- yasamannāgatabhāvañca anekasatthantarocitasaṃvaṇṇanānayasukovidabhāvañca ñatvā taṃsavanakiccapariniṭṭhitakāle saṅghapālādayo therā taṃ visuddhimaggādiganthānaṃ karaṇatthāya visuṃ visuṃ āyāciṃsu. Ettha ca ācariyassa yathāvuttaguṇehi sampannabhāvo attano vacaneneva pākaṭo. Vuttañhi attano ganthanigamanesu –

Ainsi, les Theras tels que Sanghapāla, ayant reconnu que le Maître Buddhaghosa — alors même qu'il écoutait les commentaires cinghalais — était doté d'une puissance exceptionnelle de sagesse, rapide, profonde et agile, qu'il était paré d'un ensemble de qualités telles qu'une foi suprêmement pure, l'intelligence, l'énergie, la conduite morale, l'intégrité et la douceur, qu'il possédait la compétence de la sagesse capable de pénétrer les profondeurs de sa propre doctrine et des autres doctrines, et qu'il était expert dans les méthodes de commentaire appropriées à divers autres traités, ils le prièrent individuellement, une fois sa tâche d'écoute terminée, de composer des ouvrages tels que le Visuddhimagga. À cet égard, le fait que le Maître soit doté des qualités susmentionnées est évident par ses propres paroles. Car il est dit dans les conclusions de ses propres ouvrages :

‘‘Paramavisuddhasaddhābuddhivīriyapaṭimaṇḍitena sīlācārajjavamaddavādiguṇasamudayasamuditena sakasamayasamayantaragahanajjhogāhaṇasamatthena paññāveyyattiyasamannāgatenā’’tiādi.

« Par celui qui est paré d'une foi suprêmement pure, d'intelligence et d'énergie, qui est accompli dans un ensemble de qualités telles que la conduite morale, l'intégrité et la douceur, qui est capable de pénétrer les profondeurs de sa propre doctrine et des autres doctrines, et qui est doté de la compétence de la sagesse... »

Tattha sakasamayasamayantaragahanajjhogāhaṇasamatthenāti padena ācariyabuddhaghosatthero mahāvihāravāsīnaṃ visuddhattheravādīnaṃ desanānayasaṅkhāte sakasamaye ca mahāsaṅghikādimahāyānikapariyosānānaṃ nikāyantarabhūtānaṃ paresaṃ piṭakaganthantaravādanayasaṅkhāte parasamaye ca tathā taṃkālikaaññatitthiyasamaṇabrāhmaṇānaṃ vedattayādisaṅkhāte parasamaye ca kovido, tesaṃ sakasamayaparasamayānaṃ durogāhadubbodhatthasaṅkhāte gahanaṭṭhānepi ca ogāhituṃ samatthoti dīpeti. Paññāveyyattiyasamannāgatoti padena ācariyabuddhaghosatthero porāṇaṭṭhakathāyo saṅkhipituñca paṭisaṅkharituñca samatthoti dīpetīti veditabbo.

Ici, par les mots "capable de pénétrer les profondeurs de sa propre doctrine et des autres doctrines", il indique que le Thera Buddhaghosa est expert dans sa propre doctrine, définie par la méthode d'enseignement des Theras purs résidant au Mahāvihāra, ainsi que dans les doctrines étrangères, définies par les méthodes de débat et les textes des Pitakas d'autres écoles, allant des Mahāsaᅄghika aux Mahāyānistes, ainsi que dans les doctrines étrangères définies par les trois Védas, etc., des ascètes et brahmanes d'autres confessions de cette époque ; il montre qu'il est capable de pénétrer même les points obscurs de ces doctrines propres et étrangères, définis par des sens difficiles à sonder et difficiles à comprendre. Par les mots "doté de la compétence de la sagesse", on doit comprendre qu'il indique que le Thera Buddhaghosa est capable d'abréger et de restaurer les anciens commentaires.

Āyācanakāraṇaṃ

La raison de la requête

Kasmā [Pg.37] pana te taṃ āyāciṃsūti? Vuccate, mahāvihāravāsino hi āditoyeva paṭṭhāya piṭakattayaṃ yathā tīsu saṅgītīsu pāḷibhāsāya saṅgītaṃ, yathā ca vaṭṭagāmaṇirājakāle (455-467-bu-va) potthakesu āropitaṃ, tathā porāṇaṃ pāḷipiṭakameva uggaṇhanti ceva vācenti ca, na sakkatāropitapiṭakaṃ. Aṭṭhakathāyo ca tivassasatamattato pure katā. Tathā hi aṭṭhakathāsu vasabharājakālato (609-653-bu-0) pacchā sīhaḷikattherānañceva aññesañca vatthu na dissati ṭhapetvā mahāsenarājavatthuṃ, yāva ācariyabuddhaghosakālāpi ca tā eva porāṇaṭṭhakathāyo atthi na abhinavīkatā. Tena tesaṃ piṭakesu yebhuyyena janā paricayaṃ kātuṃ asañjātābhilāsā honti asañjātussāhā. Dīpantaresu ca attano piṭakaṃ pattharāpetuṃ na sakkonti aṭṭhakathānaṃ dīpabhāsāya abhisaṅkhatattā. Abhayagirivāsino pana vaṭṭagāmaṇirājakālato paṭṭhāya sakkatabhāsāropitaṃ dhammarucinikāyādipiṭakampi mahāyānapiṭakampi navaṃ navaṃ pariyāpuṇanti ceva vācenti ca, tena tesaṃ piṭakesu yebhuyyena janā paricayaṃ kātuṃ sañjātābhilāsā honti sañjātussāhā, navaṃ navameva hi sattā piyāyanti. Tatoyeva te dīpantaresupi attano vādaṃ pattharāpetuṃ sakkonti. Tasmā te mahāvihāravāsino therā attano sīhaḷaṭṭhakathāyo pāḷibhāsāya abhisaṅkharitukāmā tathā kātuṃ samatthaṃ ācariyabuddhaghosattherassa ñāṇappabhāvavisesaṃ yathāvuttaguṇasampannabhāvañca ñatvā āyāciṃsūti veditabbaṃ.

Pourquoi l'ont-ils prié ? On répond : les résidents du Mahāvihāra, depuis le tout début, apprennent et enseignent le Pitaka original en pāli, tel qu'il fut récité dans la langue pāli lors des trois conciles et tel qu'il fut consigné dans des livres à l'époque du roi Vaᅦᅦagāmaᄳi, et non le Pitaka traduit en sanskrit. Les commentaires furent rédigés il y a environ trois cents ans. En effet, dans les commentaires, après l'époque du roi Vasabha, on ne trouve aucune histoire concernant des Theras cinghalais ou d'autres, à l'exception de l'histoire du roi Mahāsena ; jusqu'à l'époque du Maître Buddhaghosa, ce sont ces mêmes anciens commentaires qui existent, sans avoir été modernisés. À cause de cela, les gens n'avaient généralement pas le désir ni l'effort de se familiariser avec ces Pitakas. Et ils ne pouvaient pas propager leur propre Pitaka dans d'autres îles parce que les commentaires étaient rédigés dans la langue de l'île [le cinghalais]. Les résidents de l'Abhayagiri, en revanche, depuis l'époque du roi Vaᅦᅦagāmaᄳi, apprennent et enseignent de nouveaux textes, tant le Pitaka de l'école Dhammaruci, etc., traduit en langue sanskrite, que le Pitaka Mahāyāna ; de ce fait, les gens ont généralement eu le désir et l'effort de se familiariser avec leurs Pitakas, car les êtres aiment ce qui est nouveau. C'est précisément pour cela qu'ils ont pu propager leur propre doctrine même dans d'autres îles. Par conséquent, ces Theras résidant au Mahāvihāra, désirant traduire leurs commentaires cinghalais en langue pāli, et ayant reconnu la puissance exceptionnelle de la sagesse du Thera Buddhaghosa capable d'agir ainsi, ainsi que son accomplissement dans les qualités susmentionnées, on doit savoir qu'ils l'ont prié.

Visuddhimaggassa karaṇaṃ

La composition du Visuddhimagga

Tesu tāva visuddhimaggaṃ ācariyabuddhaghoso saṅghapālattherena ajjhesito mahāvihārassa dakkhiṇabhāge padhānaghare mahānigamassāmino pāsāde vasanto akāsi. Ettāvatā ca ‘‘so panesa visuddhimaggo kena kato, kadā kato, kattha kato, kasmā kato’’ti imesaṃ pañhānamattho vitthārena vibhāvito hoti.

Parmi ceux-ci, le Maître Buddhaghosa, sollicité par le Thera Saᅄghapāla, composa d'abord le Visuddhimagga alors qu'il résidait dans le palais du seigneur de la grande cité (Mahānigamasāmin), dans la maison de méditation (padhānaghara) située dans la partie sud du Mahāvihāra. Ainsi, le sens des questions "par qui ce Visuddhimagga a-t-il été fait, quand a-t-il été fait, où a-t-il été fait, et pourquoi a-t-il été fait" a été expliqué en détail.

Idāni [Pg.38] kimatthaṃ katotiādīnaṃ pañhānamatthaṃ pakāsayissāma. Tattha kimatthaṃ katoti etassa pana pañhassa attho ācariyeneva pakāsito. Kathaṃ?

À présent, nous allons expliquer le sens des questions telles que "dans quel but a-t-il été fait". À cet égard, le sens de la question "dans quel but a-t-il été fait" a été expliqué par le Maître lui-même. Comment ?

‘‘Sudullabhaṃ labhitvāna, pabbajjaṃ jinasāsane;

Sīlādisaṅgahaṃ khemaṃ, ujuṃ maggaṃ visuddhiyā.

« Ayant obtenu l'ordination, si difficile à obtenir, dans l'enseignement du Victorieux ; [pour] la synthèse de la vertu et des autres qualités, le chemin sûr et droit vers la pureté. »

Yathābhūtaṃ ajānantā, suddhikāmāpi ye idha;

Visuddhiṃ nādhigacchanti, vāyamantāpi yogino.

Ne connaissant pas les choses telles qu’elles sont réellement, bien que désirant la pureté ici-bas, les pratiquants n’atteignent pas la purification, malgré leurs efforts.

Tesaṃ pāmojjakaraṇaṃ, suvisuddhavinicchayaṃ;

Mahāvihāravāsīnaṃ, desanānayanissitaṃ.

Pour leur procurer de la joie, voici une analyse très pure, s’appuyant sur la méthode d’enseignement des résidents du Mahāvihāra.

Visuddhimaggaṃ bhāsissaṃ, taṃ me sakkacca bhāsato;

Visuddhikāmā sabbepi, nisāmayatha sādhavo’’ti.

« Je vais énoncer le Chemin de la Purification ; alors que je l’énonce avec respect, vous tous, gens de bien qui désirez la pureté, écoutez attentivement. »

Tasmā esa visuddhimaggo visuddhisaṅkhātanibbānakāmānaṃ sādhujanānaṃ sīlasamādhipaññāsaṅkhātassa visuddhimaggassa yāthāvato jānanatthāya katoti padhānappayojanavasena veditabbo. Appadhānappayojanavasena pana catūsu āgamaṭṭhakathāsu ganthasallahukabhāvatthāyapi katoti veditabbo. Tathā hi vuttaṃ āgamaṭṭhakathāsu

C’est pourquoi on doit comprendre que ce Visuddhimagga a été composé avec pour objectif principal de permettre aux gens de bien, désireux du Nibbāna appelé purification, de connaître selon la vérité le chemin de la purification constitué de la moralité, de la concentration et de la sagesse. Quant à son objectif secondaire, on doit comprendre qu’il a aussi été composé pour alléger le contenu des commentaires des quatre Āgamas. Car il est dit dans les commentaires des Āgamas :

‘‘Majjhe visuddhimaggo, esa catunnampi āgamānañhi;

Ṭhatvā pakāsayissati, tattha yathābhāsitamatthaṃ;

Icceva me kato’’ti.

« Ce Visuddhimagga, placé au milieu des quatre Āgamas, en exposera le sens tel qu’il y a été énoncé ; c’est ainsi qu’il a été composé par moi. »

Tannissayo

Son fondement

Kiṃ nissāya katoti etassapi pañhassa attho ācariyeneva pakāsito. Vuttañhi ettha ganthārambhe –

Le sens de la question « sur quoi s'appuie-t-il ? » a également été clarifié par le maître lui-même. Car il est dit au début de cet ouvrage :

‘‘Mahāvihāravāsīnaṃ, desanānayanissita’’nti.

« S’appuyant sur la méthode d’enseignement des résidents du Mahāvihāra. »

Tathā nigamanepi –

De même, dans la conclusion :

‘‘Tesaṃ sīlādibhedānaṃ, atthānaṃ yo vinicchayo;

Pañcannampi nikāyānaṃ, vutto aṭṭhakathānaye.

« L’analyse des sens divisés en moralité et autres, concernant les cinq Nikāyas, telle qu’elle est énoncée dans la méthode des commentaires ;

Samāharitvā taṃ sabbaṃ, yebhuyyena sanicchayo;

Sabbasaṅkaradosehi, mutto yasmā pakāsito’’ti.

Ayant rassemblé tout cela, avec une analyse prédominante, il est exposé en étant exempt de tout défaut de confusion. »

Iminā [Pg.39] pana vacanena ayamattho pākaṭo hoti – ‘‘visuddhimaggaṃ kurumāno ācariyo mahāvihāravāsīnaṃ desanānayasaṅkhātā pañcannampi nikāyānaṃ porāṇaṭṭhakathāyo nissāya tāsu vuttaṃ gahetabbaṃ sabbaṃ vinicchayaṃ samāharitvā akāsī’’ti. Tasmā yā yā ettha padavaṇṇanā vā vinicchayo vā sādhakavatthu vā dassīyati, taṃ sabbaṃ tassa tassa niddhāritapāḷipadassanikāyasaṃvaṇṇanābhūtāya porāṇasīhaḷaṭṭhakathāto ānetvā bhāsāparivattanavaseneva dassitanti veditabbaṃ. Ayampi hi visuddhimaggo na kevalaṃ attano ñāṇappabhāvena kato, visuṃ pakaraṇabhāvena ca, atha kho catunnampi āgamaṭṭhakathānaṃ avayavabhāveneva kato. Vuttañhi tāsaṃ nigamane –

Par ces paroles, ce sens devient clair : « En composant le Visuddhimagga, le maître s’est appuyé sur les anciens commentaires des cinq Nikāyas, connus comme la méthode d’enseignement des résidents du Mahāvihāra, et a rassemblé toutes les conclusions qui devaient en être tirées. » Par conséquent, on doit comprendre que chaque explication de mot, chaque analyse ou chaque exemple donné ici a été tiré de l’ancien commentaire cinghalais, qui constitue le commentaire des textes pālis ainsi déterminés, et n'est présenté qu'à travers une traduction linguistique. En effet, ce Visuddhimagga n’a pas été composé uniquement par l’éclat de sa propre sagesse, ni comme un traité totalement indépendant, mais il a été conçu comme faisant partie intégrante des commentaires des quatre Āgamas. Car il est dit dans leur conclusion :

‘‘Ekūnasaṭṭhimatto, visuddhimaggopi bhāṇavārehi;

Atthappakāsanatthāya, āgamānaṃ kato yasmā.

« Puisque le Visuddhimagga, comptant environ cinquante-neuf sections de récitation (bhāṇavāra), a été composé pour expliquer le sens des Āgamas ;

Tasmā tena sahāyaṃ, aṭṭhakathā bhāṇavāragaṇanāya;

Suparimitaparicchinnaṃ, cattālīsasataṃ hotī’’tiādi.

Par conséquent, avec lui, le commentaire s’élève, selon le décompte des sections de récitation, à un total bien défini de cent quarante. » etc.

Yā pana visuddhimagge maggāmaggañāṇadassanavisuddhiniddese ‘‘ayaṃ tāva visuddhikathāyaṃ nayo. Ariyavaṃsakathāyaṃ panā’’tiādinā dve kathā vuttā, tāpi mahāvihāravāsīnaṃ desanānaye antogadhā imassa visuddhimaggassa nissayāyevāti veditabbāti.

Quant aux deux exposés mentionnés dans l'explication de la purification par la connaissance et la vision de ce qui est le chemin et de ce qui ne l'est pas dans le Visuddhimagga, commençant par « Voici d’abord la méthode dans le discours sur la purification ; mais dans le discours sur la lignée des Nobles... », on doit comprendre qu’ils sont également inclus dans la méthode d’enseignement des résidents du Mahāvihāra et constituent le fondement même de ce Visuddhimagga.

Takkaraṇappakāro

La manière dont il a été composé

Kena pakārena katoti ettha anantarapañhe vuttappakāreneva kato. Tathā hi ācariyo saṃyuttanikāyato

À la question « de quelle manière a-t-il été composé ? », on répond qu’il a été fait précisément de la manière mentionnée dans la question précédente. En effet, le maître, à partir du Saṃyutta Nikāya,

‘‘Sīle patiṭṭhāya naro sapañño, cittaṃ paññañca bhāvayaṃ;

Ātāpī nipako bhikkhu, so imaṃ vijaṭaye jaṭa’’nti –

« L'homme sage, établi dans la vertu, développant l'esprit et la sagesse, le moine ardent et prudent, parviendra à démêler cet enchevêtrement. » —

Imaṃ gāthaṃ paṭhamaṃ dassetvā tattha padhānavasena vuttā sīlasamādhipaññāyo visuṃ visuṃ vitthārato vibhajitvā akāsi. Evaṃ kurumāno ca pañcahipi nikāyehi sīlasamādhipaññāpaṭisaṃyuttāni suttapadāni uddharitvā tesaṃ atthañca sīhaḷaṭṭhakathāhi bhāsāparivattanavasena dassetvā tāsu vuttāni sīhaḷikavatthūni ca vinicchaye ca pakāsesi. Visesato pana tasmiṃ [Pg.40] kāle pākaṭā sakasamayaviruddhā samayantarā ca bahūsu ṭhānesu dassetvā sahetukaṃ paṭikkhittā. Kathaṃ?

Ayant d’abord exposé cette stance, il a analysé et détaillé séparément la vertu, la concentration et la sagesse qui y sont mentionnées à titre principal. Ce faisant, il a extrait des cinq Nikāyas les passages scripturaires (sutta) relatifs à la vertu, à la concentration et à la sagesse, en exposant leur sens par une traduction des commentaires cinghalais, et a fait connaître les récits cinghalais ainsi que les analyses qui y figurent. En particulier, les nombreuses thèses opposées à sa propre doctrine et les courants divergents qui étaient célèbres à cette époque ont été présentés et réfutés avec des arguments rationnels. Comment ?

Tattha hi cariyāvaṇṇanāyaṃ ‘‘tatra purimā tāva tisso cariyā pubbāciṇṇanidānā dhātudosanidānā cāti ekacce vadanti. Pubbe kira iṭṭhappayogasubhakammabahulo rāgacarito hoti, saggā vā cavitvā idhūpapanno. Pubbe chedanavadhabandhanaverakammabahulo dosacarito hoti, nirayanāgayonīhi vā cavitvā idhūpapanno. Pubbe majjapānabahulo sutaparipucchāvihīno ca mohacarito hoti, tiracchānayoniyā vā cavitvā idhūpapannoti evaṃ pubbāciṇṇanidānāti vadanti. Dvinnaṃ pana dhātūnaṃ ussannattā puggalo mohacarito hoti pathavīdhātuyā ca āpodhātuyā ca. Itarāsaṃ dvinnaṃ ussannattā dosacarito. Sabbāsaṃ samattā pana rāgacaritoti. Dosesu ca semhādhiko rāgacarito hoti. Vātādhiko mohacarito. Semhādhiko vā mohacarito. Vātādhiko rāgacaritoti evaṃ dhātudosanidānāti vadantī’’ti ekaccevādaṃ dassetvā so ‘‘tattha yasmā pubbe iṭṭhappayogasubhakammabahulāpi saggā cavitvā idhūpapannāpi ca na sabbe rāgacaritāneva honti, na itare vā dosamohacaritā. Evaṃ dhātūnañca yathāvutteneva nayena ussadaniyamo nāma natthi. Dosaniyame ca rāgamohadvayameva vuttaṃ, tampi ca pubbāparaviruddhameva. Tasmā sabbametaṃ aparicchinnavacana’’nti paṭikkhitto. Taṃ paramatthamañjūsāya nāma visuddhimaggamahāṭīkāyaṃ ‘‘ekacceti upatissattheraṃ sandhāyāha, tena hi vimuttimagge tathā vutta’’ntiādinā vaṇṇitaṃ.

En effet, dans l'explication des tempéraments (cariyā), il rapporte l'opinion de certains : « Certains disent que les trois premiers tempéraments ont pour cause les habitudes passées ou les déséquilibres des éléments. On dit qu’un tempérament passionné (rāgacarita) résulte d’une vie passée riche en actions méritoires et agréables, ou du fait d’avoir renaît ici après avoir quitté un monde céleste. Un tempérament colérique (dosacarita) résulte d’une vie passée marquée par des actes de destruction, de meurtre, d’emprisonnement et d’inimitié, ou du fait d’avoir renaît ici après avoir quitté les enfers ou le monde des nâgas. Un tempérament ignorant (mohacarita) résulte d’une vie passée marquée par une consommation excessive d’alcool et un manque d’étude et de questionnement, ou du fait d’avoir renaît ici après avoir quitté le monde animal ; c’est ainsi qu’ils disent qu’ils ont pour cause les habitudes passées. Mais en raison de la prédominance de deux éléments, l'individu a un tempérament ignorant : les éléments terre et eau. En raison de la prédominance des deux autres, il a un tempérament colérique. En raison de l'équilibre de tous, il a un tempérament passionné. Parmi les humeurs, celui chez qui le flegme prédomine est de tempérament passionné. Celui chez qui le vent prédomine est de tempérament ignorant. Ou encore, celui chez qui le flegme prédomine est de tempérament ignorant, et celui chez qui le vent prédomine est de tempérament passionné ; c’est ainsi qu’ils disent qu’ils ont pour cause les éléments et les humeurs. » Après avoir exposé cette opinion de certains, il la rejette en disant : « Puisque ceux qui ont accompli de nombreuses actions bénéfiques ou qui renaissent ici après avoir quitté les cieux ne sont pas tous de tempérament passionné, et que les autres ne sont pas non plus forcément de tempérament colérique ou ignorant ; et puisqu’il n’existe pas de règle fixe quant à la prédominance des éléments selon la méthode mentionnée ; et que concernant les humeurs, seules la passion et l’ignorance ont été mentionnées, ce qui est d'ailleurs contradictoire ; pour ces raisons, tout ceci est une affirmation sans fondement. » Ceci est commenté dans la Paramatthamañjūsā, la grande glose du Visuddhimagga, en ces termes : « Par "certains", il fait référence au Thera Upatissa, car c’est ce qui est dit par lui dans le Vimuttimagga. »

Vimuttimaggapakaraṇaṃ

Le traité Vimuttimagga

Ko so vimuttimaggo nāma? Visuddhimaggo viya sīlasamādhipaññānaṃ visuṃ visuṃ vibhajitvā dīpako eko paṭipattigantho. Tattha hi –

Qu’est-ce que ce Vimuttimagga ? C’est, tout comme le Visuddhimagga, un ouvrage de pratique qui explique séparément la moralité, la concentration et la sagesse. Car on y lit :

‘‘Sīlaṃ samādhi paññā ca, vimutti ca anuttarā;

Anubuddhā ime dhammā, gotamena yasassinā’’ti –

« La moralité, la concentration, la sagesse et la libération suprême ; ces états ont été réalisés par le célèbre Gotama. » —

Imaṃ [Pg.41] gāthaṃ paṭhamaṃ dassetvā tadatthavaṇṇanāvasena sīlasamādhipaññāvimuttiyo visuṃ visuṃ vibhajitvā dīpitā. So pana gantho idāni cinaraṭṭheyeva diṭṭho, cinabhāsāya ca parivattito (1048-bu-va) saṅghapālena nāma bhikkhunā. Kena pana so kuto ca tattha ānītoti na pākaṭametaṃ. Tassa pana saṅghapālassa ācariyo guṇabhadro nāma mahāyāniko bhikkhu majjhimaindiyadesiko, so indiyaraṭṭhato cinaraṭṭhaṃ gacchanto paṭhamaṃ sīhaḷadīpaṃ gantvā tato (978-bu-va) cinaraṭṭhaṃ gato. Tadā so tena ānīto bhaveyya.

Ayant d'abord montré ce verset, l'exposé a illustré séparément la vertu, la concentration, la sagesse et la libération par le biais de l'explication de leur sens. Cet ouvrage est aujourd'hui uniquement connu en Chine, traduit en langue chinoise par un moine nommé Sanghapāla. Par qui et d'où il fut apporté n'est pas clairement établi. Cependant, le maître de ce Sanghapāla était Guṇabhadra, un moine mahayaniste originaire de l'Inde centrale ; en se rendant d'Inde en Chine, il alla d'abord à Ceylan, puis de là en Chine. Il se pourrait qu'il l'ait apporté à cette occasion.

Tasmiñhi vimuttimagge pubbāciṇṇanidānadassanaṃ dhātunidānadassanañca yatheva visuddhimagge ekaccevādo, tathevāgataṃ. Dosanidānadassane pana ‘‘semhādhiko rāgacarito, pittādhiko dosacarito, vātādhiko mohacarito. Semhādhiko vā mohacarito, vātādhiko rāgacarito’’ti tiṇṇampi rāgadosamohānaṃ dosaniyamo vutto. Ācariyabuddhaghosena diṭṭhavimuttimaggapotthake pana ‘‘pittādhiko dosacarito’’ti pāṭho ūno bhaveyya.

Dans ce Vimuttimagga, l'explication des causes des comportements antérieurs et l'explication des causes des éléments sont identiques à certaines thèses du Visuddhimagga. Cependant, dans l'explication des causes des tempéraments, il est dit : « celui qui a un excès de flegme a un tempérament porté sur le désir, celui qui a un excès de bile a un tempérament porté sur la haine, celui qui a un excès de vent a un tempérament porté sur l'égarement. Ou bien, celui qui a un excès de flegme a un tempérament porté sur l'égarement, celui qui a un excès de vent a un tempérament porté sur le désir » ; ainsi, la règle des tempéraments est énoncée pour les trois : désir, haine et égarement. Mais dans le manuscrit du Vimuttimagga vu par le maître Buddhaghosa, la leçon « celui qui a un excès de bile a un tempérament porté sur la haine » pourrait être manquante.

Aññānipi bahūni visuddhimagge paṭikkhittāni tattha vimuttimagge gahetabbabhāvena dissanti. Kathaṃ?

Beaucoup d'autres points rejetés dans le Visuddhimagga apparaissent dans le Vimuttimagga comme devant être adoptés. Comment ?

Sīlaniddese (1, 8-piṭṭhe) ‘‘aññe pana siraṭṭho sīlattho, sītalattho sīlatthoti evamādināpi nayenettha atthaṃ vaṇṇayantī’’ti paṭikkhitto atthopi tattha gahetabbabhāvena dissati.

Dans l'exposé sur la vertu (p. 1, 8), le sens rejeté par : « D'autres expliquent ici le sens selon d'autres méthodes, comme : le sens de la vertu est la tête (siraṭṭha), ou le sens de la vertu est la fraîcheur (sītalattha) », apparaît là-bas comme devant être adopté.

Tathā dhutaṅganiddese (1, 78-piṭṭhe) ‘‘yesampi kusalattikavinimuttaṃ dhutaṅgaṃ, tesaṃ atthato dhutaṅgameva natthi, asantaṃ kassa dhunanato dhutaṅgaṃ nāma bhavissati, dhutaguṇe samādāya vattatīti vacanavirodhopi ca nesaṃ āpajjati, tasmā taṃ na gahetabba’’nti paṭikkhittaṃ paññattidhutaṅgampi tattha dissati. Mahāṭīkāyaṃ (1-104) pana ‘‘yesanti abhayagirivāsike sandhāyāha, te hi dhutaṅgaṃ nāma paññattīti vadantī’’ti vaṇṇitaṃ.

De même, dans l'exposé sur les pratiques ascétiques (p. 1, 78), la pratique ascétique comme simple désignation (paññattidhutaṅga), rejetée par : « Pour ceux pour qui la pratique ascétique est exclue de la triade du bénéfique, pour eux, en réalité, la pratique ascétique n'existe pas ; puisqu'elle est inexistante, par le balayage de quoi s'appellera-t-elle pratique ascétique ? De plus, une contradiction avec leurs propres paroles survient, à savoir qu'on l'entreprend et qu'on s'y conforme pour les qualités de balayage ; par conséquent, cela ne doit pas être adopté », apparaît également là-bas. Dans la Mahāṭīkā (1-104), il est expliqué : « Par "ceux", il vise les habitants de l'Abhayagiri, car ils affirment que ce qu'on appelle pratique ascétique est une désignation ».

Tathā pathavīkasiṇaniddese (1, 144) ‘‘paṭipadāvisuddhi nāma sasambhāriko upacāro, upekkhānubrūhanā nāma appanā, sampahaṃsanā nāma [Pg.42] paccavekkhaṇāti evameke vaṇṇayantī’’tiādinā paṭikkhittaekevādopi tattha dissati. Mahāṭīkāyaṃ (1, 172) pana ‘‘eketi abhayagirivāsino’’ti vaṇṇitaṃ.

De même, dans l'exposé sur la totalité terre (1, 144), la thèse de certains rejetée par : « Certains expliquent ainsi : la pureté de la pratique est l'accès avec ses composants, le développement de l'équanimité est l'absorption, la réjouissance est la réflexion », apparaît également là-bas. Dans la Mahāṭīkā (1, 172), il est expliqué : « Par "certains", il s'agit des habitants de l'Abhayagiri ».

Tathā khandhaniddese (2, 80-piṭṭhe) ‘‘balarūpaṃ sambhavarūpaṃ jātirūpaṃ rogarūpaṃ ekaccānaṃ matena middharūpa’’nti evaṃ aññānipi rūpāni āharitvā porāṇaṭṭhakathāyaṃ tesaṃ paṭikkhittabhāvo pakāsito. Mahāṭīkāyaṃ ‘‘ekaccānanti abhayagirivāsīna’’nti vaṇṇitaṃ. Tesu jātirūpaṃ middharūpañca vimuttimagge dassitaṃ. Na kevalaṃ dassanamattameva, atha kho middharūpassa atthibhāvopi ‘‘middhaṃ nāma tividhaṃ āhārajaṃ utujaṃ cittajañcāti. Tesu cittajameva nīvaraṇaṃ hoti, sesā pana dve arahatopi bhaveyyu’’ntiādinā sādhito.

De même, dans l'exposé sur les agrégats (p. 2, 80), d'après l'opinion de certains, la matière de la force, la matière de la production, la matière de la naissance, la matière de la maladie et, selon certains, la matière de la torpeur ; ayant ainsi cité d'autres formes de matière, leur rejet dans l'ancien commentaire est déclaré. Dans la Mahāṭīkā, il est expliqué : « Par "de certains", il s'agit des habitants de l'Abhayagiri ». Parmi celles-ci, la matière de la naissance et la matière de la torpeur sont mentionnées dans le Vimuttimagga. Non seulement elles y sont mentionnées, mais l'existence de la matière de la torpeur est prouvée par : « La torpeur est de trois sortes : née de la nourriture, née des saisons et née de l'esprit. Parmi elles, seule celle née de l'esprit constitue un obstacle, les deux autres peuvent exister même pour un Arahant ».

Ettāvatā ca vimuttimagge visuddhimaggena asamānatthānaṃ vuttabhāvo ca abhayagirivāsīhi tassa ganthassa paṭiggahitabhāvo ca sakkā ñātuṃ. Aññānipi pana īdisāni asamānavacanāni bahūni tattha saṃvijjantiyeva, tāni pana sabbāni na sakkā idha dassetuṃ.

Par tout ceci, on peut reconnaître à la fois que des points non identiques au Visuddhimagga ont été énoncés dans le Vimuttimagga et que cet ouvrage a été adopté par les habitants de l'Abhayagiri. Cependant, beaucoup d'autres propos divergents de ce genre s'y trouvent, mais il n'est pas possible de tous les présenter ici.

Yebhuyyena panassa karaṇappakāro visuddhimaggassa viya hoti. Yā yā hi pāḷi abhidhammavibhaṅgato vā paṭisambhidāmaggato vā aññasuttantehi vā ānetvā sādhakabhāvena visuddhimagge dassiyati, tatthapi sā sā pāḷi yebhuyyena dissateva. Tāsu kañcimattaṃ uddharitvā anuminanatthāya dassayissāma.

Pour l'essentiel, sa méthode de composition est semblable à celle du Visuddhimagga. Car chaque texte scripturaire (Pāḷi) issu du Vibhaṅga de l'Abhidhamma, du Paṭisambhidāmagga ou d'autres Suttas, qui est cité comme preuve dans le Visuddhimagga, s'y retrouve aussi pour la plupart. Nous en extrairons une petite partie afin d'en permettre la déduction.

Yā visuddhimagge (1, 47-piṭṭhe) ‘‘pañca sīlāni pāṇātipātassa pahānaṃ sīla’’ntiādikā paṭisambhidāmaggapāḷi dassitā, sā vimuttimaggepi dissateva.

Le passage du Paṭisambhidāmagga commençant par « Les cinq vertus, la vertu de l'abandon du meurtre », cité dans le Visuddhimagga (p. 1, 47), se trouve également dans le Vimuttimagga.

Yañca visuddhimagge (1, 137-piṭṭhe) ‘‘samādhi kāmacchandassa paṭipakkho…pe… vicāro vicikicchāyā’’ti vacanaṃ peṭake vuttanti dassitaṃ, tañca tatthapi tatheva dassetvā ‘‘tipeṭake vutta’’nti niddiṭṭhaṃ. Tipeṭaketi nāmañca peṭakopadesameva sandhāya vuttaṃ bhaveyya. Tattha hi vivicceva kāmehīti pāṭhasaṃvaṇṇanāyaṃ ‘‘alobhassa pāripūriyā kāmehi viveko sampajjati, adosassa. Amohassa pāripūriyā akusalehi dhammehi viveko [Pg.43] sampajjatī’’ti pāṭhassa tipeṭake vuttabhāvo dassito. So ca pāṭho peṭakopadese (262-piṭṭhe) ‘‘tattha alobhassa pāripūriyā vivitto hoti kāmehī’’tiādinā dissati.

De même, le passage que le Visuddhimagga (p. 1, 137) dit provenir du Peṭaka : « La concentration est l'opposé du désir sensuel... la réflexion de la perplexité », y est présenté de la même manière et désigné par « dit dans le Tipeṭaka ». Le nom « Tipeṭaka » pourrait avoir été employé en se référant au Peṭakopadesa. Car là, dans l'explication du passage « s'étant assurément éloigné des plaisirs sensuels », il est montré que ce qui est dit dans le Tipeṭaka est : « Par la plénitude de l'absence d'avidité, l'éloignement des plaisirs sensuels se réalise ; par la plénitude de l'absence de haine et de l'absence d'égarement, l'éloignement des états mentaux malsains se réalise ». Ce passage se trouve dans le Peṭakopadesa (p. 262) ainsi : « Là, par la plénitude de l'absence d'avidité, on est éloigné des plaisirs sensuels », etc.

Yathā ca visuddhimagge (1, 258-piṭṭhe) ‘‘ayampi kho bhikkhave ānāpānassatisamādhi bhāvito’’tiādikā pāḷi mahāvaggasaṃyuttakato ānetvā dassitā, tatheva tatthapi.

Et tout comme dans le Visuddhimagga (p. 1, 258), le texte commençant par « Certes, moines, cette concentration par la pleine conscience de la respiration développée », tiré du Mahāvaggasaṃyutta, est présenté, il en est de même là-bas.

Yathā ca visuddhimagge (1, 272-piṭṭhe) ‘‘assāsādimajjhapariyosānaṃ satiyā anugacchato’’tiādi pāḷi ca (1, 273-piṭṭhe) kakacūpamapāḷi ca paṭisambhidāmaggato ānetvā dassitā, tatheva tatthapi.

Et tout comme dans le Visuddhimagga (p. 1, 272), le passage commençant par « poursuivant avec attention le début, le milieu et la fin de l'inspiration » et (p. 1, 273) le passage sur la comparaison avec la scie, tirés du Paṭisambhidāmagga, sont présentés, il en est de même là-bas.

Yathā ca visuddhimagge (2, 69-piṭṭhe) ‘‘katamā cintāmayā paññā’’tiādikā ca pāḷi ‘‘tattha katamaṃ āyakosalla’’ntiādikā ca pāḷi (2, 71-piṭṭhe) ‘‘dukkhe ñāṇaṃ atthapaṭisambhidā’’tiādikā ca pāḷi abhidhammavibhaṅgato ānetvā dassitā, tatheva tatthapi. Sabbāpi ca tattha vuttā ekavidhaduvidhādipaññāpabhedakathā visuddhimagge vuttakathāya yebhuyyena samānāyeva.

Et tout comme dans le Visuddhimagga (p. 2, 69) le passage commençant par « Qu'est-ce que la sagesse issue de la réflexion », le passage (p. 2, 71) commençant par « Là, qu'est-ce que l'habileté concernant le profit » et le passage commençant par « La connaissance concernant la souffrance est la discrimination du sens », tirés du Vibhaṅga de l'Abhidhamma, sont présentés, il en est de même là-bas. Toutes les explications sur les classifications de la sagesse en une sorte, deux sortes, etc., qui y sont données, sont pour la plupart identiques aux explications données dans le Visuddhimagga.

‘‘Yena cakkhupasādena, rūpāni manupassati;

Parittaṃ sukhumaṃ etaṃ, ūkāsirasamūpama’’nti –

« Par cette sensibilité visuelle avec laquelle on voit les formes ; celle-ci est petite et subtile, comparable à une tête de pou. »

Ayampi gāthā vimuttimaggepi āyasmatā sāriputtattherena bhāsitabhāveneva dassitā. Ūkāsirasamūpamanti padaṃ pana ūkāsamūpamanti tattha dissati, tañca paramparalekhakānaṃ pamādalekhamattameva siyā.

Cette strophe est également présentée dans le Vimuttimagga comme ayant été prononcée par le vénérable thera Sāriputta lui-même. Cependant, le terme « ūkāsirasamūpamanti » y apparaît sous la forme « ūkāsamūpamanti », ce qui ne pourrait être qu'une simple erreur de transcription de la part des copistes successifs.

Catūsu saccesu visuddhimagge viya vacanatthato lakkhaṇato anūnādhikato kamato antogadhānaṃ pabhedato upamāto ca vinicchayo dassito, so ca yebhuyyena visuddhimaggena samānoyeva.

Concernant les quatre vérités, une analyse est présentée, tout comme dans le Visuddhimagga, selon le sens des mots, les caractéristiques, l'absence de manque ou d'excès, l'ordre, les inclusions, les divisions et les comparaisons ; et celle-ci est pour l'essentiel identique à celle du Visuddhimagga.

Yathā ca visuddhimagge (2, 242-245) sammasanañāṇakathāyaṃ pañcannaṃ khandhānaṃ atītādiekādasavidhena ca aniccādilakkhaṇattayena ca visuṃ visuṃ sammasananayo dassito, tatheva tatthapi. Cakkhādijarāmaraṇapariyosānesu pana dhammesu dhammavicārapariyosānānaṃ saṭṭhiyā eva dhammānaṃ aniccādilakkhaṇattayena sammasananayo tattha dassito.

Et comme dans le Visuddhimagga (2, 242-245), dans l'exposé sur la connaissance de la compréhension (sammasanañāṇa), la méthode de compréhension des cinq agrégats est présentée séparément selon les onze modes (passé, etc.) et les trois caractéristiques (impermanence, etc.), il en est de même là-bas [dans le Vimuttimagga]. Toutefois, pour les phénomènes commençant par l'œil et s'achevant par la vieillesse et la mort, une méthode de compréhension de soixante phénomènes se terminant par l'investigation des phénomènes est présentée là-bas selon les trois caractéristiques comme l'impermanence, etc.

Visuddhimagge [Pg.44] pana diṭṭhivisuddhiniddese (2, 230-232-piṭṭhesu) vuttā ‘‘yamakaṃ nāmarūpañca…pe… ubho bhijjanti paccayā’’ti gāthā ca, ‘‘na cakkhuto jāyare’’tiādikā cha gāthāyo ca, ‘‘na sakena balena jāyare’’tiādikā cha gāthāyo ca vimuttimagge bhaṅgānupassanāñāṇakathāyaṃ dassitā. Tāsu appamattakoyeva pāṭhabhedo dissati.

Dans le Visuddhimagga, dans l'explication de la purification de la vue (pages 2, 230-232), sont citées la strophe « Le double nom et forme... etc... tous deux sont brisés par les conditions », ainsi que les six strophes commençant par « Ils ne naissent pas de l'œil » et les six strophes commençant par « Ils ne naissent pas par leur propre force » ; celles-ci sont présentées dans le Vimuttimagga dans l'exposé sur la connaissance de la contemplation de la dissolution (bhaṅgānupassanāñāṇa). On n'y observe qu'une très légère variante de lecture.

Visuddhimagge (2, 261-2-piṭṭhesu) arūpasattakesu ariyavaṃsakathānayena vutto kalāpato ca yamakato ca sammasananayo vimuttimagge ettheva bhaṅgānupassanāñāṇakathāyaṃ dassito.

Dans le Visuddhimagga (pages 2, 261-2), la méthode de compréhension par groupes (kalāpa) et par paires (yamaka), mentionnée selon la méthode du discours sur les lignées des nobles (ariyavaṃsa) à propos des sept septuples immatériels, est présentée dans le Vimuttimagga dans ce même exposé sur la connaissance de la contemplation de la dissolution.

Vimuttimagge buddhānussatikathāyaṃ lokavidūti padassa atthavaṇṇanāyaṃ sattalokasaṅkhāralokavasena dveyeva lokā dassitā, na pana okāsaloko yathā visuddhimagge (1, 199-200-piṭṭhesu).

Dans le Vimuttimagga, dans l'exposé sur la remémoration du Bouddha, lors de l'explication du sens du mot « lokavidū » (connaisseur du monde), seuls deux mondes sont présentés, à savoir le monde des êtres (sattaloka) et le monde des formations (saṅkhāraloka), mais pas le monde de l'espace (okāsaloka) comme dans le Visuddhimagga (pages 1, 199-200).

Ettāvatā ca vimuttimaggo nāma gantho kīdisoti sakkā anuminituṃ. So pana yathā na mahāvihāravāsīnaṃ gantho hoti, evaṃ mahāyānikānampi na hotiyeva theravādapiṭakameva nissāya katabhāvato. Yasmā pana tattha na kiñcipi sīhaḷadīpikaṃ nāmaṃ vā theravādo vā dissati, tasmā so sīhaḷadīpe kataganthopi na hoti. Indiyaraṭṭhikaṃ pana nāmañca vohāro ca tattha bahūsu ṭhānesu dissati, tasmā indiyaraṭṭhe kataganthova bhaveyya. Yasmā cassa peṭakopadesaṃ nissitabhāvo bahūsu ṭhānesu dissati, visesato pana middharūpassa atthibhāvo ca, arahatopi tassa atthibhāvo ca tameva nissāya dassīyati, paṭisambhidāmaggagaṇṭhipade ca peṭaketi padassa atthavaṇṇanāyaṃ ‘‘suttantapiṭakatthāya aṭṭhakathā peṭakaṃ mahisāsakānaṃ gantho’’ti vaṇṇito. Tasmā eso vimuttimaggo mahisāsakanikāyikena kato bhaveyyāti amhākaṃ mati.

À partir de là, on peut déduire quelle sorte d'ouvrage est le Vimuttimagga. De même qu'il n'est pas un ouvrage des habitants du Mahāvihāra, il n'est certainement pas non plus celui des Mahāyānistes, car il a été composé en s'appuyant uniquement sur le Pitaka du Theravāda. Cependant, comme on n'y voit aucun nom cinghalais ni aucune mention du Theravāda [de l'île], ce n'est pas non plus un ouvrage composé dans l'île de Ceylan. En revanche, des noms et des expressions de l'Inde y apparaissent en de nombreux endroits ; il s'agirait donc d'un livre composé en Inde. De plus, sa dépendance vis-à-vis du Peṭakopadesa apparaît en de nombreux endroits, particulièrement l'existence d'une forme de torpeur (middharūpa) et le fait qu'elle existe même pour un Arahant est montré en s'appuyant sur cet ouvrage ; et dans le commentaire des passages difficiles du Paṭisambhidāmaggagaṇṭhipada, lors de l'explication du mot « Peṭaka », il est décrit ainsi : « Le Peṭaka est le commentaire pour le sens du Suttantapiṭaka, un ouvrage des Mahīśāsakas ». Par conséquent, notre avis est que ce Vimuttimagga a été composé par un membre de l'école des Mahīśāsakas.

Nissayaṭṭhakathāvibhāvanā

Exposition des commentaires sources

Visuddhimaggo pana na kevalaṃ pubbe vuttappakāreneva kato, atha kho vuccamānappakārenāpi. Tathā hi ācariyabuddhaghosatthero porāṇaṭṭhakathāhi samāharitvā bhāsāparivattanavasena dassentopi yā yā atthavaṇṇanā [Pg.45] vā vinicchayo vā saṃsayitabbo hoti, tattha tattha vinayaṭṭhakathāyaṃ vuttanti vā (1, 263), vinayaṭṭhakathāsu vuttaṃ, majjhimaṭṭhakathāsu panāti vā (1, 70), aṅguttarabhāṇakāti vā (1, 72), aṭṭhakathācariyānaṃ matānusārena vinicchayoti vā (1, 99), vuttampi cetaṃ aṭṭhakathāsūti vā (1, 118), taṃ aṭṭhakathāsu paṭikkhittanti vā (1, 134), dīghabhāṇakasaṃyuttabhāṇakānaṃ matanti vā, majjhimabhāṇakā icchantīti vā (1, 267), aṭṭhakathāsu vinicchayoti vā, evaṃ tāva dīghabhāṇakā, majjhimabhāṇakā panāhūti vā (1, 277), aṅguttaraṭṭhakathāyaṃ pana…pe… ayaṃ kamo vutto, so pāḷiyā na sametīti vā (1, 309), evaṃ tāva majjhimabhāṇakā, saṃyuttabhāṇakā panāti vā (2, 62), saṃyuttaṭṭhakathāyaṃ vuttanti vā (2, 63), aṭṭhakathāyaṃ panāti vā (2, 80) evaṃ taṃtaṃatthavaṇṇanāvinicchayānaṃ nissayampi vibhāvetvā pacchimajanānaṃ uppajjamānasaṃsayaṃ vinodentoyeva te dassesi.

Le Visuddhimagga n'a pas seulement été composé de la manière précédemment décrite, mais aussi de la manière que voici. En effet, bien que le vénérable thera Buddhaghosa l'ait présenté en compilant les anciens commentaires par voie de traduction linguistique, chaque fois qu'une explication ou une analyse était sujette à doute, il les présentait en précisant la source de chaque explication ou analyse, dissipant ainsi le doute naissant chez les générations futures : « cela est dit dans le commentaire du Vinaya » (1, 263), ou « c'est dit dans les commentaires du Vinaya, mais dans les commentaires du Majjhima... » (1, 70), ou « les récitants de l'Aṅguttara [disent] » (1, 72), ou « l'analyse est conforme à l'opinion des maîtres des commentaires » (1, 99), ou « ceci est également dit dans les commentaires » (1, 118), ou « cela est rejeté dans les commentaires » (1, 134), ou « c'est l'opinion des récitants du Dīgha et des récitants du Saṃyutta », ou « les récitants du Majjhima souhaitent [cela] » (1, 267), ou « l'analyse est dans les commentaires ; ainsi disent les récitants du Dīgha, mais les récitants du Majjhima disent... » (1, 277), ou « dans le commentaire de l'Aṅguttara... cet ordre est mentionné, mais il ne concorde pas avec le Canon (Pāḷi) » (1, 309), ou « ainsi disent les récitants du Majjhima, mais les récitants du Saṃyutta... » (2, 62), ou « c'est dit dans le commentaire du Saṃyutta » (2, 63), ou « mais dans le commentaire... » (2, 80).

Tenimassa visuddhimaggassa karaṇakāle sabbāpi sīhaḷaṭṭhakathāyo ācariyassa santike santīti ca, pubbeyeva tā ācariyena sīhaḷattherānaṃ santike sutāti ca, tāhi gahetabbaṃ sabbaṃ gahetvā ayaṃ visuddhimaggo ācariyena likhitoti ca ayamattho ativiya pākaṭo hoti. Tasmā yaṃ mahāvaṃse –

Par conséquent, il devient tout à fait évident qu'au moment de la composition de ce Visuddhimagga, tous les commentaires cinghalais étaient à la disposition du Maître, que celui-ci les avait déjà entendus auprès des theras cinghalais, et que ce Visuddhimagga a été écrit par le Maître en y incluant tout ce qui devait l'être. C'est pourquoi, ce qui est dit dans le Mahāvaṃsa —

‘‘Saṅgho gāthādvayaṃ tassā’dāsi sāmatthiyaṃ tavā’’tiādinā ‘‘gāthādvayameva oloketvā kiñcipi aññaṃ potthakaṃ anoloketvā ācariyabuddhaghoso visuddhimaggaṃ akāsī’’ti adhippāyena abhitthutivacanaṃ vuttaṃ, taṃ abhitthutimattamevāti veditabbaṃ.

— par les paroles d'éloge commençant par « Le Sangha lui donna deux strophes [en disant] : ceci est pour tester ta capacité », dans l'intention de dire que « le maître Buddhaghosa a composé le Visuddhimagga en ne regardant que ces deux strophes sans consulter aucun autre livre », doit être considéré comme une simple louange.

Porāṇavacanadassanaṃ

Présentation des paroles des Anciens

Na kevalaṃ ācariyo aṭṭhakathāyoyeva nissayabhāvena dassesi, atha kho ‘‘porāṇā panāhū’’tiādinā porāṇānaṃ vacanampi dassesiyeva. Tadettha dvāvīsatiyā ṭhānesu diṭṭhaṃ. Ke panete porāṇā nāma? Yāva catutthasaṅgītikālā saṅgītikāresu pariyāpannā vā [Pg.46] tādisā vā mahātherāti veditabbā. Tathā hi paṭisambhidāmagge (292-3-piṭṭhesu).

Le Maître n'a pas seulement présenté les commentaires comme sources, mais il a également présenté les paroles des Anciens (Porāṇā) avec des formules telles que « mais les Anciens disent ». On trouve cela ici en vingt-deux endroits. Qui sont ces « Anciens » ? On doit comprendre qu'il s'agit des grands theras inclus parmi les participants aux conciles, ou des theras semblables jusqu'à l'époque du quatrième concile. Ainsi, dans le Paṭisambhidāmagga (pages 292-3) :

‘‘Obhāse ceva ñāṇe ca, pītiyā ca vikampati…pe…Dhammuddhaccakusalo hoti, na ca vikkhepaṃ gacchatī’’ti –

« À cause de la lumière, de la connaissance et de l'extase, il vacille... etc... Il est habile dans l'agitation [causée par] le Dhamma et ne tombe pas dans la distraction. »

Evamāgatā gāthāyo idha (273-4-piṭṭhesu) porāṇānaṃ vacanabhāvena dassitā. Yadi cimā gāthāyo saṅgītikārehi pakkhittā bhaveyyuṃ yathā parivārapāḷiyaṃ (3-piṭṭhe) āgatā ācariyaparamparādīpikā gāthāyo, tā hi samantapāsādikāyaṃ (1, 46-piṭṭhe) porāṇavacanabhāvena dassitā, evaṃ sati teyeva saṅgītikārā porāṇāti veditabbā. Atha paṭisambhidāmaggadesakeneva bhāsitā bhaveyyuṃ, te viya garukaraṇīyā paccayikā saddhāyitabbakā mahātherā porāṇāti veditabbā. Samantapāsādikāsumaṅgalavilāsinīādīsu ‘‘porāṇā pana evaṃ vaṇṇayantī’’tiādinā vuttaṭṭhānesupi tādisāva ācariyā porāṇāti vuttā.

Les strophes qui apparaissent ici (aux pages 273-274) sont présentées comme étant les paroles des anciens (porāṇā). Si ces strophes ont été insérées par les récitants lors des conciles (saṅgītikāra), à l'image des strophes éclairant la lignée des maîtres qui figurent dans le Parivārapāḷi (page 3) et qui sont présentées dans la Samantapāsādikā (page 46, vol. 1) comme des paroles des anciens, alors il faut comprendre que ces mêmes récitants des conciles sont appelés « anciens ». S'il s'avère qu'elles ont été prononcées par celui-là même qui a enseigné le Paṭisambhidāmagga, alors ces grands theras dignes d'honneur, de confiance et de foi, doivent être reconnus comme les anciens. Dans des ouvrages comme la Samantapāsādikā ou la Sumaṅgalavilāsinī, là où il est dit : « les anciens expliquent ainsi », ce sont également de tels maîtres qui sont appelés les anciens.

Vinayaṭṭhakathākaraṇaṃ

La composition du commentaire du Vinaya

Ācariyo pana imaṃ visuddhimaggapakaraṇaṃ yathāvuttappakārena katvā aññāpi tipiṭakaṭṭhakathāyo anukkamena akāsi. Kathaṃ? Samantapāsādikaṃ nāma vinayaṭṭhakathaṃ buddhasirittherena ajjhesito mahāvihārassa dakkhiṇabhāge padhānagharapariveṇe mahānigamassāmino pāsāde vasanto akāsi. Sā panesā siripāloti nāmantarassa mahānāmarañño vīsatimavasse (973-bu-va) āraddhā ekavīsatimavasse (974-bu-va) niṭṭhānappattā ahosi. Tañca pana karonto mahāmahindattherenābhataṃ sīhaḷabhāsāya saṅkhataṃ mahāaṭṭhakathaṃ tassā sarīraṃ katvā mahāpaccarīkurundīsaṅkhepaandhakaṭṭhakathāhi ca gahetabbaṃ gahetvā sīhaḷadīpe yāva vasabharājakālā pākaṭānaṃ porāṇa vinayadharamahātherānaṃ vinicchayabhūtaṃ theravādampi pakkhipitvā akāsi. Vuttañhetaṃ samantapāsādikāyaṃ –

Le Maître, après avoir achevé ce traité du Visuddhimagga selon la manière susmentionnée, a composé successivement les autres commentaires du Tipiṭaka. Comment ? Il composa le commentaire du Vinaya nommé Samantapāsādikā, à la requête du Thera Buddhasiri, alors qu'il résidait dans le palais du seigneur de la grande corporation (Mahānigamasāmī), dans le pavillon de méditation (padhānaghara) situé au sud du Mahāvihāra. Cette œuvre fut commencée dans la vingtième année du règne du grand roi Mahānāma, portant l'autre nom de Siripāla, et fut achevée dans sa vingt et unième année. En la composant, il utilisa comme corps principal le Grand Commentaire (Mahā-aṭṭhakathā) apporté par le Thera Mahā-Mahinda et rédigé en langue cingalaise, en y extrayant ce qui devait l'être des commentaires Mahāpaccarī, Kurundī, Saṅkhepa et Andhaka ; il y inséra également les décisions (vinicchaya) des anciens grands theras experts en Vinaya, célèbres dans l'île de Ceylan jusqu'au temps du roi Vasabha, lesquelles constituent la doctrine des anciens (Theravāda). Car il est dit ceci dans la Samantapāsādikā :

‘‘Saṃvaṇṇanaṃ tañca samārabhanto, tassā mahāaṭṭhakathaṃ sarīraṃ;

Katvā mahāpaccariyaṃ tatheva, kurundināmādisu vissutāsu.

« Entreprenant cette glose, faisant du Grand Commentaire (Mahā-aṭṭhakathā) son corps, ainsi que de la Mahāpaccarī et de celles connues sous les noms de Kurundī et autres ;

Vinicchayo [Pg.47] aṭṭhakathāsu vutto, yo yuttamatthaṃ apariccajanto;

Tatopi antogadhatheravādaṃ, saṃvaṇṇanaṃ samma samārabhissa’’nti ca.

Suivant les décisions énoncées dans les commentaires sans en rejeter le sens correct, et y incluant la tradition des anciens (Theravāda), j'entreprendrai correctement cette explication. »

‘‘Mahāmeghavanuyyāne, bhūmibhāge patiṭṭhito;

Mahāvihāro yo satthu, mahābodhivibhūsito.

« Dans le jardin de Mahāmeghavana, établi sur un vaste terrain, se trouve le Mahāvihāra du Maître, orné du Grand Bodhi.

Yaṃ tassa dakkhiṇe bhāge, padhānagharamuttamaṃ;

Sucicārittasīlena, bhikkhusaṅghena sevitaṃ.

Dans sa partie sud, se trouve un pavillon de méditation (padhānaghara) d'excellence, fréquenté par une communauté de moines à la conduite pure et vertueuse.

Uḷārakulasambhūto, saṅghupaṭṭhāyako sadā;

Anākulāya saddhāya, pasanno ratanattaye.

Né d'une noble lignée, serviteur constant de la Communauté, doté d'une foi inébranlable et dévoué aux Trois Joyaux,

Mahānigamasāmīti, vissuto tattha kārayi;

Cārupākārasañcitaṃ, yaṃ pāsādaṃ manoramaṃ.

Le célèbre seigneur de la grande corporation (Mahānigamasāmī) y fit construire ce palais charmant, entouré de magnifiques murs.

Sandacchāyatarūpetaṃ, sampannasalilāsayaṃ;

Vasatā tatra pāsāde, mahānigamasāmino.

Doté d'arbres offrant une ombre dense et pourvu de réservoirs d'eau, c'est en résidant dans ce palais appartenant au Mahānigamasāmī,

Sucisīlasamācāraṃ, theraṃ buddhasirivhayaṃ;

Yā uddisitvā āraddhā, iddhā vinayavaṇṇanā.

Que fut entreprise cette riche explication du Vinaya, à la requête du Thera nommé Buddhasiri, à la conduite et à la vertu pures.

Pālayantassa sakalaṃ, laṅkādīpaṃ nirabbudaṃ;

Rañño sirinivāsassa, siripālayasassino.

Pendant que le roi Sirinivāsa, à la gloire et au renom illustres, protégeait l'île entière de Laṅkā sans aucun trouble,

Samavīsatime vasse, jayasaṃvacchare ayaṃ;

Āraddhā ekavīsamhi, sampatte pariniṭṭhitā.

C'est dans la vingtième année de son règne, l'année de la victoire, que cette œuvre fut commencée, et elle fut parachevée au cours de la vingt et unième année.

Upaddavākule loke, nirupaddavato ayaṃ;

Ekasaṃvacchareneva, yathā niṭṭhaṃ upāgatā’’ti ca.

Dans un monde troublé par les calamités, cette œuvre fut menée à son terme sans encombre en une seule année. »

Ayañca samantapāsādikā vinayaṭṭhakathā adhunā mudditachaṭṭhasaṅgītipotthakavasena sahassato upari aṭṭhapaṇṇāsādhikatisatamattapiṭṭhaparimāṇā (1358) hoti, tassā ca ekasaṃvaccharena niṭṭhāpitattaṃ upanidhāya catuvīsādhikasattasatamattapiṭṭhaparimāṇo (724) visuddhimaggopi antamaso chappañcamāsehi niṭṭhāpito bhaveyyāti sakkā ñātuṃ. Tasmā yaṃ buddhaghosuppattiyaṃ mahāvaṃsavacanaṃ nissāya ‘‘visuddhimaggo ācariyabuddhaghosena [Pg.48] ekaratteneva tikkhattuṃ likhitvā niṭṭhāpito’’ti abhitthutivacanaṃ vuttaṃ, taṃ takkārakassa abhitthutimattamevāti veditabbaṃ.

Ce commentaire du Vinaya, la Samantapāsādikā, compte aujourd'hui environ mille trois cent cinquante-huit (1358) pages selon l'édition imprimée du Sixième Concile. En comparant cela avec le fait qu'elle fut achevée en un an, on peut en déduire que le Visuddhimagga, qui compte environ sept cent vingt-quatre (724) pages, a pu être achevé en au moins cinq ou six mois. Par conséquent, le récit élogieux trouvé dans la Buddhaghosuppatti, se basant sur les paroles du Mahāvaṃsa, affirmant que « le Visuddhimagga fut écrit et terminé par le maître Buddhaghosa trois fois en une seule nuit », doit être considéré comme une simple hyperbole de l'auteur de ce récit.

Nanu ca imissaṃ aṭṭhakathāyaṃ ‘‘sumaṅgalavilāsiniya’’ntiādinā visesanāmavasena āgamaṭṭhakathānaṃ atideso dissati, kathamimissā tāhi paṭhamataraṃ katabhāvo veditabboti? Ācariyassa aṭṭhakathāsu aññamaññātidesato, vinayapiṭakassa garukātabbatarabhāvato, mahāvihāravāsīhi visesena garukatabhāvato, saṅgītikkamānurūpabhāvato, idheva paripuṇṇanidānakathāpakāsanato, nigamane ca paṭhamaṃ sīhaḷaṭṭhakathāyo sutvā karaṇappakāsanato ṭhapetvā visuddhimaggaṃ ayameva paṭhamaṃ katāti veditabbā. Visuddhimagge pana vinayaṭṭhakathāyanti vā vinayaṭṭhakathāsūti vā majjhimaṭṭhakathāsūti vā evaṃ sāmaññanāmavaseneva atideso dissati, na samantapāsādikādivisesanāmavasena. Tasmāssa sabbapaṭhamaṃ katabhāvo pākaṭoyeva. Āgamaṭṭhakathānaṃ idhātideso imissāpi tatthāti evaṃ aññamaññātideso pana ācariyassa manasā suvavatthitavasena vā sakkā bhavituṃ, apubbācarimapariniṭṭhāpanena vā. Kathaṃ? Ācariyena hi visuddhimaggaṃ sabbaso niṭṭhāpetvā samantapāsādikādiṃ ekekamaṭṭhakathaṃ karonteneva yattha yattha atthavaṇṇanā vitthārato aññaṭṭhakathāsu pakāsetabbā hoti, tattha tattha ‘‘imasmiṃ nāma ṭhāne kathessāmī’’ti manasā suvavatthitaṃ vavatthapetvā tañca atidisitvā yathāvavatthitaṭhānappattakāle taṃ vitthārato kathentena tā katā vā bhaveyyuṃ. Ekekissāya vā niṭṭhānāsannappattakāle taṃ ṭhapetvā aññañca aññañca tathā katvā sabbāpi apubbācarimaṃ pariniṭṭhāpitā bhaveyyunti evaṃ dvinnaṃ pakārānamaññataravasena ācariyassāṭṭhakathāsu aññamaññātideso hotīti veditabbanti.

N'est-il pas vrai que l'on voit dans ce commentaire des renvois aux commentaires des Āgamas par des noms spécifiques comme « dans la Sumaṅgalavilāsinī », etc. ? Comment alors savoir que celui-ci fut composé avant eux ? On doit comprendre que, hormis le Visuddhimagga, cette œuvre-ci fut composée en premier en raison des renvois mutuels entre les commentaires du Maître, de l'importance prépondérante accordée au Vinaya Piṭaka, de la vénération particulière que lui vouent les résidents du Mahāvihāra, de la conformité à l'ordre des conciles, du fait que le récit complet du Nidāna y est exposé, et du fait que dans la conclusion, il est déclaré qu'il a d'abord entendu puis composé les commentaires cingalais. Dans le Visuddhimagga, en revanche, les renvois apparaissent seulement sous des noms génériques comme « dans le commentaire du Vinaya » ou « dans les commentaires du Majjhima », et non par des noms spécifiques tels que Samantapāsādikā. Par conséquent, le fait qu'il ait été composé tout en premier est évident. Quant aux renvois mutuels, comme celui des commentaires des Āgamas ici et de celui-ci là-bas, ils peuvent résulter soit d'une planification rigoureuse dans l'esprit du Maître, soit d'une conclusion simultanée. Comment ? Le Maître, ayant achevé le Visuddhimagga en totalité, tout en composant chaque commentaire comme la Samantapāsādikā, aurait pu fixer mentalement les endroits où une explication détaillée devait être faite dans d'autres commentaires en se disant : « je l'expliquerai à tel endroit », et après avoir fait le renvoi, il aurait rédigé ces explications détaillées au moment voulu. Ou bien, alors qu'il approchait de la fin de chacun d'eux, il les aurait mis de côté pour travailler sur les autres de la même manière, achevant ainsi toutes les œuvres simultanément. C'est selon l'une de ces deux méthodes qu'il faut comprendre l'existence de renvois mutuels dans les commentaires du Maître.

Āgamaṭṭhakathākaraṇaṃ

La composition des commentaires des Āgamas

Sumaṅgalavilāsiniṃ nāma dīghanikāyaṭṭhakathaṃ pana ācariyo sumaṅgalapariveṇavāsinā dāṭhānāgattherena āyācito akāsi. Vuttaṃ hetametissā nigamane –

Le Maître composa le commentaire du Dīgha Nikāya nommé Sumaṅgalavilāsinī, à la demande du Thera Dāṭhānāga résidant au Sumaṅgalapariveṇa. Cela est d'ailleurs dit dans la conclusion de cet ouvrage :

‘‘Āyācito [Pg.49] sumaṅgala-pariveṇanivāsinā thiraguṇena;

Dāṭhānāga saṅgha, ttherena theravaṃsanvayena.

« Sollicité par le Thera Dāṭhānāga, résidant au Sumaṅgala-pariveṇa, doué d'une vertu inébranlable, issu de la lignée de la tradition des Theras (Theravaṃsa) ;

Dīghāgamassa dasabala-guṇagaṇaparidīpanassa aṭṭhakathaṃ;

Yaṃ ārabhiṃ sumaṅgala-vilāsiniṃ nāma nāmena.

Le commentaire du Dīghāgama, qui illustre la multitude des qualités des dix forces (dasabala) du Bouddha, que j'ai commencé sous le nom de Sumaṅgala-vilāsinī.

Sā hi mahāaṭṭhakathāya, sāramādāya niṭṭhitā esā’’ti.

Celui-ci a en effet été achevé en extrayant l'essence du Grand Commentaire (Mahāaṭṭhakathā). »

Papañcasūdaniṃ nāma majjhimanikāyaṭṭhakathaṃ bhadantabuddhamittattherena pubbe mayūradūtapaṭṭane attanā saddhiṃ vasantena āyācito akāsi. Vuttaṃ hetametissā nigamane –

Il composa le commentaire du Majjhima Nikāya nommé Papañcasūdanī, sollicité par le vénérable Thera Buddhamitta, qui résidait autrefois avec lui à Mayūradūtapattana. Cela est dit dans la conclusion de cet ouvrage :

‘‘Āyācito sumatinā, therena bhadantabuddhamittena;

Pubbe mayūradūtapa,ṭṭanamhi saddhiṃ vasantena.

« Sollicité par le sage Thera, le vénérable Buddhamitta, qui résidait autrefois avec moi à Mayūradūtapattana.

Paravādavidhaṃsanassa, majjhimanikāyaseṭṭhassa;

Yamahaṃ papañcasūdani-maṭṭhakathaṃ kātumārabhiṃ.

Ce commentaire nommé Papañcasūdanī du noble Majjhima Nikāya, destructeur des doctrines adverses, que j'ai commencé à composer.

Sā hi mahāaṭṭhakathāya, sāramādāya niṭṭhitā esā’’ti.

Celui-ci a en effet été achevé en extrayant l'essence du Grand Commentaire. »

Sāratthappakāsiniṃ nāma saṃyuttanikāyaṭṭhakathaṃ bhadantajotipālattherena āyācito akāsi. Vuttaṃ hetametissā nigamane –

Il composa le commentaire du Saṃyutta Nikāya nommé Sāratthappakāsinī, sollicité par le vénérable Thera Jotipāla. Cela est dit dans la conclusion de cet ouvrage :

‘‘Etissā karaṇatthaṃ, therena bhadantajotipālena;

Sucisīlena subhāsitassa pakāsayantañāṇena.

« Pour sa réalisation, par le Thera, le vénérable Jotipāla, à la conduite pure, dont la sagesse clarifie les paroles bien dites (subhāsita).

Sāsanavibhūtikāmena, yācamānena maṃ subhaguṇena;

Yaṃ samadhigataṃ puññaṃ, tenāpi jano sukhī bhavatū’’ti.

Désirant l'éclat de la Dispensation, me sollicitant par sa grande vertu ; par le mérite acquis en cette œuvre, que les gens soient heureux ! »

Manorathapūraṇiṃ nāma aṅguttaranikāyaṭṭhakathaṃ bhadantajotipālattherena dakkhiṇaindiyaraṭṭhe kañcipurādīsu ca sīhaḷadīpe mahāvihāramhi ca attanā saddhiṃ vasantena āyācito, tathā jīvakenāpi upāsakena piṭakattayapāragubhūtena vātāhatepi aniñjamānasabhāve dume viya aniñjamānasaddhamme ṭhitena sumatinā parisuddhājīvenābhiyācito akāsi. Vuttaṃ hetametissā nigamane –

Il composa le commentaire de l'Aṅguttara Nikāya nommé Manorathapūraṇī, sollicité par le vénérable Thera Jotipāla, qui résidait avec lui dans des lieux tels que Kañcipura en Inde du Sud et au Mahāvihāra sur l'île de Ceylan ; de même, il fut instamment sollicité par l'upāsaka Jīvaka, qui avait atteint l'autre rive des Trois Corbeilles, un sage à la vie pure demeurant dans le Vrai Dhamma, inébranlable comme des arbres non agités par le vent. Cela est dit dans la conclusion de cet ouvrage :

‘‘Āyācito sumatinā, therena bhadantajotipālena;

Kañcipurādīsu mayā, pubbe saddhiṃ vasantena.

« Sollicité par le sage Thera, le vénérable Jotipāla, qui résidait autrefois avec moi à Kañcipura et ailleurs.

Varatambapaṇṇidīpe, [Pg.50] mahāvihāramhi vasanakālepi;

Vātāhate viya dume, aniñjamānamhi saddhamme.

Également pendant le temps de résidence au Mahāvihāra, dans l'excellente île de Tambapaṇṇi (Ceylan) ; dans le Vrai Dhamma inébranlable, tel des arbres [non] agités par le vent.

Pāraṃ piṭakattayasā,garassa gantvā ṭhitena sumatinā;

Parisuddhājīvenā,bhiyācito jīvakenāpi.

Par le sage Jīvaka, qui se tient après avoir atteint l'autre rive de l'océan de l'essence des Trois Corbeilles ; instamment sollicité par celui dont la vie est pure.

Dhammakathānayanipuṇehi, dhammakathikehi aparimāṇehi;

Parikīḷitassa paṭipa,jjitassa sakasamayacitrassa.

Par d'innombrables prédicateurs du Dhamma, experts dans la méthode des discours sur le Dhamma ; par celui qui s'exerce et se complaît dans la diversité de sa propre doctrine (sakasamaya).

Aṭṭhakathaṃ aṅguttara,mahānikāyassa kātumāraddho;

Yamahaṃ cirakālaṭṭhiti-micchanto sāsanavarassa.

J'ai commencé à faire le commentaire du Grand Nikāya Aṅguttara, désirant la longue durée de l'excellente Dispensation.

Sā hi mahāaṭṭhakathāya, sāramādāya niṭṭhitā esā;

Catunnavutiparimāṇāya, pāḷiyā bhāṇavārehi.

Celui-ci a été achevé en extrayant l'essence du Grand Commentaire ; pour un texte Pāli d'une étendue de quatre-vingt-quatorze sections de récitation (bhāṇavāra).

Sabbāgamasaṃvaṇṇana, manoratho pūrito ca me yasmā;

Etāya manoratha pūraṇīti nāmaṃ tato assā’’ti.

Puisque mon souhait (manoratha) d'expliquer tous les Āgamas est accompli, son nom sera donc Manorathapūraṇī (Celle qui comble les souhaits). »

Imā ca pana catasso āgamaṭṭhakathāyo kurumāno ācariyabuddhaghoso mahāmahindattherenābhataṃ mūlaṭṭhakathāsaṅkhātaṃ mahāaṭṭhakathaṃyeva bhāsāparivattanavasena ceva punappunāgatavitthārakathāmaggassa saṃkhipanavasena ca akāsi. Vuttañhetaṃ ganthārambhe –

En élaborant ces quatre commentaires des Āgamas, le maître Buddhaghosa utilisa précisément le Grand Commentaire (Mahāaṭṭhakathā) apporté par le grand Thera Mahinda, en changeant la langue et en abrégeant la méthode des récits détaillés qui revenaient à plusieurs reprises. Cela est dit au début de l'ouvrage :

‘‘Sīhaḷadīpaṃ pana ābha,tātha vasinā mahāmahindena;

Ṭhapitā sīhaḷabhāsāya, dīpavāsīnamatthāya.

« Apporté sur l'île de Ceylan par le maître de soi Mahinda, il fut établi en langue cingalaise pour le bien des habitants de l'île.

Apanetvāna tatohaṃ, sīhaḷabhāsaṃ manoramaṃ bhāsaṃ;

Tantinayānucchavikaṃ, āropento vigatadosaṃ…pe…Hitvā punappunāgata-matthaṃ atthaṃ pakāsayissāmī’’ti.

En retirant de là la langue cingalaise et en le traduisant dans une langue agréable (le pāli), conforme à la méthode des textes originaux, exempte de défauts... laissant de côté les sens répétés, j'expliquerai le sens. »

Tathā nigamanepi –

De même dans la conclusion :

‘‘Sā hi mahāaṭṭhakathāya, sāramādāya niṭṭhitā esā’’ti ca;

‘‘Mūlaṭṭhakathāsāraṃ, ādāya mayā imaṃ karontenā’’ti ca.

« Celle-ci a été achevée en extrayant l'essence du Grand Commentaire » et « Par moi, faisant ceci, en extrayant l'essence du Commentaire Racine (Mūlaaṭṭhakathā). »

Imāsaṃ sarīrabhūtapāṭhesu ca samantapāsādikāyaṃ viya ‘‘mahāpaccariyaṃ, kurundiya’’ntiādinā vinicchayasaṃvaṇṇanābhedappakāsanaṃ na dissati, tathā abhidhammaṭṭhakathāsupi. [Pg.51] Tenetaṃ ñāyati ‘‘suttantābhidhammesu mahāaṭṭhakathāto aññā mahāpaccariādināmikā porāṇikā sīhaḷaṭṭhakathāyo ceva andhakaṭṭhakathā ca natthī’’ti. Yāva vasabharājakālā (609-653) pana pākaṭānaṃ sīhaḷikattherānaṃ vinicchayo ca vādā ca vatthūni ca etāsupi dissantiyevāti.

Dans les passages constitutifs de ceux-ci, on ne voit pas, comme dans la Samantapāsādikā, l'exposition de distinctions de jugements tels que « Mahāpaccariya, Kurundiya », etc. ; il en est de même pour les commentaires de l'Abhidhamma. Par cela, on comprend que « dans les Suttanta et l'Abhidhamma, en dehors du Mahāaṭṭhakathā, il n'y a pas d'anciens commentaires cingalais nommés Mahāpaccarī, etc., ni de commentaire Andhaka ». Cependant, jusqu'à l'époque du roi Vasabha (609-653), les jugements, les débats et les récits des theras cingalais célèbres apparaissent aussi dans ceux-ci.

Abhidhammaṭṭhakathākaraṇaṃ

Composition des commentaires de l'Abhidhamma

Aṭṭhasāliniṃ pana sammohavinodaniñca dhātukathādipañcapakaraṇassa aṭṭhakathañcāti tisso abhidhammaṭṭhakathāyo attanā sadisanāmena sotatthakīganthakārakena buddhaghosabhikkhunā āyācito akāsi. Vuttañhetaṃ tāsu –

Quant à l'Aṭṭhasālinī, au Sammohavinodanī et au commentaire des cinq traités commençant par le Dhātukathā, ces trois commentaires de l'Abhidhamma furent rédigés par le moine Buddhaghosa, auteur du Sotatthakī, à la demande de celui qui portait le même nom que lui. Cela est dit à leur sujet :

‘‘Visuddhācārasīlena, nipuṇāmalabuddhinā;

Bhikkhunā buddhaghosena, sakkaccaṃ abhiyācito’’ti ca.

« Sollicité respectueusement par le moine Buddhaghosa, à la conduite et à la vertu pures, à l'intelligence subtile et sans tache » ;

‘‘Buddhaghosoti garūhi gahitanāmadheyyena therena katāAyaṃ aṭṭhasālinī nāma dhammasaṅgahaṭṭhakathā’’ti ca.

« Ce commentaire du Dhammasaṅgaṇī, nommé Aṭṭhasālinī, a été fait par le Thera dont le nom a été reçu des maîtres : Buddhaghosa. »

‘‘Atthappakāsanatthaṃ, tassāhaṃ yācito ṭhitaguṇena;

Yatinā adandhagatinā, subuddhinā buddhaghosena.

« Pour l'explication du sens, j'ai été sollicité par le moine Buddhaghosa, à la vertu établie, à la marche sans lenteur, doté d'une bonne sagesse.

Yaṃ ārabhiṃ racayituṃ, aṭṭhakathaṃ sunipuṇesu atthesu;

Sammohavinodanato, sammohavinodaniṃ nāmā’’ti ca.

Ce commentaire que j'ai commencé à composer sur les sens très subtils, nommé Sammohavinodanī d'après la dissipation de la confusion (sammohavinodana). »

‘‘Buddhaghosoti garūhi gahitanāmadheyyena therena katāAyaṃ sammohavinodanī nāma vibhaṅgaṭṭhakathā’’ti ca.

« Cette édition de l'Aṭṭhakathā du Vibhaṅga nommée Sammohavinodanī a été composée par le Thera ayant reçu des maîtres le nom de Buddhaghosa. »

Imāsu pana tīsu pañcapakaraṇaṭṭhakathāya nāmaviseso natthi āyācako ca na pakāsito, kevalaṃ attano saddhāya eva sañcoditena ācariyabuddhaghosena sā katā viya dissati. Vuttañhetaṃ tassā nigamane –

Cependant, parmi ces trois, il n'y a pas de nom spécifique pour l'Aṭṭhakathā des cinq traités (Pañcapakaraṇa), et aucun demandeur n'y est mentionné ; il semble qu'elle ait été composée par l'Acharya Buddhaghosa, mû uniquement par sa propre foi. En effet, ceci a été dit dans sa conclusion —

‘‘Kusalādidhammabhedaṃ, [Pg.52] nissāya nayehi vividhagaṇanehi;

Vitthārento sattama-mabhidhammappakaraṇaṃ satthā.

« Le Maître, expliquant en détail le septième traité de l'Abhidhamma, en s'appuyant sur la division des phénomènes en kusala (salutaires), etc., par diverses méthodes de calcul ;

Suvihitasanniṭṭhāno, paṭṭhānaṃ nāma yaṃ pakāsesi;

Saddhāya samāraddhā, yā aṭṭhakathā mayā tassāti ca.

ayant bien établi la conclusion, il a exposé ce que l'on nomme le Paṭṭhāna ; cette Aṭṭhakathā à son sujet a été entreprise par moi avec foi. »

‘‘Ettāvatā

« Ainsi,

Sattappakaraṇaṃ nātho, abhidhammamadesayi;

Devātidevo devānaṃ, devalokamhi yaṃ pure;

Tassa aṭṭhakathā esā, sakalassāpi niṭṭhitā’’ti ca.

le Protecteur, le Dieu au-dessus des dieux, a enseigné autrefois aux dieux l'Abhidhamma en sept traités dans le monde des dieux ; cette Aṭṭhakathā sur l'intégralité de cela est maintenant terminée. »

‘‘Buddhaghosoti garūhi gahitanāmadheyyena therena katāAyaṃ sakalassapi abhidhammapiṭakassa aṭṭhakathā’’ti ca.

« Cette Aṭṭhakathā de l'intégralité de l'Abhidhamma Piṭaka a été composée par le Thera ayant reçu des maîtres le nom de Buddhaghosa. »

Ekacce pana ādhunikā therā ‘‘abhidhammaṭṭhakathāyo ācariyabuddhaghosena yācito saṅghapālabuddhamittajotipālādīnaṃ aññataro thero akāsī’’ti vadanti. Ayañca nesaṃ vicāraṇā, aṭṭhasālinīsammohavinodanīsu ‘‘tā buddhaghosena yācito akāsī’’ti ganthakārena vuttaṃ. Tena ñāyati ‘‘takkārako añño, ācariyabuddhaghoso pana tāsu yācakapuggaloyevā’’ti. Āgamaṭṭhakathāsu ca ācariyabuddhaghosena –

Cependant, certains theras modernes disent : « Un autre thera parmi Saṅghapāla, Buddhamitta, Jotipāla, etc., a composé les Aṭṭhakathā de l'Abhidhamma à la demande de l'Acharya Buddhaghosa. » Et voici leur raisonnement : dans l'Atthasālinī et la Sammohavinodanī, l'auteur a écrit « [il] les a composées à la demande de Buddhaghosa ». Par là, on comprend : « l'auteur est quelqu'un d'autre, et l'Acharya Buddhaghosa n'est en elles que la personne qui en a fait la demande. » Et dans les Aṭṭhakathā des Agamas, par l'Acharya Buddhaghosa —

‘‘Sīlakathā dhutadhammā, kammaṭṭhānāni ceva sabbāni…pe…Iti pana sabbaṃ yasmā, visuddhimagge mayā suparisuddhaṃ;

Vuttaṃ tasmā bhiyyo, na taṃ idha vicārayissāmī’’ti –

« Puisque tout ceci — l'explication sur la moralité (sīla), les pratiques ascétiques (dhuta), ainsi que tous les sujets de méditation (kammaṭṭhāna)... etc. — a été exposé très clairement par moi dans le Visuddhimagga, je ne l'examinerai donc pas davantage ici. » —

Evaṃ sīlakathādīnaṃ attanā eva visuddhimagge vuttabhāvo mayātipadena pakāsito. Aṭṭhasāliniyaṃ pana –

Ainsi, le fait que l'explication sur la moralité, etc., ait été dite par lui-même dans le Visuddhimagga est exprimé par le terme "mayā" (par moi). Mais dans l'Atthasālinī —

‘‘Kammaṭṭhānāni sabbāni, cariyābhiññā vipassanā;

Visuddhimagge panidaṃ, yasmā sabbaṃ pakāsita’’nti –

« Puisque tout cela — tous les sujets de méditation, les comportements, les connaissances directes (abhiññā), la vision pénétrante (vipassanā) — a été exposé dans le Visuddhimagga » —

Evaṃ mayāti kattupadena vinā vuttaṃ. Tenāpi ñāyati ‘‘visuddhimaggakārako añño, abhidhammaṭṭhakathākārako añño’’ti. Kiñcāpi abhidhammaṭṭhakathāsu abhiyācako buddhaghoso bhikkhunāti ca yatināti ca [Pg.53] imeheva sāmaññaguṇapadehi vutto na therenāti sagāravaguṇapadena, tathāpi so ‘‘visuddhācārasīlena nipuṇāmalabuddhinā’’ti ca, ‘‘adandhagatinā subuddhinā’’ti ca imehi adhikaguṇapadehi thomitattā ‘‘visuddhimaggādikārako ācariyabuddhaghosoyevā’’ti sakkā gahetuṃ. So hi upasampannakālatoyeva paṭṭhāya ganthakovido pariyattivisāradaguṇasampanno, tasmiñca kāle ūnadasavasso bhaveyya, tasmā therenāti na vuttoti sakkā gahetunti.

C'est ainsi formulé sans le mot agent "mayā". Par cela aussi, on comprend : « l'auteur du Visuddhimagga est quelqu'un d'autre, l'auteur de l'Aṭṭhakathā de l'Abhidhamma est quelqu'un d'autre ». Bien que dans les Aṭṭhakathā de l'Abhidhamma, le demandeur Buddhaghosa soit désigné par des épithètes ordinaires comme "le moine" (bhikkhu) ou "l'ascète" (yati), et non par l'épithète respectueuse "le thera", néanmoins, comme il est loué par des épithètes de qualité supérieure telles que « par celui dont la conduite et la moralité sont pures, à l'intelligence subtile et sans tache » et « à l'intelligence éveillée, dont la progression n'est pas lente », on peut considérer que « l'auteur du Visuddhimagga, etc., est précisément l'Acharya Buddhaghosa ». Car dès son ordination (upasampadā), il était expert en textes et doté d'une maîtrise parfaite de l'enseignement (pariyatti) ; à cette époque, il se peut qu'il ait eu moins de dix ans d'ancienneté, c'est pourquoi on peut concevoir qu'il ne soit pas appelé "thera".

Taṃ pana tesaṃ ativicāraṇamattameva. Na hi ācariyabuddhaghosatthero ‘‘tasmiṃ kāle ūnadasavasso’’ti sakkā gahetuṃ, visuddhimagganigamanepi ‘‘buddhaghosoti garūhi gahitanāmadheyyena therenā’’ti vacanato, na ca ‘‘visuddhācārasīlena, nipuṇāmalabuddhinā’’ti vā, ‘‘adandhagatinā subuddhinā’’ti vā ettakeheva dvīhi dvīhi guṇapadehi thomanena suthomito hoti, aññadatthu ‘‘nippabhīkatakhajjoto samudeti divākaro’’ti thomanaṃ viya hoti. Nanu ācariyena attano ganthanigamanesu –

Mais cela n'est qu'une spéculation excessive de leur part. En effet, on ne peut pas considérer que l'Acharya Buddhaghosa Thera « avait moins de dix ans d'ancienneté à ce moment-là », car dans la conclusion du Visuddhimagga, il est dit : « par le Thera ayant reçu des maîtres le nom de Buddhaghosa ». Et il n'est pas non plus convenablement loué par seulement deux épithètes de qualité telles que « par celui dont la conduite et la moralité sont pures » ou « à l'intelligence éveillée » ; au contraire, une telle louange limitée serait comme dire : « Le soleil se lève, rendant les lucioles sans éclat ». N'est-ce pas que par l'Acharya, dans les conclusions de ses propres ouvrages —

‘‘Paramavisuddhasaddhābaddhivīriyapaṭimaṇḍitena sīlācārajjavamaddavādiguṇasamudayasamuditena sakasamayasamayantaragahanajjhogāhaṇasamatthena paññāveyyattiyasamannāgatena tipiṭakapariyattibhede sāṭṭhakathe satthusāsane appaṭihatañāṇappabhāvena mahāveyyākaraṇenā’’tiādinā –

« Par celui qui est orné d'une foi extrêmement pure et d'une énergie soutenue, qui possède un ensemble de qualités telles que la moralité, la conduite, l'intégrité et la douceur, qui est capable de pénétrer les profondeurs de sa propre doctrine et des doctrines étrangères, qui est doté d'une sagesse accomplie, dont l'éclat de la connaissance est sans entrave dans l'enseignement du Maître comprenant les divisions du Tipiṭaka avec ses commentaires, par le grand grammairien... » etc. —

Attano anucchavikāni guṇapadāni pakāsitāni, soyeva ca porāṇasīhaḷaṭṭhakathāyo saṅkhipitvā abhinavasaṅgahaṭṭhakathānaṃ ādikattā pubbaṅgamo, aññe pana abhinavaṭṭhakathākārā tasseva anuvattitvā avasesamekaṃ vā dve vā aṭṭhakathāyo akaṃsu. Abhidhammaṭṭhakathāsu ca yo yo attho visuddhimagge vutto, so so yathānuppattaṭṭhāne tato gahetvā tatheva vutto. Visesato pana paṭiccasamuppādavibhaṅgakhandhāyatanadhātusaccavibhaṅgavaṇṇanāsu jhānakathāvaṇṇanāsu ca ayamattho ativiya pākaṭo, yopi ca tattha appako katipayamatto visuddhimaggena visadiso saṃvaṇṇanābhedo dissati, sopi ābhidhammikānaṃ matānusārena yathā porāṇaṭṭhakathāyaṃ vutto, tatheva vuttoti veditabbo. Yathā ca aṭṭhasāliniyaṃ samantapāsādikāya vinayaṭṭhakathāya atideso [Pg.54] dissati, tatheva samantapāsādikāyampi aṭṭhasāliniyā atideso dissateva. Yadi ca aṭṭhasālinī aññena katā bhaveyya, kathaṃ tāsu aññamaññātideso sakkā kātuṃ. Tasmā abhidhammaṭṭhakathāsu abhiyācako buddhaghoso ācariyena samānanāmo cūḷabuddhaghosoti yāvajjatanā ācariyaparamparāya gahito sotatthakīganthakārako aññoyeva, na ācariyamahābuddhaghosatthero. Teneva tattha vuttaṃ ‘‘bhikkhunā’’ti ca ‘‘yatinā’’ti ca.

des épithètes de qualité appropriées à lui-même ont été exprimées. C'est lui-même qui, ayant résumé les anciennes Aṭṭhakathā cinghalaises, est le premier auteur et le pionnier des nouveaux recueils d'Aṭṭhakathā ; d'autres auteurs de nouvelles Aṭṭhakathā, marchant sur ses traces, ont composé une ou deux Aṭṭhakathā restantes. Et dans les Aṭṭhakathā de l'Abhidhamma, chaque sens qui a été dit dans le Visuddhimagga a été repris de là et énoncé tel quel à l'endroit correspondant. En particulier, ce fait est extrêmement clair dans les commentaires sur le Vibhaṅga du Paṭiccasamuppāda, des Khandha, des Āyatana, des Dhātu et des Sacca, ainsi que dans les commentaires sur les récits des Jhāna. Même si l'on y voit quelques rares différences d'explication par rapport au Visuddhimagga, il faut comprendre qu'elles ont été énoncées selon l'avis des experts de l'Abhidhamma (ābhidhammika), telles qu'elles figurent dans les anciennes Aṭṭhakathā. Et de même que dans l'Atthasālinī on trouve un renvoi au commentaire du Vinaya, la Samantapāsādikā, de même dans la Samantapāsādikā, on trouve bien un renvoi à l'Atthasālinī. Si l'Atthasālinī avait été faite par quelqu'un d'autre, comment un renvoi mutuel entre elles aurait-il été possible ? Par conséquent, le demandeur Buddhaghosa mentionné dans les Aṭṭhakathā de l'Abhidhamma est celui qu'on appelle Cūḷabuddhaghosa, qui porte le même nom que l'Acharya, l'auteur du Sotatthakī tel que transmis par la lignée des maîtres jusqu'à aujourd'hui, et il est bien quelqu'un d'autre que l'Acharya Mahā-Buddhaghosa Thera. C'est pour cette raison qu'il y est appelé « le moine » (bhikkhu) et « l'ascète » (yati).

Yadi pana ettakena niṭṭhaṃ na gaccheyya, evampi vicāretabbaṃ – kinnu kho saṅghapālādayo therā visuddhimaggādīnaṃ karaṇatthāya ācariyabuddhaghosattheraṃ āyācamānā attanā samatthataroti saddahantā āyācanti udāhu asaddahantāti? Saddahantāyeva āyācantīti pākaṭoyevāyamattho. Tathā ca sati ācariyabuddhaghosatthero sayaṃ aññehi samatthatarova samāno kasmā aññaṃ āyāceyya. Na hi saddhāsampannassa thāmasampannassa yobbanasampannassa ācariyassa sundarataraṃ abhidhammaṭṭhakathaṃ kātuṃ bhāriyaṃ bhavissati. Abhidhammaṭṭhakathāsu ca vuttavacanāni visuddhimaggaāgamaṭṭhakathāsu vuttasaṃvaṇṇanāvacanehi ekākārāneva honti. Yadi ca abhidhammaṭṭhakathaṃ añño kareyya, kathamapi tāhi vacanākārassa visadisatā bhaveyya eva. Etāsaṃ nigamane ca dassitena ‘‘buddhaghosoti garūhi gahitanāmadheyyena therena katā’’ti vacanena ‘‘ācariyabuddhaghosena katā’’tveva pākaṭā honti, na aññenāti. Yepi ‘‘aññena katā’’ti vadanti, tepi ‘‘iminā nāma therenā’’ti ekaṃsato dassetuṃ na sakkonti, tathā dassetuñca lesamattampi sādhakavacanaṃ na dissati. Tasmā abhidhammaṭṭhakathāyopi idāni ācariyehi cūḷabuddhaghosoti voharitena buddhaghosena nāma bhikkhunāyācito visuddhimaggavinayāgamaṭṭhakathānaṃ kārako ācariyamahābuddhaghosattheroyeva akāsīti niṭṭhamettha gantabbanti.

Si l'on n'est pas convaincu par cela, il convient d'examiner ceci : les anciens tels que Saṅghapāla et d'autres, en sollicitant le maître Buddhaghosa pour la rédaction du Visuddhimagga et d'autres ouvrages, l'ont-ils fait en étant convaincus qu'il était plus capable qu'eux-mêmes ou non ? Il est évident qu'ils l'ont sollicité par conviction. S'il en est ainsi, pourquoi le maître Buddhaghosa, étant lui-même plus capable que les autres, en solliciterait-il un autre ? Pour un maître doté de foi, de force et de jeunesse, la rédaction d'un commentaire encore plus excellent de l'Abhidhamma ne saurait être une tâche ardue. De plus, les paroles énoncées dans les commentaires de l'Abhidhamma sont identiques dans leur forme aux explications données dans le Visuddhimagga et les commentaires des Āgamas. Si un autre avait rédigé le commentaire de l'Abhidhamma, il y aurait inévitablement une divergence dans la tournure du discours. Par la mention figurant dans la conclusion : « fait par le Thera dont le nom, Buddhaghosa, a été reçu de ses précepteurs », il est manifeste qu'il a été fait par le maître Buddhaghosa lui-même, et non par un autre. Ceux qui prétendent qu'il a été « fait par un autre » ne peuvent démontrer avec certitude l'identité de cet auteur, et aucune preuve, même infime, ne vient l'étayer. Par conséquent, on doit conclure ici que même les commentaires de l'Abhidhamma ont été composés par le grand maître Buddhaghosa lui-même, auteur du Visuddhimagga, du Vinaya et des commentaires des Āgamas, à la demande d'un moine nommé Buddhaghosa, appelé aujourd'hui Cūḷabuddhaghosa par les maîtres.

Yaṃ pana mahāvaṃse ‘‘ācariyabuddhaghoso sīhaḷadīpāgamanato pubbe jambudīpe vasanakāleyeva aṭṭhasāliniṃ akāsī’’ti adhippāyena –

Quant à ce qui est dit dans le Mahāvaṃsa, suggérant que « le maître Buddhaghosa a composé l'Atthasālinī en Jambudīpa même, avant son arrivée dans l'île de Ceylan » —

225. ‘‘Dhammasaṅgaṇiyākāsi, kacchaṃ so aṭṭhasālini’’nti –

225. « Il composa l'Atthasālinī, le commentaire du Dhammasaṅgaṇī » —

Vuttaṃ, [Pg.55] taṃ idāni dissamānāya aṭṭhasāliniyā na sameti. Tattha hi ganthārambheyeva visuddhimaggaṃ atidisitvā pacchāpi so ca, samantapāsādikā ca bahūsu ṭhānesu atidisīyanti. Tasmā tassā ācariyena sīhaḷadīpaṃ patvā visuddhimaggañceva samantapāsādikañca katvā pacchāyeva katabhāvo ativiya pākaṭoti.

Ce qui est ainsi dit ne s'accorde pas avec l'Atthasālinī telle qu'on la voit aujourd'hui. En effet, dès le début de l'ouvrage, elle renvoie au Visuddhimagga, et plus loin, celui-ci ainsi que la Samantapāsādikā sont mentionnés en de nombreux endroits. Il est donc tout à fait manifeste qu'elle a été composée par le maître après son arrivée dans l'île de Ceylan et après avoir achevé le Visuddhimagga et la Samantapāsādikā.

Kaṅkhāvitaraṇīaṭṭhakathākaraṇaṃ

Rédaction du commentaire Kaṅkhāvitaraṇī

Kaṅkhāvitaraṇiṃ nāma pātimokkhaṭṭhakathaṃ ācariyabuddhaghosatthero soṇattherena yācito mahāvihāravāsīnaṃ vācanāmagganissitaṃ sīhaḷapātimokkhaṭṭhakathānayaṃ nissāya ekampi padaṃ pāḷiyā vā mahāvihāravāsīnaṃ porāṇaṭṭhakathāhi vā avirodhetvā akāsi. Tena vuttaṃ tissaṃ aṭṭhakathāyaṃ –

Le maître Buddhaghosa, invité par le Thera Soṇa, a composé la Kaṅkhāvitaraṇī, commentaire du Pātimokkha, en s'appuyant sur la méthode du commentaire cinghalais du Pātimokkha des habitants du Mahāvihāra, sans contredire un seul mot du Canon ni les anciens commentaires des habitants du Mahāvihāra. C'est pourquoi il est dit dans ce commentaire :

‘‘Sūratena nivātena, sucisallekhavuttinā;

Vinayācārayuttena, soṇattherena yācito.

« Invité par le Thera Soṇa, doué de patience et d'humilité, menant une vie de pure ascèse et possédant la conduite du Vinaya.

Tattha sañjātakaṅkhānaṃ, bhikkhūnaṃ tassa vaṇṇanaṃ;

Kaṅkhāvitaraṇatthāya, paripuṇṇavinicchayaṃ.

Pour dissiper les doutes des moines, je vais exposer l'explication du [Pātimokkha], apportant un jugement complet.

Mahāvihāravāsīnaṃ, vācanāmagganissitaṃ;

Vattayissāmi nāmena, kaṅkhāvitaraṇiṃ subha’’nti ca.

Basée sur la méthode de récitation des habitants du Mahāvihāra, je composerai la belle Kaṅkhāvitaraṇī. »

‘‘Ārabhiṃ yamahaṃ sabbaṃ, sīhaḷaṭṭhakathānayaṃ;

Mahāvihāravāsīnaṃ, vācanāmagganissitaṃ.

« Tout ce que j'ai entrepris en suivant la méthode des commentaires cinghalais, basée sur la voie de récitation des habitants du Mahāvihāra,

Nissāya sā ayaṃ niṭṭhaṃ, gatā ādāya sabbaso;

Sabbaṃ aṭṭhakathāsāraṃ, pāḷiyatthañca kevalaṃ.

Ceci est arrivé à son terme, ayant entièrement recueilli toute l'essence des commentaires et l'intégralité du sens du Canon.

Na hettha taṃ padaṃ atthi, yaṃ virujjheyya pāḷiyā;

Mahāvihāravāsīnaṃ, porāṇaṭṭhakathāhi vā’’ti ca.

Il n'y a ici aucun mot qui soit en contradiction avec le Canon ou avec les anciens commentaires des habitants du Mahāvihāra. »

Dhammapadaṭṭhakathākaraṇaṃ

Rédaction du commentaire du Dhammapada

Aparāpi tisso aṭṭhakathāyo santi khuddakapāṭhaṭṭhakathā dhammapadaṭṭhakathā suttanipātaṭṭhakathā cāti, yā tāsu dissamānanigamanavasena ācariyabuddhaghoseneva katāti paññāyanti. Tattha pana vuttavacanāni kānici [Pg.56] kānici āgamaṭṭhakathāsu vuttākārena na honti. Tasmā eke vadanti ‘‘netā ācariyabuddhaghosassā’’ti. Ekacce pana ‘‘ācariyassa upathambhakattherehi paṭhamaṃ katā, pacchā ācariyena osānasodhanavasena pariyosāpitā vā bhaveyyuṃ, abhidhammaṭṭhakathaṃ āyācantena cūḷabuddhaghosena vā katā bhaveyyu’’nti vadanti.

Il existe trois autres commentaires, ceux du Khuddakapāṭha, du Dhammapada et du Suttanipāta, qui semblent avoir été faits par Buddhaghosa selon leurs conclusions. Cependant, certains propos ne sont pas conformes au style des commentaires des Āgamas. Certains disent : « Ceux-ci ne sont pas du maître Buddhaghosa ». D'autres pensent qu'ils furent préparés par des assistants puis révisés par lui, ou faits par Cūḷabuddhaghosa.

Taṃ tathā vā hotu aññathā vā, idāni ekantato vinicchinituṃ na sukarameva. Tasmā tāsaṃ nigamanavacanavaseneva ettha pakāsayissāma. Tāsu hi dhammapadaṭṭhakathaṃ kumārakassapattherena āyācito sirikūṭassa (sirikuḍḍassa) rañño pāsāde viharanto paramparābhataṃ sīhaḷabhāsāya saṇṭhitaṃ porāṇaṭṭhakathaṃ pāḷibhāsāya āropetvā vitthāragatañca vacanakkamaṃ samāsetvā gāthāsu asaṃvaṇṇitapadabyañjanāni saṃvaṇṇetvā akāsi. Vuttañhi tattha ganthārambhe –

Qu'il en soit ainsi ou autrement, il n'est pas facile aujourd'hui de trancher. Selon leurs conclusions, le commentaire du Dhammapada fut fait par [Buddhaghosa] à la demande du Thera Kumārakassapa au palais du roi Sirikūṭa. Il a transposé en pāli l'ancien commentaire cinghalais, en résumant les longueurs et en expliquant les versets. Comme il est dit au début :

‘‘Paramparābhatā tassa, nipuṇā atthavaṇṇanā;

Yā tambapaṇṇidīpamhi, dīpabhāsāya saṇṭhitā…pe…

« L'explication subtile du sens de cet ouvrage, transmise par tradition en langue cingalaise... »

Kumārakassapenāhaṃ, therena thiracetasā;

Saddhammaṭṭhitikāmena, sakkaccaṃ abhiyācito…pe…

« J'ai été respectueusement sollicité par le Thera Kumārakassapa au mental ferme, désireux de la pérennité du Dhamma... »

Taṃ bhāsaṃ ativitthāra, gatañca vacanakkamaṃ;

Pahāyāropayitvāna, tantibhāsaṃ manoramaṃ.

« Délaissant cette langue et cet ordre de mots trop étendu, et le transposant dans la langue scripturaire charmante. »

Gāthānaṃ byañjanapadaṃ, yaṃ tattha na vibhāvitaṃ;

Kevalaṃ taṃ vibhāvetvā, sesaṃ tameva atthato.

« Expliquant seulement les termes des versets non explicités, et le reste selon le sens même, »

Bhāsantarena bhāsissa’’nti –

« Je l'énoncerai dans une autre langue. »

Nigamane ca vuttaṃ –

Et dans la conclusion :

‘‘Vihāre adhirājena, kāritamhi kataññunā;

Pāsāde sirikūṭassa, rañño viharatā mayā’’ti.

« Par moi résidant dans le palais du roi Sirikūṭa, dans le monastère construit par le souverain reconnaissant. »

Ettha ca sirikūṭo nāma samantapāsādikānigamane siripāloti vutto mahānāmoyeva rājāti vadanti. Evaṃ sati mahesiyā ānayanaṃ samādāpanamārabbha tena raññā dinne dhūmarakkhapabbatavihāre vasantena sā katāti veditabbā. Vuttañhetaṃ mahāvaṃse –

Ici, on dit que le roi Sirikūṭa est Mahānāma, appelé Siripāla dans la Samantapāsādikā. Il aurait composé l'ouvrage au monastère du mont Dhūmarakkha, donné par le roi lors de la venue de sa reine. Car le Mahāvaṃsa dit :

37-212.

37-212.

‘‘Lohadvāra-ralaggāma-koṭipassāvanavhaye;

Tayo [Pg.57] vihāre kāretvā, bhikkhūnaṃ abhayuttare.

« Après avoir fait construire trois monastères nommés Lohadvāra, Ralaggāma et Koṭipassāvana pour les moines de l'Abhayuttara,

213.

213.

Vihāraṃ kārayitvāna, dhūmarakkhamhi pabbate;

Mahesiyā’nayenā’dā, bhikkhūnaṃ theravādina’’nti.

Ayant fait construire un monastère sur le mont Dhūmarakkha, il le donna aux moines Theravādin à l'occasion de la venue de sa reine. »

Tassa pana rañño kāle sā niṭṭhāpitāti na sakkā gahetuṃ. Tassa hi rañño ekavīsatimavasse samantapāsādikaṃ niṭṭhāpesi. So ca rājā dvāvīsatimavasse divaṅgato. Etthantare sādhikaekavassena ‘‘catasso ca āgamaṭṭhakathāyo tisso ca abhidhammaṭṭhakathāyo ayañca dhammapadaṭṭhakathā’’ti sabbā etā na sakkā niṭṭhāpetunti.

Cependant, on ne peut soutenir qu'elle fut achevée durant le règne de ce roi. En effet, il acheva le Samantapāsādikā lors de la vingt-et-unième année du règne de ce roi. Or, ce roi trépassa lors de sa vingt-deuxième année. Dans cet intervalle d'un peu plus d'un an, il est impossible d'achever toutes ces œuvres : les quatre commentaires des Nikāyas, les trois commentaires de l'Abhidhamma et ce commentaire du Dhammapada.

Paramatthajotikāṭṭhakathākaraṇaṃ

La rédaction du commentaire Paramatthajotikā

Paramatthajotikaṃ nāma khuddakapāṭhassa ceva suttanipātassa ca aṭṭhakathaṃ kenacipi anāyācito attano icchāvaseneva akāsi. Vuttañhetaṃ khuddakapāṭhaṭṭhakathāya ganthārambhe –

Il rédigea le commentaire nommé Paramatthajotikā, portant sur le Khuddakapāṭha et le Sutta Nipāta, de sa propre volonté, sans avoir été sollicité par quiconque. Cela est dit au début du texte du commentaire du Khuddakapāṭha :

‘‘Uttamaṃ vandaneyyānaṃ, vanditvā ratanattayaṃ;

Khuddakānaṃ karissāmi, kesañci atthavaṇṇanaṃ.

« Ayant rendu hommage à la Triple Gemme, la plus excellente de toutes les choses dignes de vénération, je ferai l'explication du sens de certains textes du Khuddaka [Nikāya].

Khuddakānaṃ gambhīrattā, kiñcāpi atidukkarā;

Vaṇṇanā mādisenesā, abodhantena sāsanaṃ.

Bien que l'explication des textes du Khuddaka soit extrêmement difficile en raison de leur profondeur, pour quelqu'un comme moi n'ayant pas une pleine compréhension de la Dispensation ;

Ajjāpi tu abbhocchinno, pubbācariyanicchayo;

Tatheva ca ṭhitaṃ yasmā, navaṅgaṃ satthusāsanaṃ.

Néanmoins, puisque les conclusions des anciens maîtres sont encore aujourd'hui ininterrompues et que la Dispensation du Maître aux neuf parties demeure inchangée ;

Tasmāhaṃ kātumicchāmi, atthasaṃvaṇṇanaṃ imaṃ;

Sāsanañceva nissāya, porāṇañca vinicchayaṃ.

C'est pourquoi je souhaite faire cette explication du sens, en m'appuyant sur la Dispensation elle-même et sur les conclusions des anciens.

Saddhammabahumānena, nāttukkaṃsanakamyatā;

Nāññesaṃ vambhanatthāya, taṃ suṇātha samāhitā’’ti.

Par grand respect pour le Vrai Dhamma, et non par désir de me glorifier ou de dénigrer autrui, écoutez cela avec un esprit concentré. »

Bahū pana vicakkhaṇā imā ārambhagāthāyo vicinitvā ‘‘netaṃ ācariyabuddhaghosattherassa viya vacanaṃ hotī’’ti vadanti. Ayañca nesaṃ vicinanākāro, ācariyabuddhaghoso hi yaṃ kañci ganthaṃ sīlādiguṇasampannena aññena āyācitova karoti, idha pana kocipi āyācako [Pg.58] natthi. Punapi ācariyo ‘‘porāṇasīhaḷaṭṭhakathaṃ bhāsāparivattanavasena karissāmī’’ti ca ‘‘mahāvihāravāsīnaṃ vācanāmaggaṃ nissāya karissāmī’’ti ca evaṃ paṭiññaṃ katvāva karoti, idha pana tādisīpi paṭiññā natthi. Punapi ācariyo atigambhīratthānaṃ catunnañcāgamānaṃ abhidhammassa ca saṃvaṇṇanārambhepi dukkarabhāvaṃ na katheti, idha pana ‘‘sāsanaṃ abodhantena mādisenā’’ti attanā sāsanassa abuddhabhāvaṃ pakāsetvā ‘‘atidukkarā’’ti ca katheti. Tasmā ‘‘netaṃ ācariyabuddhaghosassa viya vacana’’nti vadanti. Taṃ yuttaṃ viya dissati, ācariyo hi attano ganthanigamanesu ‘‘tipiṭakapariyattippabhede sāṭṭhakathe satthusāsane appaṭihatañāṇappabhāvenā’’ti attano ñāṇappabhāvaṃ pakāsesi, so ‘‘sāsanaṃ abodhantena mādisena atidukkarā’’ti īdisaṃ vacanaṃ na katheyyayevāti.

Cependant, de nombreux experts, après avoir examiné ces versets d'introduction, déclarent : « Ceci n'est pas le langage du vénérable maître Buddhaghosa. » Voici leur manière d'analyser : en effet, le maître Buddhaghosa ne rédige un ouvrage que s'il y est invité par quelqu'un d'autre doué de vertus telles que la moralité, mais ici, il n'y a aucun demandeur. De plus, le maître s'engage d'ordinaire en disant : « Je traduirai l'ancien commentaire cinghalais » ou « Je rédigerai en m'appuyant sur la méthode de récitation des résidents du Mahāvihāra », or ici, un tel engagement fait défaut. En outre, au début de ses commentaires sur les quatre Nikāyas et l'Abhidhamma, le maître ne mentionne pas la difficulté malgré la profondeur extrême du sens, alors qu'ici, il déclare que c'est « extrêmement difficile » en proclamant son propre manque de compréhension de la Dispensation par les mots « par quelqu'un comme moi n'ayant pas une pleine compréhension de la Dispensation ». C'est pourquoi ils disent : « Ceci n'est pas le langage du maître Buddhaghosa. » Cela semble juste ; car le maître, dans les conclusions de ses ouvrages, a proclamé l'éclat de sa propre connaissance par les mots : « par l'éclat d'une connaissance ininterrompue dans la Dispensation du Maître, avec les commentaires et les divisions de l'étude des trois corbeilles ». Il n'aurait certainement pas tenu de tels propos : « extrêmement difficile pour quelqu'un comme moi n'ayant pas une pleine compréhension de la Dispensation ».

Jātakaṭṭhakathākaraṇaṃ

La rédaction du commentaire du Jātaka

Jātakaṭṭhakathāpi ca ācariyabuddhaghosatthereneva katāti vadanti, kāraṇaṃ panettha na dissati. Sā pana atthadassittherena ca buddhamittattherena ca mahisāsakanikāyikena ca buddhadevattherenāti tīhi therehi abhiyācito mahāvihāravāsīnaṃ vācanāmaggaṃ nissāya katā. Imissāpi nāmaviseso natthi. Vuttaṃ himissā ārambhe –

On dit aussi que le commentaire du Jātaka fut rédigé par le vénérable maître Buddhaghosa lui-même, mais on n'en voit ici aucune preuve. Il fut en réalité rédigé à la demande de trois doyens : le doyen Atthadassī, le doyen Buddhamitta et le doyen Buddhadeva, de la lignée Mahisāsaka, en s'appuyant sur la méthode de récitation des résidents du Mahāvihāra. Cet ouvrage n'a pas non plus de titre spécifique. En effet, il est dit au début de celui-ci :

‘‘Buddhavaṃsassa etassa, icchantena ciraṭṭhitiṃ;

Yācito abhigantvāna, therena atthadassinā.

« Ayant été sollicité par le doyen Atthadassī, venu à moi avec le désir que cette lignée des Bouddhas perdure longtemps ;

Asaṃsaṭṭhavihārena, sadā suddhavihārinā;

Tatheva buddhamittena, santacittena viññunā.

Ainsi que par Buddhamitta, sage à l'esprit paisible, qui vit sans attachement et mène une vie toujours pure ;

Mahisāsakavaṃsamhi, sambhūtena nayaññunā;

Buddhadevena ca tathā, bhikkhunā suddhabuddhinā.

Et également par le moine Buddhadeva, à l'intelligence limpide, né dans la lignée des Mahisāsaka et expert dans la méthode ;

Mahāpurisacariyānaṃ, ānubhāvaṃ acintiyaṃ;

Tassa vijjotayantassa, jātakassatthavaṇṇanaṃ.

Mettant en lumière le sens de ce Jātaka qui illustre l'inconcevable puissance des actes des Grands Êtres ;

Mahāvihāravāsīnaṃ, vācanāmagganissitaṃ;

Bhāsissaṃ bhāsato taṃ me, sādhu gaṇhantu sādhavo’’ti.

Je l'énoncerai en m'appuyant sur la méthode de récitation des résidents du Mahāvihāra. Que les gens de bien reçoivent favorablement ce que je vais dire. »

Ettāvatā [Pg.59] ca ācariyabuddhaghosattherassa ganthabhāvena pākaṭāhi sabbaṭṭhakathāhi saha visuddhimaggassa karaṇappakāro vitthārena vibhāvito hoti.

Ainsi, avec tous les commentaires renommés comme étant les œuvres du vénérable maître Buddhaghosa, la manière dont le Visuddhimagga a été rédigé a été expliquée en détail.

Sakalalokapatthārakāraṇaṃ

La raison de sa diffusion dans le monde entier

Kissesa visuddhimaggo sakalaloke patthaṭoti? Parisuddhapiṭakapāḷinissayabhāvato, sikkhattayasaṅgahabhāvato, porāṇaṭṭhakathānaṃ bhāsāparivattanabhāvato, parasamayavivajjanato, sakasamayavisuddhito, sīladhutaṅgasamathaabhiññāpaññāpabhedādīnaṃ paripuṇṇavibhāgato, yāva arahattā paṭipattinayaparidīpanato, uttānānākulapadabyañjanasaṅkhatabhāvato, suviññeyyatthabhāvato, pasādanīyānaṃ diṭṭhānugatāpādanasamatthānaṃ vatthūnañca dīpanatoti evamādīhi anekasatehi guṇehi esa sakalaloke patthaṭo jāto.

Pourquoi ce Visuddhimagga est-il répandu dans le monde entier ? Il est devenu célèbre dans le monde entier grâce à des centaines de qualités telles que celles-ci : le fait qu'il s'appuie sur le texte pur des Corbeilles (Piṭaka), qu'il soit un recueil des trois entraînements, qu'il soit une traduction en langue [pālie] des anciens commentaires, qu'il rejette les doctrines étrangères et purifie sa propre doctrine, qu'il contienne une analyse complète des divisions de la moralité (sīla), des pratiques ascétiques (dhutaṅga), de la tranquillité (samatha), des connaissances directes (abhiññā), de la sagesse (paññā), etc., qu'il expose la méthode de pratique jusqu'à l'état d'Arahant, qu'il soit composé de mots et de syllabes clairs et ordonnés, que son sens soit facile à comprendre, et qu'il expose des récits capables d'inspirer la foi et d'être suivis comme modèles.

Ayañhi visuddhimaggo saṅgītittayārūḷhaparisuddhapāḷipiṭakameva nissāya pavatto, na mahāsaṅghikādīnaṃ sattarasannaṃ nikāyānaṃ piṭakaṃ, napi mahāyānikānaṃ piṭakaṃ. Saparivāraṃ sikkhattayañca ettha paripuṇṇameva saṅgahetvā dassitaṃ. Vuttañhetaṃ ācariyena āgamaṭṭhakathāsu ganthārambhe –

En effet, ce Visuddhimagga procède en s'appuyant uniquement sur le texte pur des Corbeilles pālies tel qu'établi lors des trois conciles, et non sur la Corbeille des dix-sept écoles telles que les Mahāsaṅghika, ni sur la Corbeille des partisans du Mahāyāna. Les trois entraînements avec leurs accessoires y sont recueillis et exposés de manière complète. Cela a été dit par le maître au début des commentaires des Nikāyas :

‘‘Sīlakatā dhutadhammā, kammaṭṭhānāni ceva sabbāni;

Cariyāvidhānasahito, jhānasamāpattivitthāro.

« Les explications sur la moralité, les pratiques ascétiques et tous les objets de méditation, ainsi que le développement détaillé des absorptions et des accomplissements avec les règles de conduite ;

Sabbā ca abhiññāyo, paññāsaṅkalananicchayo ceva;

Khandhādhātāyatani,ndriyāni ariyāni ceva cattāri.

Toutes les connaissances directes, l'analyse de la synthèse de la sagesse, les agrégats, les éléments, les bases, les facultés et les quatre nobles [vérités] ;

Saccāni paccayākāra,desanā suparisuddhanipuṇanayā;

Avimuttatantimaggā, vipassanābhāvanā ceva.

Les vérités, l'enseignement sur la coproduction conditionnée selon des méthodes très pures et subtiles, le chemin de la lignée des non-libérés et le développement de la vision pénétrante ;

Iti pana sabbaṃ yasmā, visuddhimagge mayā suparisuddhaṃ;

Vuttaṃ tasmā bhiyyo, na taṃ idha vicārayissāmī’’ti.

Puisque tout cela a été énoncé par moi de manière très pure dans le Visuddhimagga, je ne l'examinerai plus ici davantage. »

Yasmā pana visuddhimaggo catunnaṃ āgamaṭṭhakathānaṃ avayavabhāvena kato, tasmā tā viya porāṇasīhaḷaṭṭhakathānaṃ bhāsāparivattanavasena ceva punappunāgatamatthānaṃ saṃkhipanavasena ca parasamayavivajjanavasena ca mahāvihāravāsīnaṃ parisuddhavinicchayasaṅkhātassa sakasamayassa dīpanavasena ca kato. Vuttañhetaṃ ācariyena –

Puisque le Visuddhimagga a été conçu comme une partie intégrante des commentaires des quatre Nikāyas, il a été réalisé, tout comme eux, par la traduction en langue [pālie] des anciens commentaires cinghalais, par la synthèse des sujets revenant à plusieurs reprises, par le rejet des doctrines étrangères et par l'explication de sa propre doctrine, caractérisée par les conclusions pures des résidents du Mahāvihāra. Cela a été dit par le maître :

‘‘Apanetvāna [Pg.60] tatohaṃ, sīhaḷabhāsaṃ manoramaṃ bhāsaṃ;

Tantinayānucchavikaṃ, āropento vigatadosaṃ.

« Ayant écarté de là la langue singhalaise, bien qu'elle soit une langue charmante, et la transposant dans un style conforme à la tradition scripturaire, exempt de défauts ; »

Samayaṃ avilomento, therānaṃ theravaṃsapadīpānaṃ;

Sunipuṇavinicchayānaṃ, mahāvihāre nivāsīnaṃ;

Hitvā punappunāgata-matthaṃ atthaṃ pakāsayissāmī’’ti ca.

« Sans contredire la doctrine des Anciens, ces lampes de la lignée des Theras, doués d'un jugement très subtil et résidant au Mahāvihāra ; en omettant les répétitions de sens, j'en exposerai la signification. »

‘‘Majjhe visuddhimaggo, esa catunnampi āgamānañhi;

Ṭhatvā pakāsayissati, tattha yathābhāsitamatthaṃ.

« Le Visuddhimagga, se tenant au milieu des quatre Āgamas, en exposera le sens tel qu'il a été énoncé. »

Icceva kato tasmā, tampi gahetvāna saddhimetāya;

Aṭṭhakathāya vijānatha, dīghāgamanissitaṃ attha’’nti ca.

« Puisqu'il a été composé ainsi, saisissez-le conjointement à ce commentaire-ci, et comprenez le sens dépendant du Dīgha Āgama. »

‘‘Sā hi mahāaṭṭhakathāya, sāramādāya niṭṭhitā esā;

Ekāsītipamāṇāya, pāḷiyā bhāṇavārehi.

« Car celui-ci a été achevé en extrayant l'essence du Grand Commentaire (Mahā-aṭṭhakathā), consistant en quatre-vingt-un chapitres de récitation (bhāṇavāra) du texte canonique. »

Ekūnasaṭṭhimatto, visuddhimaggopi bhāṇavārehi;

Atthappakāsanatthāya, āgamānaṃ kato yasmā.

« Le Visuddhimagga lui-même compte environ cinquante-neuf chapitres de récitation, puisqu'il a été composé pour expliquer le sens des Āgamas. »

Tasmā tena sahāyaṃ, aṭṭhakathā bhāṇavāragaṇanāya;

Suparimitaparicchinnaṃ, cattālīsaṃ sataṃ hotī’’ti ca.

« Par conséquent, avec lui, ce commentaire s'élève, selon le décompte des chapitres de récitation, à un total bien défini de cent quarante. »

Yadi cāyaṃ visuddhimaggo ācariyena āgamaṭṭhakathāyo viya akatvā porāṇasīhaḷaṭṭhakathāyo ca anoloketvā kevalaṃ attano ñāṇappabhāveneva kato assa, nāyaṃ āgamaṭṭhakathānaṃ avayavoti gahetabbo assa, aññadatthu ‘‘āgamaṭṭhakathāyo mahāṭṭhakathāya sārabhūtā, visuddhimaggo pana na tassā sārabhūto, kevalaṃ ācariyassa matiyāva kato’’ti evameva vattabbo assa. Yasmā pana tathā akatvā pubbe vuttappakāreneva kato, tasmā ayampi visuddhimaggo tāsaṃ āgamaṭṭhakathānaṃ karaṇākāreneva katoti ca, tatoyeva mahāṭṭhakathāya sārabhūtoti ca daṭṭhabbo.

Si ce Visuddhimagga avait été composé par le Maître uniquement par l'éclat de sa propre sagesse, sans le traiter comme les commentaires des Āgamas et sans consulter les anciens commentaires singhalais, il ne devrait pas être considéré comme une partie intégrante des commentaires des Āgamas. Au contraire, on devrait dire : « Les commentaires des Āgamas sont l'essence du Grand Commentaire, mais le Visuddhimagga n'en est pas l'essence, il a été composé uniquement selon l'opinion du Maître ». Mais puisqu'il ne l'a pas fait ainsi, mais l'a composé précisément de la manière susmentionnée, ce Visuddhimagga doit être considéré comme ayant été fait de la même manière que ces commentaires des Āgamas, et par conséquent comme étant l'essence du Grand Commentaire.

Ekacce pana vicakkhaṇā ācariyabuddhaghosassa ganthesu uttarapakkhasāsanikānaṃ assaghosanāgajjunavasubandhuādīnaṃ bhikkhūnaṃ viya porāṇaganthe anissāya attano ñāṇeneva takketvā dassitaṃ dhammakathāvisesaṃ adisvā asantuṭṭhacittā evaṃ vadanti ‘‘buddhaghosassa aññaṃ anissāya attano ñāṇappabhāveneva abhinavaganthuppādanaṃ na passāmā’’ti. [Pg.61] Taṃ tesaṃ garahāvacanampi samānaṃ theravādīnaṃ pasaṃsāvacanameva sampajjati. Theravādino hi evaṃ jānanti ‘‘buddheneva bhagavatā sammāsambuddhena desetabbo ceva dhammo paññāpetabbo ca vinayo anavasesena desito ceva paññatto ca, soyeva dhammavinayo saddhāsampannehi bhikkhūhi ceva gahaṭṭhehi ca yathārahaṃ paṭipajjitabbo, na tato añño dhammavinayo takketvā gavesetabbo. Yadi pana añño dhammavinayo kenaci takketvā kathito assa, taṃ tasseva takkino sāsanaṃ hoti na satthu sāsanaṃ. Yaṃ yaṃ pana bhagavato dhammavinaye padabyañjanaṃ atthato apākaṭaṃ hoti, tattha tattha porāṇakehi paṭisambhidāchaḷabhiññādiguṇasampannehi bhagavato adhippāyaṃ jānantehi aṭṭhakathācariyehi saṃvaṇṇitanayena attho gahetabbo, na attanomativasenā’’ti. Ācariyabuddhaghoso ca tesaṃ theravādīnaṃ aññataro, sopi tatheva jānāti. Vuttañcetaṃ ācariyena –

Cependant, certains érudits, ne voyant pas dans les ouvrages du Vénérable Buddhaghosa de discours originaux sur le Dhamma basés sur son propre raisonnement sans s'appuyer sur des textes anciens — à la manière des moines de l'école adverse comme Ashvaghosha, Nāgārjuna, Vasubandhu et d'autres — disent avec un esprit insatisfait : « Nous ne voyons pas chez Buddhaghosa de production de nouveaux traités par le seul éclat de sa propre sagesse sans s'appuyer sur autre chose ». Bien qu'il s'agisse de leur part d'une critique, cela devient un éloge pour les Theravādins. En effet, les Theravādins savent ceci : « Le Dhamma qui devait être enseigné et le Vinaya qui devait être prescrit par le Bienheureux, le Parfaitement Éveillé lui-même, ont été enseignés et prescrits dans leur intégralité. Ce Dhamma et ce Vinaya mêmes doivent être pratiqués comme il convient par les moines et les laïcs dotés de foi ; on ne doit pas chercher d'autre Dhamma-Vinaya en spéculant. Si un autre Dhamma-Vinaya était exposé par le raisonnement de quelqu'un, ce serait l'enseignement de ce spéculateur et non l'enseignement du Maître. Or, tout terme ou expression dont le sens n'est pas clair dans le Dhamma-Vinaya du Bienheureux, le sens doit être saisi selon la méthode commentée par les anciens maîtres des commentaires, qui possédaient les qualités des patisambhidā et des six connaissances directes (abhiññā) et connaissaient l'intention du Bienheureux, et non selon sa propre opinion ». Et le Maître Buddhaghosa est l'un de ces Theravādins ; il sait lui aussi cela. Et cela a été dit par le Maître :

‘‘Buddhena dhammo vinayo ca vutto,Yo tassa puttehi tatheva ñāto;

So yehi tesaṃ matimaccajantā,Yasmā pure aṭṭhakathā akaṃsu.

« Le Dhamma et le Vinaya ont été énoncés par le Bouddha et compris tels quels par ses fils (disciples) ; c'est pourquoi ceux qui, rejetant leur propre opinion, ont autrefois composé les commentaires. »

Tasmā hi yaṃ aṭṭhakathāsu vuttaṃ,Taṃ vajjayitvāna pamādalekhaṃ;

Sabbampi sikkhāsu sagāravānaṃ,Yasmā pamāṇaṃ idha paṇḍitānaṃ.

« C'est pourquoi, ce qui est dit dans les commentaires — en excluant les erreurs de scribe — fait autorité ici pour les sages qui respectent toutes les règles d'entraînement. »

Tato ca bhāsantarameva hitvā,Vitthāramaggañca samāsayitvā…pe…Yasmā ayaṃ hessati vaṇṇanāpi,Sakkacca tasmā anusikkhitabbā’’ti.

« C'est pourquoi, ayant délaissé la langue étrangère et résumé les longs développements... etc... puisque cette explication existera, elle doit être apprise avec respect. »

Teneva ācariyo bhagavato dhammavinayaṃ vā porāṇaṭṭhakathaṃ vā anissāya attano ñāṇena takketvā vā attanā paricitalokiyaganthehi gahetvā vā na kañci ganthaṃ akāsi. Yadi pana tādisaṃ kareyya, [Pg.62] taṃ theravādino mahāpadesasutte vuttanayena ‘‘addhā idaṃ na ceva tassa bhagavato vacanaṃ, buddhaghosassa ca therassa duggahita’’nti chaḍḍeyyuṃyeva. Yato ca kho ayaṃ visuddhimaggo porāṇaṭṭhakathānaṃ bhāsāparivattanādivaseneva ācariyena kato, tatoyeva theravādino taṃ mahāpadesasutte vuttanayena ‘‘addhā idaṃ tassa bhagavato vacanaṃ, ācariyabuddhaghosassa ca therassa suggahita’’nti sampaṭicchanti. Tenāpāyaṃ sakalaloke patthaṭo hoti.

C'est pourquoi le Maître n'a composé aucun ouvrage en spéculant par sa propre sagesse ou en puisant dans les livres profanes qui lui étaient familiers, sans s'appuyer sur le Dhamma-Vinaya du Bienheureux ou sur les anciens commentaires. S'il l'avait fait, les Theravādins l'auraient rejeté selon la méthode énoncée dans le Mahāpadesa Sutta : « Assurément, ceci n'est pas la parole de ce Bienheureux, et cela a été mal compris par le doyen Buddhaghosa ». Mais comme ce Visuddhimagga a été composé par le Maître par le biais de la traduction des anciens commentaires, les Theravādins l'acceptent selon la méthode énoncée dans le Mahāpadesa Sutta : « Assurément, ceci est la parole de ce Bienheureux, et cela a été bien compris par le doyen Buddhaghosa ». C'est pourquoi il est répandu dans le monde entier.

Sīladhutaṅgādīnaṃ vibhāgo ca paṭipattinayaparidīpanañca pākaṭameva. Tathāyaṃ visuddhimaggo suviññeyyapadavākyehi ceva anākulapadavākyehi ca tantinayānurūpāya pāḷigatiyā suṭṭhu saṅkhato, tatoyeva cassa atthopi suviññeyyo hoti. Tasmā taṃ olokentā viññuno visuddhajjhāsayā khaṇe khaṇe atthapaṭisaṃvedino ceva dhammapaṭisaṃvedino ca hutvā anappakaṃ pītisomanassaṃ paṭisaṃvedenti.

L'explication de la vertu, des pratiques ascétiques (dhutaṅga), etc., et l'exposition de la méthode de pratique sont manifestes. De même, ce Visuddhimagga est fort bien construit avec des mots et des phrases faciles à comprendre, des expressions claires, et une structure de texte conforme à la méthode canonique ; c'est pourquoi son sens est également facile à saisir. Ainsi, les sages au cœur pur qui l'étudient, ressentant à chaque instant le sens et le Dhamma, éprouvent une joie et un bonheur considérables.

Anekāni cettha pasādāvahāni mahātissattheravatthuādīni sīhaḷavatthūni ca dhammasenāpatisāriputtattheravatthuādīni jambudīpavatthūni ca dīpitāni. Tāni passitvā anussarantānaṃ sappurisānaṃ balavapasādo ca uppajjati, ‘‘kadā nu kho mayampi īdisā bhavissāmā’’ti diṭṭhānugatiṃ āpajjitukāmatā ca uppajjati.

De plus, de nombreux récits inspirant la confiance y sont exposés : des histoires de l'île de Ceylan (Sīhaḷa) comme celle du doyen Mahātissa, et des histoires de l'Inde (Jambudīpa) comme celle du doyen Sāriputta, le général du Dhamma. En les voyant et en s'en souvenant, une foi puissante naît chez les hommes de bien, ainsi que le désir de suivre leur exemple en se disant : « Quand donc serons-nous nous aussi comme eux ? »

Evaṃ parisuddhapiṭakapāḷinissayatādīhi anekasatehi guṇehi ayaṃ visuddhimaggo sakalaloke patthaṭo jātoti veditabbo. Yathā cāyaṃ visuddhimaggo, evaṃ aññāpi ācariyena katā tipiṭakasaṅgahaṭṭhakathāyo porāṇaṭṭhakathānaṃ bhāsāparivattanabhāvādīhi guṇehi sakalaloke patthaṭāyeva honti.

On doit ainsi comprendre que ce Visuddhimagga s'est répandu dans le monde entier grâce à ses centaines de qualités, comme le fait de s'appuyer sur le texte pur du Piṭaka. Et de même que ce Visuddhimagga, les autres commentaires compilant le Tipiṭaka composés par le Maître sont également répandus dans le monde entier grâce à leurs qualités, telles que le fait d'être des traductions des anciens commentaires.

Ettāvatā ca pana kimatthaṃ katotiādīnampi pañhānamattho vitthārena vibhāvitova hotīti.

Par là même, le sens des questions telles que « dans quel but a-t-il été composé ? » est expliqué en détail.

Tatthetaṃ vuccati –

À ce sujet, ceci est dit :

1.

1.

Sambhāvanīyassa [Pg.63] sudhīvarāna-Mādattadhīriṭṭhapadassa yassa;

Paññādijātā lalitā guṇābhā,Bhāteva lokamhi sataṃ mudāya.

Pour celui qui est digne d'estime par les plus sages, dont les pieds sont fermement établis dans l'héroïsme ; la splendeur de ses vertus nées de la sagesse brille dans le monde pour la joie des gens de bien, telle l'aurore.

2.

2.

Sa buddhaghosāvhathiraggadhīmā,Vidūna’maccantasamādarā’dā;

Sabhāvajaṃ byattisasattiladdhaṃ,Siriṃ dadhāteva subuddhaghoso.

Ce grand sage nommé Buddhaghosa, le plus éminent des theras, reçut le respect le plus profond des savants ; possédant une gloire innée acquise par son talent et sa capacité, il portait véritablement en lui la voix du Bouddha.

3.

3.

‘‘Sambuddhaseṭṭhe parinibbutasmiṃ,Saṃvaccharānaṃ dasame satamhi;

Jāto’’ti ñāto vibudhehi buddha-Ghosaṅkuro pattasamattamānī.

« Après le Parinibbāna du plus excellent des Bouddhas, au dixième siècle, naquit celui que les sages connaissent sous le nom de bourgeon de Buddhaghosa, possédant une pleine mesure de respect. »

4.

4.

Viññū vidū’massa pumaggajāte,Sañjātataṃ dakkhiṇadesabhāge;

Ramme’ndiyasmiṃ sujanākarasmiṃ,Tattatthamesīna’mayaṃ patīti.

Les sages et les savants ont reconnu que cet homme excellent était né dans la région du Sud, dans la charmante contrée d'Indiya, source de gens de bien, pour ceux qui cherchent la vérité sur ces sujets.

5.

5.

Moraṇḍagāmamhi sa tattha jāto,Puññānito vippakulamhi sammā;

Sūrassa lokatthasamāvahatthaṃ,Uppajjanāyā’dyaruṇova raṃsi.

Il naquit là, au village de Moraṇḍa, fruit de ses mérites, au sein d'une famille de brahmanes ; telle la lueur de l'aurore, il apparut pour le bien-être du monde.

6.

6.

Saṃvaddhabuddhī sa pavuddhipatto,Ārādhayaṃ ñātigaṇaṃ sadeva;

Vedesu vijjāsu tadaññasippa-Ganthesvanāyāsapavīṇatā’gā.

Sa sagesse s'étant accrue, ayant atteint la pleine maturité, satisfaisant sa parenté et les divinités, il parvint sans effort à la maîtrise des Védas, des sciences et des traités sur les autres arts.

7.

7.

Suddhādhimuttīna vivecanena,Sārānu’sāroti viviñcamāno;

Vedesva’sāratta’mabujjhi yasmā,Tuṭṭhiṃ sa nāpajji sutena sena.

Par le discernement de ceux qui sont dévoués à la pureté, cherchant l'essence au milieu de tout, il comprit l'absence d'essence dans les Védas, et ne trouva donc aucune satisfaction dans son propre savoir.

8.

8.

Anvesato [Pg.64] tassa pasatthasāraṃ,Saddhammasāro savanena laddho;

Ninnova buddhassa sa sāsanamhi,Ussāhajāto’pagamāya tattha.

Alors qu'il cherchait l'essence louable, il trouva l'essence du vrai Dhamma en l'écoutant ; il se tourna vers l'enseignement du Bouddha et fit de grands efforts pour y accéder.

9.

9.

Dhammābhilāsī sa viroci tattha,Saṃladdhapabbajjupasampadova;

There’pasaṅkamma visuddhathera-Vādīnikāyamhi patītapaññe.

Désireux du Dhamma, il y brilla, ayant obtenu l'ordination novice et complète ; s'approchant des theras dans l'école des Theravādin à la sagesse reconnue et pure.

10.

10.

Tadā hi’suṃ dakkhiṇaindiyamhi,Nivāsino theriyavaṃsajātā;

Tadaññavādī ca munī muninda-Mataṃ yathāladdhi pakāsayantā.

À cette époque, vivaient dans le sud de l'Inde ceux qui étaient nés de la lignée des theras, ainsi que d'autres docteurs qui proclamaient l'opinion du Seigneur des Sages selon leurs propres conclusions.

11.

11.

Saddhammasārādhigamāya bhiyyo,Pāḷiṃ samuggaṇhi jineritaṃ, sā;

Jivhaggalīlā manasā’sitā’ssa,Lakkhīva puññe nivasaṃ babhāsa.

Pour approfondir sa compréhension de l'essence du vrai Dhamma, il apprit la Pāḷi énoncée par le Victorieux ; elle devint fluide sur sa langue et fixée dans son esprit, brillant comme la fortune résidant dans le mérite.

12.

12.

Evaṃ tamuggaṇha’mabodhi sammā,‘‘Ekāyanoyaṃ suvisuddhiyāti;

Maggo vivaṭṭādhigamāya’’ tattho-Yyogaṃ samāpajji paraṃ parattī.

Ayant ainsi appris, il comprit parfaitement : « Ceci est la voie unique vers la purification ; le chemin pour réaliser la libération » ; il s'y consacra avec un dévouement suprême pour le bien d'autrui.

13.

13.

Sabhāvapaññā mahatī ca sattha-Ntaropaladdhā vipulāva vijjā;

Tenassa buddhottisamuddatiṇṇe,Akicchasādhittapabhāva’maññā.

Sa sagesse naturelle était immense, et sa connaissance acquise des autres traités était vaste ; par cela, il fut reconnu capable d'accomplir sans difficulté la traversée de l'océan de l'enseignement du Bouddha.

14.

14.

Buddhassa kittīva sukittighoso,Vattissate’ccassa garū viyattā;

Atthānvitaṃ nāmamakaṃsu buddha-Ghosoti sambuddhamataṅgatassa.

« Sa renommée sera comme celle du Bouddha » ; ses maîtres, qui étaient des experts, lui donnèrent le nom de Buddhaghosa, car il avait pénétré la pensée du Parfaitement Éveillé.

15.

15.

Mayūradūtavhayapaṭṭanasmiṃ,Nivassa [Pg.65] kañjīvhapurādike ca;

Sa andhakākhyātasadesiyaṭṭha-Kathaṃ samuggaṇhi samāhitatto.

Résidant dans la ville nommée Mayūradūta, à Kañjīpura et ailleurs, il apprit, l'esprit concentré, les commentaires connus sous le nom d'Andhaka.

16.

16.

Tāvattakenassa sumedhasassā-Santuṭṭhacittassa tatuttarimpi;

Sambuddhavāṇīsu samattamatthaṃ,Aññātumicchā mahatī ajāyi.

Cela ne suffisant pas à son esprit sage, un désir encore plus grand naquit en lui de connaître le sens complet des paroles du Bouddha.

17.

17.

Mahāmahindādivasīvarebhi,Samābhatā yāṭṭhakathā sasārā;

Satheravādā suvinicchayā ca,Tadā vibhātā vata laṅkayā’suṃ.

Les commentaires essentiels, apportés par le grand Mahinda et d'autres excellents maîtres, contenant la doctrine des theras et des conclusions claires, brillaient alors sur l'île de Laṅkā.

18.

18.

Pavattimetaṃ vidiya’ssa meta-Dahosi ‘‘yaṃ nūna’bhirāmalaṅkaṃ;

Alaṅkarontiṃ ratanākaraṃva,Upecca sikkhe’ṭṭhakathā mahantī.

Ayant appris cela, il se dit : « J'irai vers la charmante Laṅkā, qui est comme une mine de joyaux, pour y étudier les grands commentaires. »

19.

19.

Tā bhāsayā sīhaḷikāya raccā,Tantiṃ samāropya navaṃ kareyyaṃ;

Evañhi desantariyāna buddha-Mānīnamatthaṃ khalu sādhaye’’ti.

« Je les traduirai de la langue cingalaise, je les élèverai au rang de textes canoniques en créant une œuvre nouvelle ; ainsi, j'accomplirai véritablement le bien de ceux qui, dans d'autres pays, honorent le Bouddha. »

20.

20.

Pure ca laṅkāgatasāsanaṃ yaṃ,Sunimmalindūva himādimutto;

Pabhāsi, kismiñci tadāññavāda-Manākulaṃ tā’kulataṃ jagāma.

Jadis, l'enseignement arrivé à Laṅkā brillait comme une lune très pure exempte de brume ; mais à cette époque, il était devenu trouble, perturbé par d'autres doctrines.

21.

21.

Jinamhi nibbānagate hi vassa-Satantare sāsanikā samaggā;

Samānavādā jinasāsanamhi,Na koci bhedopi tadā ahosi.

Un siècle après que le Victorieux fut entré au Nibbāna, les membres de la communauté étaient unis, ayant des vues identiques dans l'enseignement du Victorieux ; il n'y avait alors aucune division.

22.

22.

Pacchā [Pg.66] ca saddhammadumāhatebhya-Dhammehi vātehi paṭicca pāpe;

Jātehi saṃviggamanā samāya,There’sa’muyyogamakaṃsu daḷhaṃ.

Plus tard, sous l'influence des vents de doctrines contraires à l'arbre du vrai Dhamma, des pécheurs apparurent ; les theras, l'esprit agité, firent alors de fermes efforts pour le calme.

23.

23.

Saṅgītiyo kacca supesalehi,Niggayhamānāpi thirehi daḷhaṃ;

Chinnāpi rukkhā’ssu punoruhāvā-Kāsuṃva dhammaṃ vinayā’ññathā te.

Bien que réprimés fermement par les theras vertueux lors des conciles, comme des arbres coupés qui repoussent, ils altérèrent le Dhamma et le Vinaya.

24.

24.

Nānāgaṇā te ca anekavādā,Saṃsaggakārā jinasāsane’suṃ;

Vādebhi aññehi jineritebhya-Suddhāyamānā vinayañca dhammaṃ.

Ces divers groupes aux doctrines multiples se mêlèrent à l'enseignement du Victorieux, présentant comme le Dhamma et le Vinaya des doctrines autres que celles énoncées par le Victorieux.

25.

25.

Vādā ca vādī piṭakāni tesaṃ,Laṅkaṃ malaṅkaṃva karaṃ’payātā;

Paṭiggahesuṃ pyabhayādivāsī,Nāññe mahākhyātavihāravāsī.

Leurs doctrines, leurs docteurs et leurs Piṭakas arrivèrent à Laṅkā, la souillant comme une tache ; les résidents d'Abhayagiri et d'autres les acceptèrent, mais pas ceux du célèbre Mahāvihāra.

26.

26.

Yathā ca buddhābhihitāva pāḷi,Tadatthasārā ca vasībhi ñātā;

Na ‘‘tedha vokkamma visuddhathera-Vādī vivādī’’ti pavatti kāci.

Comme la Pāḷi énoncée par le Bouddha et l'essence de son sens étaient connues des maîtres, il n'y avait aucune mention de divergence : « Ici, point de dispute chez les purs Theravādin ».

27.

27.

Jīvaṃva rakkhiṃsu satheravādaṃ,Tantiṃ tadatthañca saniṇṇayaṃ te;

Tasmā na sakkāva tadaññavādi-Vādebhi hantuṃ cu’pagantumaddhā.

Ils protégèrent la doctrine des theras, les textes originaux, leur sens et leurs conclusions comme leur propre vie ; ainsi, il était impossible de les détruire ou de les égaler par les doctrines d'autres écoles.

28.

28.

Taṃvādasaṃbhedabhayañca maññayā,‘‘Duddhāravelāpi bhayehi tantinaṃ;

Sammohatādīhi bhave’’ti potthakaṃ,Āropya sammā paripālayiṃsu te.

Craignant la confusion de ces doctrines et pensant : « Même la pureté des textes pourrait être troublée par l'égarement et d'autres maux », ils consignèrent les textes par écrit et les protégèrent correctement.

29.

29.

Tadā [Pg.67] hi tesaṃ paṭibāhane raṇa-Vidaṃva sikkhaṃ jinasāsanaddharo;

Sa buddhaghoso muni buddhipāṭavo,Gato’si dīpaṃ varatambapaṇṇikaṃ.

À cette époque, pour les réfuter, tel un expert en combat portant l'enseignement du Victorieux, Buddhaghosa, le sage à l'intelligence habile, se rendit sur l'excellente île de Tambapaṇṇi.

30.

30.

Laṅkaṃ upecca sa mahāṭṭhakathāṇṇavassa,Pāraṃ paraṃ vitaraṇe thiraniṇṇayova;

Saṃsuddhavaṃsajanivāsamahāvihāra-Māgā’mbaraṃva udayindu’pasobhayanto.

Arrivant à Laṅkā, avec la ferme résolution de traverser l'océan des grands commentaires, il se rendit au Mahāvihāra, demeure d'une lignée très pure, l'embellissant comme la lune montante embellit le ciel.

31.

31.

Tasmiñca dakkhiṇadisāya vasī sa tattha,Sobhaṃ padhānagharasaññitapāriveṇaṃ;

Pāsāda’muttama’makā sujanebhi sebyaṃ,Santo mahānigamasāmi suciṇṇadhammo.

Dans cette direction sud, il résidait là, dans le pavillon connu sous le nom de Sobha Padhānaghara ; ce saint homme, maître d'un grand bourg et ayant bien pratiqué le Dharma, fit construire un palais excellent, digne d'être fréquenté par les gens de bien.

32.

32.

Sammā ca yogamakarī budhabuddhamitta-Therādi’manta’mupayāta’manūnatante;

Saṃsevito vividhañāyapabuddhiyā so,Suttābhidhammavinayaṭṭhakathāsva’nūnaṃ.

S'appliquant correctement à la pratique, ayant approché l'aîné Buddhamitta, un sage aux connaissances illimitées, il fut servi par une compréhension de diverses méthodes et devint accompli dans les commentaires du Sutta, de l'Abhidhamma et du Vinaya.

33.

33.

Veyyattiyaṃ’sa samaye samayantare ca,Paññāya disva vivaṭaṃva nihītamatthaṃ;

Therā samaggajinamaggamatā’matāsī,Maññiṃsu naggharatanaṃva sudullabhanti.

Ayant perçu par sa sagesse le sens caché, comme s'il était ouvert, tant dans sa propre doctrine que dans les autres, les aînés considérèrent sa connaissance de la voie du Victorieux comme un joyau inestimable et très rare.

34.

34.

Viññāya dhammavinayatthayathicchadāne,Cintāmaṇīti sunirūpitabuddhirūpaṃ;

Yasse’ttha nicchitamano kavisaṅghapāla-Ttheruttamo janahitāya niyojayī taṃ.

Reconnaissant en lui un joyau exauçant les souhaits (Cintāmaṇi) pour l'explication du sens du Dhamma et du Vinaya, l'éminent Thera Saṅghapāla, dont l'esprit était résolu en cela, l'encouragea à entreprendre cet ouvrage pour le bien des gens.

35.

35.

‘‘Kiñcāpi santi vividhā paṭipattiganthā,Kesañci kiñci tu na buddhamatānusāraṃ;

Saṃsuddhatherasamayehi ca te viruddhā,Tasmā karotu vimalaṃ paṭipattiganthaṃ’’.

« Bien qu'il existe divers traités sur la pratique, certains ne sont pas conformes à la pensée du Bouddha et s'opposent aux traditions des aînés purs. C'est pourquoi, compose un traité pur sur la pratique. »

36.

36.

Mettādayambudavanaṃ [Pg.68] janabhūmiyaṃ’sa,Saṃvassate ca’riyamaggagamagga’maggaṃ;

Saṃsodhanattha’miti ‘‘patthitatheraāsaṃ,Pūressa’meta’’miti kāsi visuddhimaggaṃ.

Tel un nuage de compassion se déversant sur la terre des hommes, il composa le Visuddhimagga afin de purifier le chemin excellent menant au sentier des Nobles, accomplissant ainsi le souhait de l'aîné qui l'en avait prié.

37.

37.

Vīrānukampasatiyojitabuddhimā saṃ,Oggayha, gayha ca’ khilaṭṭhakathā satantī;

Sāraṃ sakheda’manapekkhiya sādhukaṃ sa,Yaṃ’kāsi, kaṃ nu’dha na rocayate budhaṃ so.

Doué de sagesse, d'énergie, de compassion et de vigilance, s'immergeant dans l'ensemble des commentaires et des textes originaux, il en tira l'essence sans ménager sa peine. Quel sage en ce monde n'apprécierait pas ce qu'il a accompli ?

38.

38.

Vutte’ttha bhāvaparamāva sabhāvadhammā,Vatthū ca pītisukhavedaniyā’nitāva;

Puṇṇova sabbapaṭipattinayehi ceso,Pupphābhiphullapavanaṃva virājate’yaṃ.

Les phénomènes naturels y sont décrits selon leur réalité ultime ; les objets de connaissance y sont présentés de manière à susciter la joie et le bonheur. Cet ouvrage, complet dans toutes les méthodes de pratique, resplendit comme une forêt en pleine floraison.

39.

39.

Yaṃ passiyāna parikappiya ratnasāra-Gabbhaṃ visuddhi’mabhiyātu’mapekkhamānā;

Taṃ sāra’mādiyitu’māsu payuttayuttā,Disvā hi naggharatanaṃ nanu vajjaye na.

En le voyant, ceux qui aspirent à la pureté et cherchent à atteindre l'essence des joyaux s'appliquent promptement à en saisir la substance. Car, ayant vu un joyau inestimable, qui ne s'en saisirait pas ?

40.

40.

Kantā padāvali’ha tantinayānusārā,Sārātisāranayapanti pasiddhasiddhā;

Atthā ca santinugamāya tulāyamāno-Yyogena mettha hi vinā paṭipatti kā’ññā.

La suite des mots est ici charmante, suivant la méthode des textes originaux ; la série des méthodes essentielles est parfaitement établie. Pour suivre le chemin de la paix, quelle autre pratique existerait-il en dehors de l'application de ces enseignements ?

41.

41.

Ābhāti satthu caturāgamamajjhago’yaṃ-Atthe pakāsayiha bhāṇuva nekadabbe;

Medhāvipītijananaṃ’sa vidhāna’metaṃ-Tītañhi yāva kavigocara’massa ñāṇaṃ.

Brillant au milieu des quatre Agamas du Maître, cet ouvrage en expose le sens tel un soleil éclairant de nombreux objets. Cet agencement engendre la joie chez les sages, tant que sa connaissance reste à la portée des poètes.

42.

42.

Diṭṭhāva tikkhamati’massa visuddhimagga-Sampādanena samupāttasudhīpadebhi;

Tenassa buddhavacanatthavibhāvanāya,Pabyattasatti viditā viditāgamehi.

Sa vive intelligence fut clairement perçue à travers la composition du Visuddhimagga par les sages ; par son explication du sens de la parole du Bouddha, sa capacité érudite fut reconnue par ceux qui connaissent les écritures.

43.

43.

Khyātaṃ [Pg.69] kavībhi’dhigataṃ yasa’māvahena,Therassa suddhamatibuddhasirīvhayassa;

Lokattha’māvikatapatthana’mādiyāna,Sāmañca ninnahadayena janāna’matthe.

Célèbre parmi les poètes et apportant la renommée, il accepta la requête de l'aîné nommé Buddhasiri à l'esprit pur, pour le bien du monde et avec un cœur incliné vers le bien des gens.

44.

44.

Sambuddhabhāvaviditeni’minā samanta-Pāsādikāvhavinayaṭṭhakathā paṇītā;

Sūro’dite viya tayā vinayatthamūḷhā-Mūḷhī bhavanti jinanītipathā’dhigantvā.

Par lui, reconnu pour ses qualités d'éveil, fut composé le commentaire du Vinaya nommé Samantapāsādikā. Comme par le lever du soleil, ceux qui erraient dans le sens du Vinaya cessent d'être égarés en accédant au chemin des règles du Victorieux.

45.

45.

Laṅkā alaṅkatikatāva mahāmahinda-Ttherena yā ca vinayaṭṭhakathā’bhatā, taṃ;

Kantāya sīhaḷagirāya girāyamānā,Accantakantabahulā munayo purā’suṃ.

Le commentaire du Vinaya qui fut apporté dans l'île de Lanka, embellie par le Thera Mahinda, existait autrefois dans la charmante langue de l'île de Sihala, très agréable aux sages d'autrefois.

46.

46.

Aññā ca paccari-kurundisamaññitādī,Dīpaṃ padīpakaraṇī vinayamhi yā’suṃ;

Saṅgayha tāsa’makhilatthanaye ca thera-Vāde ca muttaratanāniva mekasutte.

D'autres commentaires comme le Paccari et le Kurundī servaient de lampes pour le Vinaya dans l'île ; rassemblant toute leur substance et les avis des aînés, comme des perles précieuses sur un seul fil.

47.

47.

Tāheva sīhaḷaniruttiyutañca tantiṃ,Āropiyāna ruciraṃ atha vitthatañca;

Maggaṃ samāsanavasena yathā samatta-Lokena yā garukatā katamānanā’kā.

Transposant ces textes de la langue singhalaise dans une langue magnifique et détaillée, il créa une œuvre qui fut honorée et respectée par le monde entier pour sa clarté.

48.

48.

Suddhanvayāgathavirā ca visuddhathera-Vādī visuddhavinayāgamapujjadhammā;

Suddhaṃ kariṃsu na yathe’nti tadaññavādā,Iccādi’māvikariyā’si nidānamettha.

Les aînés de lignée pure, partisans de la parole des anciens, honorant la tradition pure du Vinaya, s'assurèrent que les doctrines étrangères ne s'y infiltraient pas ; telle fut l'origine de cette clarification.

49.

49.

Yasmiṃ manuññapadapanti subhā subodhā,Atthā ca pītisama’vimhayatādibhāvī;

Citrā vicitramatijā kavicittahaṃsā,Tasmā rasāyati tadatthanusārinaṃ yaṃ.

Là où la suite des mots est agréable, belle et facile à comprendre, et où le sens procure joie et émerveillement, les cygnes de l'esprit des poètes, nés d'une intelligence variée, savourent le goût de ce qui suit ce sens.

50.

50.

Accantasāgaranibhā [Pg.70] vividhā nayatthā,Sante’ttha yā’su vinayaṭṭhakathā purāṇā;

Tāsaṃ yathābhimatapanti sutantikattaṃ,Kiñhi’ssa kiñci balavīra’paṭicca kātuṃ.

Semblables à un océan sans fin sont les diverses méthodes et significations des anciens commentaires du Vinaya. Grâce à sa force et à son héroïsme, il fut capable d'en organiser la structure selon les besoins du Suttanta.

51.

51.

Uyyoga’massa karuṇāpahitaṃ paṭicca,Paññāsahāyasahitaṃ balavañca daḷhaṃ;

Laddhāva yā nikhilalokamanuññabhūtā,Medhāvinaṃ’nusabhagāva virājate sā.

Grâce à son effort motivé par la compassion, allié à une sagesse puissante et ferme, cette œuvre est devenue agréable à tout le monde et resplendit parmi les sages comme un chef-d'œuvre.

52.

52.

Viññūbhi yā ‘‘vinayasāgarapāratiṇṇe’’,Sambhāvitā ‘‘sutaraṇāyati sīghavāhā’’;

Iccābhimānitaguṇā’jja rarāja yāva,Kiṃ yaṃ thiraṃ lahu vinassati duppasayhaṃ.

Considérée par les sages comme ayant traversé l'océan du Vinaya, et célébrée pour ses qualités de « guide rapide et sûr », elle brille encore aujourd'hui. Ce qui est solide ne périt pas facilement sous l'oppression.

53.

53.

‘‘Yā byāpinī’khilanayassa subodhinī ca,Sotūbhi sevitasadātanadhammaraṅgaṃ;

Katvāna lokapahite saguṇe dadhantī,Ṭhātū’’ti naṭṭha’mupagā’ṭṭhakathā purāṇā.

« Puisse cette œuvre qui embrasse toutes les méthodes et qui est facile à comprendre, servir de scène éternelle au Dharma pour les auditeurs, et subsister en portant ses propres vertus pour le bien du monde », alors que les anciens commentaires ont disparu.

54.

54.

Janābhisattāya dayāya codito,Vichejja khedaṃ vinayamhi sādhunaṃ;

Athāgamāna’ṭṭhakathāvidhānane,Dhuraṃ dadhātuṃ’bhimukhā’si so sudhī.

Poussé par la compassion pour les êtres et afin de dissiper la fatigue des gens de bien dans l'étude du Vinaya, ce sage s'apprêta à assumer la tâche d'organiser les commentaires des Écritures.

55.

55.

Padmaṃva phullābhinataṃ subhāṇubhaṃ,Laddhāna phullaṃ’tisayā’si cetanā;

Dāṭhādināgena thiraggadhīmatā,Yā patthitā’rabbha tadatthasijjhane.

Comme un lotus s'épanouissant sous l'éclat du soleil, son intention devint extrêmement joyeuse lorsqu'elle fut sollicitée par le sage Dāṭhānāga pour l'accomplissement de ce but.

56.

56.

Dīghāgamatthesu sabuddhivikkama-Māgamma sārādhigamā sumaṅgala-Nāmānugantāva vilāsinīti yā,Saṃvaṇṇanā lokahitāya sambhavī.

Grâce à la force de son intelligence appliquée au sens de l'Agama Dīgha, ce commentaire nommé Sumaṅgalavilāsinī, qui permet d'atteindre l'essence, fut produit pour le bien du monde.

57.

57.

Gambhīramedhāvisayāgamamhipi,[Pg.71] Ārabbha buddhiṃ’sa sunimmalīkatā;

Viññātabuddhābhimatā bahū janā,Aññatthasādhā mahatañhi buddhiyo.

Même dans l'Agama qui est le domaine d'une profonde sagesse, son intelligence fut purifiée ; de nombreuses personnes comprirent l'intention du Bouddha, car les intelligences des grands hommes profitent aux autres.

58.

58.

Sā’nītavidvākkhimanā manāyitā,Kantāgame dhammasabhāyate sadā;

Teneva maññe’ha tirokatā tayā,Kiṃ sīghaga’ññatra pathaññagāmikā.

Elle, guidant l'esprit des savants et étant appréciée, sert toujours d'assemblée du Dharma pour les écritures charmantes. C'est pourquoi je pense qu'elle a éclipsé les autres, car ce qui va vite prend d'autres chemins.

59.

59.

Patvā mahantā’mbara’mambudo yathā,Lokatthasādhīpi mahāsayaṃ mati;

Tasmā’ssa siddhā’ṭṭhakathāparamparā,Buddhippadānāya’ huvuṃ navā navā.

Comme un nuage atteignant le vaste ciel, son esprit, visant le bien du monde, était d'une grande portée ; ainsi, les successions de commentaires furent réalisées pour offrir la sagesse du Bouddha de manière toujours renouvelée.

60.

60.

Buddhādimittaṃ thiraseṭṭha’muddisaṃ,Saṃvaṇṇanā cāsi papañcasūdanī;

‘‘Sabbatthasāre jinamajjhimāgame,Laddhāna pītiṃ sujanā samentu’’ti.

Dédié à l'éminent Thera Buddhamitta, le commentaire nommé Papañcasūdanī fut composé. Puisse-t-il dire : « Que les gens de bien, ayant trouvé la joie dans le Majjhima Agama du Victorieux, qui contient l'essence de toute chose, atteignent la paix. »

61.

61.

Uppajji ‘‘sāratthapakāsinī’’ti yā,Sā jotipālassa yathābhilāsitaṃ;

Lokaṃ yathānāmikasāradīpanā,Bhātā’si sammāpaṭipannapanthadā.

Ce qui est apparu comme la « Sāratthapakāsinī », selon le désir de Jotipāla ; comme son nom l'indique, elle illumine l'essence pour le monde, brillant en offrant le chemin de ceux qui pratiquent correctement.

62.

62.

Sampūri kātuṃ’sa manoratho yayā,Aṅguttarantāgamamatthavaṇṇanā;

Tannāmadheyyaṃ sujanañca jīvakaṃ,So jotipālañca pasatthadhītimaṃ.

Par laquelle fut accompli le souhait du vénérable Jīvaka, homme de bien, et de Jotipāla à l’intelligence louable, concernant le commentaire du sens de l’Aṅguttara Nikāya.

63.

63.

Uddissa yaṃ’kāsi pavīṇataṃ karaṃ,Buddhādisaṃsebyasumaggadassane;

Saddhammapupphāna’ vanāyitā’si sā,Vidvālisaṅghassa sadāvagāhaṇā.

En vue de laquelle il fit preuve d'habileté pour montrer le noble chemin de dévotion envers le Bouddha et les autres ; elle fut comme une forêt de fleurs du Vrai Dhamma, une immersion constante pour l’assemblée des sages.

64.

64.

Yena’ttaladdhiṃ [Pg.72] pajahantu sādhavo,Dubbodhadhamme ca sabhāvadīpane;

Bujjhantu, iccāsi’bhidhammasāgaro,Tatthā’vatāraṃ sukarena sādhinī.

Afin que les gens de bien abandonnent leurs propres opinions et qu'ils comprennent les enseignements difficiles à saisir éclairant la nature propre des choses ; c'est ainsi que l’océan de l’Abhidhamma permet d’y pénétrer avec facilité.

65.

65.

Medhāvilāsā’ssa’huvu’ṭṭhasālinī,Kantā ca sammohavinodanīti yā;

buddhaghosoti satulyanāmika-Māgamma jātā sujanatthasādhinī.

L’Atthasālinī, joyau de sagesse, et la charmante Sammohavinodanī ; celles-ci, provenant de celui qui porte le nom sans égal de Buddhaghosa, sont nées pour accomplir le bien des gens de bien.

66.

66.

Aññā ca pañcaṭṭhakathā’bhidhammaje,Bhāve nidhāye’ttha yathā’ssu suttarā;

Gambhīramatthesu paviddhabuddhitaṃ,Sampādanī satthu’tulattadīpanī.

Et les cinq autres commentaires traitant de l'Abhidhamma, ayant ici établi les états selon les Discours ; produisant une intelligence pénétrante dans les sens profonds, ils illustrent l’incomparabilité du Maître.

67.

67.

Soṇāvhatherassa paṭicca yācanaṃ,Tā yāya kaṅkhā vitaranti bhikkhavo;

Yā pātimokkhamhi, tadanvayāvhayaṃ,Saṃvaṇṇanaṃ’kāsi sa dhīmataṃ varo.

À la demande du Thera nommé Soṇa, lui, le plus éminent des sages, composa le commentaire nommé en conséquence sur le Pātimokkha, par lequel les moines traversent leurs doutes.

68.

68.

Samattalokaṭṭhavibhāvirañjanā,Kate’minā dhammapadassa vaṇṇanā;

Thiraṃ samuddissa kumārakassapaṃ,Sataṃ manaṃ pītipaphullitaṃ yayā.

Le commentaire du Dhammapada fut composé par lui pour éclairer et réjouir le monde entier ; dédié au stable Kumārakassapa, il fait s'épanouir de joie l'esprit des vertueux.

69.

69.

Aññā’ssa yā suttanipāta-khuddaka-Pāṭhatthadātā paramatthajotikā;

Saṃvaṇṇanā jātakatanti maṇḍanā,Tā honti lokassa hitappadīpinī.

Ses autres œuvres, la Paramatthajotikā, qui donne le sens du Suttanipāta et du Khuddakapāṭha, ainsi que le commentaire ornant la lignée des Jātaka, sont des lampes de bienfait pour le monde.

70.

70.

Nissesalokamhi pacāraṇicchā,Laṅkāgatāna’ṭṭhakathāna’maddhā;

Yā theravādīna’mapūri buddha-Ghosaggatherassa pabhāvaladdhā.

Le désir de diffusion dans le monde entier des commentaires venus de Lanka s'est assurément accompli pour les Theravādins grâce à l'éminente puissance du Grand Thera Buddhaghosa.

71.

71.

Bhaddaṃ’sa [Pg.73] nāmañca, guṇā manuññā,Samaggagāmī’nukaronti tesaṃ;

Sasaṅkasūrā hi sadātanā ye,Lokaṃ pamodañca karaṃ caranti.

Son nom est de bon augure et ses vertus sont charmantes ; elles s’accordent harmonieusement entre elles. Car, tels le soleil et la lune éternels, ils cheminent en apportant la joie au monde.

72.

72.

Subuddhaghosassa vibhāvisatti-Pabyatti’mārabbha thirāsabhassa;

Samaggaloko hi sutheravāde,Mānaṃ pavaḍḍhesi anaññajātaṃ.

En raison de la puissance d'élucidation et de la clarté du vénérable et stable Buddhaghosa, le monde entier a accru son estime sans pareille pour la noble tradition Theravāda.

73.

73.

Buddhoti nāmaṃ bhuvanamhi yāva,Subuddhaghosassa siyā na kiñhi;

Laddhā hi sādhūbhi mahopakārā,Mahagghavittāniva taṃsakāsā.

Tant que le nom de « Bouddha » existera dans l'univers, celui de l'excellent Buddhaghosa ne s'effacera point ; car les gens de bien ont obtenu de sa part de grands bienfaits, tels des trésors de grand prix.

74.

74.

Khīyetha vaṇṇo na samuddhaṭopi,Nanva’ssa nekā hi guṇā anantā;

Ko nu’ddhareyyā’ khilasāgarode,Tathāpi maññantu sudhī sadā teti.

Ses éloges ne s'épuiseraient pas même en étant ainsi extraits, car ses nombreuses vertus sont certes infinies. Qui pourrait puiser toute l'eau de l'océan ? Que les sages le considèrent ainsi pour toujours.

Chaṭṭhasaṅgītibhāranitthārakasaṅghasamitiyā pakāsitāyaṃ

Publié par l’assemblée de la Communauté chargée de la Sixième Récitation.

Visuddhimagganidānakathā niṭṭhitā.

Ici se termine le récit de l'introduction du Visuddhimagga.


Deutsch
Pali-KanonKommentareSubkommentareSonstige
1101 Pārājika Pāḷi
1102 Pācittiya Pāḷi
1103 Mahāvagga Pāḷi (Vinaya)
1104 Cūḷavagga Pāḷi
1105 Parivāra Pāḷi
1201 Pārājikakaṇḍa Aṭṭhakathā-1
1202 Pārājikakaṇḍa Aṭṭhakathā-2
1203 Pācittiya Aṭṭhakathā
1204 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Vinaya)
1205 Cūḷavagga Aṭṭhakathā
1206 Parivāra Aṭṭhakathā
1301 Sāratthadīpanī Ṭīkā-1
1302 Sāratthadīpanī Ṭīkā-2
1303 Sāratthadīpanī Ṭīkā-3
1401 Dvemātikāpāḷi
1402 Vinayasaṅgaha Aṭṭhakathā
1403 Vajirabuddhi Ṭīkā
1404 Vimativinodanī Ṭīkā-1
1405 Vimativinodanī Ṭīkā-2
1406 Vinayālaṅkāra Ṭīkā-1
1407 Vinayālaṅkāra Ṭīkā-2
1408 Kaṅkhāvitaraṇīpurāṇa Ṭīkā
1409 Vinayavinicchaya-uttaravinicchaya
1410 Vinayavinicchaya Ṭīkā-1
1411 Vinayavinicchaya Ṭīkā-2
1412 Pācityādiyojanāpāḷi
1413 Khuddasikkhā-mūlasikkhā

8401 Visuddhimagga-1
8402 Visuddhimagga-2
8403 Visuddhimagga-mahāṭīkā-1
8404 Visuddhimagga-mahāṭīkā-2
8405 Visuddhimagga nidānakathā

8406 Dīghanikāya (pu-vi)
8407 Majjhimanikāya (pu-vi)
8408 Saṃyuttanikāya (pu-vi)
8409 Aṅguttaranikāya (pu-vi)
8410 Vinayapiṭaka (pu-vi)
8411 Abhidhammapiṭaka (pu-vi)
8412 Aṭṭhakathā (pu-vi)
8413 Niruttidīpanī
8414 Paramatthadīpanī Saṅgahamahāṭīkāpāṭha
8415 Anudīpanīpāṭha
8416 Paṭṭhānuddesa dīpanīpāṭha
8417 Namakkāraṭīkā
8418 Mahāpaṇāmapāṭha
8419 Lakkhaṇāto buddhathomanāgāthā
8420 Sutavandanā
8421 Kamalāñjali
8422 Jinālaṅkāra
8423 Pajjamadhu
8424 Buddhaguṇagāthāvalī
8425 Cūḷaganthavaṃsa
8427 Sāsanavaṃsa
8426 Mahāvaṃsa
8429 Moggallānabyākaraṇaṃ
8428 Kaccāyanabyākaraṇaṃ
8430 Saddanītippakaraṇaṃ (padamālā)
8431 Saddanītippakaraṇaṃ (dhātumālā)
8432 Padarūpasiddhi
8433 Mogallānapañcikā
8434 Payogasiddhipāṭha
8435 Vuttodayapāṭha
8436 Abhidhānappadīpikāpāṭha
8437 Abhidhānappadīpikāṭīkā
8438 Subodhālaṅkārapāṭha
8439 Subodhālaṅkāraṭīkā
8440 Bālāvatāra gaṇṭhipadatthavinicchayasāra
8446 Kavidappaṇanīti
8447 Nītimañjarī
8445 Dhammanīti
8444 Mahārahanīti
8441 Lokanīti
8442 Suttantanīti
8443 Sūrassatinīti
8450 Cāṇakyanīti
8448 Naradakkhadīpanī
8449 Caturārakkhadīpanī
8451 Rasavāhinī
8452 Sīmavisodhanīpāṭha
8453 Vessantaragīti
8454 Moggallāna vuttivivaraṇapañcikā
8455 Thūpavaṃsa
8456 Dāṭhāvaṃsa
8457 Dhātupāṭhavilāsiniyā
8458 Dhātuvaṃsa
8459 Hatthavanagallavihāravaṃsa
8460 Jinacaritaya
8461 Jinavaṃsadīpaṃ
8462 Telakaṭāhagāthā
8463 Milidaṭīkā
8464 Padamañjarī
8465 Padasādhanaṃ
8466 Saddabindupakaraṇaṃ
8467 Kaccāyanadhātumañjusā
8468 Sāmantakūṭavaṇṇanā
2101 Sīlakkhandhavagga Pāḷi
2102 Mahāvagga Pāḷi (Dīgha)
2103 Pāthikavagga Pāḷi
2201 Sīlakkhandhavagga Aṭṭhakathā
2202 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Dīgha)
2203 Pāthikavagga Aṭṭhakathā
2301 Sīlakkhandhavagga Ṭīkā
2302 Mahāvagga Ṭīkā (Dīgha)
2303 Pāthikavagga Ṭīkā
2304 Sīlakkhandhavagga-abhinavaṭīkā-1
2305 Sīlakkhandhavagga-abhinavaṭīkā-2
3101 Mūlapaṇṇāsa Pāḷi
3102 Majjhimapaṇṇāsa Pāḷi
3103 Uparipaṇṇāsa Pāḷi
3201 Mūlapaṇṇāsa Aṭṭhakathā-1
3202 Mūlapaṇṇāsa Aṭṭhakathā-2
3203 Majjhimapaṇṇāsa Aṭṭhakathā
3204 Uparipaṇṇāsa Aṭṭhakathā
3301 Mūlapaṇṇāsa Ṭīkā
3302 Majjhimapaṇṇāsa Ṭīkā
3303 Uparipaṇṇāsa Ṭīkā
4101 Sagāthāvagga Pāḷi
4102 Nidānavagga Pāḷi
4103 Khandhavagga Pāḷi
4104 Saḷāyatanavagga Pāḷi
4105 Mahāvagga Pāḷi (Saṃyutta)
4201 Sagāthāvagga Aṭṭhakathā
4202 Nidānavagga Aṭṭhakathā
4203 Khandhavagga Aṭṭhakathā
4204 Saḷāyatanavagga Aṭṭhakathā
4205 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Saṃyutta)
4301 Sagāthāvagga Ṭīkā
4302 Nidānavagga Ṭīkā
4303 Khandhavagga Ṭīkā
4304 Saḷāyatanavagga Ṭīkā
4305 Mahāvagga Ṭīkā (Saṃyutta)
5101 Ekakanipāta Pāḷi
5102 Dukanipāta Pāḷi
5103 Tikanipāta Pāḷi
5104 Catukkanipāta Pāḷi
5105 Pañcakanipāta Pāḷi
5106 Chakkanipāta Pāḷi
5107 Sattakanipāta Pāḷi
5108 Aṭṭhakādinipāta Pāḷi
5109 Navakanipāta Pāḷi
5110 Dasakanipāta Pāḷi
5111 Ekādasakanipāta Pāḷi
5201 Ekakanipāta Aṭṭhakathā
5202 Duka-tika-catukkanipāta Aṭṭhakathā
5203 Pañcaka-chakka-sattakanipāta Aṭṭhakathā
5204 Aṭṭhakādinipāta Aṭṭhakathā
5301 Ekakanipāta Ṭīkā
5302 Duka-tika-catukkanipāta Ṭīkā
5303 Pañcaka-chakka-sattakanipāta Ṭīkā
5304 Aṭṭhakādinipāta Ṭīkā
6101 Khuddakapāṭha Pāḷi
6102 Dhammapada Pāḷi
6103 Udāna Pāḷi
6104 Itivuttaka Pāḷi
6105 Suttanipāta Pāḷi
6106 Vimānavatthu Pāḷi
6107 Petavatthu Pāḷi
6108 Theragāthā Pāḷi
6109 Therīgāthā Pāḷi
6110 Apadāna Pāḷi-1
6111 Apadāna Pāḷi-2
6112 Buddhavaṃsa Pāḷi
6113 Cariyāpiṭaka Pāḷi
6114 Jātaka Pāḷi-1
6115 Jātaka Pāḷi-2
6116 Mahāniddesa Pāḷi
6117 Cūḷaniddesa Pāḷi
6118 Paṭisambhidāmagga Pāḷi
6119 Nettippakaraṇa Pāḷi
6120 Milindapañha Pāḷi
6121 Peṭakopadesa Pāḷi
6201 Khuddakapāṭha Aṭṭhakathā
6202 Dhammapada Aṭṭhakathā-1
6203 Dhammapada Aṭṭhakathā-2
6204 Udāna Aṭṭhakathā
6205 Itivuttaka Aṭṭhakathā
6206 Suttanipāta Aṭṭhakathā-1
6207 Suttanipāta Aṭṭhakathā-2
6208 Vimānavatthu Aṭṭhakathā
6209 Petavatthu Aṭṭhakathā
6210 Theragāthā Aṭṭhakathā-1
6211 Theragāthā Aṭṭhakathā-2
6212 Therīgāthā Aṭṭhakathā
6213 Apadāna Aṭṭhakathā-1
6214 Apadāna Aṭṭhakathā-2
6215 Buddhavaṃsa Aṭṭhakathā
6216 Cariyāpiṭaka Aṭṭhakathā
6217 Jātaka Aṭṭhakathā-1
6218 Jātaka Aṭṭhakathā-2
6219 Jātaka Aṭṭhakathā-3
6220 Jātaka Aṭṭhakathā-4
6221 Jātaka Aṭṭhakathā-5
6222 Jātaka Aṭṭhakathā-6
6223 Jātaka Aṭṭhakathā-7
6224 Mahāniddesa Aṭṭhakathā
6225 Cūḷaniddesa Aṭṭhakathā
6226 Paṭisambhidāmagga Aṭṭhakathā-1
6227 Paṭisambhidāmagga Aṭṭhakathā-2
6228 Nettippakaraṇa Aṭṭhakathā
6301 Nettippakaraṇa Ṭīkā
6302 Nettivibhāvinī
7101 Dhammasaṅgaṇī Pāḷi
7102 Vibhaṅga Pāḷi
7103 Dhātukathā Pāḷi
7104 Puggalapaññatti Pāḷi
7105 Kathāvatthu Pāḷi
7106 Yamaka Pāḷi-1
7107 Yamaka Pāḷi-2
7108 Yamaka Pāḷi-3
7109 Paṭṭhāna Pāḷi-1
7110 Paṭṭhāna Pāḷi-2
7111 Paṭṭhāna Pāḷi-3
7112 Paṭṭhāna Pāḷi-4
7113 Paṭṭhāna Pāḷi-5
7201 Dhammasaṅgaṇi Aṭṭhakathā
7202 Sammohavinodanī Aṭṭhakathā
7203 Pañcapakaraṇa Aṭṭhakathā
7301 Dhammasaṅgaṇī-mūlaṭīkā
7302 Vibhaṅga-mūlaṭīkā
7303 Pañcapakaraṇa-mūlaṭīkā
7304 Dhammasaṅgaṇī-anuṭīkā
7305 Pañcapakaraṇa-anuṭīkā
7306 Abhidhammāvatāro-nāmarūpaparicchedo
7307 Abhidhammatthasaṅgaho
7308 Abhidhammāvatāra-purāṇaṭīkā
7309 Abhidhammamātikāpāḷi

हिंदी
पाली कैननकमेंट्रीउप-टिप्पणियाँअन्य
1101 पाराजिक पाळि
1102 पाचित्तिय पाळि
1103 महावग्ग पाळि (विनय)
1104 चूळवग्ग पाळि
1105 परिवार पाळि
1201 पाराजिककण्ड अट्ठकथा-1
1202 पाराजिककण्ड अट्ठकथा-2
1203 पाचित्तिय अट्ठकथा
1204 महावग्ग अट्ठकथा (विनय)
1205 चूळवग्ग अट्ठकथा
1206 परिवार अट्ठकथा
1301 सारत्थदीपनी टीका-1
1302 सारत्थदीपनी टीका-2
1303 सारत्थदीपनी टीका-3
1401 द्वेमातिकापाळि
1402 विनयसंगह अट्ठकथा
1403 वजिरबुद्धि टीका
1404 विमतिविनोदनी टीका-1
1405 विमतिविनोदनी टीका-2
1406 विनयालंकार टीका-1
1407 विनयालंकार टीका-2
1408 कंखावितरणीपुराण टीका
1409 विनयविनिच्छय-उत्तरविनिच्छय
1410 विनयविनिच्छय टीका-1
1411 विनयविनिच्छय टीका-2
1412 पाचित्यादियोजनापाळि
1413 खुद्दसिक्खा-मूलसिक्खा

8401 विसुद्धिमग्ग-1
8402 विसुद्धिमग्ग-2
8403 विसुद्धिमग्ग-महाटीका-1
8404 विसुद्धिमग्ग-महाटीका-2
8405 विसुद्धिमग्ग निदानकथा

8406 दीघनिकाय (पु-वि)
8407 मज्झिमनिकाय (पु-वि)
8408 संयुत्तनिकाय (पु-वि)
8409 अङ्गुत्तरनिकाय (पु-वि)
8410 विनयपिटक (पु-वि)
8411 अभिधम्मपिटक (पु-वि)
8412 अट्ठकथा (पु-वि)
8413 निरुत्तिदीपनी
8414 परमत्थदीपनी सङ्गहमहाटीकापाठ
8415 अनुदीपनीपाठ
8416 पट्ठानुद्देस दीपनीपाठ
8417 नमक्कारटीका
8418 महापणामपाठ
8419 लक्खणातो बुद्धथोमनागाथा
8420 सुतवन्दना
8421 कमलाञ्जलि
8422 जिनालंकार
8423 पज्जमधु
8424 बुद्धगुणगाथावली
8425 चूळगन्थवंस
8427 सासनवंस
8426 महावंस
8429 मोग्गल्लानब्याकरणं
8428 कच्चायनब्याकरणं
8430 सद्दनीतिप्पकरणं (पदमाला)
8431 सद्दनीतिप्पकरणं (धातुमाला)
8432 पदरूपसिद्धि
8433 मोग्गल्लानपञ्चिका
8434 पयोगसिद्धिपाठ
8435 वुत्तोदयपाठ
8436 अभिधानप्पदीपिकापाठ
8437 अभिधानप्पदीपिकाटीका
8438 सुबोधालंकारपाठ
8439 सुबोधालंकारटीका
8440 बालावतार गण्ठिपदत्थविनिच्छयसार
8446 कविदप्पणनीति
8447 नीतिमञ्जरी
8445 धम्मनीति
8444 महारहनीति
8441 लोकनीति
8442 सुत्तन्तनीति
8443 सूरस्सतीनीति
8450 चाणक्यनीति
8448 नरदक्खदीपनी
8449 चतुरारक्खदीपनी
8451 रसवाहिनी
8452 सीमविसोधनीपाठ
8453 वेस्सन्तरगीति
8454 मोग्गल्लान वुत्तिविवरणपञ्चिका
8455 थूपवंस
8456 दाठावंस
8457 धातुपाठविलासिनिया
8458 धातुवंस
8459 हत्थवनगल्लविहारवंस
8460 जिनचरितय
8461 जिनवंसदीपं
8462 तेलकटाहगाथा
8463 मिलिदटीका
8464 पदमञ्जरी
8465 पदसाधनं
8466 सद्दबिन्दुपकरणं
8467 कच्चायनधातुमञ्जुसा
8468 सामन्तकूटवण्णना
2101 सीलक्खन्धवग्ग पाळि
2102 महावग्ग पाळि (दीघ)
2103 पाथिकवग्ग पाळि
2201 सीलक्खन्धवग्ग अट्ठकथा
2202 महावग्ग अट्ठकथा (दीघ)
2203 पाथिकवग्ग अट्ठकथा
2301 सीलक्खन्धवग्ग टीका
2302 महावग्ग टीका (दीघ)
2303 पाथिकवग्ग टीका
2304 सीलक्खन्धवग्ग-अभिनवटीका-1
2305 सीलक्खन्धवग्ग-अभिनवटीका-2
3101 मूलपण्णास पाळि
3102 मज्झिमपण्णास पाळि
3103 उपरिपण्णास पाळि
3201 मूलपण्णास अट्ठकथा-1
3202 मूलपण्णास अट्ठकथा-2
3203 मज्झिमपण्णास अट्ठकथा
3204 उपरिपण्णास अट्ठकथा
3301 मूलपण्णास टीका
3302 मज्झिमपण्णास टीका
3303 उपरिपण्णास टीका
4101 सगाथावग्ग पाळि
4102 निदानवग्ग पाळि
4103 खन्धवग्ग पाळि
4104 सळायतनवग्ग पाळि
4105 महावग्ग पाळि (संयुत्त)
4201 सगाथावग्ग अट्ठकथा
4202 निदानवग्ग अट्ठकथा
4203 खन्धवग्ग अट्ठकथा
4204 सळायतनवग्ग अट्ठकथा
4205 महावग्ग अट्ठकथा (संयुत्त)
4301 सगाथावग्ग टीका
4302 निदानवग्ग टीका
4303 खन्धवग्ग टीका
4304 सळायतनवग्ग टीका
4305 महावग्ग टीका (संयुत्त)
5101 एककनिपात पाळि
5102 दुकनिपात पाळि
5103 तिकनिपात पाळि
5104 चतुक्कनिपात पाळि
5105 पञ्चकनिपात पाळि
5106 छक्कनिपात पाळि
5107 सत्तकनिपात पाळि
5108 अट्ठकादिनिपात पाळि
5109 नवकनिपात पाळि
5110 दसकनिपात पाळि
5111 एकादसकनिपात पाळि
5201 एककनिपात अट्ठकथा
5202 दुक-तिक-चतुक्कनिपात अट्ठकथा
5203 पञ्चक-छक्क-सत्तकनिपात अट्ठकथा
5204 अट्ठकादिनिपात अट्ठकथा
5301 एककनिपात टीका
5302 दुक-तिक-चतुक्कनिपात टीका
5303 पञ्चक-छक्क-सत्तकनिपात टीका
5304 अट्ठकादिनिपात टीका
6101 खुद्दकपाठ पाळि
6102 धम्मपद पाळि
6103 उदान पाळि
6104 इतिवुत्तक पाळि
6105 सुत्तनिपात पाळि
6106 विमानवत्थु पाळि
6107 पेतवत्थु पाळि
6108 थेरगाथा पाळि
6109 थेरीगाथा पाळि
6110 अपदान पाळि-1
6111 अपदान पाळि-2
6112 बुद्धवंस पाळि
6113 चरियापिटक पाळि
6114 जातक पाळि-1
6115 जातक पाळि-2
6116 महानिद्देस पाळि
6117 चूळनिद्देस पाळि
6118 पटिसम्भिदामग्ग पाळि
6119 नेत्तिप्पकरण पाळि
6120 मिलिन्दपञ्ह पाळि
6121 पेटकोपदेस पाळि
6201 खुद्दकपाठ अट्ठकथा
6202 धम्मपद अट्ठकथा-1
6203 धम्मपद अट्ठकथा-2
6204 उदान अट्ठकथा
6205 इतिवुत्तक अट्ठकथा
6206 सुत्तनिपात अट्ठकथा-1
6207 सुत्तनिपात अट्ठकथा-2
6208 विमानवत्थु अट्ठकथा
6209 पेतवत्थु अट्ठकथा
6210 थेरगाथा अट्ठकथा-1
6211 थेरगाथा अट्ठकथा-2
6212 थेरीगाथा अट्ठकथा
6213 अपदान अट्ठकथा-1
6214 अपदान अट्ठकथा-2
6215 बुद्धवंस अट्ठकथा
6216 चरियापिटक अट्ठकथा
6217 जातक अट्ठकथा-1
6218 जातक अट्ठकथा-2
6219 जातक अट्ठकथा-3
6220 जातक अट्ठकथा-4
6221 जातक अट्ठकथा-5
6222 जातक अट्ठकथा-6
6223 जातक अट्ठकथा-7
6224 महानिद्देस अट्ठकथा
6225 चूळनिद्देस अट्ठकथा
6226 पटिसम्भिदामग्ग अट्ठकथा-1
6227 पटिसम्भिदामग्ग अट्ठकथा-2
6228 नेत्तिप्पकरण अट्ठकथा
6301 नेत्तिप्पकरण टीका
6302 नेत्तिविभाविनी
7101 धम्मसङ्गणी पाळि
7102 विभङ्ग पाळि
7103 धातुकथा पाळि
7104 पुग्गलपञ्ञत्ति पाळि
7105 कथावत्थु पाळि
7106 यमक पाळि-1
7107 यमक पाळि-2
7108 यमक पाळि-3
7109 पट्ठान पाळि-1
7110 पट्ठान पाळि-2
7111 पट्ठान पाळि-3
7112 पट्ठान पाळि-4
7113 पट्ठान पाळि-5
7201 धम्मसङ्गणि अट्ठकथा
7202 सम्मोहविनोदनी अट्ठकथा
7203 पञ्चपकरण अट्ठकथा
7301 धम्मसङ्गणी-मूलटीका
7302 विभङ्ग-मूलटीका
7303 पञ्चपकरण-मूलटीका
7304 धम्मसङ्गणी-अनुटीका
7305 पञ्चपकरण-अनुटीका
7306 अभिधम्मावतारो-नामरूपपरिच्छेदो
7307 अभिधम्मत्थसङ्गहो
7308 अभिधम्मावतार-पुराणटीका
7309 अभिधम्ममातिकापाळि

Indonesia
Kanon PaliKomentarSub-komentarLainnya
1101 Pārājika Pāḷi
1102 Pācittiya Pāḷi
1103 Mahāvagga Pāḷi (Vinaya)
1104 Cūḷavagga Pāḷi
1105 Parivāra Pāḷi
1201 Pārājikakaṇḍa Aṭṭhakathā-1
1202 Pārājikakaṇḍa Aṭṭhakathā-2
1203 Pācittiya Aṭṭhakathā
1204 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Vinaya)
1205 Cūḷavagga Aṭṭhakathā
1206 Parivāra Aṭṭhakathā
1301 Sāratthadīpanī Ṭīkā-1
1302 Sāratthadīpanī Ṭīkā-2
1303 Sāratthadīpanī Ṭīkā-3
1401 Dvemātikāpāḷi
1402 Vinayasaṅgaha Aṭṭhakathā
1403 Vajirabuddhi Ṭīkā
1404 Vimativinodanī Ṭīkā-1
1405 Vimativinodanī Ṭīkā-2
1406 Vinayālaṅkāra Ṭīkā-1
1407 Vinayālaṅkāra Ṭīkā-2
1408 Kaṅkhāvitaraṇīpurāṇa Ṭīkā
1409 Vinayavinicchaya-uttaravinicchaya
1410 Vinayavinicchaya Ṭīkā-1
1411 Vinayavinicchaya Ṭīkā-2
1412 Pācityādiyojanāpāḷi
1413 Khuddasikkhā-mūlasikkhā

8401 Visuddhimagga-1
8402 Visuddhimagga-2
8403 Visuddhimagga-mahāṭīkā-1
8404 Visuddhimagga-mahāṭīkā-2
8405 Visuddhimagga nidānakathā

8406 Dīghanikāya (pu-vi)
8407 Majjhimanikāya (pu-vi)
8408 Saṃyuttanikāya (pu-vi)
8409 Aṅguttaranikāya (pu-vi)
8410 Vinayapiṭaka (pu-vi)
8411 Abhidhammapiṭaka (pu-vi)
8412 Aṭṭhakathā (pu-vi)
8413 Niruttidīpanī
8414 Paramatthadīpanī Saṅgahamahāṭīkāpāṭha
8415 Anudīpanīpāṭha
8416 Paṭṭhānuddesa dīpanīpāṭha
8417 Namakkāraṭīkā
8418 Mahāpaṇāmapāṭha
8419 Lakkhaṇāto buddhathomanāgāthā
8420 Sutavandanā
8421 Kamalāñjali
8422 Jinālaṅkāra
8423 Pajjamadhu
8424 Buddhaguṇagāthāvalī
8425 Cūḷaganthavaṃsa
8427 Sāsanavaṃsa
8426 Mahāvaṃsa
8429 Moggallānabyākaraṇaṃ
8428 Kaccāyanabyākaraṇaṃ
8430 Saddanītippakaraṇaṃ (padamālā)
8431 Saddanītippakaraṇaṃ (dhātumālā)
8432 Padarūpasiddhi
8433 Mogallānapañcikā
8434 Payogasiddhipāṭha
8435 Vuttodayapāṭha
8436 Abhidhānappadīpikāpāṭha
8437 Abhidhānappadīpikāṭīkā
8438 Subodhālaṅkārapāṭha
8439 Subodhālaṅkāraṭīkā
8440 Bālāvatāra gaṇṭhipadatthavinicchayasāra
8446 Kavidappaṇanīti
8447 Nītimañjarī
8445 Dhammanīti
8444 Mahārahanīti
8441 Lokanīti
8442 Suttantanīti
8443 Sūrassatinīti
8450 Cāṇakyanīti
8448 Naradakkhadīpanī
8449 Caturārakkhadīpanī
8451 Rasavāhinī
8452 Sīmavisodhanīpāṭha
8453 Vessantaragīti
8454 Moggallāna vuttivivaraṇapañcikā
8455 Thūpavaṃsa
8456 Dāṭhāvaṃsa
8457 Dhātupāṭhavilāsiniyā
8458 Dhātuvaṃsa
8459 Hatthavanagallavihāravaṃsa
8460 Jinacaritaya
8461 Jinavaṃsadīpaṃ
8462 Telakaṭāhagāthā
8463 Milidaṭīkā
8464 Padamañjarī
8465 Padasādhanaṃ
8466 Saddabindupakaraṇaṃ
8467 Kaccāyanadhātumañjusā
8468 Sāmantakūṭavaṇṇanā
2101 Sīlakkhandhavagga Pāḷi
2102 Mahāvagga Pāḷi (Dīgha)
2103 Pāthikavagga Pāḷi
2201 Sīlakkhandhavagga Aṭṭhakathā
2202 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Dīgha)
2203 Pāthikavagga Aṭṭhakathā
2301 Sīlakkhandhavagga Ṭīkā
2302 Mahāvagga Ṭīkā (Dīgha)
2303 Pāthikavagga Ṭīkā
2304 Sīlakkhandhavagga-abhinavaṭīkā-1
2305 Sīlakkhandhavagga-abhinavaṭīkā-2
3101 Mūlapaṇṇāsa Pāḷi
3102 Majjhimapaṇṇāsa Pāḷi
3103 Uparipaṇṇāsa Pāḷi
3201 Mūlapaṇṇāsa Aṭṭhakathā-1
3202 Mūlapaṇṇāsa Aṭṭhakathā-2
3203 Majjhimapaṇṇāsa Aṭṭhakathā
3204 Uparipaṇṇāsa Aṭṭhakathā
3301 Mūlapaṇṇāsa Ṭīkā
3302 Majjhimapaṇṇāsa Ṭīkā
3303 Uparipaṇṇāsa Ṭīkā
4101 Sagāthāvagga Pāḷi
4102 Nidānavagga Pāḷi
4103 Khandhavagga Pāḷi
4104 Saḷāyatanavagga Pāḷi
4105 Mahāvagga Pāḷi (Saṃyutta)
4201 Sagāthāvagga Aṭṭhakathā
4202 Nidānavagga Aṭṭhakathā
4203 Khandhavagga Aṭṭhakathā
4204 Saḷāyatanavagga Aṭṭhakathā
4205 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Saṃyutta)
4301 Sagāthāvagga Ṭīkā
4302 Nidānavagga Ṭīkā
4303 Khandhavagga Ṭīkā
4304 Saḷāyatanavagga Ṭīkā
4305 Mahāvagga Ṭīkā (Saṃyutta)
5101 Ekakanipāta Pāḷi
5102 Dukanipāta Pāḷi
5103 Tikanipāta Pāḷi
5104 Catukkanipāta Pāḷi
5105 Pañcakanipāta Pāḷi
5106 Chakkanipāta Pāḷi
5107 Sattakanipāta Pāḷi
5108 Aṭṭhakādinipāta Pāḷi
5109 Navakanipāta Pāḷi
5110 Dasakanipāta Pāḷi
5111 Ekādasakanipāta Pāḷi
5201 Ekakanipāta Aṭṭhakathā
5202 Duka-tika-catukkanipāta Aṭṭhakathā
5203 Pañcaka-chakka-sattakanipāta Aṭṭhakathā
5204 Aṭṭhakādinipāta Aṭṭhakathā
5301 Ekakanipāta Ṭīkā
5302 Duka-tika-catukkanipāta Ṭīkā
5303 Pañcaka-chakka-sattakanipāta Ṭīkā
5304 Aṭṭhakādinipāta Ṭīkā
6101 Khuddakapāṭha Pāḷi
6102 Dhammapada Pāḷi
6103 Udāna Pāḷi
6104 Itivuttaka Pāḷi
6105 Suttanipāta Pāḷi
6106 Vimānavatthu Pāḷi
6107 Petavatthu Pāḷi
6108 Theragāthā Pāḷi
6109 Therīgāthā Pāḷi
6110 Apadāna Pāḷi-1
6111 Apadāna Pāḷi-2
6112 Buddhavaṃsa Pāḷi
6113 Cariyāpiṭaka Pāḷi
6114 Jātaka Pāḷi-1
6115 Jātaka Pāḷi-2
6116 Mahāniddesa Pāḷi
6117 Cūḷaniddesa Pāḷi
6118 Paṭisambhidāmagga Pāḷi
6119 Nettippakaraṇa Pāḷi
6120 Milindapañha Pāḷi
6121 Peṭakopadesa Pāḷi
6201 Khuddakapāṭha Aṭṭhakathā
6202 Dhammapada Aṭṭhakathā-1
6203 Dhammapada Aṭṭhakathā-2
6204 Udāna Aṭṭhakathā
6205 Itivuttaka Aṭṭhakathā
6206 Suttanipāta Aṭṭhakathā-1
6207 Suttanipāta Aṭṭhakathā-2
6208 Vimānavatthu Aṭṭhakathā
6209 Petavatthu Aṭṭhakathā
6210 Theragāthā Aṭṭhakathā-1
6211 Theragāthā Aṭṭhakathā-2
6212 Therīgāthā Aṭṭhakathā
6213 Apadāna Aṭṭhakathā-1
6214 Apadāna Aṭṭhakathā-2
6215 Buddhavaṃsa Aṭṭhakathā
6216 Cariyāpiṭaka Aṭṭhakathā
6217 Jātaka Aṭṭhakathā-1
6218 Jātaka Aṭṭhakathā-2
6219 Jātaka Aṭṭhakathā-3
6220 Jātaka Aṭṭhakathā-4
6221 Jātaka Aṭṭhakathā-5
6222 Jātaka Aṭṭhakathā-6
6223 Jātaka Aṭṭhakathā-7
6224 Mahāniddesa Aṭṭhakathā
6225 Cūḷaniddesa Aṭṭhakathā
6226 Paṭisambhidāmagga Aṭṭhakathā-1
6227 Paṭisambhidāmagga Aṭṭhakathā-2
6228 Nettippakaraṇa Aṭṭhakathā
6301 Nettippakaraṇa Ṭīkā
6302 Nettivibhāvinī
7101 Dhammasaṅgaṇī Pāḷi
7102 Vibhaṅga Pāḷi
7103 Dhātukathā Pāḷi
7104 Puggalapaññatti Pāḷi
7105 Kathāvatthu Pāḷi
7106 Yamaka Pāḷi-1
7107 Yamaka Pāḷi-2
7108 Yamaka Pāḷi-3
7109 Paṭṭhāna Pāḷi-1
7110 Paṭṭhāna Pāḷi-2
7111 Paṭṭhāna Pāḷi-3
7112 Paṭṭhāna Pāḷi-4
7113 Paṭṭhāna Pāḷi-5
7201 Dhammasaṅgaṇi Aṭṭhakathā
7202 Sammohavinodanī Aṭṭhakathā
7203 Pañcapakaraṇa Aṭṭhakathā
7301 Dhammasaṅgaṇī-mūlaṭīkā
7302 Vibhaṅga-mūlaṭīkā
7303 Pañcapakaraṇa-mūlaṭīkā
7304 Dhammasaṅgaṇī-anuṭīkā
7305 Pañcapakaraṇa-anuṭīkā
7306 Abhidhammāvatāro-nāmarūpaparicchedo
7307 Abhidhammatthasaṅgaho
7308 Abhidhammāvatāra-purāṇaṭīkā
7309 Abhidhammamātikāpāḷi

日文
パーリ仏典註釈書副註釈書その他
1101 パーラージカ・パーリ
1102 パーチッティヤ・パーリ
1103 マハーヴァッガ・パーリ(ヴィナヤ)
1104 チューラヴァッガ・パーリ
1105 パリヴァーラ・パーリ
1201 パーラージカカンダ・アッタカター-1
1202 パーラージカカンダ・アッタカター-2
1203 パーチッティヤ・アッタカター
1204 マハーヴァッガ・アッタカター(ヴィナヤ)
1205 チューラヴァッガ・アッタカター
1206 パリヴァーラ・アッタカター
1301 サーラッタディーパニー・ティーカー-1
1302 サーラッタディーパニー・ティーカー-2
1303 サーラッタディーパニー・ティーカー-3
1401 ドヴェマーティカー・パーリ
1402 ヴィナヤサンガハ・アッタカター
1403 ヴァジラブッディ・ティーカー
1404 ヴィマティヴィノーダニー・ティーカー-1
1405 ヴィマティヴィノーダニー・ティーカー-2
1406 ヴィナヤーランカーラ・ティーカー-1
1407 ヴィナヤーランカーラ・ティーカー-2
1408 カンカーウィタラニープラーナ・ティーカー
1409 ヴィナヤヴィニッチャヤ-ウッタラヴィニッチャヤ
1410 ヴィナヤヴィニッチャヤ・ティーカー-1
1411 ヴィナヤヴィニッチャヤ・ティーカー-2
1412 パーチッティヤーディヨージャナー・パーリ
1413 クッダシッカー-ムーラシッカー

8401 ヴィスッディマッガ-1
8402 ヴィスッディマッガ-2
8403 ヴィスッディマッガ・マハーティーカー-1
8404 ヴィスッディマッガ・マハーティーカー-2
8405 ヴィスッディマッガ・ニダーナカター

8406 ディーガニカーヤ(プ・ヴィ)
8407 マッジマニカーヤ(プ・ヴィ)
8408 サンユッタニカーヤ(プ・ヴィ)
8409 アングッタラニカーヤ(プ・ヴィ)
8410 ヴィナヤピタカ(プ・ヴィ)
8411 アビダンマピタカ(プ・ヴィ)
8412 アッタカター(プ・ヴィ)
8413 ニルッティディーパニー
8414 パラマッタディーパニー・サンガハマハーティカーパータ
8415 アヌディーパニーパータ
8416 パッターヌッデーサ・ディーパニーパータ
8417 ナマッカラ・ティーカー
8418 マハーパナーマ・パータ
8419 ラッカナート・ブッダトーマナーガーター
8420 スタヴァンダナー
8421 カマラーニャジャリ
8422 ジナランカーラ
8423 パッジャマドゥ
8424 ブッダグナガーター・ヴァリー
8425 チューラガンタヴァンサ
8427 サーサナヴァンサ
8426 マハーヴァンサ
8429 モッガラーナ・ビャーカラナン
8428 カッチャーヤナ・ビャーカラナン
8430 サッダニーティッパカラナン(パダマーラー)
8431 サッダニーティッパカラナン(ダートゥマーラー)
8432 パダルーパシッディ
8433 モッガラーナ・パンチカー
8434 パヨーガシッディ・パータ
8435 ヴットーダヤ・パータ
8436 アビダーナッパディーピカー・パータ
8437 アビダーナッパディーピカー・ティーカー
8438 スボーダーランカーラ・パータ
8439 スボーダーランカーラ・ティーカー
8440 バーラーヴァターラ・ガンティパダッタヴィニッチャヤサーラ
8446 カヴィダッパナニーティ
8447 ニーティマンジャリー
8445 ダンマニーティ
8444 マハーラハニーティ
8441 ローカニーティ
8442 スタンタニーティ
8443 スーラッサティニーティ
8450 チャーナキャニーティ
8448 ナラダッカディーパニー
8449 チャトゥラーラッカディーパニー
8451 ラサヴァーヒニー
8452 シーマヴィソーダニー・パータ
8453 ヴェッサンタラ・ギーティ
8454 モッガラーナ・ヴッティヴィヴァラナパンチカー
8455 トゥーパヴァンサ
8456 ダーターヴァンサ
8457 ダートゥパータヴィラーヴィシニヤー
8458 ダートゥヴァンサ
8459 ハッタヴァナッガラヴィハーラヴァンサ
8460 ジナチャリタヤ
8461 ジナヴァンサディーパン
8462 テーラカターガーター
8463 ミリダ・ティーカー
8464 パダマンジャリー
8465 パダサーダナン
8466 サッダビンドゥパカラナン
8467 カッチャーヤナ・ダートゥマンジューサー
8468 サーマンタクータ・ヴァンナナー
2101 シーラッカンダワッガ・パーリ
2102 マハーワッガ・パーリ(ディーガ)
2103 パーティカワッガ・パーリ
2201 シーラッカンダワッガ・アッタカター
2202 マハーワッガ・アッタカター(ディーガ)
2203 パーティカワッガ・アッタカター
2301 シーラッカンダワッガ・ティーカー
2302 マハーワッガ・ティーカー(ディーガ)
2303 パーティカワッガ・ティーカー
2304 シーラッカンダワッガ・アビナワティーカー-1
2305 シーラッカンダワッガ・アビナワティーカー-2
3101 ムーラパンナーサ・パーリ
3102 マッジマパンナーサ・パーリ
3103 ウパリパンナーサ・パーリ
3201 ムーラパンナーサ・アッタカター-1
3202 ムーラパンナーサ・アッタカター-2
3203 マッジマパンナーサ・アッタカター
3204 ウパリパンナーサ・アッタカター
3301 ムーラパンナーサ・ティーカー
3302 マッジマパンナーサ・ティーカー
3303 ウパリパンナーサ・ティーカー
4101 サガーター・ワッガ・パーリ
4102 ニダーナ・ワッガ・パーリ
4103 カンダ・ワッガ・パーリ
4104 サラーヤタナ・ワッガ・パーリ
4105 マハーワッガ・パーリ(サンユッタ)
4201 サガーター・ワッガ・アッタカター
4202 ニダーナ・ワッガ・アッタカター
4203 カンダ・ワッガ・アッタカター
4204 サラーヤタナ・ワッガ・アッタカター
4205 マハーワッガ・アッタカター(サンユッタ)
4301 サガーター・ワッガ・ティーカー
4302 ニダーナ・ワッガ・ティーカー
4303 カンダ・ワッガ・ティーカー
4304 サラーヤタナ・ワッガ・ティーカー
4305 マハーワッガ・ティーカー(サンユッタ)
5101 エーカカニパータ・パーリ
5102 ドゥカニパータ・パーリ
5103 ティカニパータ・パーリ
5104 チャトゥッカニパータ・パーリ
5105 パンチャカニパータ・パーリ
5106 チャッカニパータ・パーリ
5107 サッタカニパータ・パーリ
5108 アッタカーディニパータ・パーリ
5109 ナヴァカニパータ・パーリ
5110 ダサカニパータ・パーリ
5111 エーカーダサカニパータ・パーリ
5201 エーカカニパータ・アッタカター
5202 ドゥカ・ティカ・チャトゥッカニパータ・アッタカター
5203 パンチャカ・チャッカ・サッタカニパータ・アッタカター
5204 アッタカーディニパータ・アッタカター
5301 エーカカニパータ・ティーカー
5302 ドゥカ・ティカ・チャトゥッカニパータ・ティーカー
5303 パンチャカ・チャッカ・サッタカニパータ・ティーカー
5304 アッタカーディニパータ・ティーカー
6101 クッダカパータ・パーリ
6102 ダンマパダ・パーリ
6103 ウダーナ・パーリ
6104 イティヴッタカ・パーリ
6105 スッタニパータ・パーリ
6106 ヴィマーナヴァットゥ・パーリ
6107 ペーヴァットゥ・パーリ
6108 テーラガーター・パーリ
6109 テーリーガーター・パーリ
6110 アパダーナ・パーリ-1
6111 アパダーナ・パーリ-2
6112 ブッダヴァンサ・パーリ
6113 チャリヤーピタカ・パーリ
6114 ジャータカ・パーリ-1
6115 ジャータカ・パーリ-2
6116 マハーニッデーサ・パーリ
6117 チューラニッデーサ・パーリ
6118 パティサンビダーマッガ・パーリ
6119 ネッティッパカラナ・パーリ
6120 ミリンダパンハ・パーリ
6121 ペータコーパデーサ・パーリ
6201 クッダカパータ・アッタカター
6202 ダンマパダ・アッタカター-1
6203 ダンマパダ・アッタカター-2
6204 ウダーナ・アッタカター
6205 イティヴッタカ・アッタカター
6206 スッタニパータ・アッタカター-1
6207 スッタニパータ・アッタカター-2
6208 ヴィマーナヴァットゥ・アッタカター
6209 ペータヴァットゥ・アッタカター
6210 テーラガーター・アッタカター-1
6211 テーラガーター・アッタカター-2
6212 テーリーガーター・アッタカター
6213 アパダーナ・アッタカター-1
6214 アパダーナ・アッタカター-2
6215 ブッダヴァンサ・アッタカター
6216 チャリヤーピタカ・アッタカター
6217 ジャータカ・アッタカター-1
6218 ジャータカ・アッタカター-2
6219 ジャータカ・アッタカター-3
6220 ジャータカ・アッタカター-4
6221 ジャータカ・アッタカター-5
6222 ジャータカ・アッタカター-6
6223 ジャータカ・アッタカター-7
6224 マハーニッデーサ・アッタカター
6225 チューラニッデーサ・アッタカター
6226 パティサンビダーマッガ・アッタカター-1
6227 パティサンビダーマッガ・アッタカター-2
6228 ネッティッパカラナ・アッタカター
6301 ネッティッパカラナ・ティーカー
6302 ネッティヴィバーヴィニー
7101 ダンマサンガニー・パーリ
7102 ヴィバンガ・パーリ
7103 ダートゥカター・パーリ
7104 プッガラパンニャッティ・パーリ
7105 カター・ヴァットゥ・パーリ
7106 ヤマカ・パーリ-1
7107 ヤマカ・パーリ-2
7108 ヤマカ・パーリ-3
7109 パッターナ・パーリ-1
7110 パッターナ・パーリ-2
7111 パッターナ・パーリ-3
7112 パッターナ・パーリ-4
7113 パッターナ・パーリ-5
7201 ダンマサンガニ・アッタカター
7202 サンモーハヴィノーダニー・アッタカター
7203 パンチャパカラナ・アッタカター
7301 ダンマサンガニー・ムーラティーカー
7302 ヴィバンガ・ムーラティーカー
7303 パンチャパカラナ・ムーラティーカー
7304 ダンマサンガニー・アヌティーカー
7305 パンチャパカラナ・アヌティーカー
7306 アビダンマーヴァターロ・ナーマルーパパリッチェード
7307 アビダンマッタ・サンガホ
7308 アビダンマーヴァターラ・プラーナティーカー
7309 アビダンマ・マーティカーパーリ

ខ្មែរ
ព្រះត្រៃបិដកបាលីអដ្ឋកថាដីកាផ្សេងទៀត
1101 បារាជិកបាឡិ
1102 បាចិត្តិយបាឡិ
1103 មហាវគ្គបាឡិ (វិន័យ)
1104 ចូឡវគ្គបាឡិ
1105 បរិវារបាឡិ
1201 បារាជិកកណ្ឌអដ្ឋកថា-១
1202 បារាជិកកណ្ឌអដ្ឋកថា-២
1203 បាចិត្តិយអដ្ឋកថា
1204 មហាវគ្គអដ្ឋកថា (វិន័យ)
1205 ចូឡវគ្គអដ្ឋកថា
1206 បរិវារអដ្ឋកថា
1301 សារត្ថទីបនីដីកា-១
1302 សារត្ថទីបនីដីកា-២
1303 សារត្ថទីបនីដីកា-៣
1401 ទ្វេមាតិកាបាឡិ
1402 វិនយសង្គហអដ្ឋកថា
1403 វជិរពុទ្ធិដីកា
1404 វិមតិវិនោទនីដីកា-១
1405 វិមតិវិនោទនីដីកា-២
1406 វិនយាលង្ការដីកា-១
1407 វិនយាលង្ការដីកា-២
1408 កង្ខាវិតរណីបុរាណដីកា
1409 វិនយវិនិច្ឆយ-ឧត្តរវិនិច្ឆយ
1410 វិនយវិនិច្ឆយដីកា-១
1411 វិនយវិនិច្ឆយដីកា-២
1412 បាចិត្យាទិយោជនាបាឡិ
1413 ខុទ្ទសិក្ខា-មូលសិក្ខា

8401 វិសុទ្ធិមគ្គ-១
8402 វិសុទ្ធិមគ្គ-២
8403 វិសុទ្ធិមគ្គ-មហាដីកា-១
8404 វិសុទ្ធិមគ្គ-មហាដីកា-២
8405 វិសុទ្ធិមគ្គ និទានកថា

8406 ទីឃនិកាយ (បុ-វិ)
8407 មជ្ឈិមនិកាយ (បុ-វិ)
8408 សំយុត្តនិកាយ (បុ-វិ)
8409 អង្គុត្តរនិកាយ (បុ-វិ)
8410 វិនយបិដក (បុ-វិ)
8411 អភិធម្មបិដក (បុ-វិ)
8412 អដ្ឋកថា (បុ-វិ)
8413 និរុត្តិទីបនី
8414 បរមត្ថទីបនី សង្គហមហាដីកាបាឋ
8415 អនុទីបនីបាឋ
8416 បដ្ឋានុទ្ទេស ទីបនីបាឋ
8417 នមក្ការដីកា
8418 មហាបណាមបាឋ
8419 លក្ខណាតោ ពុទ្ធថោមនាគាថា
8420 សុតវន្ទនា
8421 កមលាញ្ជលិ
8422 ជិនាលង្ការ
8423 បជ្ជមធុ
8424 ពុទ្ធគុណគាថាវលី
8425 ចូឡគន្ថវង្ស
8427 សាសនវង្ស
8426 មហាវង្ស
8429 មោគ្គល្លានព្យាករណំ
8428 កច្ចាយនព្យាករណំ
8430 សទ្ទនីតិប្បករណំ (បទមាលា)
8431 សទ្ទនីតិប្បករណំ (ធាតុមាលា)
8432 បទរូបសិទ្ធិ
8433 មោគ្គល្លានបញ្ចិកា
8434 បយោគសិទ្ធិបាឋ
8435 វុត្តោទយបាឋ
8436 អភិធានប្បទីបិកាបាឋ
8437 អភិធានប្បទីបិកាដីកា
8438 សុពោធាលង្ការបាឋ
8439 សុពោធាលង្ការដីកា
8440 បាលាវតារ គណ្ឋិបទត្ថវិនិច្ឆយសារ
8446 កវិទប្បណនីតិ
8447 នីតិមញ្ជរី
8445 ធម្មនីតិ
8444 មហារហនីតិ
8441 លោកនីតិ
8442 សុត្តន្តនីតិ
8443 សូរស្សតិនីតិ
8450 ចាណក្យនីតិ
8448 នរទក្ខទីបនី
8449 ចតុរារក្ខទីបនី
8451 រសវាហិនី
8452 សីមវិសោធនីបាឋ
8453 វេស្សន្តរគីតិ
8454 មោគ្គល្លាន វុត្តិវិវរណបញ្ចិកា
8455 ថូបវង្ស
8456 ទាឋាវង្ស
8457 ធាតុបាឋវិលាសិនិយា
8458 ធាតុវង្ស
8459 ហត្ថវនគល្លវិហារវង្ស
8460 ជិនចរិតយ
8461 ជិនវង្សទីបំ
8462 តេលកដាហគាថា
8463 មិលិទដីកា
8464 បទមញ្ជរី
8465 បទសាធនំ
8466 សទ្ទពិន្ទុបករណំ
8467 កច្ចាយនធាតុមញ្ជុសា
8468 សាមន្តកូដវណ្ណនា
2101 សីលក្ខន្ធវគ្គបាឡិ
2102 មហាវគ្គបាឡិ (ទីឃ)
2103 បាថិកវគ្គបាឡិ
2201 សីលក្ខន្ធវគ្គអដ្ឋកថា
2202 មហាវគ្គអដ្ឋកថា (ទីឃ)
2203 បាថិកវគ្គអដ្ឋកថា
2301 សីលក្ខន្ធវគ្គដីកា
2302 មហាវគ្គដីកា (ទីឃ)
2303 បាថិកវគ្គដីកា
2304 សីលក្ខន្ធវគ្គ-អភិនវដីកា-១
2305 សីលក្ខន្ធវគ្គ-អភិនវដីកា-២
3101 មូលបណ្ណាសបាឡិ
3102 មជ្ឈិមបណ្ណាសបាឡិ
3103 ឧបរិបណ្ណាសបាឡិ
3201 មូលបណ្ណាសអដ្ឋកថា-១
3202 មូលបណ្ណាសអដ្ឋកថា-២
3203 មជ្ឈិមបណ្ណាសអដ្ឋកថា
3204 ឧបរិបណ្ណាសអដ្ឋកថា
3301 មូលបណ្ណាសដីកា
3302 មជ្ឈិមបណ្ណាសដីកា
3303 ឧបរិបណ្ណាសដីកា
4101 សគាថាវគ្គបាឡិ
4102 និទានវគ្គបាឡិ
4103 ខន្ធវគ្គបាឡិ
4104 សឡាយតនវគ្គបាឡិ
4105 មហាវគ្គបាឡិ (សំយុត្ត)
4201 សគាថាវគ្គអដ្ឋកថា
4202 និទានវគ្គអដ្ឋកថា
4203 ខន្ធវគ្គអដ្ឋកថា
4204 សឡាយតនវគ្គអដ្ឋកថា
4205 មហាវគ្គអដ្ឋកថា (សំយុត្ត)
4301 សគាថាវគ្គដីកា
4302 និទានវគ្គដីកា
4303 ខន្ធវគ្គដីកា
4304 សឡាយតនវគ្គដីកា
4305 មហាវគ្គដីកា (សំយុត្ត)
5101 ឯកកនិបាតបាឡិ
5102 ទុកនិបាតបាឡិ
5103 តិកនិបាតបាឡិ
5104 ចតុក្កនិបាតបាឡិ
5105 បញ្ចកនិបាតបាឡិ
5106 ឆក្កនិបាតបាឡិ
5107 សត្តកនិបាតបាឡិ
5108 អដ្ឋកាទិនិបាតបាឡិ
5109 នវកនិបាតបាឡិ
5110 ទសកនិបាតបាឡិ
5111 ឯកាទសកនិបាតបាឡិ
5201 ឯកកនិបាតអដ្ឋកថា
5202 ទុក-តិក-ចតុក្កនិបាតអដ្ឋកថា
5203 បញ្ចក-ឆក្ក-សត្តកនិបាតអដ្ឋកថា
5204 អដ្ឋកាទិនិបាតអដ្ឋកថា
5301 ឯកកនិបាតដីកា
5302 ទុក-តិក-ចតុក្កនិបាតដីកា
5303 បញ្ចក-ឆក្ក-សត្តកនិបាតដីកា
5304 អដ្ឋកាទិនិបាតដីកា
6101 ខុទ្ទកបាឋបាឡិ
6102 ធម្មបទបាឡិ
6103 ឧទានបាឡិ
6104 ឥតិវុត្តកបាឡិ
6105 សុត្តនិបាតបាឡិ
6106 វិមានវត្ថុបាឡិ
6107 បេតវត្ថុបាឡិ
6108 ថេរគាថាបាឡិ
6109 ថេរីគាថាបាឡិ
6110 អបទានបាឡិ-១
6111 អបទានបាឡិ-២
6112 ពុទ្ធវង្សបាឡិ
6113 ចរិយាបិដកបាឡិ
6114 ជាតកបាឡិ-១
6115 ជាតកបាឡិ-២
6116 មហានិទ្ទេសបាឡិ
6117 ចូឡនិទ្ទេសបាឡិ
6118 បដិសម្ភិទាមគ្គបាឡិ
6119 នេត្តិប្បករណបាឡិ
6120 មិលិន្ទបញ្ហាបាឡិ
6121 បេដកោបទេសបាឡិ
6201 ខុទ្ទកបាឋអដ្ឋកថា
6202 ធម្មបទអដ្ឋកថា-១
6203 ធម្មបទអដ្ឋកថា-២
6204 ឧទានអដ្ឋកថា
6205 ឥតិវុត្តកអដ្ឋកថា
6206 សុត្តនិបាតអដ្ឋកថា-១
6207 សុត្តនិបាតអដ្ឋកថា-២
6208 វិមានវត្ថុអដ្ឋកថា
6209 បេតវត្ថុអដ្ឋកថា
6210 ថេរគាថាអដ្ឋកថា-១
6211 ថេរគាថាអដ្ឋកថា-២
6212 ថេរីគាថាអដ្ឋកថា
6213 អបទានអដ្ឋកថា-១
6214 អបទានអដ្ឋកថា-២
6215 ពុទ្ធវង្សអដ្ឋកថា
6216 ចរិយាបិដកអដ្ឋកថា
6217 ជាតកអដ្ឋកថា-១
6218 ជាតកអដ្ឋកថា-២
6219 ជាតកអដ្ឋកថា-៣
6220 ជាតកអដ្ឋកថា-៤
6221 ជាតកអដ្ឋកថា-៥
6222 ជាតកអដ្ឋកថា-៦
6223 ជាតកអដ្ឋកថា-៧
6224 មហានិទ្ទេសអដ្ឋកថា
6225 ចូឡនិទ្ទេសអដ្ឋកថា
6226 បដិសម្ភិទាមគ្គអដ្ឋកថា-១
6227 បដិសម្ភិទាមគ្គអដ្ឋកថា-២
6228 នេត្តិប្បករណអដ្ឋកថា
6301 នេត្តិប្បករណដីកា
6302 នេត្តិវិភាវិនី
7101 ធម្មសង្គណីបាឡិ
7102 វិភង្គបាឡិ
7103 ធាតុកថាបាឡិ
7104 បុគ្គលបញ្ញត្តិបាឡិ
7105 កថាវត្ថុបាឡិ
7106 យមកបាឡិ-១
7107 យមកបាឡិ-២
7108 យមកបាឡិ-៣
7109 បដ្ឋានបាឡិ-១
7110 បដ្ឋានបាឡិ-២
7111 បដ្ឋានបាឡិ-៣
7112 បដ្ឋានបាឡិ-៤
7113 បដ្ឋានបាឡិ-៥
7201 ធម្មសង្គណិអដ្ឋកថា
7202 សម្មោហវិនោទនីអដ្ឋកថា
7203 បញ្ចបករណអដ្ឋកថា
7301 ធម្មសង្គណី-មូលដីកា
7302 វិភង្គ-មូលដីកា
7303 បញ្ចបករណ-មូលដីកា
7304 ធម្មសង្គណី-អនុដីកា
7305 បញ្ចបករណ-អនុដីកា
7306 អភិធម្មាវតារោ-នាមរូបបរិច្ឆេទោ
7307 អភិធម្មត្ថសង្គហោ
7308 អភិធម្មាវតារ-បុរាណដីកា
7309 អភិធម្មមាតិកាបាឡិ

한국인
팔리 대장경주석서부주석서기타
1101 빠라지카 빨리
1102 빠찟띠야 빨리
1103 마하왁가 빨리 (비나야)
1104 출라왁가 빨리
1105 빠리와라 빨리
1201 빠라지까깐다 앗타카타-1
1202 빠라지까깐다 앗타카타-2
1203 빠찟띠야 앗타카타
1204 마하왁가 앗타카타 (비나야)
1205 출라왁가 앗타카타
1206 빠리와라 앗타카타
1301 사랏타디빠니 띠까-1
1302 사랏타디빠니 띠까-2
1303 사랏타디빠니 띠까-3
1401 드베마띠까빨리
1402 위나야상가하 앗타카타
1403 와지라붓디 띠까
1404 위마띠위노다니 띠까-1
1405 위마띠위노다니 띠까-2
1406 위나야랑까라 띠까-1
1407 위나야랑까라 띠까-2
1408 깡카위따라니뿌라나 띠까
1409 위나야위닛차야-웃따라위닛차야
1410 위나야위닛차야 띠까-1
1411 위나야위닛차야 띠까-2
1412 빠찟땨디요자나빨리
1413 쿳닷시카-물라시카

8401 위숟디막가-1
8402 위숟디막가-2
8403 위숟디막가-마하띠까-1
8404 위숟디막가-마하띠까-2
8405 위숟디막가 니다나까타

8406 디가니까야 (뿌-위)
8407 맛지마니까야 (뿌-위)
8408 삼윳따니까야 (뿌-위)
8409 앙굳따라니까야 (뿌-위)
8410 위나야삐따까 (뿌-위)
8411 아비담마삐따까 (뿌-위)
8412 앗타카타 (뿌-위)
8413 니룻띠디빠니
8414 빠라맛타디빠니 상가하마하띠까빠타
8415 아누디빠니빠타
8416 빳타누ㄸ데사 디빠니빠타
8417 나막까라띠까
8418 마하빠나마빠타
8419 락카나또 붓다토마나가타
8420 수타완다나
8421 까말란자리
8422 지나랑까라
8423 빳자마두
8424 붓다구나가타왈리
8425 출라간타왕사
8427 사사나왕사
8426 마하왕사
8429 목갈라나뱌까라낭
8428 깟차야나뱌까라낭
8430 삿다니띠빠까라낭 (빠다말라)
8431 삿다니띠빠까라낭 (다두말라)
8432 빠다루빠싣디
8433 목갈라나빤찌까
8434 빠요가싣디빠타
8435 붇또다야빠타
8436 아비다나빠디피까빠타
8437 아비다나빠디피까띠까
8438 수보다랑까라빠타
8439 수보다랑까라띠까
8440 발라와따라 간티빠닷타위닛차야사라
8446 까위닷빠나니띠
8447 니띠만자리
8445 담마니띠
8444 마하라하니띠
8441 로까니띠
8442 숫딴따니띠
8443 수랏사띠니띠
8450 짜낙야니띠
8448 나라닥카디빠니
8449 짜뚜라락카디빠니
8451 라사와히니
8452 시마위소다니빠타
8453 웨산따라기띠
8454 목갈라나 붇띠위와라나빤찌까
8455 투빠왕사
8456 다타왕사
8457 다두빠타윌라시니야
8458 다두왕사
8459 핟타와나갈라위하라왕사
8460 지나짜리따야
8461 지나왕사디빵
8462 떼라까타하가타
8463 밀리다띠까
8464 빠다만자리
8465 빠다사다낭
8466 삿다빈두빠까라낭
8467 깟차야나다두만주사
8468 사만따꿋타완나나
2101 실락칸다왁가 빨리
2102 마하왁가 빨리 (디가)
2103 빠티까왁가 빨리
2201 실락칸다왁가 앗타카타
2202 마하왁가 앗타카타 (디가)
2203 빠티까왁가 앗타카타
2301 실락칸다왁가 띠까
2302 마하왁가 띠까 (디가)
2303 빠티까왁가 띠까
2304 실락칸다왁가-아비나와띠까-1
2305 실락칸다왁가-아비나와띠까-2
3101 물라빤나사 빨리
3102 맛지마빤나사 빨리
3103 우빠리빤나사 빨리
3201 물라빤나사 앗타카타-1
3202 물라빤나사 앗타카타-2
3203 맛지마빤나사 앗타카타
3204 우빠리빤나사 앗타카타
3301 물라빤나사 띠까
3302 맛지마빤나사 띠까
3303 우빠리빤나사 띠까
4101 사가타왁가 빨리
4102 니다나왁가 빨리
4103 칸다왁가 빨리
4104 살라야따나왁가 빨리
4105 마하왁가 빨리 (삼윳따)
4201 사가타왁가 앗타카타
4202 니다나왁가 앗타카타
4203 칸다왁가 앗타카타
4204 살라야따나왁가 앗타카타
4205 마하왁가 앗타카타 (삼윳따)
4301 사가타왁가 띠까
4302 니다나왁가 띠까
4303 칸다왁가 띠까
4304 살라야따나왁가 띠까
4305 마하왁가 띠까 (삼윳따)
5101 에까까니빠따 빨리
5102 두까니빠따 빨리
5103 띠까니빠따 빨리
5104 짜뚝까니빠따 빨리
5105 빤짜까니빠따 빨리
5106 착까니빠따 빨리
5107 삿따까니빠따 빨리
5108 앗타까디니빠따 빨리
5109 나와까니빠따 빨리
5110 다사까니빠따 빨리
5111 에까다사까니빠따 빨리
5201 에까까니빠따 앗타카타
5202 두까-띠까-짜뚝까니빠따 앗타카타
5203 빤짜까-착까-삿따까니빠따 앗타카타
5204 앗타까디니빠따 앗타카타
5301 에까까니빠따 띠까
5302 두까-띠까-짜뚝까니빠따 띠까
5303 빤짜까-착까-삿따까니빠따 띠까
5304 앗타까디니빠따 띠까
6101 쿳닥까빠타 빨리
6102 담마빠다 빨리
6103 우다나 빨리
6104 이띠웃따까 빨리
6105 숫따니빠따 빨리
6106 위마나왓투 빨리
6107 베따왓투 빨리
6108 테라가타 빨리
6109 테리가타 빨리
6110 아빠다나 빨리-1
6111 아빠다나 빨리-2
6112 붓다왕사 빨리
6113 짜리야삐따까 빨리
6114 자따까 빨리-1
6115 자따까 빨리-2
6116 마하닷데사 빨리
6117 출라닷데사 빨리
6118 빠티삼비다막가 빨리
6119 넷띠빠까라나 빨리
6120 밀린다빤하 빨리
6121 뻬따꼬빠데사 빨리
6201 쿳닥까빠타 앗타카타
6202 담마빠다 앗타카타-1
6203 담마빠다 앗타카타-2
6204 우다나 앗타카타
6205 이띠웃따까 앗타카타
6206 숫따니빠따 앗타카타-1
6207 숫따니빠따 앗타카타-2
6208 위마나왓투 앗타카타
6209 베따왓투 앗타카타
6210 테라가타 앗타카타-1
6211 테라가타 앗타카타-2
6212 테리가타 앗타카타
6213 아빠다나 앗타카타-1
6214 아빠다나 앗타카타-2
6215 붓다왕사 앗타카타
6216 짜리야삐따까 앗타카타
6217 자따까 앗타카타-1
6218 자따까 앗타카타-2
6219 자따까 앗타카타-3
6220 자따까 앗타카타-4
6221 자따까 앗타카타-5
6222 자따까 앗타카타-6
6223 자따까 앗타카타-7
6224 마하닷데사 앗타카타
6225 출라닷데사 앗타카타
6226 빠티삼비다막가 앗타카타-1
6227 빠티삼비다막가 앗타카타-2
6228 넷띠빠까라나 앗타카타
6301 넷띠빠까라나 띠까
6302 넷띠위바비니
7101 담마상가니 빨리
7102 위방가 빨리
7103 다뚜까타 빨리
7104 뿍갈라빤냣띠 빨리
7105 까타왓투 빨리
7106 야마까 빨리-1
7107 야마까 빨리-2
7108 야마까 빨리-3
7109 빳타나 빨리-1
7110 빳타나 빨리-2
7111 빳타나 빨리-3
7112 빳타나 빨리-4
7113 빳타나 빨리-5
7201 담마상가니 앗타카타
7202 삼모하위노다니 앗타카타
7203 빤짜빠까라나 앗타카타
7301 담마상가니-물라띠까
7302 위방가-물라띠까
7303 빤짜빠까라나-물라띠까
7304 담마상가니-아누띠까
7305 빤짜빠까라나-아누띠까
7306 아비담마와따로-나마루빠빠릳체도
7307 아비담맛타상가호
7308 아비담마와따라-뿌라나띠까
7309 아비담마마띠까빨리

ອັກສອນລາວ
ປາລີອັດຖະກະຖາຏີກາອັນຍາ
1101 ປາຣາຊິກະ ປາລີ
1102 ປາຈິດຕິຍະ ປາລີ
1103 ມະຫາວັກຄະ ປາລີ (ວິໄນ)
1104 ຈູລະວັກຄະ ປາລີ
1105 ປະລິວາລະ ປາລີ
1201 ປາຣາຊິກະກັນທະ ອັດຖະກະຖາ-1
1202 ປາຣາຊິກະກັນທະ ອັດຖະກະຖາ-2
1203 ປາຈິດຕິຍະ ອັດຖະກະຖາ
1204 ມະຫາວັກຄະ ອັດຖະກະຖາ (ວິໄນ)
1205 ຈູລະວັກຄະ ອັດຖະກະຖາ
1206 ປະລິວາລະ ອັດຖະກະຖາ
1301 ສາຣັດຖະທີປະນີ ຏີກາ-1
1302 ສາຣັດຖະທີປະນີ ຏີກາ-2
1303 ສາຣັດຖະທີປະນີ ຏີກາ-3
1401 ທເວມາຕິກາປາລີ
1402 ວິນະຍະສັງຄະຫະ ອັດຖະກະຖາ
1403 ວະຊິລະພຸດທິ ຏີກາ
1404 ວິມະຕິວິໂນທະນີ ຏີກາ-1
1405 ວິມະຕິວິໂນທະນີ ຏີກາ-2
1406 ວິນະຍາລັງກາລະ ຏີກາ-1
1407 ວິນະຍາລັງກາລະ ຏີກາ-2
1408 ກັງຂາວິຕະຣະນີປຸຣານະ ຏີກາ
1409 ວິນະຍະວິນິດສະຍະ-ອຸຕຕະຣະວິນິດສະຍະ
1410 ວິນະຍະວິນິດສະຍະ ຏີກາ-1
1411 ວິນະຍະວິນິດສະຍະ ຏີກາ-2
1412 ປາຈິຕະຍາທິໂຍຊະນາປາລີ
1413 ຂຸທະທະສິກຂາ-ມູລະສິກຂາ

8401 ວິສຸດທິມັກຄະ-1
8402 ວິສຸດທິມັກຄະ-2
8403 ວິສຸດທິມັກຄະ-ມະຫາຏີກາ-1
8404 ວິສຸດທິມັກຄະ-ມະຫາຏີກາ-2
8405 ວິສຸດທິມັກຄະ ນິທານະກະຖາ

8406 ທີຆະນິກາຍະ (ປຸ-ວິ)
8407 ມັດຊິມະນິກາຍະ (ປຸ-ວິ)
8408 ສັງຍຸຕຕະນິກາຍະ (ປຸ-ວິ)
8409 ອັງຄຸຕຕະລະນິກາຍະ (ປຸ-ວິ)
8410 ວິນະຍະປິຕະກະ (ປຸ-ວິ)
8411 ອະພິທັມມະປິຕະກະ (ປຸ-ວິ)
8412 ອັດຖະກະຖາ (ປຸ-ວິ)
8413 ນິລຸຕຕິທີປະນີ
8414 ປະຣະມັດຖະທີປະນີ ສັງຄະຫະມະຫາຏີກາປາຖະ
8415 ອະນຸທີປະນີປາຖະ
8416 ປັດຖານຸທເທສະ ທີປະນີປາຖະ
8417 ນະມັກກາລະຏີກາ
8418 ມະຫາປະຖາມະປາຖະ
8419 ລັກຂະນາໂຕ ພຸດທະຖະມະນາຄາຖາ
8420 ສຸຕະວັນທະນາ
8421 ກະມະລາຍຈະລິ
8422 ຊິນາລັງກາລະ
8423 ປັດຊະມະທຸ
8424 ພຸດທະຄຸນະຄາຖາວະລີ
8425 ຈູລະຄັນຖະວັງສະ
8426 ມະຫາວັງສະ
8427 ສາສະນະວັງສະ
8428 ກັດຈາຍະນະພະຍາກະລະນັງ
8429 ມົກຄັນທານະພະຍາກະລະນັງ
8430 ສັດທະນີຕິປະກະລະນັງ (ປະທະມາລາ)
8431 ສັດທະນີຕິປະກະລະນັງ (ຘາຕຸມາລາ)
8432 ປະທະຣູປະສິດທິ
8433 ໂມຄັນທານະປັນຈິກາ
8434 ປະໂຍຄະສິດທິປາຖະ
8435 ວຸຕະໂທຍະປາຖະ
8436 ອະພິທານະປະປະທີປິກາປາຖະ
8437 ອະພິທານະປະປະທີປິກາຏີກາ
8438 ສຸໂພທາລັງກາລະປາຖະ
8439 ສຸໂພທາລັງກາລະຏີກາ
8440 ພາລາວະຕາລະ ຄັນຖິປະທັດຖະວິນິດສະຍະສາລະ
8441 ໂລກະນີຕິ
8442 ສຸດຕັນຕະນີຕິ
8443 ສູລັດສະຕິນີຕິ
8444 ມະຫາລະຫະນີຕິ
8445 ທັມມະນີຕິ
8446 ກະວິທັບປະຖານີຕິ
8447 ນີຕິມັນຊະລີ
8448 ນະລະທັກຂະທີປະນີ
8449 ຈະຕຸຣາລັກຂະທີປະນີ
8450 ຈານັກຍະນີຕິ
8451 ລະສະວາຫິນີ
8452 ສີມາວິໂສທະນີປາຖະ
8453 ເວສສັນຕະລະຄີຕິ
8454 ໂມຄັນທານະ ວຸຕຕິວິວະລະນະປັນຈິກາ
8455 ຖູປະວັງສະ
8456 ທາຐາວັງສະ
8457 ຘາຕຸປາຖະວິລາສິນີຍາ
8458 ຘາຕຸວັງສະ
8459 ຫັດຖະວະນະຄັນລະວິຫາລະວັງສະ
8460 ຊິນະຈະລິຕະຍະ
8461 ຊິນະວັງສະທີປັງ
8462 ເຕລະກະຕາຫາຄາຖາ
8463 ມິລິທະຏີກາ
8464 ປະທະມັນຊະລີ
8465 ປະທະສາຘະນັງ
8466 ສັດທະພິນທຸປະກະລະນັງ
8467 ກັດຈາຍະນະຘາຕຸມັນຊຸສາ
8468 ສາມັນຕະກູຏະວັນນະນາ
2101 ສີລັກຂັນທະວັກຄະ ປາລີ
2102 ມະຫາວັກຄະ ປາລີ (ທີຆະ)
2103 ປາຖິກະວັກຄະ ປາລີ
2201 ສີລັກຂັນທະວັກຄະ ອັດຖະກະຖາ
2202 ມະຫາວັກຄະ ອັດຖະກະຖາ (ທີຆະ)
2203 ປາຖິກະວັກຄະ ອັດຖະກະຖາ
2301 ສີລັກຂັນທະວັກຄະ ຏີກາ
2302 ມະຫາວັກຄະ ຏີກາ (ທີຆະ)
2303 ປາຖິກະວັກຄະ ຏີກາ
2304 ສີລັກຂັນທະວັກຄະ-ອະພິນະວະຏີກາ-1
2305 ສີລັກຂັນທະວັກຄະ-ອະພິນະວະຏີກາ-2
3101 ມູລະປັນຍາສະ ປາລີ
3102 ມັດຊິມະປັນຍາສະ ປາລີ
3103 ອຸປະລິປັນຍາສະ ປາລີ
3201 ມູລະປັນຍາສະ ອັດຖະກະຖາ-1
3202 ມູລະປັນຍາສະ ອັດຖະກະຖາ-2
3203 ມັດຊິມະປັນຍາສະ ອັດຖະກະຖາ
3204 ອຸປະລິປັນຍາສະ ອັດຖະກະຖາ
3301 ມູລະປັນຍາສະ ຏີກາ
3302 ມັດຊິມະປັນຍາສະ ຏີກາ
3303 ອຸປະລິປັນຍາສະ ຏີກາ
4101 ສະຄາຖາວັກຄະ ປາລີ
4102 ນິທານະວັກຄະ ປາລີ
4103 ຂັນທະວັກຄະ ປາລີ
4104 ສະຫຼາຍາຕະນະວັກຄະ ປາລີ
4105 ມະຫາວັກຄະ ປາລີ (ສັງຍຸຕຕະ)
4201 ສະຄາຖາວັກຄະ ອັດຖະກະຖາ
4202 ນິທານະວັກຄະ ອັດຖະກະຖາ
4203 ຂັນທະວັກຄະ ອັດຖະກະຖາ
4204 ສະຫຼາຍາຕະນະວັກຄະ ອັດຖະກະຖາ
4205 ມະຫາວັກຄະ ອັດຖະກະຖາ (ສັງຍຸຕຕະ)
4301 ສະຄາຖາວັກຄະ ຏີກາ
4302 ນິທານະວັກຄະ ຏີກາ
4303 ຂັນທະວັກຄະ ຏີກາ
4304 ສະຫຼາຍາຕະນະວັກຄະ ຏີກາ
4305 ມະຫາວັກຄະ ຏີກາ (ສັງຍຸຕຕະ)
5101 ເອກະກະນິປາຕະ ປາລີ
5102 ທຸກະນິປາຕະ ປາລີ
5103 ຕິກະນິປາຕະ ປາລີ
5104 ຈະຕຸກກະນິປາຕະ ປາລີ
5105 ປັຈຈະກະນິປາຕະ ປາລີ
5106 ຉັກກະນິປາຕະ ປາລີ
5107 ສັດຕະກະນິປາຕະ ປາລີ
5108 ອັດຖະກາທິນິປາຕະ ປາລີ
5109 ນະວະກະນິປາຕະ ປາລີ
5110 ທະສະກະນິປາຕະ ປາລີ
5111 ເອກາທະສະກະນິປາຕະ ປາລີ
5201 ເອກະກະນິປາຕະ ອັດຖະກະຖາ
5202 ທຸກະ-ຕິກະ-ຈະຕຸກກະນິປາຕະ ອັດຖະກະຖາ
5203 ປັຈຈະກະ-ຉັກກະ-ສັດຕະກະນິປາຕະ ອັດຖະກະຖາ
5204 ອັດຖະກາທິນິປາຕະ ອັດຖະກະຖາ
5301 ເອກະກະນິປາຕະ ຏີກາ
5302 ທຸກະ-ຕິກະ-ຈະຕຸກກະນິປາຕະ ຏີກາ
5303 ປັຈຈະກະ-ຉັກກະ-ສັດຕະກະນິປາຕະ ຏີກາ
5304 ອັດຖະກາທິນິປາຕະ ຏີກາ
6101 ຂຸທະທະກະປາຖະ ປາລີ
6102 ທຳມະປະທະ ປາລີ
6103 ອຸທານະ ປາລີ
6104 ອິຕິວຸຕຕະກະ ປາລີ
6105 ສຸດຕະນິປາຕະ ປາລີ
6106 ວິມານະວັດຖຸ ປາລີ
6107 ເປຕະວັດຖຸ ປາລີ
6108 ເຖລະຄາຖາ ປາລີ
6109 ເຖລີຄາຖາ ປາລີ
6110 ອະປະທານະ ປາລີ-1
6111 ອະປະທານະ ປາລີ-2
6112 ພຸດທະວັງສະ ປາລີ
6113 ຈະຣິຍາປິຕະກະ ປາລີ
6114 ຊາຕະກະ ປາລີ-1
6115 ຊາຕະກະ ປາລີ-2
6116 ມະຫານິທເທສະ ປາລີ
6117 ຈູລະນິທເທສະ ປາລີ
6118 ປະຕິສັມພິທາມັກຄະ ປາລີ
6119 ເນຕຕິປະກະລະນະ ປາລີ
6120 ມິລິນທະປັນຫາ ປາລີ
6121 ເປຏະກົປເທສະ ປາລີ
6201 ຂຸທະທະກະປາຖະ ອັດຖະກະຖາ
6202 ທຳມະປະທະ ອັດຖະກະຖາ-1
6203 ທຳມະປະທະ ອັດຖະກະຖາ-2
6204 ອຸທານະ ອັດຖະກະຖາ
6205 ອິຕິວຸຕຕະກະ ອັດຖະກະຖາ
6206 ສຸດຕະນິປາຕະ ອັດຖະກະຖາ-1
6207 ສຸດຕະນິປາຕະ ອັດຖະກະຖາ-2
6208 ວິມານະວັດຖຸ ອັດຖະກະຖາ
6209 ເປຕະວັດຖຸ ອັດຖະກະຖາ
6210 ເຖລະຄາຖາ ອັດຖະກະຖາ-1
6211 ເຖລະຄາຖາ ອັດຖະກະຖາ-2
6212 ເຖລີຄາຖາ ອັດຖະກະຖາ
6213 ອະປະທານະ ອັດຖະກະຖາ-1
6214 ອະປະທານະ ອັດຖະກະຖາ-2
6215 ພຸດທະວັງສະ ອັດຖະກະຖາ
6216 ຈະຣິຍາປິຕະກະ ອັດຖະກະຖາ
6217 ຊາຕະກະ ອັດຖະກະຖາ-1
6218 ຊາຕະກະ ອັດຖະກະຖາ-2
6219 ຊາຕະກະ ອັດຖະກະຖາ-3
6220 ຊາຕະກະ ອັດຖະກະຖາ-4
6221 ຊາຕະກະ ອັດຖະກະຖາ-5
6222 ຊາຕະກະ ອັດຖະກະຖາ-6
6223 ຊາຕະກະ ອັດຖະກະຖາ-7
6224 ມະຫານິທເທສະ ອັດຖະກະຖາ
6225 ຈູລະນິທເທສະ ອັດຖະກະຖາ
6226 ປະຕິສັມພິທາມັກຄະ ອັດຖະກະຖາ-1
6227 ປະຕິສັມພິທາມັກຄະ ອັດຖະກະຖາ-2
6228 ເນຕຕິປະກະລະນະ ອັດຖະກະຖາ
6301 ເນຕຕິປະກະລະນະ ຏີກາ
6302 ເນຕຕິວິພາວິນີ
7101 ທຳມະສັງຄະນີ ປາລີ
7102 ວິພັງຄະ ປາລີ
7103 ຘາຕຸກະຖາ ປາລີ
7104 ປຸກຄະລະປັນຍັດຕິ ປາລີ
7105 ກະຖາວັດຖຸ ປາລີ
7106 ຍະມະກະ ປາລີ-1
7107 ຍະມະກະ ປາລີ-2
7108 ຍະມະກະ ປາລີ-3
7109 ປັດຖານະ ປາລີ-1
7110 ປັດຖານະ ປາລີ-2
7111 ປັດຖານະ ປາລີ-3
7112 ປັດຖານະ ປາລີ-4
7113 ປັດຖານະ ປາລີ-5
7201 ທຳມະສັງຄະນິ ອັດຖະກະຖາ
7202 ສັມໂມຫະວິໂນທະນີ ອັດຖະກະຖາ
7203 ປັຈຈະປະກະລະນະ ອັດຖະກະຖາ
7301 ທຳມະສັງຄະນີ-ມູລະຏີກາ
7302 ວິພັງຄະ-ມູລະຏີກາ
7303 ປັຈຈະປະກະລະນະ-ມູລະຏີກາ
7304 ທຳມະສັງຄະນີ-ອະນຸຏີກາ
7305 ປັຈຈະປະກະລະນະ-ອະນຸຏີກາ
7306 ອະພິທັມມາວະຕາໂຣ-ນາມະຣູປະປະຣິຈເທໂທ
7307 ອະພິທັມມັດຖະສັງຄະໂຫ
7308 ອະພິທັມມາວະຕາລະ-ປຸຣານະຏີກາ
7309 ອະພິທັມມາມາຕິກາປາລີ

मराठी
पाळीअट्ठकथाटीकाअन्य
1101 पाराजिक पाळी
1102 पाचित्तिय पाळी
1103 महावग्ग पाळी (विनय)
1104 चूळवग्ग पाळी
1105 परिवार पाळी
1201 पाराजिककंड अट्ठकथा-१
1202 पाराजिककंड अट्ठकथा-२
1203 पाचित्तिय अट्ठकथा
1204 महावग्ग अट्ठकथा (विनय)
1205 चूळवग्ग अट्ठकथा
1206 परिवार अट्ठकथा
1301 सारत्थदीपनी टीका-१
1302 सारत्थदीपनी टीका-२
1303 सारत्थदीपनी टीका-३
1401 द्वेमातिकापाळी
1402 विनयसंगह अट्ठकथा
1403 वजिरबुद्धि टीका
1404 विमतिविनोदनी टीका-१
1405 विमतिविनोदनी टीका-२
1406 विनयालंकार टीका-१
1407 विनयालंकार टीका-२
1408 कंखावितरणीपुराण टीका
1409 विनयविनिच्छय-उत्तरविनिच्छय
1410 विनयविनिच्छय टीका-१
1411 विनयविनिच्छय टीका-२
1412 पाचित्यादियोजनापाळी
1413 खुद्दसिक्खा-मूलसिक्खा

8401 विसुद्धिमग्ग-१
8402 विसुद्धिमग्ग-२
8403 विसुद्धिमग्ग-महाटीका-१
8404 विसुद्धिमग्ग-महाटीका-२
8405 विसुद्धिमग्ग निदानकथा

8406 दीघनिकाय (पु-वि)
8407 मज्झिमनिकाय (पु-वि)
8408 संयुत्तनिकाय (पु-वि)
8409 अंगुत्तरनिकाय (पु-वि)
8410 विनयपिटक (पु-वि)
8411 अभिधम्मपिटक (पु-वि)
8412 अट्ठकथा (पु-वि)
8413 निरुत्तिदीपनी
8414 परमत्थदीपनी संगहमहाटीकापाठ
8415 अनुदीपनीपाठ
8416 पट्ठानुद्देस दीपनीपाठ
8417 नमक्कारटीका
8418 महापणामपाठ
8419 लक्खणातो बुद्धथोमनागाथा
8420 सुतवंदना
8421 कमलांजलि
8422 जिनालंकार
8423 पज्जमधु
8424 बुद्धगुणगाथावली
8425 चूळगंथवंस
8426 महावंस
8427 सासनवंस
8428 कच्चायनव्याकरणं
8429 मोग्गल्लानव्याकरणं
8430 सद्दनीतिप्पकरणं (पदमाला)
8431 सद्दनीतिप्पकरणं (धातुमाला)
8432 पदरूपसिद्धि
8433 मोग्गल्लानपंचिका
8434 पयोगसिद्धिपाठ
8435 वुत्तोदयपाठ
8436 अभिधानप्पदीपिकापाठ
8437 अभिधानप्पदीपिकाटीका
8438 सुबोधालंकारपाठ
8439 सुबोधालंकारटीका
8440 बालावतार गंठिपदत्थविनिच्छयसार
8441 लोकनीति
8442 सुत्तंतनीति
8443 सूरस्सतीनीति
8444 महारहनीति
8445 धम्मनीति
8446 कविदप्पणनीति
8447 नीतिमंजरी
8448 नरदक्खदीपनी
8449 चतुरारक्खदीपनी
8450 चाणक्यनीति
8451 रसवाहिनी
8452 सीमाविसोधनीपाठ
8453 वेस्संतरगीति
8454 मोग्गल्लान वुत्तिविवरणपंचिका
8455 थूपवंस
8456 दाठावंस
8457 धातुपाठविलासिनिया
8458 धातुवंस
8459 हत्थवनगल्लविहारवंस
8460 जिनचरितय
8461 जिनवंसदीपं
8462 तेलकटाहगाथा
8463 मिलिदटीका
8464 पदमंजरी
8465 पदसाधनं
8466 सद्दबिंदुपकरणं
8467 कच्चायनधातुमंजुसा
8468 सामंतकूटवण्णना
2101 सीलक्खंधवग्ग पाळी
2102 महावग्ग पाळी (दीघ)
2103 पाथिकवग्ग पाळी
2201 सीलक्खंधवग्ग अट्ठकथा
2202 महावग्ग अट्ठकथा (दीघ)
2203 पाथिकवग्ग अट्ठकथा
2301 सीलक्खंधवग्ग टीका
2302 महावग्ग टीका (दीघ)
2303 पाथिकवग्ग टीका
2304 सीलक्खंधवग्ग-अभिनवटीका-१
2305 सीलक्खंधवग्ग-अभिनवटीका-२
3101 मूलपण्णास पाळी
3102 मज्झिमपण्णास पाळी
3103 उपरिपण्णास पाळी
3201 मूलपण्णास अट्ठकथा-१
3202 मूलपण्णास अट्ठकथा-२
3203 मज्झिमपण्णास अट्ठकथा
3204 उपरिपण्णास अट्ठकथा
3301 मूलपण्णास टीका
3302 मज्झिमपण्णास टीका
3303 उपरिपण्णास टीका
4101 सगाथावग्ग पाळी
4102 निदानवग्ग पाळी
4103 खंधवग्ग पाळी
4104 सळायतनवग्ग पाळी
4105 महावग्ग पाळी (संयुत्त)
4201 सगाथावग्ग अट्ठकथा
4202 निदानवग्ग अट्ठकथा
4203 खंधवग्ग अट्ठकथा
4204 सळायतनवग्ग अट्ठकथा
4205 महावग्ग अट्ठकथा (संयुत्त)
4301 सगाथावग्ग टीका
4302 निदानवग्ग टीका
4303 खंधवग्ग टीका
4304 सळायतनवग्ग टीका
4305 महावग्ग टीका (संयुत्त)
5101 एककनिपात पाळी
5102 दुकनिपात पाळी
5103 तिकनिपात पाळी
5104 चतुक्कनिपात पाळी
5105 पंचकनिपात पाळी
5106 छक्कनिपात पाळी
5107 सत्तकनिपात पाळी
5108 अट्ठकादिनिपात पाळी
5109 नवकनिपात पाळी
5110 दसकनिपात पाळी
5111 एकादसकनिपात पाळी
5201 एककनिपात अट्ठकथा
5202 दुक-तिक-चतुक्कनिपात अट्ठकथा
5203 पंचक-छक्क-सत्तकनिपात अट्ठकथा
5204 अट्ठकादिनिपात अट्ठकथा
5301 एककनिपात टीका
5302 दुक-तिक-चतुक्कनिपात टीका
5303 पंचक-छक्क-सत्तकनिपात टीका
5304 अट्ठकादिनिपात टीका
6101 खुद्दकपाठ पाळी
6102 धम्मपद पाळी
6103 उदान पाळी
6104 इतिवुत्तक पाळी
6105 सुत्तनिपात पाळी
6106 विमानवत्थु पाळी
6107 पेतवत्थु पाळी
6108 थेरगाथा पाळी
6109 थेरीगाथा पाळी
6110 अपदान पाळी-१
6111 अपदान पाळी-२
6112 बुद्धवंस पाळी
6113 चरियापिटक पाळी
6114 जातक पाळी-१
6115 जातक पाळी-२
6116 महानिद्देस पाळी
6117 चूळनिद्देस पाळी
6118 पटिसंभिदामग्ग पाळी
6119 नेत्तिप्पकरण पाळी
6120 मिलिंदपंह पाळी
6121 पेटकोपदेस पाळी
6201 खुद्दकपाठ अट्ठकथा
6202 धम्मपद अट्ठकथा-१
6203 धम्मपद अट्ठकथा-२
6204 उदान अट्ठकथा
6205 इतिवुत्तक अट्ठकथा
6206 सुत्तनिपात अट्ठकथा-१
6207 सुत्तनिपात अट्ठकथा-२
6208 विमानवत्थु अट्ठकथा
6209 पेतवत्थु अट्ठकथा
6210 थेरगाथा अट्ठकथा-१
6211 थेरगाथा अट्ठकथा-२
6212 थेरीगाथा अट्ठकथा
6213 अपदान अट्ठकथा-१
6214 अपदान अट्ठकथा-२
6215 बुद्धवंस अट्ठकथा
6216 चरियापिटक अट्ठकथा
6217 जातक अट्ठकथा-१
6218 जातक अट्ठकथा-२
6219 जातक अट्ठकथा-३
6220 जातक अट्ठकथा-४
6221 जातक अट्ठकथा-५
6222 जातक अट्ठकथा-६
6223 जातक अट्ठकथा-७
6224 महानिद्देस अट्ठकथा
6225 चूळनिद्देस अट्ठकथा
6226 पटिसंभिदामग्ग अट्ठकथा-१
6227 पटिसंभिदामग्ग अट्ठकथा-२
6228 नेत्तिप्पकरण अट्ठकथा
6301 नेत्तिप्पकरण टीका
6302 नेत्तिविभाविनी
7101 धम्मसंगणी पाळी
7102 विभंग पाळी
7103 धातुकथा पाळी
7104 पुग्गलपंयत्ति पाळी
7105 कथावत्थु पाळी
7106 यमक पाळी-१
7107 यमक पाळी-२
7108 यमक पाळी-३
7109 पट्ठान पाळी-१
7110 पट्ठान पाळी-२
7111 पट्ठान पाळी-३
7112 पट्ठान पाळी-४
7113 पट्ठान पाळी-५
7201 धम्मसंगणि अट्ठकथा
7202 सम्मोहविनोदनी अट्ठकथा
7203 पंचपकरण अट्ठकथा
7301 धम्मसंगणी-मूलटीका
7302 विभंग-मूलटीका
7303 पंचपकरण-मूलटीका
7304 धम्मसंगणी-अनुटीका
7305 पंचपकरण-अनुटीका
7306 अभिधम्मावतारो-नामरूपपरिच्छेदो
7307 अभिधम्मत्थसंगहो
7308 अभिधम्मावतार-पुराणटीका
7309 अभिधम्ममातिकापाळी

မြန်မာ
ပါဠိတော်အဋ္ဌကထာဋီကာအခြား
1101 ပါရာဇိက ပါဠိ
1102 ပါစိတ္တိယ ပါဠိ
1103 မဟာဝဂ္ဂ ပါဠိ (ဝိနယ)
1104 စူဠဝဂ္ဂ ပါဠိ
1105 ပရိဝါရ ပါဠိ
1201 ပါရာဇိကကဏ္ဍ အဋ္ဌကထာ-၁
1202 ပါရာဇိကကဏ္ဍ အဋ္ဌကထာ-၂
1203 ပါစိတ္တိယ အဋ္ဌကထာ
1204 မဟာဝဂ္ဂ အဋ္ဌကထာ (ဝိနယ)
1205 စူဠဝဂ္ဂ အဋ္ဌကထာ
1206 ပရိဝါရ အဋ္ဌကထာ
1301 သာရတ္ထဒီပနီ ဋီကာ-၁
1302 သာရတ္ထဒီပနီ ဋီကာ-၂
1303 သာရတ္ထဒီပနီ ဋီကာ-၃
1401 ဒွေမာတိကာပါဠိ
1402 ဝိနယသင်္ဂဟ အဋ္ဌကထာ
1403 ဝဇိရဗုဒ္ဓိ ဋီကာ
1404 ဝိမတိဝိနောဒနီ ဋီကာ-၁
1405 ဝိမတိဝိနောဒနီ ဋီကာ-၂
1406 ဝိနယာလင်္ကာရ ဋီကာ-၁
1407 ဝိနယာလင်္ကာရ ဋီကာ-၂
1408 ကင်္ခာဝိတရဏီပုရာဏ ဋီကာ
1409 ဝိနယဝိနိစ္ဆယ-ဥတ္တရဝိနိစ္ဆယ
1410 ဝိနယဝိနိစ္ဆယ ဋီကာ-၁
1411 ဝိနယဝိနိစ္ဆယ ဋီကာ-၂
1412 ပါစိတျာဒိယောဇနာပါဠိ
1413 ခုဒ္ဒသိက္ခာ-မူလသိက္ခာ

8401 ဝိသုဒ္ဓိမဂ္ဂ-၁
8402 ဝိသုဒ္ဓိမဂ္ဂ-၂
8403 ဝိသုဒ္ဓိမဂ္ဂ-မဟာဋီကာ-၁
8404 ဝိသုဒ္ဓိမဂ္ဂ-မဟာဋီကာ-၂
8405 ဝိသုဒ္ဓိမဂ္ဂ နိဒါနကထာ

8406 ဒီဃနိကာယ (ပု-ဝိ)
8407 မဇ္ဈိမနိကာယ (ပု-ဝိ)
8408 သံယုတ္တနိကာယ (ပု-ဝိ)
8409 အင်္ဂုတ္တရနိကာယ (ပု-ဝိ)
8410 ဝိနယပိဋက (ပု-ဝိ)
8411 အဘိဓမ္မပိဋက (ပု-ဝိ)
8412 အဋ္ဌကထာ (ပု-ဝိ)
8413 နိရုတ္တိဒီပနီ
8414 ပရမတ္ထဒီပနီ သင်္ဂဟမဟာဋီကာပါဌ
8415 အနုဒီပနီပါဌ
8416 ပဋ္ဌာနုဒ္ဒေသ ဒီပနီပါဌ
8417 နမက္ကာရဋီကာ
8418 မဟာပဏာမပါဌ
8419 လက္ခဏာတော ဗုဒ္ဓထောမနာဂါထာ
8420 သုတဝန္ဒနာ
8421 ကမလာဉ္ဇလိ
8422 ဇိနာလင်္ကာရ
8423 ပဇ္ဇမဓု
8424 ဗုဒ္ဓဂုဏဂါထာဝလီ
8425 စူဠဂန္ထဝံသ
8427 သာသနဝံသ
8426 မဟာဝံသ
8429 မောဂ္ဂလ္လာနဗျာကရဏံ
8428 ကစ္စာယနဗျာကရဏံ
8430 သဒ္ဒနီတိပ္ပကရဏံ (ပဒမာလာ)
8431 သဒ္ဒနီတိပ္ပကရဏံ (ဓါတုမာလာ)
8432 ပဒရူပသိဒ္ဓိ
8433 မောဂလ္လာနပဉ္စိကာ
8434 ပယောဂသိဒ္ဓိပါဌ
8435 ဝုတ္တောဒယပါဌ
8436 အဘိဓါနပ္ပဒီပိကာပါဌ
8437 အဘိဓါနပ္ပဒီပိကာဋီကာ
8438 သုဗောဓါလင်္ကာရပါဌ
8439 သုဗောဓါလင်္ကာရဋီကာ
8440 ဗာလာဝတာရ ဂဏ္ဌိပဒတ္ထဝိနိစ္ဆယသာရ
8446 ကဝိဒပ္ပဏနီတိ
8447 နီတိမဉ္ဇရီ
8445 ဓမ္မနီတိ
8444 မဟာရဟနီတိ
8441 လောကနီတိ
8442 သုတ္တန္တနီတိ
8443 သူရဿတိနီတိ
8450 စာဏကျနီတိ
8448 နရဒက္ခဒီပနီ
8449 စတုရာရက္ခဒီပနီ
8451 ရသဝါဟိနီ
8452 သီမဝိသောဓနီပါဌ
8453 ဝေဿန္တရဂီတိ
8454 မောဂ္ဂလ္လာန ဝုတ္တိဝိဝရဏပဉ္စိကာ
8455 ထူပဝံသ
8456 ဒါဌာဝံသ
8457 ဓါတုပါဌဝိလာသိနိယာ
8458 ဓါတုဝံသ
8459 ဟတ္ထဝနဂလ္လဝိဟာရဝံသ
8460 ဇိနစရိတယ
8461 ဇိနဝံသဒီပံ
8462 တေလကဋာဟဂါထာ
8463 မိလိဒဋီကာ
8464 ပဒမဉ္ဇရီ
8465 ပဒသာဓနံ
8466 သဒ္ဒဗိန္ဒုပကရဏံ
8467 ကစ္စာယနဓါတုမဉ္ဇုသာ
8468 သာမန္တကူဋဝဏ္ဏနာ
2101 သီလက္ခန္ဓဝဂ္ဂ ပါဠိ
2102 မဟာဝဂ္ဂ ပါဠိ (ဒီဃ)
2103 ပါထိကဝဂ္ဂ ပါဠိ
2201 သီလက္ခန္ဓဝဂ္ဂ အဋ္ဌကထာ
2202 မဟာဝဂ္ဂ အဋ္ဌကထာ (ဒီဃ)
2203 ပါထိကဝဂ္ဂ အဋ္ဌကထာ
2301 သီလက္ခန္ဓဝဂ္ဂ ဋီကာ
2302 မဟာဝဂ္ဂ ဋီကာ (ဒီဃ)
2303 ပါထိကဝဂ္ဂ ဋီကာ
2304 သီလက္ခန္ဓဝဂ္ဂ-အဘိနဝဋီကာ-၁
2305 သီလက္ခန္ဓဝဂ္ဂ-အဘိနဝဋီကာ-၂
3101 မူလပဏ္ဏာသ ပါဠိ
3102 မဇ္ဈိမပဏ္ဏာသ ပါဠိ
3103 ဥပရိပဏ္ဏာသ ပါဠိ
3201 မူလပဏ္ဏာသ အဋ္ဌကထာ-၁
3202 မူလပဏ္ဏာသ အဋ္ဌကထာ-၂
3203 မဇ္ဈိမပဏ္ဏာသ အဋ္ဌကထာ
3204 ဥပရိပဏ္ဏာသ အဋ္ဌကထာ
3301 မူလပဏ္ဏာသ ဋီကာ
3302 မဇ္ဈိမပဏ္ဏာသ ဋီကာ
3303 ဥပရိပဏ္ဏာသ ဋီကာ
4101 သဂါထာဝဂ္ဂ ပါဠိ
4102 နိဒါနဝဂ္ဂ ပါဠိ
4103 ခန္ဓဝဂ္ဂ ပါဠိ
4104 သဠာယတနဝဂ္ဂ ပါဠိ
4105 မဟာဝဂ္ဂ ပါဠိ (သံယုတ္တ)
4201 သဂါထာဝဂ္ဂ အဋ္ဌကထာ
4202 နိဒါနဝဂ္ဂ အဋ္ဌကထာ
4203 ခန္ဓဝဂ္ဂ အဋ္ဌကထာ
4204 သဠာယတနဝဂ္ဂ အဋ္ဌကထာ
4205 မဟာဝဂ္ဂ အဋ္ဌကထာ (သံယုတ္တ)
4301 သဂါထာဝဂ္ဂ ဋီကာ
4302 နိဒါနဝဂ္ဂ ဋီကာ
4303 ခန္ဓဝဂ္ဂ ဋီကာ
4304 သဠာယတနဝဂ္ဂ ဋီကာ
4305 မဟာဝဂ္ဂ ဋီကာ (သံယုတ္တ)
5101 ဧကကနိပါတ ပါဠိ
5102 ဒုကနိပါတ ပါဠိ
5103 တိကနိပါတ ပါဠိ
5104 စတုက္ကနိပါတ ပါဠိ
5105 ပဉ္စကနိပါတ ပါဠိ
5106 ဆက္ကနိပါတ ပါဠိ
5107 သတ္တကနိပါတ ပါဠိ
5108 အဋ္ဌကာဒိနိပါတ ပါဠိ
5109 နဝကနိပါတ ပါဠိ
5110 ဒသကနိပါတ ပါဠိ
5111 ဧကာဒသကနိပါတ ပါဠိ
5201 ဧကကနိပါတ အဋ္ဌကထာ
5202 ဒုက-တိက-စတုက္ကနိပါတ အဋ္ဌကထာ
5203 ပဉ္စက-ဆက္က-သတ္တကနိပါတ အဋ္ဌကထာ
5204 အဋ္ဌကာဒိနိပါတ အဋ္ဌကထာ
5301 ဧကကနိပါတ ဋီကာ
5302 ဒုက-တိက-စတုက္ကနိပါတ ဋီကာ
5303 ပဉ္စက-ဆက္က-သတ္တကနိပါတ ဋီကာ
5304 အဋ္ဌကာဒိနိပါတ ဋီကာ
6101 ခုဒ္ဒကပါဌ ပါဠိ
6102 ဓမ္မပဒ ပါဠိ
6103 ဥဒါန ပါဠိ
6104 ဣတိဝုတ္တက ပါဠိ
6105 သုတ္တနိပါတ ပါဠိ
6106 ဝိမာနဝတ္ထု ပါဠိ
6107 ပေတဝတ္ထု ပါဠိ
6108 ထေရဂါထာ ပါဠိ
6109 ထေရီဂါထာ ပါဠိ
6110 အပဒါန ပါဠိ-၁
6111 အပဒါန ပါဠိ-၂
6112 ဗုဒ္ဓဝံသ ပါဠိ
6113 စရိယာပိဋက ပါဠိ
6114 ဇာတက ပါဠိ-၁
6115 ဇာတက ပါဠိ-၂
6116 မဟာနိဒ္ဒေသ ပါဠိ
6117 စူဠနိဒ္ဒေသ ပါဠိ
6118 ပဋိသမ္ဘိဒါမဂ္ဂ ပါဠိ
6119 နေတ္တိပ္ပကရဏ ပါဠိ
6120 မိလိန္ဒပဉှ ပါဠိ
6121 ပေဋကောပဒေသ ပါဠိ
6201 ခုဒ္ဒကပါဌ အဋ္ဌကထာ
6202 ဓမ္မပဒ အဋ္ဌကထာ-၁
6203 ဓမ္မပဒ အဋ္ဌကထာ-၂
6204 ဥဒါန အဋ္ဌကထာ
6205 ဣတိဝုတ္တက အဋ္ဌကထာ
6206 သုတ္တနိပါတ အဋ္ဌကထာ-၁
6207 သုတ္တနိပါတ အဋ္ဌကထာ-၂
6208 ဝိမာနဝတ္ထု အဋ္ဌကထာ
6209 ပေတဝတ္ထု အဋ္ဌကထာ
6210 ထေရဂါထာ အဋ္ဌကထာ-၁
6211 ထေရဂါထာ အဋ္ဌကထာ-၂
6212 ထေရီဂါထာ အဋ္ဌကထာ
6213 အပဒါန အဋ္ဌကထာ-၁
6214 အပဒါန အဋ္ဌကထာ-၂
6215 ဗုဒ္ဓဝံသ အဋ္ဌကထာ
6216 စရိယာပိဋက အဋ္ဌကထာ
6217 ဇာတက အဋ္ဌကထာ-၁
6218 ဇာတက အဋ္ဌကထာ-၂
6219 ဇာတက အဋ္ဌကထာ-၃
6220 ဇာတက အဋ္ဌကထာ-၄
6221 ဇာတက အဋ္ဌကထာ-၅
6222 ဇာတက အဋ္ဌကထာ-၆
6223 ဇာတက အဋ္ဌကထာ-၇
6224 မဟာနိဒ္ဒေသ အဋ္ဌကထာ
6225 စူဠနိဒ္ဒေသ အဋ္ဌကထာ
6226 ပဋိသမ္ဘိဒါမဂ္ဂ အဋ္ဌကထာ-၁
6227 ပဋိသမ္ဘိဒါမဂ္ဂ အဋ္ဌကထာ-၂
6228 နေတ္တိပ္ပကရဏ အဋ္ဌကထာ
6301 နေတ္တိပ္ပကရဏ ဋီကာ
6302 နေတ္တိဝိဘာဝိနီ
7101 ဓမ္မသင်္ဂဏီ ပါဠိ
7102 ဝိဘင်္ဂ ပါဠိ
7103 ဓါတုကထာ ပါဠိ
7104 ပုဂ္ဂလပညတ္တိ ပါဠိ
7105 ကထာဝတ္ထု ပါဠိ
7106 ယမက ပါဠိ-၁
7107 ယမက ပါဠိ-၂
7108 ယမက ပါဠိ-၃
7109 ပဋ္ဌာန ပါဠိ-၁
7110 ပဋ္ဌာန ပါဠိ-၂
7111 ပဋ္ဌာန ပါဠိ-၃
7112 ပဋ္ဌာန ပါဠိ-၄
7113 ပဋ္ဌာန ပါဠိ-၅
7201 ဓမ္မသင်္ဂဏိ အဋ္ဌကထာ
7202 သမ္မောဟဝိနောဒနီ အဋ္ဌကထာ
7203 ပဉ္စပကရဏ အဋ္ဌကထာ
7301 ဓမ္မသင်္ဂဏီ-မူလဋီကာ
7302 ဝိဘင်္ဂ-မူလဋီကာ
7303 ပဉ္စပကရဏ-မူလဋီကာ
7304 ဓမ္မသင်္ဂဏီ-အနုဋီကာ
7305 ပဉ္စပကရဏ-အနုဋီကာ
7306 အဘိဓမ္မာဝတာရော-နာမရူပပရိစ္ဆေဒေါ
7307 အဘိဓမ္မတ္ထသင်္ဂဟော
7308 အဘိဓမ္မာဝတာရ-ပုရာဏဋီကာ
7309 အဘိဓမ္မမာတိကာပါဠိ

සිංහල
පාලි කැනනයවිවරණඅටුවාවෙනත්
1101 පාරාජික පාළි
1102 පාචිත්තිය පාළි
1103 මහාවග්ග පාළි (විනය)
1104 චූළවග්ග පාළි
1105 පරිවාර පාළි
1201 පාරාජිකකණ්ඩ අට්ඨකථා-1
1202 පාරාජිකකණ්ඩ අට්ඨකථා-2
1203 පාචිත්තිය අට්ඨකථා
1204 මහාවග්ග අට්ඨකථා (විනය)
1205 චූළවග්ග අට්ඨකථා
1206 පරිවාර අට්ඨකථා
1301 සාරත්ථදීපනී ටීකා-1
1302 සාරත්ථදීපනී ටීකා-2
1303 සාරත්ථදීපනී ටීකා-3
1401 ද්වෙමාතිකාපාළි
1402 විනයසංගහ අට්ඨකථා
1403 වජිරබුද්ධි ටීකා
1404 විමතිවිනෝදනී ටීකා-1
1405 විමතිවිනෝදනී ටීකා-2
1406 විනයාලංකාර ටීකා-1
1407 විනයාලංකාර ටීකා-2
1408 කඞ්ඛාවිතරණීපුරාණ ටීකා
1409 විනයවිනිච්ඡය-උත්තරවිනිච්ඡය
1410 විනයවිනිච්ඡය ටීකා-1
1411 විනයවිනිච්ඡය ටීකා-2
1412 පාචිත්යාදියෝජනාපාළි
1413 ඛුද්දසික්ඛා-මූලසික්ඛා

8401 විසුද්ධිමග්ග-1
8402 විසුද්ධිමග්ග-2
8403 විසුද්ධිමග්ග-මහාටීකා-1
8404 විසුද්ධිමග්ග-මහාටීකා-2
8405 විසුද්ධිමග්ග නිදානකථා

8406 දීඝනිකාය (පු-වි)
8407 මජ්ඣිමනිකාය (පු-වි)
8408 සංයුත්තනිකාය (පු-වි)
8409 අඞ්ගුත්තරනිකාය (පු-වි)
8410 විනයපිටක (පු-වි)
8411 අභිධම්මපිටක (පු-වි)
8412 අට්ඨකථා (පු-වි)
8413 නිරුත්තිදීපනී
8414 පරමත්ථදීපනී සඞ්ගහමහාටීකාපාඨ
8415 අනුදීපනීපාඨ
8416 පට්ඨානුද්දේස දීපනීපාඨ
8417 නමක්කාරටීකා
8418 මහාපණාමපාඨ
8419 ලක්ඛණාතෝ බුද්ධථෝමනාගාථා
8420 සුතවන්දනා
8421 කමලාඤ්ජලි
8422 ජිනාලඞ්කාර
8423 පජ්ජමධු
8424 බුද්ධගුණගාථාවලී
8425 චූළගන්ථවංස
8427 සාසනවංස
8426 මහාවංස
8429 මොග්ගල්ලානබ්යාකරණං
8428 කච්චායනබ්යාකරණං
8430 සද්දනීතිප්පකරණං (පදමාලා)
8431 සද්දනීතිප්පකරණං (ධාතුමාලා)
8432 පදරූපසිද්ධි
8433 මොග්ගල්ලානපඤ්චිකා
8434 පයෝගසිද්ධිපාඨ
8435 වුත්තෝදයපාඨ
8436 අභිධානප්පදීපිකාපාඨ
8437 අභිධානප්පදීපිකාටීකා
8438 සුබෝධාලඞ්කාරපාඨ
8439 සුබෝධාලඞ්කාරටීකා
8440 බාලාවතාර ගණ්ඨිපදත්ථවිනිච්ඡයසාර
8446 කවිදප්පණනීති
8447 නීතිමඤ්ජරී
8445 ධම්මනීති
8444 මහාරහනීති
8441 ලෝකනීති
8442 සුත්තන්තනීති
8443 සූරස්සතිනීති
8450 චාණක්යනීති
8448 නරදක්ඛදීපනී
8449 චතුරාරක්ඛදීපනී
8451 රසවාහිනී
8452 සීමවිසෝධනීපාඨ
8453 වෙස්සන්තරගීති
8454 මොග්ගල්ලාන වුත්තිවිවරණපඤ්චිකා
8455 ථූපවංස
8456 දාඨාවංස
8457 ධාතුපාඨවිලාසිනියා
8458 ධාතුවංස
8459 හත්ථවනගල්ලවිහාරවංස
8460 ජිනචරිතය
8461 ජිනවංසදීපං
8462 තේලකටාහගාථා
8463 මිලිදටීකා
8464 පදමඤ්ජරී
8465 පදසාධනං
8466 සද්දබින්දුපකරණං
8467 කච්චායනධාතුමඤ්ජුසා
8468 සාමන්තකූටවණ්ණනා
2101 සීලක්ඛන්ධවග්ග පාළි
2102 මහාවග්ග පාළි (දීඝ)
2103 පාථිකවග්ග පාළි
2201 සීලක්ඛන්ධවග්ග අට්ඨකථා
2202 මහාවග්ග අට්ඨකථා (දීඝ)
2203 පාථිකවග්ග අට්ඨකථා
2301 සීලක්ඛන්ධවග්ග ටීකා
2302 මහාවග්ග ටීකා (දීඝ)
2303 පාථිකවග්ග ටීකා
2304 සීලක්ඛන්ධවග්ග-අභිනවටීකා-1
2305 සීලක්ඛන්ධවග්ග-අභිනවටීකා-2
3101 මූලපණ්ණාස පාළි
3102 මජ්ඣිමපණ්ණාස පාළි
3103 උපරිපණ්ණාස පාළි
3201 මූලපණ්ණාස අට්ඨකථා-1
3202 මූලපණ්ණාස අට්ඨකථා-2
3203 මජ්ඣිමපණ්ණාස අට්ඨකථා
3204 උපරිපණ්ණාස අට්ඨකථා
3301 මූලපණ්ණාස ටීකා
3302 මජ්ඣිමපණ්ණාස ටීකා
3303 උපරිපණ්ණාස ටීකා
4101 සගාථාවග්ග පාළි
4102 නිදානවග්ග පාළි
4103 ඛන්ධවග්ග පාළි
4104 සළායතනවග්ග පාළි
4105 මහාවග්ග පාළි (සංයුත්ත)
4201 සගාථාවග්ග අට්ඨකථා
4202 නිදානවග්ග අට්ඨකථා
4203 ඛන්ධවග්ග අට්ඨකථා
4204 සළායතනවග්ග අට්ඨකථා
4205 මහාවග්ග අට්ඨකථා (සංයුත්ත)
4301 සගාථාවග්ග ටීකා
4302 නිදානවග්ග ටීකා
4303 ඛන්ධවග්ග ටීකා
4304 සළායතනවග්ග ටීකා
4305 මහාවග්ග ටීකා (සංයුත්ත)
5101 එකකනිපාත පාළි
5102 දුකනිපාත පාළි
5103 තිකනිපාත පාළි
5104 චතුක්කනිපාත පාළි
5105 පඤ්චකනිපාත පාළි
5106 ඡක්කනිපාත පාළි
5107 සත්තකනිපාත පාළි
5108 අට්ඨකාදිනිපාත පාළි
5109 නවකනිපාත පාළි
5110 දසකනිපාත පාළි
5111 එකාදසකනිපාත පාළි
5201 එකකනිපාත අට්ඨකථා
5202 දුක-තික-චතුක්කනිපාත අට්ඨකථා
5203 පඤ්චක-ඡක්ක-සත්තකනිපාත අට්ඨකථා
5204 අට්ඨකාදිනිපාත අට්ඨකථා
5301 එකකනිපාත ටීකා
5302 දුක-තික-චතුක්කනිපාත ටීකා
5303 පඤ්චක-ඡක්ක-සත්තකනිපාත ටීකා
5304 අට්ඨකාදිනිපාත ටීකා
6101 ඛුද්දකපාඨ පාළි
6102 ධම්මපද පාළි
6103 උදාන පාළි
6104 ඉතිවුත්තක පාළි
6105 සුත්තනිපාත පාළි
6106 විමානවත්ථු පාළි
6107 පේතවත්ථු පාළි
6108 ථේරගාථා පාළි
6109 ථේරීගාථා පාළි
6110 අපදාන පාළි-1
6111 අපදාන පාළි-2
6112 බුද්ධවංස පාළි
6113 චරියාපිටක පාළි
6114 ජාතක පාළි-1
6115 ජාතක පාළි-2
6116 මහානිද්දේස පාළි
6117 චූළනිද්දේස පාළි
6118 පටිසම්භිදාමග්ග පාළි
6119 නෙත්තිප්පකරණ පාළි
6120 මිලින්දපඤ්හ පාළි
6121 පේටකෝපදේස පාළි
6201 ඛුද්දකපාඨ අට්ඨකථා
6202 ධම්මපද අට්ඨකථා-1
6203 ධම්මපද අට්ඨකථා-2
6204 උදාන අට්ඨකථා
6205 ඉතිවුත්තක අට්ඨකථා
6206 සුත්තනිපාත අට්ඨකථා-1
6207 සුත්තනිපාත අට්ඨකථා-2
6208 විමානවත්ථු අට්ඨකථා
6209 පේතවත්ථු අට්ඨකථා
6210 ථේරගාථා අට්ඨකථා-1
6211 ථේරගාථා අට්ඨකථා-2
6212 ථේරීගාථා අට්ඨකථා
6213 අපදාන අට්ඨකථා-1
6214 අපදාන අට්ඨකථා-2
6215 බුද්ධවංස අට්ඨකථා
6216 චරියාපිටක අට්ඨකථා
6217 ජාතක අට්ඨකථා-1
6218 ජාතක අට්ඨකථා-2
6219 ජාතක අට්ඨකථා-3
6220 ජාතක අට්ඨකථා-4
6221 ජාතක අට්ඨකථා-5
6222 ජාතක අට්ඨකථා-6
6223 ජාතක අට්ඨකථා-7
6224 මහානිද්දේස අට්ඨකථා
6225 චූළනිද්දේස අට්ඨකථා
6226 පටිසම්භිදාමග්ග අට්ඨකථා-1
6227 පටිසම්භිදාමග්ග අට්ඨකථා-2
6228 නෙත්තිප්පකරණ අට්ඨකථා
6301 නෙත්තිප්පකරණ ටීකා
6302 නෙත්තිවිභාවිනී
7101 ධම්මසංගණී පාළි
7102 විභඞ්ග පාළි
7103 ධාතුකථා පාළි
7104 පුග්ගලපඤ්ඤත්ති පාළි
7105 කථාවත්ථු පාළි
7106 යමක පාළි-1
7107 යමක පාළි-2
7108 යමක පාළි-3
7109 පට්ඨාන පාළි-1
7110 පට්ඨාන පාළි-2
7111 පට්ඨාන පාළි-3
7112 පට්ඨාන පාළි-4
7113 පට්ඨාන පාළි-5
7201 ධම්මසංගණි අට්ඨකථා
7202 සම්මෝහවිනෝදනී අට්ඨකථා
7203 පඤ්චපකරණ අට්ඨකථා
7301 ධම්මසංගණී-මූලටීකා
7302 විභඞ්ග-මූලටීකා
7303 පඤ්චපකරණ-මූලටීකා
7304 ධම්මසංගණී-අනුටීකා
7305 පඤ්චපකරණ-අනුටීකා
7306 අභිධම්මාවතාරෝ-නාමරූපපරිච්ඡේදෝ
7307 අභිධම්මත්ථසංගහෝ
7308 අභිධම්මාවතාර-පුරාණටීකා
7309 අභිධම්මමාතිකාපාළි

Español
El Canon PaliLos ComentariosLos SubcomentariosOtros
1101 Pārājika Pāḷi
1102 Pācittiya Pāḷi
1103 Mahāvagga Pāḷi (Vinaya)
1104 Cūḷavagga Pāḷi
1105 Parivāra Pāḷi
1201 Pārājikakaṇḍa Aṭṭhakathā-1
1202 Pārājikakaṇḍa Aṭṭhakathā-2
1203 Pācittiya Aṭṭhakathā
1204 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Vinaya)
1205 Cūḷavagga Aṭṭhakathā
1206 Parivāra Aṭṭhakathā
1301 Sāratthadīpanī Ṭīkā-1
1302 Sāratthadīpanī Ṭīkā-2
1303 Sāratthadīpanī Ṭīkā-3
1401 Dvemātikāpāḷi
1402 Vinayasaṅgaha Aṭṭhakathā
1403 Vajirabuddhi Ṭīkā
1404 Vimativinodanī Ṭīkā-1
1405 Vimativinodanī Ṭīkā-2
1406 Vinayālaṅkāra Ṭīkā-1
1407 Vinayālaṅkāra Ṭīkā-2
1408 Kaṅkhāvitaraṇīpurāṇa Ṭīkā
1409 Vinayavinicchaya-uttaravinicchaya
1410 Vinayavinicchaya Ṭīkā-1
1411 Vinayavinicchaya Ṭīkā-2
1412 Pācityādiyojanāpāḷi
1413 Khuddasikkhā-mūlasikkhā

8401 Visuddhimagga-1
8402 Visuddhimagga-2
8403 Visuddhimagga-mahāṭīkā-1
8404 Visuddhimagga-mahāṭīkā-2
8405 Visuddhimagga nidānakathā

8406 Dīghanikāya (pu-vi)
8407 Majjhimanikāya (pu-vi)
8408 Saṃyuttanikāya (pu-vi)
8409 Aṅguttaranikāya (pu-vi)
8410 Vinayapiṭaka (pu-vi)
8411 Abhidhammapiṭaka (pu-vi)
8412 Aṭṭhakathā (pu-vi)
8413 Niruttidīpanī
8414 Paramatthadīpanī Saṅgahamahāṭīkāpāṭha
8415 Anudīpanīpāṭha
8416 Paṭṭhānuddesa dīpanīpāṭha
8417 Namakkāraṭīkā
8418 Mahāpaṇāmapāṭha
8419 Lakkhaṇāto buddhathomanāgāthā
8420 Sutavandanā
8421 Kamalāñjali
8422 Jinālaṅkāra
8423 Pajjamadhu
8424 Buddhaguṇagāthāvalī
8425 Cūḷaganthavaṃsa
8427 Sāsanavaṃsa
8426 Mahāvaṃsa
8429 Moggallānabyākaraṇaṃ
8428 Kaccāyanabyākaraṇaṃ
8430 Saddanītippakaraṇaṃ (padamālā)
8431 Saddanītippakaraṇaṃ (dhātumālā)
8432 Padarūpasiddhi
8433 Mogallānapañcikā
8434 Payogasiddhipāṭha
8435 Vuttodayapāṭha
8436 Abhidhānappadīpikāpāṭha
8437 Abhidhānappadīpikāṭīkā
8438 Subodhālaṅkārapāṭha
8439 Subodhālaṅkāraṭīkā
8440 Bālāvatāra gaṇṭhipadatthavinicchayasāra
8446 Kavidappaṇanīti
8447 Nītimañjarī
8445 Dhammanīti
8444 Mahārahanīti
8441 Lokanīti
8442 Suttantanīti
8443 Sūrassatinīti
8450 Cāṇakyanīti
8448 Naradakkhadīpanī
8449 Caturārakkhadīpanī
8451 Rasavāhinī
8452 Sīmavisodhanīpāṭha
8453 Vessantaragīti
8454 Moggallāna vuttivivaraṇapañcikā
8455 Thūpavaṃsa
8456 Dāṭhāvaṃsa
8457 Dhātupāṭhavilāsiniyā
8458 Dhātuvaṃsa
8459 Hatthavanagallavihāravaṃsa
8460 Jinacaritaya
8461 Jinavaṃsadīpaṃ
8462 Telakaṭāhagāthā
8463 Milidaṭīkā
8464 Padamañjarī
8465 Padasādhanaṃ
8466 Saddabindupakaraṇaṃ
8467 Kaccāyanadhātumañjusā
8468 Sāmantakūṭavaṇṇanā
2101 Sīlakkhandhavagga Pāḷi
2102 Mahāvagga Pāḷi (Dīgha)
2103 Pāthikavagga Pāḷi
2201 Sīlakkhandhavagga Aṭṭhakathā
2202 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Dīgha)
2203 Pāthikavagga Aṭṭhakathā
2301 Sīlakkhandhavagga Ṭīkā
2302 Mahāvagga Ṭīkā (Dīgha)
2303 Pāthikavagga Ṭīkā
2304 Sīlakkhandhavagga-abhinavaṭīkā-1
2305 Sīlakkhandhavagga-abhinavaṭīkā-2
3101 Mūlapaṇṇāsa Pāḷi
3102 Majjhimapaṇṇāsa Pāḷi
3103 Uparipaṇṇāsa Pāḷi
3201 Mūlapaṇṇāsa Aṭṭhakathā-1
3202 Mūlapaṇṇāsa Aṭṭhakathā-2
3203 Majjhimapaṇṇāsa Aṭṭhakathā
3204 Uparipaṇṇāsa Aṭṭhakathā
3301 Mūlapaṇṇāsa Ṭīkā
3302 Majjhimapaṇṇāsa Ṭīkā
3303 Uparipaṇṇāsa Ṭīkā
4101 Sagāthāvagga Pāḷi
4102 Nidānavagga Pāḷi
4103 Khandhavagga Pāḷi
4104 Saḷāyatanavagga Pāḷi
4105 Mahāvagga Pāḷi (Saṃyutta)
4201 Sagāthāvagga Aṭṭhakathā
4202 Nidānavagga Aṭṭhakathā
4203 Khandhavagga Aṭṭhakathā
4204 Saḷāyatanavagga Aṭṭhakathā
4205 Mahāvagga Aṭṭhakathā (Saṃyutta)
4301 Sagāthāvagga Ṭīkā
4302 Nidānavagga Ṭīkā
4303 Khandhavagga Ṭīkā
4304 Saḷāyatanavagga Ṭīkā
4305 Mahāvagga Ṭīkā (Saṃyutta)
5101 Ekakanipāta Pāḷi
5102 Dukanipāta Pāḷi
5103 Tikanipāta Pāḷi
5104 Catukkanipāta Pāḷi
5105 Pañcakanipāta Pāḷi
5106 Chakkanipāta Pāḷi
5107 Sattakanipāta Pāḷi
5108 Aṭṭhakādinipāta Pāḷi
5109 Navakanipāta Pāḷi
5110 Dasakanipāta Pāḷi
5111 Ekādasakanipāta Pāḷi
5201 Ekakanipāta Aṭṭhakathā
5202 Duka-tika-catukkanipāta Aṭṭhakathā
5203 Pañcaka-chakka-sattakanipāta Aṭṭhakathā
5204 Aṭṭhakādinipāta Aṭṭhakathā
5301 Ekakanipāta Ṭīkā
5302 Duka-tika-catukkanipāta Ṭīkā
5303 Pañcaka-chakka-sattakanipāta Ṭīkā
5304 Aṭṭhakādinipāta Ṭīkā
6101 Khuddakapāṭha Pāḷi
6102 Dhammapada Pāḷi
6103 Udāna Pāḷi
6104 Itivuttaka Pāḷi
6105 Suttanipāta Pāḷi
6106 Vimānavatthu Pāḷi
6107 Petavatthu Pāḷi
6108 Theragāthā Pāḷi
6109 Therīgāthā Pāḷi
6110 Apadāna Pāḷi-1
6111 Apadāna Pāḷi-2
6112 Buddhavaṃsa Pāḷi
6113 Cariyāpiṭaka Pāḷi
6114 Jātaka Pāḷi-1
6115 Jātaka Pāḷi-2
6116 Mahāniddesa Pāḷi
6117 Cūḷaniddesa Pāḷi
6118 Paṭisambhidāmagga Pāḷi
6119 Nettippakaraṇa Pāḷi
6120 Milindapañha Pāḷi
6121 Peṭakopadesa Pāḷi
6201 Khuddakapāṭha Aṭṭhakathā
6202 Dhammapada Aṭṭhakathā-1
6203 Dhammapada Aṭṭhakathā-2
6204 Udāna Aṭṭhakathā
6205 Itivuttaka Aṭṭhakathā
6206 Suttanipāta Aṭṭhakathā-1
6207 Suttanipāta Aṭṭhakathā-2
6208 Vimānavatthu Aṭṭhakathā
6209 Petavatthu Aṭṭhakathā
6210 Theragāthā Aṭṭhakathā-1
6211 Theragāthā Aṭṭhakathā-2
6212 Therīgāthā Aṭṭhakathā
6213 Apadāna Aṭṭhakathā-1
6214 Apadāna Aṭṭhakathā-2
6215 Buddhavaṃsa Aṭṭhakathā
6216 Cariyāpiṭaka Aṭṭhakathā
6217 Jātaka Aṭṭhakathā-1
6218 Jātaka Aṭṭhakathā-2
6219 Jātaka Aṭṭhakathā-3
6220 Jātaka Aṭṭhakathā-4
6221 Jātaka Aṭṭhakathā-5
6222 Jātaka Aṭṭhakathā-6
6223 Jātaka Aṭṭhakathā-7
6224 Mahāniddesa Aṭṭhakathā
6225 Cūḷaniddesa Aṭṭhakathā
6226 Paṭisambhidāmagga Aṭṭhakathā-1
6227 Paṭisambhidāmagga Aṭṭhakathā-2
6228 Nettippakaraṇa Aṭṭhakathā
6301 Nettippakaraṇa Ṭīkā
6302 Nettivibhāvinī
7101 Dhammasaṅgaṇī Pāḷi
7102 Vibhaṅga Pāḷi
7103 Dhātukathā Pāḷi
7104 Puggalapaññatti Pāḷi
7105 Kathāvatthu Pāḷi
7106 Yamaka Pāḷi-1
7107 Yamaka Pāḷi-2
7108 Yamaka Pāḷi-3
7109 Paṭṭhāna Pāḷi-1
7110 Paṭṭhāna Pāḷi-2
7111 Paṭṭhāna Pāḷi-3
7112 Paṭṭhāna Pāḷi-4
7113 Paṭṭhāna Pāḷi-5
7201 Dhammasaṅgaṇi Aṭṭhakathā
7202 Sammohavinodanī Aṭṭhakathā
7203 Pañcapakaraṇa Aṭṭhakathā
7301 Dhammasaṅgaṇī-mūlaṭīkā
7302 Vibhaṅga-mūlaṭīkā
7303 Pañcapakaraṇa-mūlaṭīkā
7304 Dhammasaṅgaṇī-anuṭīkā
7305 Pañcapakaraṇa-anuṭīkā
7306 Abhidhammāvatāro-nāmarūpaparicchedo
7307 Abhidhammatthasaṅgaho
7308 Abhidhammāvatāra-purāṇaṭīkā
7309 Abhidhammamātikāpāḷi

แบบไทย
บาลีแคนข้อคิดเห็นคำอธิบายย่อยอื่น
1101 ปาราชิกปาฬิ
1102 ปาจิตติยปาฬิ
1103 มหาวคฺคปาฬิ (วินัย)
1104 จูฬวคฺคปาฬิ
1105 ปริวารปาฬิ
1201 ปาราชิกกณฺฑอฏฺฐกถา-๑
1202 ปาราชิกกณฺฑอฏฺฐกถา-๒
1203 ปาจิตฺติยอฏฺฐกถา
1204 มหาวคฺคอฏฺฐกถา (วินัย)
1205 จูฬวคฺคอฏฺฐกถา
1206 ปริวารอฏฺฐกถา
1301 สารตฺถทีปนีฏีกา-๑
1302 สารตฺถทีปนีฏีกา-๒
1303 สารตฺถทีปนีฏีกา-๓
1401 ทเวมาติกาปาฬิ
1402 วินยสํคหอฏฺฐกถา
1403 วชิรพุทฺธิฏีกา
1404 วิมติวิโนทนีฏีกา-๑
1405 วิมติวิโนทนีฏีกา-๒
1406 วินยาลงฺการฏีกา-๑
1407 วินยาลงฺการฏีกา-๒
1408 กงฺขาวิตรณีปุราณฏีกา
1409 วินยวินิจฉย-อุตฺตรวินิจฉย
1410 วินยวินิจฉยฏีกา-๑
1411 วินยวินิจฉยฏีกา-๒
1412 ปาจิตฺยาทิโยชนาปาฬิ
1413 ขุทฺทสิกฺขา-มูลสิกฺขา

8401 วิสุทฺธิมคฺค-๑
8402 วิสุทฺธิมคฺค-๒
8403 วิสุทฺธิมคฺค-มหาฏีกา-๑
8404 วิสุทฺธิมคฺค-มหาฏีกา-๒
8405 วิสุทฺธิมคฺค-นิทานกถา

8406 ทีฆนิกาย (ปุ-วิ)
8407 มชฺฌิมนิกาย (ปุ-วิ)
8408 สํยุตฺตนิกาย (ปุ-วิ)
8409 องฺคุตฺตรนิกาย (ปุ-วิ)
8410 วินยปิฎก (ปุ-วิ)
8411 อภิธมฺมปิฎก (ปุ-วิ)
8412 อฏฺฐกถา (ปุ-วิ)
8413 นิรุตฺติทีปนี
8414 ปรมตฺถทีปนี สงฺคหมหาฏีกาปาฐ
8415 อนุทีปนีปาฐ
8416 ปฎฺฐานุทฺเทสทีปนีปาฐ
8417 นมกฺการฏีกา
8418 มหาปณามปาฐ
8419 ลกฺขณาโต พุทฺธโถมนาคาถา
8420 สุตวทน
8421 กมลาญฺชลิ
8422 ชินาลงฺการ
8423 ปชฺชมธุ
8424 พุทฺธคุณคาถาวลี
8425 จูฬคนฺถวํส
8427 สาสนวํส
8426 มหาวํส
8429 โมคฺคลฺลานพฺยากรณํ
8428 กจฺจายนพฺยากรณํ
8430 สทฺทานีติปฺปกรณํ (ปทมาลา)
8431 สทฺทานีติปฺปกรณํ (ธาตุมาลา)
8432 ปทรูปสิทฺธิ
8433 โมคคฺลานปญฺจิกา
8434 ปโยคสิทฺธิปาฐ
8435 วุตฺโตทยปาฐ
8436 อภิธานปฺปทีปิกาปาฐ
8437 อภิธานปฺปทีปิกาฏีกา
8438 สุโพธาลงฺการปาฐ
8439 สุโพธาลงฺการฏีกา
8440 พาลาวตาร คณฺฐิปทตฺถวินิจฺฉยสาร
8446 กวิทปฺปณนีติ
8447 นีติมญฺชรี
8445 ธมฺมนีติ
8444 มหารหนีติ
8441 โลกนีติ
8442 สุตฺตนฺตนีติ
8443 สูรสฺสตินีติ
8450 จาณกฺยนีติ
8448 นรทกฺขทีปนี
8449 จตุราวรกฺขทีปนี
8451 รสวาหินี
8452 สีมวิโสธนีปาฐ
8453 เวสฺสนฺตรคีติ
8454 โมคฺคลฺลาน วุตฺติวิวรณปญฺจิกา
8455 ถูปวํส
8456 ทาฐาวํส
8457 ธาตุปาฐวิลาสินิยา
8458 ธาตุวํส
8459 หตฺถวนคัลลวิหารวํส
8460 ชนจริตย
8461 ชนวํสทีปํ
8462 เตลกฏาหคาถา
8463 มิลิทฏีกา
8464 ปทมญฺชรี
8465 ปทสาธนํ
8466 สทฺทพินฺทุปกรณํ
8467 กจฺจายนธาตุมญฺชุสา
8468 สามนฺตกูฏวณฺณนา
2101 สีลกฺขนฺธวคฺคปาฬิ
2102 มหาวคฺคปาฬิ (ทีฆ)
2103 ปาถิกวคฺคปาฬิ
2201 สีลกฺขนฺธวคฺคอฏฺฐกถา
2202 มหาวคฺคอฏฺฐกถา (ทีฆ)
2203 ปาถิกวคฺคอฏฺฐกถา
2301 สีลกฺขนฺธวคฺคฏีกา
2302 มหาวคฺคฏีกา (ทีฆ)
2303 ปาถิกวคฺคฏีกา
2304 สีลกฺขนฺธวคฺค-อภินวฏีกา-๑
2305 สีลกฺขนฺธวคฺค-อภินวฏีกา-๒
3101 มูลปณฺณาสปาฬิ
3102 มชฺฌิมปณฺณาสปาฬิ
3103 อุปริปณฺณาสปาฬิ
3201 มูลปณฺณาสอฏฺฐกถา-๑
3202 มูลปณฺณาสอฏฺฐกถา-๒
3203 มชฺฌิมปณฺณาสอฏฺฐกถา
3204 อุปริปณฺณาสอฏฺฐกถา
3301 มูลปณฺณาสฏีกา
3302 มชฺฌิมปณฺณาสฏีกา
3303 อุปริปณฺณาสฏีกา
4101 สคาถาวคฺคปาฬิ
4102 นิทานวคฺคปาฬิ
4103 ขนฺธวคฺคปาฬิ
4104 สฬายตนวคฺคปาฬิ
4105 มหาวคฺคปาฬิ (สํยุตฺต)
4201 สคาถาวคฺคอฏฺฐกถา
4202 นิทานวคฺคอฏฺฐกถา
4203 ขนฺธวคฺคอฏฺฐกถา
4204 สฬายตนวคฺคอฏฺฐกถา
4205 มหาวคฺคอฏฺฐกถา (สํยุตฺต)
4301 สคาถาวคฺคฏีกา
4302 นิทานวคฺคฏีกา
4303 ขนฺธวคฺคฏีกา
4304 สฬายตนวคฺคฏีกา
4305 มหาวคฺคฏีกา (สํยุตฺต)
5101 เอกกนิปาตปาฬิ
5102 ทุกนิปาตปาฬิ
5103 ติกนิปาตปาฬิ
5104 จตุกฺกนิปาตปาฬิ
5105 ปญฺจกนิปาตปาฬิ
5106 ฉกฺกนิปาตปาฬิ
5107 สตฺตกนิปาตปาฬิ
5108 อฏฺฐกาทินิปาตปาฬิ
5109 นวกนิปาตปาฬิ
5110 ทสกนิปาตปาฬิ
5111 เอกาทสกนิปาตปาฬิ
5201 เอกกนิปาตอฏฺฐกถา
5202 ทุก-ติก-จตุกฺกนิปาตอฏฺฐกถา
5203 ปญฺจก-ฉกฺก-สตฺตกนิปาตอฏฺฐกถา
5204 อฏฺฐกาทินิปาตอฏฺฐกถา
5301 เอกกนิปาตฏีกา
5302 ทุก-ติก-จตุกฺกนิปาตฏีกา
5303 ปญฺจก-ฉกฺก-สตฺตกนิปาตฏีกา
5304 อฏฺฐกาทินิปาตฏีกา
6101 ขุทฺทกปาฐปาฬิ
6102 ธมฺมปทปาฬิ
6103 อุทานปาฬิ
6104 อิติวุตฺตกปาฬิ
6105 สุตฺตนิบาตปาฬิ
6106 วิมานวตฺถุปาฬิ
6107 เปตวตฺถุปาฬิ
6108 เถรคาถาปาฬิ
6109 เถรีคาถาปาฬิ
6110 อปทานปาฬิ-๑
6111 อปทานปาฬิ-๒
6112 พุทธวงฺสปาฬิ
6113 จริยาปิฏกปาฬิ
6114 ชาตกปาฬิ-๑
6115 ชาตกปาฬิ-๒
6116 มหานิทฺเทสปาฬิ
6117 จูฬนิทฺเทสปาฬิ
6118 ปฏิสมฺภิทามคฺคปาฬิ
6119 เนตฺติปฺปกฺรณปาฬิ
6120 มิลินฺทปญฺหาปาฬิ
6121 เปฏโกปเทสปาฬิ
6201 ขุทฺทกปาฐอฏฺฐกถา
6202 ธมฺมปทอฏฺฐกถา-๑
6203 ธมฺมปทอฏฺฐกถา-๒
6204 อุทานอฏฺฐกถา
6205 อิติวุตฺตกอฏฺฐกถา
6206 สุตฺตนิบาตอฏฺฐกถา-๑
6207 สุตฺตนิบาตอฏฺฐกถา-๒
6208 วิมานวตฺถุอฏฺฐกถา
6209 เปตวตฺถุอฏฺฐกถา
6210 เถรคาถาอฏฺฐกถา-๑
6211 เถรคาถาอฏฺฐกถา-๒
6212 เถรีคาถาอฏฺฐกถา
6213 อปทานอฏฺฐกถา-๑
6214 อปทานอฏฺฐกถา-๒
6215 พุทธวงฺสอฏฺฐกถา
6216 จริยาปิฏกอฏฺฐกถา
6217 ชาตกอฏฺฐกถา-๑
6218 ชาตกอฏฺฐกถา-๒
6219 ชาตกอฏฺฐกถา-๓
6220 ชาตกอฏฺฐกถา-๔
6221 ชาตกอฏฺฐกถา-๕
6222 ชาตกอฏฺฐกถา-๖
6223 ชาตกอฏฺฐกถา-๗
6224 มหานิทฺเทสอฏฺฐกถา
6225 จูฬนิทฺเทสอฏฺฐกถา
6226 ปฏิสมฺภิทามคฺคอฏฺฐกถา-๑
6227 ปฏิสมฺภิทามคฺคอฏฺฐกถา-๒
6228 เนตฺติปฺปกฺรณอฏฺฐกถา
6301 เนตฺติปฺปกฺรณฏีกา
6302 เนตฺติวิภาวินี
7101 ธมฺมสงฺคณีปาฬิ
7102 วิภงฺคปาฬิ
7103 ธาตุกถาปาฬิ
7104 ปุคฺคลปญฺญตฺติปาฬิ
7105 กถาวตฺถุปาฬิ
7106 ยมกปาฬิ-๑
7107 ยมกปาฬิ-๒
7108 ยมกปาฬิ-๓
7109 ปฎฺฐานปาฬิ-๑
7110 ปฎฺฐานปาฬิ-๒
7111 ปฎฺฐานปาฬิ-๓
7112 ปฎฺฐานปาฬิ-๔
7113 ปฎฺฐานปาฬิ-๕
7201 ธมฺมสงฺคณิอฏฺฐกถา
7202 สมฺโมหวินิทนีอฏฺฐกถา
7203 ปญฺจปกรณอฏฺฐกถา
7301 ธมฺมสงฺคณีมูลฏีกา
7302 วิภงฺคมูลฏีกา
7303 ปญฺจปกรณมูลฏีกา
7304 ธมฺมสงฺคณีอนุฏีกา
7305 ปญฺจปกรณอนุฏีกา
7306 อภิธมฺมาวตาโร-นามรูปปริจฺเฉโท
7307 อภิธมฺมตฺถสงฺคโห
7308 อภิธมฺมาวตาร-ปุราณฏีกา
7309 อภิธมฺมมาติกาปาฬิ

བོད་མི
པཱ་ལི་གསུང་རབ།འགྲེལ་བཤད།འགྲེལ་བཤད་ཕྲན།གཞན།
1101 ཕ་ར་ཇི་ཀ་པཱ་ལི།
1102 པཱ་ཙི་ཏི་ཡ་པཱ་ལི།
1103 མ་ཧཱ་ཝག་ག་པཱ་ལི། (ཝི་ན་ཡ)
1104 ཙཱུ་ལ་ཝག་ག་པཱ་ལི།
1105 པ་རི་ཝཱ་ར་པཱ་ལི།
1201 ཕ་ར་ཇི་ཀ་ཀཎྜ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༡
1202 ཕ་ར་ཇི་ཀ་ཀཎྜ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༢
1203 པཱ་ཙི་ཏི་ཡ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
1204 མ་ཧཱ་ཝག་ག་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ། (ཝི་ན་ཡ)
1205 ཙཱུ་ལ་ཝག་ག་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
1206 པ་རི་ཝཱ་ར་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
1301 སཱ་རཏྠ་དཱི་པ་ནཱི་ཊཱི་ཀཱ-༡
1302 སཱ་རཏྠ་དཱི་པ་ནཱི་ཊཱི་ཀཱ-༢
1303 སཱ་རཏྠ་དཱི་པ་ནཱི་ཊཱི་ཀཱ-༣
1401 དྭེ་མཱ་ཏི་ཀཱ་པཱ་ལི།
1402 ཝི་ན་ཡ་སངྒ་ཧ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
1403 ཝ་ཇི་ར་བུད་དྷི་ཊཱི་ཀཱ།
1404 ཝི་མ་ཏི་ཝི་ནོ་ད་ནཱི་ཊཱི་ཀཱ-༡
1405 ཝི་མ་ཏི་ཝི་ནོ་ད་ནཱི་ཊཱི་ཀཱ-༢
1406 ཝི་ན་ཡཱ་ལངྐཱ་ར་ཊཱི་ཀཱ-༡
1407 ཝི་ན་ཡཱ་ལངྐཱ་ར་ཊཱི་ཀཱ-༢
1408 ཀངྑཱ་ཝི་ཏ་ར་ཎཱི་པུ་རཱ་ཎ་ཊཱི་ཀཱ།
1409 ཝི་ན་ཡ་ཝི་ནི་ཙ་ཡ་ཨུ་ཏྟ་ར་ཝི་ནི་ཙ་ཡ།
1410 ཝི་ན་ཡ་ཝི་ནི་ཙ་ཡ་ཊཱི་ཀཱ-༡
1411 ཝི་ན་ཡ་ཝི་ནི་ཙ་ཡ་ཊཱི་ཀཱ-༢
1412 པཱ་ཙི་ཏྱཱ་དི་ཡོ་ཇ་ནཱ་པཱ་ལི།
1413 ཁུད་ད་སིཀྑཱ་མཱུ་ལ་སིཀྑཱ།

8401 ཝི་སུད་དྷི་མགྒ-༡
8402 ཝི་སུད་དྷི་མགྒ-༢
8403 ཝི་སུད་དྷི་མགྒ་མ་ཧཱ་ཊཱི་ཀཱ-༡
8404 ཝི་སུད་དྷི་མགྒ་མ་ཧཱ་ཊཱི་ཀཱ-༢
8405 ཝི་སུད་དྷི་མགྒ་ནི་དཱ་ན་ཀ་ཐཱ།

8406 དཱི་གྷ་ནི་ཀཱ་ཡ། (པུ་ཝི)
8407 མཛྷི་མ་ནི་ཀཱ་ཡ། (པུ་ཝི)
8408 སཾ་ཡུཏྟ་ནི་ཀཱ་ཡ། (པུ་ཝི)
8409 ཨངྒུ་ཏྟ་ར་ནི་ཀཱ་ཡ། (པུ་ཝི)
8410 ཝི་ན་ཡ་པི་ཊ་ཀ། (པུ་ཝི)
8411 ཨ་བྷི་དྷམྨ་པི་ཊ་ཀ། (པུ་ཝི)
8412 ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ། (པུ་ཝི)
8413 ནི་རུཏྟི་དཱི་པ་ནཱི།
8414 པ་ར་མཏྠ་དཱི་པ་ནཱི་སངྒ་ཧ་མ་ཧཱ་ཊཱི་ཀཱ་པཱ་ཋ།
8415 ཨ་ནུ་དཱི་པ་ནཱི་པཱ་ཋ།
8416 པཊྛཱ་ནུདྡེ་ས་དཱི་པ་ནཱི་པཱ་ཋ།
8417 ན་མཀྐཱ་ར་ཊཱི་ཀཱ།
8418 མ་ཧཱ་པ་ཎཱ་མ་པཱ་ཋ།
8419 ལཀྑ་ཎཱ་ཏོ་བུདྡྷ་ཐོ་མ་ནཱ་གཱ་ཐཱ།
8420 སུ་ཏ་ཝནྡ་ནཱ།
8421 ཀ་མ་ལཱཉྫ་ལི།
8422 ཇི་ནཱ་ལངྐཱ་ར།
8423 པཛྫ་མ་དྷུ།
8424 བུདྡྷ་གུ་ཎ་གཱ་ཐཱ་ཝ་ལཱི།
8425 ཙཱུ་ལ་གནྠ་ཝཾ་ས།
8427 སཱ་ས་ན་ཝཾ་ས།
8426 མ་ཧཱ་ཝཾ་ས།
8429 མོགྒ་ལླཱ་ན་བྱཱ་ཀ་ར་ཎཾ།
8428 ཀཙྩཱ་ཡ་ན་བྱཱ་ཀ་ར་ཎཾ།
8430 སདྡ་ནཱི་ཏི་པྤ་ཀ་ར་ཎཾ། (པ་ད་མཱ་ལཱ)
8431 སདྡ་ནཱི་ཏི་པྤ་ཀ་ར་ཎཾ། (དྷཱ་ཏུ་མཱ་ལཱ)
8432 པ་ད་རཱུ་པ་སིད་དྷི།
8433 མོ་ག་ལླཱ་ན་པཉྩ་ཀཱ།
8434 པ་ཡོ་ག་སིད་དྷི་པཱ་ཋ།
8435 བུཏྟོ་ད་ཡ་པཱ་ཋ།
8436 ཨ་བྷི་དྷཱ་ན་པྤ་དཱི་པི་ཀཱ་པཱ་ཋ།
8437 ཨ་བྷི་དྷཱ་ན་པྤ་དཱི་པི་ཀཱ་ཊཱི་ཀཱ།
8438 སུ་བོ་དྷཱ་ལངྐཱ་ར་པཱ་ཋ།
8439 སུ་བོ་དྷཱ་ལངྐཱ་ར་ཊཱི་ཀཱ།
8440 བཱ་ལཱ་ཝ་ཏཱ་ར་གཎྛི་པ་དཏྠ་ཝི་ནི་ཙ་ཡ་སཱ་ར།
8446 ཀ་ཝི་དཔྤ་ཎ་ནཱི་ཏི།
8447 ནཱི་ཏི་མཉྫ་རཱི།
8445 དྷམྨ་ནཱི་ཏི།
8444 མ་ཧཱ་ར་ཧ་ནཱི་ཏི།
8441 ལོ་ཀ་ནཱི་ཏི།
8442 སུཏྟནྟ་ནཱ་ཏི།
8443 སཱུ་རསྶ་ཏི་ནཱི་ཏི།
8450 ཙཱ་ཎཀྱ་ནཱི་ཏི།
8448 ན་ར་དཀྑ་དཱི་པ་ནཱི།
8449 ཙ་ཏུ་རཱ་རཀྑ་དཱི་པ་ནཱི།
8451 ར་ས་ཝཱ་ཧི་ནཱི།
8452 སཱི་མ་ཝི་སོ་ད་ནཱི་པཱ་ཋ།
8453 ཝེསྶནྟ་ར་གཱི་ཏི།
8454 མོགྒ་ལླཱ་ན་བུཏྟི་ཝི་ཝ་ར་ཎ་པཉྩ་ཀཱ།
8455 ཐཱུ་པ་ཝཾ་ས།
8456 དཱ་ཊྷཱ་ཝཾ་ས།
8457 དྷཱ་ཏུ་པཱ་ཋ་ཝི་ལཱ་སི་ནི་ཡཱ།
8458 དྷཱ་ཏུ་ཝཾ་ས།
8459 ཧཏྠ་ཝ་ན་གལླ་ཝི་ཧཱ་ར་ཝཾ་ས།
8460 ཇི་ན་ཙ་རི་ཏ་ཡ།
8461 ཇི་ན་ཝཾ་ས་དཱི་པཾ།
8462 ཏེ་ལ་ཀ་ཊཱ་ཧ་གཱ་ཐཱ།
8463 མི་ལི་ད་ཊཱི་ཀཱ།
8464 པ་ད་མཉྫ་རཱི།
8465 པ་ད་སཱ་ད་ནཾ།
8466 སདྡ་བིནྡུ་པ་ཀ་ར་ཎཾ།
8467 ཀཙྩཱ་ཡ་ན་དྷཱ་ཏུ་མཉྫུ་སཱ།
8468 སཱ་མནྟ་ཀཱུ་ཊ་ཝཎྞ་ནཱ།
2101 སཱི་ལཀྑནྡྷ་ཝག་ག་པཱ་ལི།
2102 མ་ཧཱ་ཝག་ག་པཱ་ལི། (དཱི་གྷ)
2103 པཱ་ཐི་ཀ་ཝག་ག་པཱ་ལི།
2201 སཱི་ལཀྑནྡྷ་ཝག་ག་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
2202 མ་ཧཱ་ཝག་ག་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ། (དཱི་གྷ)
2203 པཱ་ཐི་ཀ་ཝག་ག་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
2301 སཱི་ལཀྑནྡྷ་ཝག་ག་ཊཱི་ཀཱ།
2302 མ་ཧཱ་ཝག་ག་ཊཱི་ཀཱ། (དཱི་གྷ)
2303 པཱ་ཐི་ཀ་ཝག་ག་ཊཱི་ཀཱ།
2304 སཱི་ལཀྑནྡྷ་ཝག་ག་ཨ་བྷི་ན་ཝ་ཊཱི་ཀཱ-༡
2305 སཱི་ལཀྑནྡྷ་ཝག་ག་ཨ་བྷི་ན་ཝ་ཊཱི་ཀཱ-༢
3101 མཱུ་ལ་པཎྞཱ་ས་པཱ་ལི།
3102 མཛྷི་མ་པཎྞཱ་ས་པཱ་ལི།
3103 ཨུ་པ་རི་པཎྞཱ་ས་པཱ་ལི།
3201 མཱུ་ལ་པཎྞཱ་ས་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༡
3202 མཱུ་ལ་པཎྞཱ་ས་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༢
3203 མཛྷི་མ་པཎྞཱ་ས་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
3204 ཨུ་པ་རི་པཎྞཱ་ས་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
3301 མཱུ་ལ་པཎྞཱ་ས་ཊཱི་ཀཱ།
3302 མཛྷི་མ་པཎྞཱ་ས་ཊཱི་ཀཱ།
3303 ཨུ་པ་རི་པཎྞཱ་ས་ཊཱི་ཀཱ།
4101 ས་གཱ་ཐཱ་ཝག་ག་པཱ་ལི།
4102 ནི་དཱ་ན་ཝག་ག་པཱ་ལི།
4103 ཁནྡྷ་ཝག་ག་པཱ་ལི།
4104 ས་ལཱ་ཡ་ཏ་ན་ཝག་ག་པཱ་ལི།
4105 མ་ཧཱ་ཝག་ག་པཱ་ལི། (སཾ་ཡུཏྟ)
4201 ས་གཱ་ཐཱ་ཝག་ག་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
4202 ནི་དཱ་ན་ཝག་ག་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
4203 ཁནྡྷ་ཝག་ག་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
4204 ས་ལཱ་ཡ་ཏ་ན་ཝག་ག་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
4205 མ་ཧཱ་ཝག་ག་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ། (སཾ་ཡུཏྟ)
4301 ས་གཱ་ཐཱ་ཝག་ག་ཊཱི་ཀཱ།
4302 ནི་དཱ་ན་ཝག་ག་ཊཱི་ཀཱ།
4303 ཁནྡྷ་ཝག་ག་ཊཱི་ཀཱ།
4304 ས་ལཱ་ཡ་ཏ་ན་ཝག་ག་ཊཱི་ཀཱ།
4305 མ་ཧཱ་ཝག་ག་ཊཱི་ཀཱ། (སཾ་ཡུཏྟ)
5101 ཨེ་ཀ་ཀ་ནི་པཱ་ཏ་པཱ་ལི།
5102 དུ་ཀ་ནི་པཱ་ཏ་པཱ་ལི།
5103 ཏི་ཀ་ནི་པཱ་ཏ་པཱ་ལི།
5104 ཙ་ཏུཀྐ་ནི་པཱ་ཏ་པཱ་ལི།
5105 པཉྩ་ཀ་ནི་པཱ་ཏ་པཱ་ལི།
5106 ཆཀྐ་ནི་པཱ་ཏ་པཱ་ལི།
5107 སཏྟ་ཀ་ནི་པཱ་ཏ་པཱ་ལི།
5108 ཨཊྛ་ཀཱ་དི་ནི་པཱ་ཏ་པཱ་ལི།
5109 ན་ཝ་ཀ་ནི་པཱ་ཏ་པཱ་ལི།
5110 ད་ས་ཀ་ནི་པཱ་ཏ་པཱ་ལི།
5111 ཨེ་ཀཱ་ད་ས་ཀ་ནི་པཱ་ཏ་པཱ་ལི།
5201 ཨེ་ཀ་ཀ་ནི་པཱ་ཏ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
5202 དུ་ཀ་ཏི་ཀ་ཙ་ཏུཀྐ་ནི་པཱ་ཏ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
5203 པཉྩ་ཀ་ཆཀྐ་སཏྟ་ཀ་ནི་པཱ་ཏ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
5204 ཨཊྛ་ཀཱ་དི་ནི་པཱ་ཏ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
5301 ཨེ་ཀ་ཀ་ནི་པཱ་ཏ་ཊཱི་ཀཱ།
5302 དུ་ཀ་ཏི་ཀ་ཙ་ཏུཀྐ་ནི་པཱ་ཏ་ཊཱི་ཀཱ།
5303 པཉྩ་ཀ་ཆཀྐ་སཏྟ་ཀ་ནི་པཱ་ཏ་ཊཱི་ཀཱ།
5304 ཨཊྛ་ཀཱ་དི་ནི་པཱ་ཏ་ཊཱི་ཀཱ།
6101 ཁུད་ད་ཀ་པཱ་ཋ་པཱ་ལི།
6102 དྷམྨ་པ་ད་པཱ་ལི།
6103 ཨུ་དཱ་ན་པཱ་ལི།
6104 ཨི་ཏི་ཝུཏྟ་ཀ་པཱ་ལི།
6105 སུཏྟ་ནི་པཱ་ཏ་པཱ་ལི།
6106 ཝི་མཱ་ན་ཝཏྠུ་པཱ་ལི།
6107 པེ་ཏ་ཝཏྠུ་པཱ་ལི།
6108 ཐེ་ར་གཱ་ཐཱ་པཱ་ལི།
6109 ཐེ་རཱི་གཱ་ཐཱ་པཱ་ལི།
6110 ཨ་པ་དཱ་ན་པཱ་ལི-༡
6111 ཨ་པ་དཱ་ན་པཱ་ལི-༢
6112 བུདྡྷ་ཝཾ་ས་པཱ་ལི།
6113 ཙ་རི་ཡཱ་པི་ཊ་ཀ་པཱ་ལི།
6114 ཛཱ་ཏ་ཀ་པཱ་ལི-༡
6115 ཛཱ་ཏ་ཀ་པཱ་ལི-༢
6116 མ་ཧཱ་ནི་དྡེ་ས་པཱ་ལི།
6117 ཙཱུ་ལ་ནི་དྡེ་ས་པཱ་ལི།
6118 པ་ཊི་སམ་བྷི་དཱ་མགྒ་པཱ་ལི།
6119 ནེཏྟི་པྤ་ཀ་ར་ཎ་པཱ་ལི།
6120 མི་ལིནྡ་པཉྷ་པཱ་ལི།
6121 པེ་ཊ་ཀོ་པ་དེ་ས་པཱ་ལི།
6201 ཁུད་ད་ཀ་པཱ་ཋ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
6202 དྷམྨ་པ་ད་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༡
6203 དྷམྨ་པ་ད་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༢
6204 ཨུ་དཱ་ན་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
6205 ཨི་ཏི་ཝུཏྟ་ཀ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
6206 སུཏྟ་ནི་པཱ་ཏ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༡
6207 སུཏྟ་ནི་པཱ་ཏ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༢
6208 ཝི་མཱ་ན་ཝཏྠུ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
6209 པེ་ཏ་ཝཏྠུ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
6210 ཐེ་ར་གཱ་ཐཱ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༡
6211 ཐེ་ར་གཱ་ཐཱ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༢
6212 ཐེ་རཱི་གཱ་ཐཱ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
6213 ཨ་པ་དཱ་ན་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༡
6214 ཨ་པ་དཱ་ན་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༢
6215 བུདྡྷ་ཝཾ་ས་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
6216 ཙ་རི་ཡཱ་པི་ཊ་ཀ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
6217 ཛཱ་ཏ་ཀ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༡
6218 ཛཱ་ཏ་ཀ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༢
6219 ཛཱ་ཏ་ཀ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༣
6220 ཛཱ་ཏ་ཀ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༤
6221 ཛཱ་ཏ་ཀ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༥
6222 ཛཱ་ཏ་ཀ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༦
6223 ཛཱ་ཏ་ཀ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༧
6224 མ་ཧཱ་ནི་དྡེ་ས་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
6225 ཙཱུ་ལ་ནི་དྡེ་ས་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
6226 པ་ཊི་སམ་བྷི་དཱ་མགྒ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༡
6227 པ་ཊི་སམ་བྷི་དཱ་མགྒ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ-༢
6228 ནེཏྟི་པྤ་ཀ་ར་ཎ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
6301 ནེཏྟི་པྤ་ཀ་ར་ཎ་ཊཱི་ཀཱ།
6302 ནེཏྟི་ཝི་བྷཱི་ནཱི།
7101 དྷམྨ་སངྒ་ཎཱི་པཱ་ལི།
7102 ཝི་བྷངྒ་པཱ་ལི།
7103 དྷཱ་ཏུ་ཀ་ཐཱ་པཱ་ལི།
7104 པུགྒ་ལ་པཉྙཏྟི་པཱ་ལི།
7105 ཀ་ཐཱ་ཝཏྠུ་པཱ་ལི།
7106 ཡ་མ་ཀ་པཱ་ལི-༡
7107 ཡ་མ་ཀ་པཱ་ལི-༢
7108 ཡ་མ་ཀ་པཱ་ལི-༣
7109 པཊྛཱ་ན་པཱ་ལི-༡
7110 པཊྛཱ་ན་པཱ་ལི-༢
7111 པཊྛཱ་ན་པཱ་ལི-༣
7112 པཊྛཱ་ན་པཱ་ལི-༤
7113 པཊྛཱ་ན་པཱ་ལི-༥
7201 དྷམྨ་སངྒ་ཎི་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
7202 སམྨོ་ཧ་ཝི་ནོ་ད་ནཱི་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
7203 པཉྩ་པ་ཀ་ར་ཎ་ཨཊྛ་ཀ་ཐཱ།
7301 དྷམྨ་སངྒ་ཎཱི་མཱུ་ལ་ཊཱི་ཀཱ།
7302 ཝི་བྷངྒ་མཱུ་ལ་ཊཱི་ཀཱ།
7303 པཉྩ་པ་ཀ་ར་ཎ་མཱུ་ལ་ཊཱི་ཀཱ།
7304 དྷམྨ་སངྒ་ཎཱི་ཨ་ནུ་ཊཱི་ཀཱ།
7305 པཉྩ་པ་ཀ་ར་ཎ་ཨ་ནུ་ཊཱི་ཀཱ།
7306 ཨ་བྷི་དྷམྨཱ་ཝ་ཏཱ་རོ་ནཱ་མ་རཱུ་པ་པ་རི་ཙྪེ་དོ།
7307 ཨ་བྷི་དྷམྨཏྠ་སངྒ་ཧོ།
7308 ཨ་བྷི་དྷམྨཱ་ཝ་ཏཱ་ར་པུ་རཱ་ཎ་ཊཱི་ཀཱ།
7309 ཨ་བྷི་དྷམྨ་མཱ་ཏི་ཀཱ་པཱ་ལི།

Tiếng Việt
Kinh điển PaliChú giảiPhụ chú giảiKhác
1101 Pārājika Pāḷi
1102 Pācittiya Pāḷi
1103 Mahāvagga Pāḷi (Tạng Luật)
1104 Cūḷavagga Pāḷi
1105 Parivāra Pāḷi
1201 Chú Giải Pārājikakaṇḍa - 1
1202 Chú Giải Pārājikakaṇḍa - 2
1203 Chú Giải Pācittiya
1204 Chú Giải Mahāvagga (Tạng Luật)
1205 Chú Giải Cūḷavagga
1206 Chú Giải Parivāra
1301 Phụ Chú Giải Sāratthadīpanī - 1
1302 Phụ Chú Giải Sāratthadīpanī - 2
1303 Phụ Chú Giải Sāratthadīpanī - 3
1401 Dvemātikāpāḷi
1402 Chú Giải Vinayasaṅgaha
1403 Phụ Chú Giải Vajirabuddhi
1404 Phụ Chú Giải Vimativinodanī - 1
1405 Phụ Chú Giải Vimativinodanī - 2
1406 Phụ Chú Giải Vinayālaṅkāra - 1
1407 Phụ Chú Giải Vinayālaṅkāra - 2
1408 Phụ Chú Giải Kaṅkhāvitaraṇīpurāṇa
1409 Vinayavinicchaya-uttaravinicchaya
1410 Phụ Chú Giải Vinayavinicchaya - 1
1411 Phụ Chú Giải Vinayavinicchaya - 2
1412 Pācityādiyojanāpāḷi
1413 Khuddasikkhā-mūlasikkhā

8401 Thanh Tịnh Đạo - 1
8402 Thanh Tịnh Đạo - 2
8403 Đại Phụ Chú Giải Thanh Tịnh Đạo - 1
8404 Đại Phụ Chú Giải Thanh Tịnh Đạo - 2
8405 Lời Tựa Thanh Tịnh Đạo

8406 Trường Bộ Kinh (Vấn Đáp)
8407 Trung Bộ Kinh (Vấn Đáp)
8408 Tương Ưng Bộ Kinh (Vấn Đáp)
8409 Tăng Chi Bộ Kinh (Vấn Đáp)
8410 Tạng Luật (Vấn Đáp)
8411 Tạng Vi Diệu Pháp (Vấn Đáp)
8412 Chú Giải (Vấn Đáp)
8413 Niruttidīpanī
8414 Paramatthadīpanī Saṅgahamahāṭīkāpāṭha
8415 Anudīpanīpāṭha
8416 Paṭṭhānuddesa dīpanīpāṭha
8417 Phụ Chú Giải Namakkāra
8418 Mahāpaṇāmapāṭha
8419 Lakkhaṇāto buddhathomanāgāthā
8420 Sutavandanā
8421 Kamalāñjali
8422 Jinālaṅkāra
8423 Pajjamadhu
8424 Buddhaguṇagāthāvalī
8425 Cūḷaganthavaṃsa
8426 Mahāvaṃsa
8427 Sāsanavaṃsa
8428 Kaccāyanabyākaraṇaṃ
8429 Moggallānabyākaraṇaṃ
8430 Saddanītippakaraṇaṃ (padamālā)
8431 Saddanītippakaraṇaṃ (dhātumālā)
8432 Padarūpasiddhi
8433 Mogallānapañcikā
8434 Payogasiddhipāṭha
8435 Vuttodayapāṭha
8436 Abhidhānappadīpikāpāṭha
8437 Phụ Chú Giải Abhidhānappadīpikā
8438 Subodhālaṅkārapāṭha
8439 Phụ Chú Giải Subodhālaṅkāra
8440 Bālāvatāra gaṇṭhipadatthavinicchayasāra
8441 Lokanīti
8442 Suttantanīti
8443 Sūrassatinīti
8444 Mahārahanīti
8445 Dhammanīti
8446 Kavidappaṇanīti
8447 Nītimañjarī
8448 Naradakkhadīpanī
8449 Caturārakkhadīpanī
8450 Cāṇakyanīti
8451 Rasavāhinī
8452 Sīmavisodhanīpāṭha
8453 Vessantaragīti
8454 Moggallāna vuttivivaraṇapañcikā
8455 Thūpavaṃsa
8456 Dāṭhāvaṃsa
8457 Dhātupāṭhavilāsiniyā
8458 Dhātuvaṃsa
8459 Hatthavanagallavihāravaṃsa
8460 Jinacaritaya
8461 Jinavaṃsadīpaṃ
8462 Telakaṭāhagāthā
8463 Phụ Chú Giải Milinda
8464 Padamañjarī
8465 Padasādhanaṃ
8466 Saddabindupakaraṇaṃ
8467 Kaccāyanadhātumañjusā
8468 Sāmantakūṭavaṇṇanā
2101 Sīlakkhandhavagga Pāḷi
2102 Mahāvagga Pāḷi (Trường Bộ)
2103 Pāthikavagga Pāḷi
2201 Chú Giải Sīlakkhandhavagga
2202 Chú Giải Mahāvagga (Trường Bộ)
2203 Chú Giải Pāthikavagga
2301 Phụ Chú Giải Sīlakkhandhavagga
2302 Phụ Chú Giải Mahāvagga (Trường Bộ)
2303 Phụ Chú Giải Pāthikavagga
2304 Phụ Chú Giải Mới Sīlakkhandhavagga - 1
2305 Phụ Chú Giải Mới Sīlakkhandhavagga - 2
3101 Mūlapaṇṇāsa Pāḷi
3102 Majjhimapaṇṇāsa Pāḷi
3103 Uparipaṇṇāsa Pāḷi
3201 Chú Giải Mūlapaṇṇāsa - 1
3202 Chú Giải Mūlapaṇṇāsa - 2
3203 Chú Giải Majjhimapaṇṇāsa
3204 Chú Giải Uparipaṇṇāsa
3301 Phụ Chú Giải Mūlapaṇṇāsa
3302 Phụ Chú Giải Majjhimapaṇṇāsa
3303 Phụ Chú Giải Uparipaṇṇāsa
4101 Sagāthāvagga Pāḷi
4102 Nidānavagga Pāḷi
4103 Khandhavagga Pāḷi
4104 Saḷāyatanavagga Pāḷi
4105 Mahāvagga Pāḷi (Tương Ưng Bộ)
4201 Chú Giải Sagāthāvagga
4202 Chú Giải Nidānavagga
4203 Chú Giải Khandhavagga
4204 Chú Giải Saḷāyatanavagga
4205 Chú Giải Mahāvagga (Tương Ưng Bộ)
4301 Phụ Chú Giải Sagāthāvagga
4302 Phụ Chú Giải Nidānavagga
4303 Phụ Chú Giải Khandhavagga
4304 Phụ Chú Giải Saḷāyatanavagga
4305 Phụ Chú Giải Mahāvagga (Tương Ưng Bộ)
5101 Ekakanipāta Pāḷi
5102 Dukanipāta Pāḷi
5103 Tikanipāta Pāḷi
5104 Catukkanipāta Pāḷi
5105 Pañcakanipāta Pāḷi
5106 Chakkanipāta Pāḷi
5107 Sattakanipāta Pāḷi
5108 Aṭṭhakādinipāta Pāḷi
5109 Navakanipāta Pāḷi
5110 Dasakanipāta Pāḷi
5111 Ekādasakanipāta Pāḷi
5201 Chú Giải Ekakanipāta
5202 Chú Giải Duka-tika-catukkanipāta
5203 Chú Giải Pañcaka-chakka-sattakanipāta
5204 Chú Giải Aṭṭhakādinipāta
5301 Phụ Chú Giải Ekakanipāta
5302 Phụ Chú Giải Duka-tika-catukkanipāta
5303 Phụ Chú Giải Pañcaka-chakka-sattakanipāta
5304 Phụ Chú Giải Aṭṭhakādinipāta
6101 Khuddakapāṭha Pāḷi
6102 Dhammapada Pāḷi
6103 Udāna Pāḷi
6104 Itivuttaka Pāḷi
6105 Suttanipāta Pāḷi
6106 Vimānavatthu Pāḷi
6107 Petavatthu Pāḷi
6108 Theragāthā Pāḷi
6109 Therīgāthā Pāḷi
6110 Apadāna Pāḷi - 1
6111 Apadāna Pāḷi - 2
6112 Buddhavaṃsa Pāḷi
6113 Cariyāpiṭaka Pāḷi
6114 Jātaka Pāḷi - 1
6115 Jātaka Pāḷi - 2
6116 Mahāniddesa Pāḷi
6117 Cūḷaniddesa Pāḷi
6118 Paṭisambhidāmagga Pāḷi
6119 Nettippakaraṇa Pāḷi
6120 Milindapañha Pāḷi
6121 Peṭakopadesa Pāḷi
6201 Chú Giải Khuddakapāṭha
6202 Chú Giải Dhammapada - 1
6203 Chú Giải Dhammapada - 2
6204 Chú Giải Udāna
6205 Chú Giải Itivuttaka
6206 Chú Giải Suttanipāta - 1
6207 Chú Giải Suttanipāta - 2
6208 Chú Giải Vimānavatthu
6209 Chú Giải Petavatthu
6210 Chú Giải Theragāthā - 1
6211 Chú Giải Theragāthā - 2
6212 Chú Giải Therīgāthā
6213 Chú Giải Apadāna - 1
6214 Chú Giải Apadāna - 2
6215 Chú Giải Buddhavaṃsa
6216 Chú Giải Cariyāpiṭaka
6217 Chú Giải Jātaka - 1
6218 Chú Giải Jātaka - 2
6219 Chú Giải Jātaka - 3
6220 Chú Giải Jātaka - 4
6221 Chú Giải Jātaka - 5
6222 Chú Giải Jātaka - 6
6223 Chú Giải Jātaka - 7
6224 Chú Giải Mahāniddesa
6225 Chú Giải Cūḷaniddesa
6226 Chú Giải Paṭisambhidāmagga - 1
6227 Chú Giải Paṭisambhidāmagga - 2
6228 Chú Giải Nettippakaraṇa
6301 Phụ Chú Giải Nettippakaraṇa
6302 Nettivibhāvinī
7101 Dhammasaṅgaṇī Pāḷi
7102 Vibhaṅga Pāḷi
7103 Dhātukathā Pāḷi
7104 Puggalapaññatti Pāḷi
7105 Kathāvatthu Pāḷi
7106 Yamaka Pāḷi - 1
7107 Yamaka Pāḷi - 2
7108 Yamaka Pāḷi - 3
7109 Paṭṭhāna Pāḷi - 1
7110 Paṭṭhāna Pāḷi - 2
7111 Paṭṭhāna Pāḷi - 3
7112 Paṭṭhāna Pāḷi - 4
7113 Paṭṭhāna Pāḷi - 5
7201 Chú Giải Dhammasaṅgaṇi
7202 Chú Giải Sammohavinodanī
7203 Chú Giải Pañcapakaraṇa
7301 Phụ Chú Giải Gốc Dhammasaṅgaṇī
7302 Phụ Chú Giải Gốc Vibhaṅga
7303 Phụ Chú Giải Gốc Pañcapakaraṇa
7304 Phụ Chú Giải Tiếp Theo Dhammasaṅgaṇī
7305 Phụ Chú Giải Tiếp Theo Pañcapakaraṇa
7306 Abhidhammāvatāro-nāmarūpaparicchedo
7307 Abhidhammatthasaṅgaho
7308 Phụ Chú Giải Cổ Điển Abhidhammāvatāra
7309 Abhidhammamātikāpāḷi